När man tränar är Ludde fullständigt fokuserad, men när han fått gå och nosa en stund då är det inte lika roligt att komma när matte ropar. Mia och jag gick därför ner till hundgården för att öva inkallning även då Ludde hittat något roligt att nosa på. Att bara skicka honom mellan oss funkar jättebra. När vi gjort det några gånger så visste han vad som skulle hända och höll sig nära. När vi slutade med det och han fick nosa runt så lyssnade han knappt alls då vi ropade. Att man spran åt andra hållet brydde han sig inte heller om. Så vi sa ”hej då” och gick ut ur hundgården. Det tog en stund för honom att fatta att vi faktiskt hade lämnat honom ensam (om man gör det när man är ute i ”riktiga” skogen, dvs går och gömmer sig eller så så tycker han inte det är speciellt läskigt för han tycker att han kan hålla koll på en på långt håll och sen följa efter i sin takt). När vi lämnade hundgården kunde han ju verkligen inte följa med oss, fastän han kommit fram till att han ville det… Efter en stund gick vi in igen och kallade in honom. Gissa vem som kom som ett skott? VI övade ett par gånger (inte för länge så att det blev tråkigt) och sen gick vi ut ur hundgården för att gå runt tjärnen. Under promenaden fick vi till flera jättebra inkallningar, bland annat en då han var borta hos en annan hund (10 meter bort), men han kom iaf! En gång då han nosade runt inne i skogen så att vi inte såg honom kom han jättefint då vi kallade. Whee, det kanske går att få honom också att lyssna! Vi måste bara öva, öva och öva samt se till att han inte kan göra fel.
Nu ska jag gå och hämta tvätten och ikväll blir det föreläsning med Roger Markström.