Idag var vi hos vet med Ludde. Efter lite rakning, skrapning och en titt i mikroskåpet visade det sig att det var rävskabb. Inte roligt alls. Fula var de små krypen också (jag fick kolla i mikroskåpet)
Dessutom har Gudrun kliat sig lite också så vi måste behandla henne med. Nu är de iaf "droppade" med Stronghold och Gudrun ska utan fara för att smitta de andra hundarna kunna åka hem till uppfödaren på söndag. Det verkar finns väldigt delade meningar om hur det smittar mm så det är väl bäst att ta det säkra före det osäkra och vänta lite. Det verkar också som om det smittar mer från räv till hund än från hund till hund (så de som träffat Ludde och nu blir lite rädda behöver inte göra någonting förrän hunden börjar klia sig, det är inte alls säkert att den blivit smittad).
Dagens tanke: Varför är det så jobbgt att gå till veterinären? Man (läs jag) känner mig så dum. Jag har verkligen ingen koll alls. Veterinären ställer frågor som nästan mynnar ut i "förstod du inte det?".
Första veterinären vi var hos (som opererade bort tonsillerna) sa att den kvarvarande klådan var något säsongsbundet och ordinerade kortison. Han sa också att jag kunde ge smärtstillande efter operationen samtidigt som kortisonet mot klådan, något vet idag sa gav "stora blödande magsår". Inte bra. Nu vet vi iaf att det är rävskabb så nu ska vi bara bli av med det. Undrar hur han hittade det? Jag har inte sett några skabbrävar 😉
Vi passade på att träna lite apportering idag också. Ludde tog ett par markeringar fint, men är lite mer svårtmotiverad på linjetagen. Gudrun var superduktig på markeringarna och kom till och med in med dem (vilket är bra med tanke på hur inkallningen inte funkar…)
Lite mer info om rävskabb