Lugn dag

Igår blev det en lugn dag. Tränade lite "stadga" i avslutningen av ställande och läggande under gång. Borstade bort en massa mer päls och hämtade ut Ludde ur en taggbuske. Jag har nu lite sår på händerna… Han hittade något som han ville äta där inne och jag tyckte inte han behövde äta det, därav att jag fick hämta honom. Hade jag vetat från början att det var en taggbuske hade jag inte hämtat ut honom…

Sen kommer en liten, helt oombedd tanke från min sida. Om en metod inte ger resultat på säg ett halvår, varför fortsätter man med den då? Jag tycker att man ska se resultat efter bara ett par gånger, eller iaf en månad, annars är det ingen bra metod och då får man hitta något annat. Jag tänker på två olika grupper av hundägare här i området.

Den första är damerna som har två-tre små fluffiga hundar var (inget ont om fluffiga hundar, bara om ouppfostrade hundar i allmänhet). Så fort de får syn på en annan hund börjar de skälla, och matte gör likadant "tyst, tyst, tyst". Matte till och med förbereder dem och ställer in dem på att nu är det dags att börja skälla genom att sträcka upp kopplet en stund i förväg… För dem kanske det inte är ett problem, men jag gillar inte att bli utskälld av små hundar, och iom att hon står och säger/skäller "tyst, tyst, tyst" så verkar hon ju tycka det är jobbigt. Kan man inte bara testa att slänga en näve köttbullsbitar i huvudet på hundarna så att de får något annat att göra medans den andra hunden går förbi? Eller iaf testa något annat än att skälla ikapp med hundarna… Tänk er att gå förbi tre-fyra damer med två-tre hundar var, alltså sex till tio små hundar som skäller som tokar…

Den andra är den stora hunden som så fort den får syn på andra hundar börjar skälla/morra aggressivt (de små låter iaf inte direkt aggressiva). Med en stor hund blir ju ett sådant problem lite mer akut, det är väl därför det finns så många ouppfostrade små hundar. I vilket fall som helst, så fort man möter den här hunden börjar den morra och husse/matte drar med sig hunden bort åt andra hållet. Jag försöker hålla avstånd och skulle aldrig släppa fram Ludde, men jag tänker inte gå åt andra hållet på min runda för det. De kanske jobbar med problemet (det känns som om hunden har blivit lite bättre, för ett halvår sedan morrade och skällde den som en tok bara man var 100 meter bort, men igår var jag kanske 20 meter bort och då morrade den mest), men jag vet inte om den där taktiken är något att ha… Det finns ju väldigt många duktiga problemhundskonsulenter som skulle kunna hjälpa dem iaf.

Jaja, nu har jag gnällt färdigt.

Idag blir det också lugnt. Vi tränar lite smått på avsluten i ställande och läggande liksom på stadgan i hoppet och inkallningen. Imorgon blir det desto mer spännande, då ska vi åka till Uddevalla och hälsa på Diesel för första gången. Idag är hon exakt tre veckor gammal. På måndag blir det också valpar, då lite äldre och labradorer istället. Då ska vi åka till Fairfields kennel (http://fairfieldskennel.se) och hälsa på valparna och fota en massa.