Hemresa

Något sent kommer här nu ett sista inlägg om vad vi gjorde precis innan vi gick på planet hem.

När vi packat färdigt började vi med frukost på vårt vanliga bagelsställe. Sen försökte vi ta oss till affären Sharper Image där vi skulle köpa födelsedagspresent till Eva (vi kan nu avslöja att det var en fotoram, eftersom hon fick den för två månader sedan…). I vilket fall som helst så kom vi dit 9:30 och insåg att de inte öppnade förrän 10:00. Vi försökte förstå oss på om vi fick stå på parkeringsplatsen eller inte, och matade automaten med pengar. Vi kom sedan fram till att vi inte fick stå där, så jag körde ett varv runt kvarteret medan Johannes gick in (ja, det tog oss nästan 30 minuter att lista ut att vi inte fick stå där). Runt kvarteret verkade ju inte så farligt, men det var det… Kvarteret bestod nämligen inte av fyra nittiograderssvängar utan mitt i alltihop kom en 45-graderssväng och en massa enkelriktade gator… 20 istället för 10 minuter senare hade jag lyckats läsa kartan och ta mig tillbaka till affären, ett magsår rikare. Då visade det sig att Johannes hade missuppfattat vad vi skulle köpa (han letade efter en ram som hade trä runt sig), så jag fick gå in medan Johannes körde runt kvarteret… Jag hittade det vi skulle ha och inhandlade det på Johannes AmEx (vilket gick bra eftersom butiksbiträdet trodde på mig när jag sa att det var Johannes som varit inne tidigare).

Nöjda med vårt inköp styrde vi kosan mot flygplatsen. På vägen hittade vi ett köpcentrum där vi köpte lite mat. Mätta och belåtna lämnade vi tillbaka bilen och checkade sedan in. Sen väntade en massa och påbörjade en lååång och tråkig flygning till Amsterdam, där vi spenderade mååånga timmar (fem eller så) i väntan på att vårt plan skulle gå. På eftermiddagen var vi tillbaka i Sverige, där det regnade och var kallt. Efter att ha pratat med de trevliga tulltjänstemännen (vilken lyx, trevliga tjänstemän är det ont om i USA) kom vi fram till att vi skulle privatimportera våra objektiv istället för att ta dem via vårt KB, för det skulle bli så dyrt… Vi tog en taxi hem och packade sedan upp alla våra väskor innan vi satte oss i soffan, nöjda med vår resa.

Så, eftersom resan är slut blir det här sista inlägget. Det har varit en händelserik sommar och jag är väldigt nöjd med min resa.

San Fransiso 2 – Return of the Cable car

Dåså, sista dagen på USAvistelsen. Vad skulle vi göra med den? Vibestämde oss för att vi skulle leta lite efter objektiv, något roligttill Eva i födelsedagspresent och böpar* till Olle. Det gick inte såbra med objektivletandet, det är ingen som vill sälja så speciellaobjektiv som vi vill ha, i alla fall inte än. Allt hopp är inte ute,mer om detta senare. Födelsedagspresenten kanske vi reder upp ellerockså får Eva nöja sig med tuggummi, det inhandlade vi som reservplan.Efter mycket letande på internet, tack till Apple Store för att de såvänligt tillhandahöll en internetuppkoppling för bara $409**, hittadevi en affär som ville sälja böpar till oss.

(*) Böpar beskrivs i basvrakens ordlista. I det här fallet handlar det om böpar som ska hjälpa till att öppna den annars så tunga bakluckan på Pontiacen.

(**) Då ingick det iofs också en sprillans ny, jättefin, svart IPodvideo med 80 gig hårddisk, en väska att ha Elsas IPod nano i när manlöptränar (nej, vi har inte gett upp den drömmen än) och skatt.

Hur som helst kanske vi skulle ta det hela kronologiskt. VI började medatt ge oss ut på jakt efter ett köpcentrum där vi skulle kunna lösamycket av dagens inköpsbestyr. Efter att ha rådfrågat varje stadsstörsta källa till kunskap, hotellreceptionisten, gav vi oss iväg tillen gallleria en bit ut i förorten. Vi hittade inget av det vi förutsattoss att hitta men medans Elsa letade på internet blev, som antyddesovan, Johannes IPodbegär för mycket för honom och han köpte en IPod.När Elsa till slut hittat en försäljare gav vi oss iväg för att hittalunch, idag blev det Thaimat ute i förorten.

Efter maten skulle vi iväg till bildelshandlaren men det kan varaganska problematiskt att navigera i San Fransisco, i och för sig precissom i de flesta andra städer i USA, gator finns i olika versioner. Ivårt fall handlade det om att 611 South van Ness låg ganska långt från601 van Ness. Det första ligger ute i de ruffiga kvarteren, det andraär mitt inne i finansdistriktet. Tyvärr började vi leta på den andraadressen innan en vänlig herre berättade för Elsa att vi var lite felute.

Efter att detta inköp var avklarat begav vi oss till hotellet igen föratt data*** och ladda IPod. Ut på stan igen för att vandra omkring iChinatown, vilket faktiskt är större än Chinatown i New York, enligtuppgift, och leta vidare efter objektiv. Efter att ha varit inne imånga affärer visade det sig att det var två affärer kvar som ens hadeskuggan av en chans att ha objektiven inne. Den ena hittade vi intetill, den andra hade stängt när vi kom fram. Planen är att vi ska kunnatitta på göra detta sista, vitala, inköp innan vi åker i morgon.

(***) Även detta kan läsas om i basvrakens ordlista

Kvällens middag blev verkligen en njutning. Vi bestämde oss för att viinte skulle äta amerikansk stek igen utan gav oss på jakt efteritaliensk mat. Var bättre letar man italiensk mat i en amerikansk stadän i Little Italy? Sagt och gjort vi skulle ta oss från Market streettill Little Italy vilket innebär att bestiga bergskedjor så höga attsnön aldrig smälter på topparna eller i alla fall väldigt höga kullar.Vi löste detta lokomotiva problem med att åka Cable Car. För de sominte är insatta är detta en slags spårvagn som drivs genom att denhakar fast sig i en kabel som går under gatan. Denna kabel drivs i sintur i ändarna med JÄTTESTORA motorer. Det var en kul upplevelse ochnågot av ett måste i San Fransisco.

Efter middagen var vi väldigt trötta på att gå och hade precis missatbussen vilket gjorde att vi till slut tog en taxi tillbaka tillhotellet. Nu har vi packat och nu gäller det att bestämma sig för hurjetlagen ska tacklas: med mycket sömn eller genom att hålla sig vakentills man är på planet…

Yosemite

Frukost i Lee Vining bestod av bagels och philadelphiaost som vi köpt imataffären under gårdagen. Caféet som var en del av hotellet hade ingenfrukost värd namnet men de var snälla nog att låta oss äta medhavd matoch till och med ha den i deras kylskåp över natten. Vi köpte så klartfrukostdrickan av dem, varm chokladmjölk är inte så dumt till frukost…

Sedan körde vi vidare för vad som skulle visa sig bli en orgie i vackralandskap och berg, Yosemite National Park. Yosemite är otroligt vackertmed branta bergssluttningar, gröna skogar och blåa sjöar. Vi tog detlugnt, stannade till på många ställen för att titta på utsikten.

En lite rolig sak med parken är att det finns väldigt mycket björn där.Det innebär en del problem inte minst med avfallshanteringen. Allasoptunnor i parken är björnsäkra, det vill säga de är av stål,ordentligt fastsatta i marken och har anordningar som gör att det integår att sticka ner en hand eller ram i dem och fiska upp saker.

Vi åt hamburgare på i Yosemite village som ligger i parkens hjärta ochfortsatte sedan vår långsamma resa genom parken. Till slut blev vi såbedövade av intryck att vi inte kunde ta in mer. Vi åkte till slut utur parken och vidare tillbaka till San Fransisco.

Väl framme i San Fransisco ägnade vi en stund åt att hitta hotell, dethela slutade med att vi kom tillbaka till samma hotell som vi bodde påförra gången men lyckades boka in oss till ett betydligt lägre pris denhär gången. Prissättning på hotell är verkligen ett mysterium…

Vi var kvar på rummet ganska länge, duschade och datade, och kom inteut på stan för att leta mat förrän vid 21tiden. Det gjorde saker ochting bekymmersamt för restaurangerna stängde klockan 22. När vi frågadepå en av pubarna som hade stängt köket men inte baren sa bartendern attvi skulle gå och köpa hambugare på in-n-out, för det var förmodligen debästa hamburgarna i stan. Elsa var inte direkt sugen på hamburgare engång till men resignerade för det faktum att det inte verkade finnas såmycket annat att äta. På vägen till hamburgerstället hittade vi dock enliten pizzeria som hade öppet. Amerikansk pizza är inte riktigt somsvensk pizza, kan man ju säga. Man fick beställa en av 4 storlekar ochvälja själv vad man ville ha på. Det fanns inte färdigkomponerademästerverk, till exemel kebabpizza, som på svenska pizzerior, men detgick att äta ändå. Elsa beställde in en Caesarsallad och jag en pizza,men av någon konstig anledning verkade det som om Elsa åt mer pizza änsallad.

En annan faktor som gjorde att det blev svårt att hitta mat var att viråkade hitta en kvällsöppen turistfälla till fotoaffär. Förvånande noghade han faktiskt billiga väskor så till slut blev det ännu en väskaatt släpa runt kameran i, en jättefin ryggsäck.

Death Valley och det stora klivet norrut

Anledningen till att vi var i Ridgecrest antyddes redan i förra inlägget, för att det ligger i Öknen. Eftersom vi bara har Allvaret på Öland hemma som kan räknas som öken bestämde vi oss för att se vad det här landet kunde erbjuda. Ridgecrest ligger i utkanten av Mojaveöknen men vi tyckte att det såg lite väl levande ut fortfarande så vi begav oss till det mer morbida Death Valley.

Death Valley är ett område som verkligen är obarmhärtligt varmt och torrt. Den djupaste punkten i området ligger nästan 100 meter under havsytan men här finns ändå knappt något vatten alls, normalt sett. När man läser i guideböckerna om Death Valley är det mycket noga med att säga till en att man inte ska åka in där utan att först ha kontrollerat sin bil noga, ta med sig 20 liter vatten och annat nyttigt. Vi åkte in med en lite halvskraltig bil och 9 liter vatten, men vi klarade oss ändå.


Havsnivå


Sanddyner

Ett problem med Death Valley är att det just är öken och inte speciellt lätt att ta sig fram. Det finns en del vägar, några av dem till och med asfalterade, men på många ställen är det inte mycket mer än stakar nerkörda i backen och fyrdjulsdrift är nödvändigt. Detta tillsammans med vår vilja att komma tillbaka norrut samt respekt för öknens makter över vår bil gjorde att vi mest fick njuta av landskapet och inte se de övergivna gruvstäder som annars finns i området.


Vackert landskap

När vi så småningom var färdiga med Death Valley åkte vi vidare norrut. Vi åt vår första vidriga måltid på en sylta i Lone Pine. Om ni någonsin kommer dit, skippa tex-mex-stället. Efter att ha tvingat i oss lite av maten i alla fall begav vi oss vidare norrut.


Vackert landskap

Dagens körväg har hårt testat vår bil, dels har det varit många mil, dels väldiga höjdskillnader. På den mycket krokiga vägen in i Death Valley var vi uppe på nästan 5000 fots höjd (1500 meter), när vi vände vid sanddynerna strax efter Stovepipe Wells var vi lite under havsytan. Vi trodde att detta skulle vara den högsta höjdskillnaden men lite senare var vi uppe på över 8000 fots höjd (2400 meter), vilket är en ganska respektabel höjd med tanke på att man kunde ta motorvägen dit…


Vackert landskap

När vi började närma oss Yosemite började det regna på oss vilket gjorde att vi bestämde oss för att inte köra in i nationalparken utan stanna i den lilla byn Lee Vining som om möjligt är ännu mindre än Ridgecrest. Här har vi hittat några guldkorn som det lilla mysiga hotellet vi nu bor på. Rummet är fräscht och fint men saknar några saker som luftkonditionering och toalett, men är som sagt mysigt ändå.

Till avdelningen roliga skyltar kan idag föras:

”Unattended children will be sold as slaves” (Barn utom uppsikt kommer säljas som slavar)

”Pirate parking only, all others will be flogged” (Parkering ändast för pirater, alla andra kommer pryglas)

Surfning och San Diego Wild Animal Park

Dagen började med att vi för första gången faktiskt hittade vettig frukost på hotellet, det blev rostade bagels med philadelphiaost och apelsinjos men flingorna med mjölk som jag tagit till Elsa ratades. Mätta och belåtna gav vi oss iväg på äventyret surfa.

Första affären ville inte hyra ut prylar till oss men de tipsade om en annan affär som gjorde det och ett par minuter senare hade vi fått tag på en bodyboard och två par simfötter. För de som inte vet det är en bodyboard en sorts surfbräda som man för det mesta ligger ner på i stället för att stå och surfa. Den är inte så stor, kanske hälften så lång som en riktig surfbräda men ska vara betydligt mer lättanvänd. När vi väl fått tag på bräda och tillbehör bar det av till stranden för att försöka begripa sig på hur det där skulle göras. Vi hade inte fått några bra instruktioner från någon men lite letande på nätet gav i alla fall några tips. Elsa bestämde att det var för kallt för att surfa men jag lyssnade inte utan sprang glatt i vattnet. Det var visserligen lite kallt i början men jag vande mig ganska fort. Sedan kom en frustrerande tid när jag inte lyckades fånga någon våg men till slut gick det. Vilken grej! Det var verkligen jättekul. Att se hur vågen kommer, bestämma sig för att man ska fånga den, vända in mot stranden och sätta fart. Helt plötsligt känner man hur kroppen lyfts uppåt och man tar fart och börjar plana över vattnet. Helt underbart.


Redo att surfa

Johannes har kommit på hur man gör

Förutom att det är underbart är det också ganska ansträngande, i alla fall att lyckas ta sig ut lagom långt genom vågorna. Eftersom jag kommit i ganska rejäl oform och vi dessutom hade en del till vi ville hinna med under dagen blev det inte så lång stund i vattnet, men det räckte till för att jag skulle bränna mig ordentligt i alla fall. Vi lämnade tillbaka surfgrejerna och begav oss vidare mot nästa etappmål: San Diego Wild Animal Park.


Så här använder Elsa bodyboarden

San Diego Wild Animal Park har en hel del gemensamt med Kolmården, de försöker arbeta mycket med bevarande av arterna, uppfödning av hotade arter och så vidare, och stora inhägnader. Till skillnad från Kolmården fick man inte köra bil inne hos djuren, däremot ingick det en guidad tur runt bland djuren i de stora inhägnaderna. Vi fick bland annat se geparder, gaseller, giraffer och lejon. De hade en… intressant… idé om att om man såg till att gepardernas inhägnad var så placerad att de kunde se antiloperna skulle geparderna inte vara så uttråkade och antiloperna lite mer på sin vakt. Det verkade fungera i alla fall.


Geopard

Tur att de böjde ner huvudet så att de fick plats på bilden

Medan vi gick runt där och tittade på de fina djuren började Elsa må dåligt och bestämde sig för att sitta ner och ta det lugnt ett tag medans jag sprang vidare för att hinna med att titta på kondorerna. Det var något av en besvikelse, de hade inte speciellt mycket utrymme i sitt aviarium och verkade inte direkt roade av att bli fotograferade. Vi misstänker att det var något med lunchen som fick Elsa att må dåligt för hon repade sig igen senare på eftermiddagen.


Saguarokaktus, som egentligen inte ska finnas i Kalifornien (fanns på zoo)

Kvällsmaten blev stora köttbitar på Chilis

Vi åkte så småningom vidare till världsmetropolen Ridgecrest där vi hittade ett hotell för natten. Ridgecrest är verkligen en liten håla som existerar bara för att amerikanska marinen har ett stort testområde där. Mitt i öknen!


Roliga träd i solnedgången

Här är en uppdaterad färdväg.

Vägen igen


Allra först åt vi frukost, och så här kul var det

Dagen inleddes med lite shopping, eftersom Johannes vita badbyxor inte fick godkänt då de blir genomskinliga när de blir blöta. Han hittade istället ett par röda, och jag hittade en iPod-dockningsstation till bilen, som laddar iPoden och som jag kan koppla in FM-tunern i så att vi kan lyssna på iPoden i bilen.


Elsa vid Hollywoodskylten


Kaktusar

Sen åkte vi in på en massa bakgator för att få en bra bild av Hollywoodskylten, och det fick vi verkligen. När det var klart var klockan tre, så vi bestämde oss för att åka vidare mot San Diego och surfingen. På vägen stannade vi bara för mat (Thai) och fika (Chai och smoothie). Klockan sex hade vi hittat ett hotell lite utanför San Diego, närmare bestämt i Encintas. Vi datade lite för att ta reda på vad vi skulle göra i San Diego dagen efter. Vi kom fram till att på förmiddagen skulle det surfas/body board och på eftermiddagen blir det safari i San Diego Wild Animal Park. Sen ska vi åka vidare till Mojave national park, Death valley national park och sist Yosemite national park innan vi åker tillbaka till San Francisco.


Elsa i solnedgången

Runt halv åtta kom vi på att om vi ville se solnedgången fick vi skynda oss. Sagt och gjort så sprang vi iväg till stranden (som faktiskt låg på gångavstånd) och fotade solen innan den försvann. Det var faktiskt den första solnedgången vi sett eftersom det varit så dimmigt tidigare. När solen försvunnit gick vi längs stranden och badade fötterna. När vi var nöjda med det gick vi upp på vägen igen och hittade en trevlig italiensk restaurang. Sen gick vi tillbaka till hotellet och sov.

Nu har sakerna hänt i lite blandad kronologisk ordning, men efter blodsvitet och bloggandet ska vi nu ut på stranden och bli blöta.

Lite uppdaterad färväg kommer här, i en ny karta eftersom man inte fick ha fler stopppunkter enligt Google Maps.

Från Los Angeles

Universal Studios

Dagen spenderades på Universal Studios i Hollywood där vi tittade på en massa filmer, åkte på guidad tur runt några inspelningsstudior, tittade på shower och åkte berg-och-dalbana. Vi såg Shrek, Blues Brothers, Backdraft, Jurassic Park(*), Waterworld och andra filminspirerade attraktioner och åkte på deras studiorundtur. Rundturen gick runt bland olika ställen på området och de visade på var stora delar av olika filmer och TVserier spelats in. Höjdpunkten för Elsas del var nog när vi åkte igenom Wisteria Lane från TVserien Desperate Housewives. För Johannes del var det nog mer de olika fordonen från olika filmer som var intressantast.


Hajen!

De hade ett roligt koncept som gick ut på att om man betalade $25 när man gick in så fick man ett armband som gjorde att man fick äta hur mycket man ville på ett par olika restauranger på området. Det var trevligt för då kunde man äta precis vad man ville på dessa restauranger. Tyvärr höll inte efterrätterna tillräcklig kvalité för att man skulle vilja äta bara dem men det blev lasagne, grillad kyckling, kinesmat, ceasarsallad och pizza plus en massa konstiga amerikanska efterrätter.


Wisteria Lane


Blues Brothers


Johannes och Hulken (vad ungen gör har vi ingen aning om)

På kvällen funderade vi på om vi skulle gå på dem maffiga bion som låg strax utanför området men vi hittade inget som vi ville se direkt så vi nöjde oss med att gå omkrin och titta på neonljuset. Sen åkte vi hem.

Det var det kortaste inlägget på länge, men en av de längsta dagarna hittils.

*Ungefär här anföll Elsas dator helt plötsligt och omotiverat henne och orsakade stort blodvite och lidande. Hon är OK igen nu men har en fin fläskläpp att visa upp som bevis för att hon lärt sig att det är farligt att ha datorn i sängen.

Los Angeles

Efter en frukost bestående av den godaste bageln hittintills (med creamcheese och tomat), gick vi till fotoaffären vi hittade igår. Vi testadeobjektiv, provade väskor och ställde en massa frågor. Det slutade medatt vi kom därifrån med ett fast 50mm objektiv (perfekt för porträtt)och en liten väska till kameran.


Utsikt över havet . ”Plutten” är en kitesurfare

Sen körde vi vidare söderut. Denna gång gick vägen längre in i landetså vi fick se en massa åkrar och folk som plockade jordgubbar mm.Första stoppet blev AAA i Lompoc och där hittade vi också lunch hosTacoBell till Elsas stora förtjusning. Efter lunchen tog Elsa entupplur tills vi kom till Starbucks i Carpinteria. Där blev detnaturligtvis fika och sen försökte vi hitta ett bra hotell i LosAngeles. Det var lättare sagt än gjort… Sensmoralen är iaf att skaman bo i San Francisco eller Los Angeles och inte vill krångla, är detbra att boka hotell i förväg… Efter ett tag hittade vi iaf ettmotell, bokade ett rum och körde vidare. Nästa stopp blev Circuit Citydär vi letade efter en DVDbrännare. Vi fick dock ge upp det eftersom viinte kom på något sätt att veta om transformatorerna klarar att köra pånätspänningen hemma och vi inte direkt vill släpa runt på tvåtransformatorer när vi använder den ”på fältet”.


Palmer
Hollywood

Nästastopp blev hotellet, efter mååånga timmar i bilen. Först körde viigenom Malibu, sen Santa Monica och sen tänkte vi att ”Santa MonicaBoulevard” verkade kul att köra på. Det var det också, men den varriktigt, riktigt lång. Vi fick iaf se lite saker, som Beverly Hillspoliskår, Hollywood och palmer. Klockan nio var vi äntligen framme påhotellet och begav oss ut för att hitta mat. Elsa var sugen på kött, såvi tog första grillstället vi hittade på vår rabattlista. Restaurangenvisade sig vara rätt mycket finare än vad vi trott, men maten var godså vi blev mätta.

Idag ska vi till Universal Studios och titta runt.

Uppdaterat

Nu finns det info om hela veckan i New York, sista inlägget från fredagen (med bilder) finns här.

Det finns även bilder på en massa djur i dagens första inlägg, det från Monterey.

Den senaste färdvägen finns här (minus omvägen som vi körde för att hitta till hotellet… Gatorna här är enkelriktade åt helt fel håll). Highway 1 är inte direkt den närmaste vägen mellan San Francisco och Los Angeles, men den är helt klart den finaste.

San Luis Obispo

Efter lunchen var färdig bestämde vi oss för att nu fick det bli några mil och vi skulle ”bränna på” lite. Efter ca 7 minuter stannade vi första gången för att fota vackra havsvyer. Landskapet längs Highway 1 är verkligen obeskrivligt vackert, men jag ska göra ett försök: På höger sida ser man nästan alltid havet, ibland nära, ibland 50-100 meter rakt ner, på vänster sida ser man antingen slätter eller höga berg med djupa, nästan fjordliknande dalar. Så fort man kommer ur bilen känner man hur det blåser, även om det inte blåser speciellt mycket så är det en ganska kall vind som kommer in från Stilla havet. För övrigt kan man fundera på vad det var för kuf som kom på att kalla det för just det Stilla havet, det är allt annat än stilla här omkring i alla fall.


Johannes med bilen

Elsa på stranden (med sina nya röda converse)

Johannes njuter av det uppfriskande vattnet

Vid ett av stoppen bestämde Elsa sig för att hon ville fota mig när jag badade fötterna, det var som sagt helt och hållet hennes idé. I alla fall var jag dum nog att gå med på det och gick ner mot stranden där Elsa fick några bilder. Det är inte förrän man är precis vid vågorna som man inser hur otroligt stora de faktiskt är. Det var ett gäng små vågor som kom precis när Elsa skulle fotografera, så jag var en liten bit ut på stranden ändå, men sedan kom det ett par jättevågor som slog säkert 1-1,5 meter högre, inte längre utan högre, upp på stranden. Det hade inte varit angenämt att stå kvar där jag stått, inte nog med att kraften i vågen förmodligen slagit omkull mig, vattnet är vad man skulle kunna kalla uppfriskande… 8-10 grader eller så.


Strand med massa kallt vatten

Vi arbetate oss vidare ner längs kusten, gjorde flera fotostop när landskapet helt enkelt inte kunde ignoreras, tills vi närmade oss Hearst castle. Detta är ett ganska modernt slott på 160 rum eller så byggt av en av Amerikas tidningspublicister (dvs ingen tuff, rysk tsar eller så). Vi kände inte att det skulle vara värt 50 dollar att gå in, han hade nog tillräckligt med pengar ändå och dessutom hade han elaka regler vad gällde fotografering… Vi körde helt enkelt förbi och fotograferade hans slott på håll i stället. Ha, där fick han så han flög…


Utsikt

Ganska snart efter Hearst lilla koja kom vi till den lilla staden San Luis Obispo där vi bestämde oss för att söka natthärbärge. Vi bor nu på ett litet TravelLodge motell ett stenkast från stadskärnan där det händelsevis varje torsdag är marknad på kvällen. Vi gick in och tittade på marknaden och hittade många roliga saker att titta och smaska på. Dagens kvällsmat bestod av bruchetta, bakad potatis, tri-tip fylld baguette, vitlöksbröd och cola. Vi fick bara titta drömmande efter de goda majskolvarna, gigantiska kronärtskockorna och färska grönsakerna eftersom vi inte har något sätt att tillaga sådana godsaker.

Kvällsmat

På vägen hem från marknaden hittade vi en kvällsöppen bokaffär med begagnade böcker och vi var dumma nog att gå in och titta lite. Ca 20 böcker senare gick vi tillbaka mot motellet för att se om det går att sova i den här staden också. Planen för morgondagen är att smita in och titta i en fotoaffär (som inte hade kvällsöppet) i morgon bitti och därefter köra vidare söderut. Vi har inte bestämt turordningen riktigt ännu så vi får se om nästa rapport kommer från Los Angeles eller från San Diego.

Johannes med bokskörden