Cardiff

Igår vandrade vi runt i Cardiff. Totalt gick vi nog nästan 2 mil. Vi började med en guidad tur i mobilen (ska ni ut och resa kan jag verkligen rekommendera ”700 city walks”). När vi kom till slottet hoppade vi på en guidad bustur och åkte runt stan. Det var vältimat, för då lite innan dess kom regnet…

20120803-123252.jpg
Dekoration i en av parkerna

20120803-123328.jpg
Söt gata

20120803-123401.jpg
Diesel kollar in Cardiff

På eftermiddagen gick vi en sväng på Cardiff Castle (efter att ha lämnat diesel på hotellet, för hon fick inte följa med in). Slottet har använts mycket och byggts om i omgångar. Det har rivits ner och byggts upp igen. Senast i början av 1900-talet byggde cardiffs kända familj Bute upp ringmuren mm så att det såg ut som när det byggdes (ett gigantiskt projekt, för det var inte mycket som återstod förutom husen som markisen Bute bodde i). De hade också en väldigt trevlig audio tour som berättade en massa om slottet.

20120803-123814.jpg

20120803-123832.jpg

20120803-123842.jpg
Draken är en symbol för Wales och finns lite överallt. Som blomkrukor, avloppsrör, stenar mm.

20120803-123953.jpg

20120803-124003.jpg
En av markiserna av Bute hade velat ha ett eget zoo, men det ansågs för farligt så de gjorde fina djurdekorationer till muren istället.

Kvällen avslutades med brittisk nationalmat – indiskt. Det var väldigt gott, så mätta och nöjda rullade vi hemåt.

20120803-124115.jpg
Vi har också följt OS lite grann. Några av fotbollsmatcherna spelas hör i Cardiff, och OS-intresset och dekorationerna går inte att missa. Här är en stor dekoration utanför city hall.

Nu har vi lämnat Jonas på flygplatsen för att åka till Barcelona. Diesel och jag fick en sväng runt city hall och sedan gick jag in på Wales nationalmuséum. De hade en väldigt fin fotoutställning med naturfoton. Dessutom hade de mängder med uppstoppade djur, så nu vet jag vad det var för fågel som katterna fångade förra året, en eurasisk nötskrika, Garrulus glandarius.

20120803-124520.jpg

20120803-124530.jpg

Nu ska vi åka norrut för att gå kurs. Enligt pappret finns det inget Internet där, vi får väl se 😉

Pen y Fan – eller att bestiga ett halvt berg

I onsdags begav vi oss lite norrut för att titta på en nationalpark och gå en sväng. Den lilla svängen blev halvvägs upp på Wales högsta berg Pen i Fan (som enligt lokalbefolkningen är ”just a hill”), 886 m högt. Landskapet var oerhört vackert, men det blåste väldigt mycket, började regna och plötsligt blev det så dimmigt att vi inte sig speciellt mycket. Jag förstår varför de satt upp varningsskyltar… Halvvägs upp bestämde vi oss för att vända, så vi avslutade med ett riktigt svårt sök för Diesel. Vi kastade ut tre bollar på ett inte alltför stort område, men den hårda vinden gjorde att hon fick lugga i ordentligt.

20120803-122510.jpg

20120803-122629.jpg

20120803-122533.jpg

På vägen tillbaka åt vi på en mysig restaurang som hade ansträngt sig lite extra med att inreda toaletten, den var väldigt mysig.

Vi avslutade utflykten med ett slottsbesök, Tretower castle. England är ju fullt av gamla Slottsruiner så de är inte så svåra att hitta. Själva slottet var rätt förfallet, men de hade gjort i ordning huset intill som det såg ut på medeltiden med dukade bord mm. Köket använde de dessutom för att laga mat till olika sällskap, så där luktade det väldigt gott (fastän de inte lagade någon mat när vi var där).

Salisbury, stenar och ost

Jonas och Diesel tog en mysig promenad runt hotellet i morse innan vi åt en god frukost, kollade in den fina trädgården (inkl pool, hönor, växthus och alpackor) och åkte mot Salisbury.

20120731-225150.jpg

20120731-225206.jpg

20120731-225213.jpg

20120731-225224.jpg

I salisbury gick vi runt lite och avslutade med en guidad tur i katedralen. Den var väldigt vacker och Diesel var en duktig och uppskattad turdeltagare 🙂

Kyrkan hade en väldigt fin fontän/dopfunt

20120731-225423.jpg

20120731-225430.jpg

20120731-225443.jpg

20120731-225450.jpg

20120731-225502.jpg

När vi kände oss klara med Salisbury åkte vi vidare till Stonehenge. Där fick Diesel förvånande nog inte följa med in, men vi gick runt och lyssnade på en trevlig audioguide.

20120731-225743.jpg

Nästa turiststopp var grottorna och osttillverkningen i Cheddar. Vi nöjde oss dock med att titta på landskapet från bilen, äta ost, dricka cream tea och köpa öl innan vi körde till Bristol för besök på den italienska restaurangen Prosecco. Deras risotto var sjukt god!

20120731-230005.jpg

Slow roasted pork belly, osttallrik och pannacotta gick inte heller av för hackor 🙂

Nu blir det tre dagar i Cardiff innan Jonas flyger till Barcelona och jag åker till min kurs.

New Forest

Vi inledde gårdagen med en sväng runt Brighton. Sedan åkte vi österut och stannade till i Portsmouth. Där hittade vi en väldigt turistig och blåsig strand där vi åt fish and chips.

20120731-224135.jpg

20120731-224157.jpg

20120731-224212.jpg

Sedan åkte vidare till New Forest och gick en väldigt trevlig promenad bland hästarna, åsnorna och korna. Ett av åsnefölen var väldigt nyfiken på Diesel ville nosa på henne flera gånger, så vi gick vidare. När vi kom lite längre bort fanns det stora hedar där Diesel kunde springa omkring. Vi såg också ett gäng hjortar på avstånd men de ville inte komma närmare (trots Jonas försök till inkallning).

20120731-224705.jpg

20120731-224719.jpg

20120731-224731.jpg

Kvällen avslutades på ett mysigt bed and breakfast och en intilliggande pub. Där intogs även resans första sticky toffee pudding, mums 🙂

20120731-224905.jpg

Hastings och Brighton

Igår gick resan vidare med Eurotunneln till England. Tunneln i sig var en häftig upplevelse. Ett gigantiskt bygge med kapacitet för väldigt många bilar. När vi kom var det som tur var ganska lugnt, så vi kunde i godan ro köra på på tåget och åka över. Vi åkte 1220 och var framme 1225. Fast det var visst en timme tidsskillnad också 😉

Väl framme började den riktiga utmaningen: Vänstertrafik. Det har gått bra, men känns helt konstigt. I varje korsning får jag mumla vänstertrafik för att komma på rätt sida 😉

Via en massa små slingriga vägar kom vi fram till Hastings, efter en lunch på en pub längs vägen. Hastings är bland annat känt för sin smuggling och för att de har världens största arbetsstrand, det vill säga de har ingen hamn (för den blåste bort runt 1266) utan de drar helt enkelt upp båtarna på stranden med bulldozers och vinschar.

20120730-074454.jpg

20120730-074504.jpg

20120730-074511.jpg

Vi hittade också ett par pubar att besöka. En som gjorde eget öl och en s om hade mummifierade katter på väggen… Katterna hade tillhört en häxa och hade sett till att stan var fri från möss. Men när någon gjorde räder i hennes hus och tog hennes kvast försvann hon för att leta efter den och katterna slutade fånga möss. När katterna dog begravdes de inmurade i skorstenen och mummifierades, och sedan hittade någon dem och hängde upp dem på väggen… Eller nåt 😉

20120730-074919.jpg

På stranden fanns också redskapsbodar där fiskarna förvarar sina nät. De är höga och smala pga att skatten baserades på markytan som huset upptog.

20120730-075111.jpg

Stranden här var inte alls lika trevlig som i Frankrike. Den består av mängder med små, men ganska runda, stenar och så blåser det oerhört mycket. Bada var inte att tänka på, så vi avslutade Hastingsvistelsen med att ta hissen upp på en kulle

20120730-075311.jpg

20120730-075320.jpg

20120730-075329.jpg

20120730-075340.jpg

Framme vid bilen insåg vi att batteriet hade laddat ur sig, men tack vare några snälla engelsmän som bodde bredvid kom vi igång igen och körde till Brighton (på smala slingriga vägar med vänstertrafik).

Kvällen avslutades med en italiensk middag, men då fick Diesel vara hemma och sova efter dagens strapatser. Kyparen skickade dock med några korvar till henne, så hon var väldigt nöjd.

20120730-080352.jpg

20120730-080426.jpg

Den tyska regnskogen

Mamma fyllde år för ett tag sedan och för att fira det åkte vi till regnskogen. I Tyskland. Det var riktigt häftigt. I en gammal luftskeppshangar hade de byggt upp en regnskog med sandstrand, pool, vattenrutschkana, spaavdelning och restauranger. Det allra bästa var att det var 26 grader varmt, perfekt när det låg runt nollan ute.

 

Tropical Island, Tyskland Tropical Island, Tyskland
31 photos

Det fanns en massa roliga små ställen att bo på. Jag, Emil och Eva bodde på andra våningen här.

Sandstrand!

Sett uppifrån under en luftballongfärd

Regnskog

 

Så om någon är sugen på lite värme under vintern kan jag rekommendera Tropical Island, lite söder om Berlin.

2008-08-01 Färden genom Högländerna

Efter en ganska oinspirerad frukost gick vi och tittade på havet för att se några sälar eller delfiner. Det ska tydligen förekomma att man kan se delfiner utanför Fort George. Vi hade dock inte sådan tur. Vi begav oss istället mot Culloden (sydväst om Inverness) i småregnet för att se var det stora och sista slaget på skottsk mark tagit plats. Vi hängde på låset när centret öppnade och hade gott om plats för att titta och strosa runt. Vi var alla oerhört imponerade av hur de lyckats med att illustrera historien om hur Bonnie Prince Charlie (Jakobiternas ledare) samlade ihop styrkor bland de skottska klanerna för att återta makten till Stuart familjen från den brittiska regeringen. Man fick följa hur styrkorna på respektive sidor möttes och utkämpade mindre slag innan de slutligen drabbade samman i Culloden 1746. Det blev ett snabbt och blodigt slag. På under en timme stod det klart att Jakobiterna förlorat slaget. Det var ca 50 brittiska regeringsstyrkor mot 1500 jakobiter som dog den dagen. Vi fick en guidning på slagfältet och en illustration av hur slaget utspelades. Man kunde nästan höra trummorna och säckpiporna på fältet när vi var ute och gick i småregnet. Vi rundade av besöket med en lunch på centret innan vi drog vidare till Loch Ness via Inverness.
Efter en snabbt konstaterande att Loch Ness var ännu en vacker skottsk sjö och att Nessie troligen låg på lur under vattenytan, drog vi vidare. Vi åkte tillbaka till Inverness och styrde vidare mot de västskottska högländerna. Bred väg blev mindre, som slutligen blev till en cykelväg med mötesplatser varje 100 m. Häpnadsväckande vackert landskap med maffiga berg, slingrande bäckar, mattor av ljung, ensligt belägna små hus, får som betade längs de branta bergssidorna och lite mer modiga får som strosade omkring på och längs med vägarna. I Torridon, en liten by vid västkusten, intog vi eftermidagens cream tea.

När vi kom till Eilean Donan Castle så var det stängt. Vi fick istället nöja oss med att strosa runt slottet, vilket var gott nog. Ett otroligt charmigt slott beläget på en liten ö. Vi kunde höra toner av säckpipor innefrån slottet och på tillbakavägen mötte vi ett sällskap uppklädda i kilt som skulle dit på bröllop.

I Invergarry fick vi boende hos en gullig äldre dam. Trädgården var smyckad med diverse trädgårdstomtar, dockor, änglar, svanar, ankor, katter samt gulliga björnar på små stolar. Allt arrangerat med kärlek och omsorg. Inomhus var det söta broderade dukar på stolar, soffor och bord. Många fotografier på familjen  tillsammans med kulörer i rosa, gult och cremevitt gav ett sockersött intryck. Gumman var supersöt också, verkade mån om att vi skulle ha det bra.

Middagen intog vi på den lokala puben i byn. Maten var riktigt bra och de som jobbade på stället var lite småroliga. När man ville få tag på dem var alla (ca 5st) borta, bara för att sedan dyka upp igen från under barbänken. Efter att ha ätit både förrätt, huvudrätt, efterrätt och smuttat på whisky, drog vi oss hemmåt. Jag och Carl fick lära oss att dansa på hemvägen: "en hatt, en sko, en regn-rock, å framåt, å bakåt, åt sidan, ihop". Carl hade lite problem med begreppen framåt och sidan.

2008-08-04 Hemresa

Dundonald Castle
Flygplatsen

Efter en god natts sömn packade vi in allt i bilen och åkte ner till stranden i Irvine. Det var en lång, fin sandstrand men inte direkt varmt nog att bada. Efter en kort strandpromenad åkte vi vidare söderut och stannade till Dundonald castle och klättrade runt lite. Sedan var det dags att åka till flygplatsen.

Vi lämnade tillbaka bilen och fick ingen ersättning för att eluttaget/cigarettändaruttaget inte fungerade utan bara ett allmänt otrevligt bemötande. Sensmoralen av det hela: hyr aldrig bil av Hertz. På flygplatsen passade vi på att låna en våg och fick hastigt och lustigt packa om våra väskor eftersom den hårda som vi packat alla whiskeyflaskorna i vägde 3-4 kg för mycket. När vi checkat in satt vi och väntade ett par timmar, lyssnade på ljudbok och åt lite. Hemresan gick bra fram till landningen, den var väldigt gungig och skumpig pga vädret. När vi kom ut på flygplatsen regnade det och blåste kraftigt från höger, så ordentligt blöta på högersidan och torra på vänstersidan kom vi in i terminalen. Vi hade helt klart bättre väder i Skottland. Visst, det har regnat lite varje dag, men mest när vi suttit i bilen och för det mesta har det ändå varit soligt.

2008-08-03 Västkusten

Ben Nevis
Stalker Castle, milkshake
Oban, destilleri
vägen
Loch Lomond
Irvine
B&B svåraste dialekten hitintills

Frukost ingick inte på det här stället, så vi hittade ett trevligt café nere i stan istället. Vi var rätt glada ändå, vi började nämligen bli rätt trötta på att äta bacon och ägg till frukost så bara macka var en trevlig omväxling. Efter det styrde vi kosan mot Ben Nevis, Skottlands högsta berg. Vi körde så långt upp på berget som det gick och sen traskade vi en bit upp för stigen. Landskapet var väldigt fint med väldigt många vattenfall. Vi tog en massa kort innan vi körde söderut igen.

Vid Stalker Castle tog vi fika- och fotopaus. Det finns otorligt många slott att titta på längs vägen, så vi har sett ett gäng.

Efter en stund kom vi fram till Oban, där vi gick till distilleriet och kollade. Vi bestämde oss för att vi inte ville betala för den guidade turen utan bara smaka whiskeyn. Det stod ingen smakwhiskey framme och vi såg ingen bar, men vi frågade en i personalen och det var ett riktigt smart drag. Vi fick smaka deras "vanliga" 14-åriga whiskey liksom den sista slatten av deras "double matured whiskey", dvs whiskey som lagrats två gånger. Först i en vanlig tunna och sedan i en Bourbontunna och därmed fått en rundare smak. Riktigt gott var det, men den tillverkas bara i begränsad mängd varje år så de hade sålt slut den. Dock hittade vi Dalwhinnies double matured (distilliriet vi besökt dagen innan där guiden pratat varmt om double matured, men de hade naturligtvis sålt slut på sin sådan), så vi köpte den istället. Mannen i kassan gillade svenskar, så vi lyckades förhandla oss till £10 rabatt, plus att vi fick varsitt glas som det stod Oban distillery på. Fast vi handlade förstås fyra flaskor whiskey av honom också 😉 Han ville ha en Volvo V70 i utbyte, så vi får väl åka dit med den nästa gång vi kommer till Skottland… Efter distilleriet blev det lunch på en pub, där vi testade sticky toffee pudding, som Elsa åt när hon var i England senast. Den smakade inte riktigt likadant utan mer åt mjuk pepparkaka hållet, men gott var det iaf med varm mjuk pepparkaka med varm kolasås och grädde på.

Nöjda med vår sightseeing i mysiga kuststaden Oban körde vi vidare söderut och stannade till vid Loch Lomond, ytterligare en av Skottlands vackra sjöar. Efter att ha fotat lite fortsatte vi vår färd och hamnade till slut i Irvine på västkusten, ungefär 2-3 mil norr om flygpltasen. Där hittade vi ett väldigt mysigt B&B, där innehavaren hade den mest svårtydda dialekt vi stött på hitintills. Det funkade dock bra att nicka och le om man inte förstod allt han sa 😉

Kvällen avslutades med en ok men inte fantastisk måltid på en närliggande restaurang, Annfield House. Elsa och Carl åt lamb shank, Sarah åt pasta med svamp och Johannes kyckling med pepparsås. Det mest anmärkningsvärda var att de inte kunde bestämma sig för vad de skulle servera till. Johannes fick ris, en potatis och potatismos till sin kyckling, Elsa & Carl fick en potatis, potatismos och pommes frites till sitt lamm… När vi kommit in på restaurangen började det regna, men när vi skulle gå hem var det uppehåll (iaf nästan). Kvällen avslutades med lite bildvisning, öl och whiskey på rummet.

Sjunde dagen: Ben Nevis, Oban, vägen, Loch Lomond, Irvine
Sjunde dagen: Ben Nevis, Oban, vägen, Loch Lomond, Irvine

43 bild(er)

 

2008-08-02 Highland Games

Dalwhinnie distillery
Newtonmore Highland Games
Fried Mars
Working Sheepdogs
Glenfinnan monument och Harry Potter-bron
Fort William
Fullt på B&B och restauranger…
Första hotellet (utan frukost) utan heltäckningsmatta
Indisk mat

Dagens frukost bestod av de bästa flingorna hitintills (fullkorn med torkad frukt). När vi ätit upp den körde vi vidare till Dalwhinnie, en av de kallaste platserna i Skottland. Där gick vi på en guidad tur runt distilleriet och fick smaka på deras whiskey. Vi blev även erbjudna jobb som bryggare. £26 000 om året tror jag ingångslönen var. Vi köpte dock bara ett par småflaskor whiskey och åkte vidare till Newtonmore, där vi tittade på Highland Games. Det är lite som en friidrottstävling med olika grenar så som stockkastning, höjdhopp, kapplöpning, kasta hammare/slägga (så långt som möjligt), kasta "kanonkul" (så högt som möjligt) samt dans- och säckpipstävling. Det klart häftigaste var när alla säckpipsbanden marscherade in på planen samtidigt som de spelade.

När vi var nöjda med Highland games åkte vi till Kinguisse [kin-yoo-see] för att testa "delikatessen" friterad Mars. Helt enkelt en Mars med fritörsmet runt. Vi kan väl säga som så att den får inte många stjärnor i Michelinguiden, men det var kul att ha testat. På kartan hade jag hittat något som stod utmärkt som "working sheepdogs". Guideboken sa dock att det var stängt lördagar, men vi bestämde oss för att köra dit och kolla. Väl där såg vi att det var massor med folk. En uppvisning var precis slut och en ny skulle börja kl 16 (vi var där 15:30), så chansningen slog väl ut. Där träffade vi också på en busslast svenskar som var ute och åkte med Scandorama. Bland dem fanns Magnus, en vän till Johannes föräldrar. Vi blev något förvånade över att träffa honom där, men kul var det.

Själva uppvisningen var häftig. Han hade massor med hundar, 15-20 st, i varierande åldrar. De yngsta var bara 8-9 veckor. Han visade vilka kommandon hundarna kunde (ut, höger, vänster, långsam gång, snabb gång, lägg dig och så missade jag nog några) och det var väldigt intressant att se dem jobba. De hämtade hem en flock får som var väldigt långt bort. Han visade också hur en hund kunde valla fåren slalom mellan tre andra hundar som han hade placerat ut. Sedan visade han hur man klippte får (manuellt) och vi fick testa. När han visade var det inte svårt, men att klippa ett helt får själv tar nog ett bra tag att lära sig. På slutet visade han vilken otrolig instikt att valla hundarna har då 8-9 veckors valparna fick valla ankor. Sist fick vi även flaskmata några får. På gården där han är anställd som herde finns 2500 får. Att flytta dem till betesmarken tar sju herdar och 35 hundar fem dagar…

Efter uppvisningen åkte vi vidare mot Fort William. Vi tog en liten avstickare till Glenfinnan, där vi såg Glenfinnan Monument (ett monument som rests till minne av att det var en av Bonnie Prince Charlies samlingsplatser inför kriget). Vi tittade även på bron som tåget i Harry Potter åker över, och den var fin i verkligheten också (när vi väl lyckats hitta dit…). Dock fanns det en sopstation nedanför, undrar om den är bortredigerad i filmen. Nedanför bron betade några hjortar, så vi passade på att fota dem också.

Väl tillbaka i Fort William tog det en stund innan vi hittade någonstans att bo, men till sist hittade vi ett billigt ställe, £36 (de flesta andra har kostat $50-£60 per rum och natt). Det var nog det första stället som inte hade heltäckningsmattor på golvet. Sedan begav vi oss in till stan för att hitta mat, och det tog en stund det också… Att boka bord hade nog varit smart, men efter att fått veta att två pubrestauranger var helt fulla blev det till slut riktigt god indisk mat. Trötta och mätta gick vi en sväng i stan innan vi somnade.