Hundhalsband

Det finns många olika sorters hundhalsband, ett för varje situation. Jag tänkte beskriva några olika och ta upp deras för- och nackdelar.

Till mina egna hundar har jag ett par olika hundhalsband som jag växlar mellan. Till vardags går vi mest i skogen och hundarna är lösa och när de behöver vara kopplade använder jag retrieverkoppel. Det är smidigt med halsband och koppel i ett, plus att det tar liten plats i fickan. Åker vi in till stan använder jag deras fasta halsband eller halvstryp. Ska vi ut och springa använder jag en hundsele och behöver jag ännu mer kontroll använder jag nosgrimma.

Fasta hundhalsband

Hundhalsband

Ett fast halsband tillhör hundens basgarderob enligt mig. Ett fast halsband kan antingen vara helt fast, liknande ett skärp som man spänner, eller ställbart så att man kan anpassa det lite efter hundens hals. Jag gillar fasta halsband med snabbspännen som går snabbt att sätta på och ta av (utan att man behöver trä spännet igenom en ögla). Ett ställbart fast halsband är också det första jag köper till valpen för att träna koppelgående. Fördelen är att valpen då har ett halsband att växa i, samtidigt som jag kan ställa in det så att valpen inte kan råka backa ur halsbandet (vilket kan hända med ett halsband av halvstrypstyp.) Jag vill ha ett halsband som känns smidigt och som är varken för smalt (risk att det går sönder om hunden drar eller att hundens nacke utsätts för onödiga påfrestelser, ju smalare halsbandet är desto sämre för hundens hals om den drar) eller för tjockt. Eftersom jag har ganska stora hundar behövs det ett lite rejälare halsband.

Gå fint i koppel

Regeln när jag går med mina hundar är halsband på = koppel slakt för att få komma framåt. Halsbandet blir alltså en signal till hunden för att nu är det slakt koppel som gäller. Anledningen till att hunden drar i kopplet är att det ofta lönar sig, och därför måste jag vara väldigt noga med att det aldrig lönar sig att dra i kopplet. Eftersom jag inte orkar träna hela tiden så byter jag till selen när jag inte tränar – för att både jag och hunden ska få en paus. När jag tränar belönar jag hunden ofta för att kopplet är slakt och om kopplet sträcks stannar jag så att hunden inte får komma till det roliga den ville till. Jag kan också vända och gå åt andra hållet om hunden drar för mycket i kopplet. I situationer där jag måste ha mer kontroll eller om någon annan ska gå med till exempel Diesel (som går bra med mig men kan få för sig att dra med någon hon inte känner eller någon som inte orkar träna) så använder jag nosgrimma på henne. Då kan hon inte dra och jag kan enkelt ha kontroll på henne när vi måste transportera oss någonstans.

Halvstryp

Halvstryp innebär att halsbandet har ett minsta och ett största mått så att man kan dra det över huvudet på hunden utan att knäppa upp det, men hunden kan inte komma ur det när det är sträckt. Detta är ett väldigt smidigt halsband eftersom det går väldigt fort att ta av och på. Nackdelen kan vara att det till vissa hundar är svårt att hitta ett halsband som är tillräckligt stort för att dra över huvudet på hunden när man ska ta det av och på och sedan tillräckligt litet för att inte kunna åka över huvudet på hunden när det är sträckt. Vissa hundar blir med tiden specialister på att dra sig ur halsbandet, och då kan det vara svårt att använda ett halvstryp.

Ett perfekt avpassat halvstryp går att lätt dra över huvudet på hunden när det är utspänt och sitter tätt runt halsen, utan att strypa hunden alls, när det är spänt.

Ta i halsbandet

Många hundar hoppar iväg när man sträcker sig efter dem på promenaderna eftersom de har lärt sig att det roliga tar slut så fort de blir kopplade. För att komma bort från det lär jag mina hundar att det är jättekul när jag tar dem i halsbandet. Jag har hunden när mig (kopplad de första gångerna), tar i halsbandet och ger hunden en godis. Sedan tar jag tag i halsbandet allt snabbare och allt häftigare (för den där gången man är lite stressad och snabbt måste få tag på hunden tar man troligtvis det inte så lugnt och då vill jag att hunden ska vara van vid det och till och med tycka det är kul när jag tar i halsbandet) och belönar hunden varje gång. Detta upprepar jag i många olika situationer så att jag vet att jag kan ta tag i hundens halsband utan att den hoppar undan.

Helstryp

Helstryp innebär att halsbandet inte har något stopp alls utan bara är en ögla. Om hunden skulle fastna är dessa halsband lite läskiga eftersom hunden inte har en chans att komma ur det. Däremot är de väldigt smidiga för att ta av och på hunden, det är lätt att lära hunden att själv ta på sig halsbandet och de tar oftast liten plats i fickan när man inte har dem på hunden. På grund av stryprisken bör hunden aldrig ha ett helstryp på sig då den springer lös.

Helstrypshalsband finns både som halsband som man sätter fast ett vanligt koppel i och som hela koppel, så kallade jaktkoppel eller retrieverkoppel, som är ett långt snöre med en ögla i ena änden och ett handtag i andra.

Helstryp använder jag ALDRIG på en hund som inte kan gå ordentligt i ett vanligt koppel. Tanken med helstrypet är inte att rycka då hunden drar eller att hunden ska sluta dra för att inte strypa sig själv (det gör de inte, de bara fortsätter att dra). Tanken är helt enkelt att de ska vara lätta att ta av och på samt ta liten plats när man inte har dem på.

HundselarHundsele

Innan hunden har lärt sig gå ordentligt i koppel, för att avlasta hundens nacke eller vid tillfällen då jag inte vill hålla på att hunden ska gå ordentligt i halsbandet använder jag sele. I selen får hunden gå som den vill, dra om den vill eller gå med slakt koppel om den vill. På valpen har jag en ställbar hundsele när vi bara spatserar omkring och när vi tränar koppelgående tar jag på hunden ett fast halsband.

De hundselar jag använder är alltid fasta och ställbara. Jag använder aldrig gå-fint-selar med “stryp”-funktion som skär in i hundens armhålar. Blir hunden för stark i selen (vilket stora hundar kan bli) så att det inte är bekvämt att gå med dem kan frontknäppta selar  vara väldigt bra. Om hunden drar då vänds den bara runt mot mig av sin egen dragkraft och kommer alltså inte framåt.

När jag är ute och springer och gärna vill att hundarna ska hjälpa till att dra använder jag också sele, tillsammans med ett magbälte med elastiskt koppel.

Nosgrimmor till hund

Hundhalsband

I vissa lägen behöver man mer kontroll på hunden än vad en sele kan ge. Med selen får hunden väldigt stor rörelsefrihet, men i tighta situationer som inne i stan kan det vara bra att ha en nosgrimma som hindrar hunden från att dra. Nosgrimman måste man oftast lära hunden att ha på sig. Jag brukar lära hunden att sätta i nosen i öglan själv och belöna massor när hunden har den på sig. Försöker hunden skava av den med tassarna eller lägga sig ner och rulla för att få bort den håller jag emot i kopplet och försöker få hunden med mig för att gå vidare. Så fort hunden går det minsta lilla framåt belönar jag den. Till slut lär hunden sig att det inte är något konstigt att ha nosgrimma på sig. (Kom ihåg hur valpen kliade sig för att få bort halsbandet de första gångerna, det vande den sig vid ganska snabbt).

Nosgrimman ska inte sitta så hårt att hunden inte kan öppna munnen, dricka eller äta. Var noga med att du har en nosgrimma som hunden inte kan komma lös från. Antingen får du ha ett halsband också på hunden så att kopplet sitter både i nosgrimman och i halsbandet eller så får du ha en nosgrimma som sitter fast runt hundens hals och som hunden inte kan dra sig ur.

För mig som har väldigt söta och klappvänliga hundar är nosgrimman suverän – när jag har den på Diesel är det ingen som vill hälsa på henne och jag kan lugnt gå på promenader mitt i stan eller åka buss utan att bli överfallen av folk som vill gosa med henne 😉

Elhalsband, stackel och andra styggelser

För att få hunden att gå ordentligt i kopplet finns det många otrevliga verktyg. Elhalsband, stackel (ett halsband med taggar som sticker hunden i halsen om den drar) eller tunna halsband som sitter långt upp bakom öronen på hunden avråder jag bestämt från att använda. De tillfogar hunden smärta, och i värsta fall bestående skador på de känsliga nerver som finns i hundens nacke och bakom hundens öron. Att gå fint i koppel handlar helt enkelt om att lära hunden att det lönar sig att gå fint i kopplet – då får man godis och hunden kommer framåt. Är kopplet sträckt kommer hunden inte dit den vill. Så enkelt är det i teorin, i praktiken blir det många stopp, en del frustration och mycket träning innan det fungerar, men det är det värt för att få en hund som gillar att gå med slakt koppel och som gör det utan att vara rädd för sin förare eller sitt halsband.

Ta på sig halsbandet själv

Jag gillar att hunden tar på sig halsbandet själv när jag håller fram det. Halsbandet i sig blir då en fin inkallningssignal även när hunden är lös, och jag slipper jaga hunden för att kunna koppla den.

Så här kan det se ut

Jag börjar med att lära hunden handtarget, det vill säga sätta nosen mot min hand. Sedan tar jag ett halvstryp eller ett helstryp för att det är lättast att få hunden att sätta huvudet igenom. Jag visar kopplet och håller fram handtargeten på andra sidan. När hunden sätter nosen mot handtargeten klicker jag och belönar. Efterhand får hunden sträcka huvudet mer och mer genom halsbandet innan den får sin belöning. När det fungerar testar jag att hålla fram halsbandet utan handtargeten och belönar hunden när den tar på sig det. Gradvis ökar jag sedan avståndet som hunden ska söka upp halsbandet, och belönar alltid rikligt när hunden tar på sig halsbandet själv. När det fungerar bra med halvstryp eller en stor ögla gör jag öglan mindre och efter ett tag testar jag även med ett fast halsband (som jag då måste hålla öppet med båda händerna som på filmen, då är det viktigt att hunden har en förståelse för att den ska sätta halsen över halsbandet)

Man lägga på ett kommando om man vill, till exempel “koppla dig”, men jag har faktiskt det utan verbalt kommando. Jag vill att signalen för att ta på sig halsbandet ska vara att jag håller fram det. Slutmålet är att hunden ska vara en bit bort från mig, kanske 20-30 meter, titta på mig och så fort jag håller upp halsbandet kommer den i full fart och tar på sig det.

Canis.se – stort urval av hundböcker och hundartiklar!

2 svar på ”Hundhalsband”

  1. Hej.
    Läst ditt inlägg. Har en fråga o hoppas du kan svara på den el ge mig tips.
    Vi har för 1 månad sen övertagit en hund, blandras sheltie/japansk spets. När vi hade honom hemma på prov så gick han i sele. Efter ett tag r vi hade haft honom så köpte vi ett halsband till honom men han e expert på att dra sig ur de o springa iväg. Eftersom vi ente känner honom o han ente oss så väl än så kommer han ej när vi kallar på honom. Halsbandet vi har på honom nu är ett hutra halvstryp. Vi hade honom med o provade ut det. Vet ej om han aldrig har gått i halsband tidigare. Hoppas på tips från dig.

    Mvh therese

    1. Hej!
      Jag tycker det låter som att ni behöver hitta ett halsband som han inte kan ta sig ur (ett mindre halvstryp eller ett fast halsband). Om selen funkar bra kan ni ju ha den också på honom och fästa kopplet i den med tills ni är säkra på att han inte drar sig ur halsbandet. Passa också på att träna massor med inkallning, både inne och ute, så att han kommer till er. Ju mer kul ni gör tillsammans desto roligare kommer han tycka att det är att vara med er – och då kommer han inte springa iväg när ni ropar. Vill ni ha mer specifik hjälp så skulle jag rekommendera att ni går en kurs eller bokar privatlektioner. Bor ni i närheten av Göteborg hjälper jag gärna er, annars kanske jag kan tipsa om instruktörer som bor närmre er. Lycka till med träningen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.