Igår fick jag höra att det iaf är några som läser min blog, och att det uppskattas om den uppdateras dagligen så här kommer en uppdatering
I morse gick vi till Johannes jobb för att ge saker till honom (han mötte oss i backen så vi slapp iaf gå hela vägen upp). Sen tränade vi lite rulla runt, helt appropå bara för att det är kul. Jag fick honom dock bara att lägga sig på sidan, så sen övergick jag till att belöna och berömma när han rullade sig spontant (vilket han gjorde en hel del för det var en massa nyklippt gräs som tydligen var jättebra att rulla i). Sen gjorde vi en tävlingsmässig apportering (som gick riktigt bra, bara lite fippel med apportbocken) och efter det ett tävlingsmässigt hopp som var jättefint. Ingen tjuvstart och ingen tvekan, snyggt avslut så det var så bra det kan bli.
Vi gjorde även lite fjärrdirigering där jag stod ganska nära och det gick jättebra. Det enda var dock att det kändes som om han kunde sätta sig upp lite "mer" så det ska vi träna vidare på.
Det roligaste kom dock på slutet när Ludde fick syn på en hund framför oss på cykelbanan, gick några steg och sedan långsammare och långsammare tills han snabbt vände på huvudet och kollade på mig. Yes! Skvallerträningen börjar ge resultat! Visst, önskvärt är att han vänder med en gång och inte går alls, men jag är glad för det lilla. Det sker ju i "Luddetempo" 😉 Glatt belönade jag iaf med att kasta en boll åt andra hållet. Då kom det naturligtvis en hund där också. Ludde var iaf duktig, han satte sig på gräsmattan och tittade medans han tuggade på sin boll. Då hade hunden kommit för när för att han skulle vilja skvallra på den.
Totalt tog vår lilla promenad 45 minuter, jag hade tänkt mig att den skulle ta kanske 20 men vädret var så underbart och träningen gick så bra så tiden bara försvann. Det enda tråkiga var att jag fick koppla Ludde för att kunna gå snabbare än en snigel… Han har inte för bråttom skulle man ju kunna säga.
Nu ska jag slappa en stund innan det är dags att åka till HiK för att tävla.