Falkrik Wheel
Stirling castle
Doune Castle
Dunkeld-Birnam
Birnam Oak
Pub + musik
När vi lämnat Edinburghs strapatser bakom oss begav vi oss iväg till Falkirk för att titta på ingenjörskonst: The Falkirk Wheel som är en ersättning för ett gäng slussar som hjälpte fartyg att flytta sig 34 m upp i en kanal. Trots vad namnet antyder är det inte ett hjul utan mer en pinne, men själva poängen är att den har två vattenfyllda tråg som båtar kan köra in i och lyftas upp eller ner med. Denna transport går på ett par minuter i jämförelse med ett dygn som omvägen och de andra slussarna tog. Dessutom använder det tekniska underverket mycket mindre vatten. Konstrutionen är mycket imponerande att titta på med massor med finesser och ingenjörsporr.
När vi sett oss mätta på detta begav vi oss mot Stirling Castle, som förvånande nog ligger i staden Stirling. Här var vädret bättre än i Edinburgh och vi kunde faktiskt njuta av utsikten. Slottet i sig var imponerande och guideturen var… underhållande (guidens ljudeffekter innhöll bland annat ett mycket karakterisktiskt "bam..bam….bambambambam….BAM!!!!!"). En trevlig detalj på slottet är att de håller på att restaurera det till originalskick, inte bara bevara det. Anledningen till detta är att slottet användes som militärförläggning och militärerna hade förstört massor med inredning för att bygga effektivare logement. Detta ger Historic Scotland, stiftelsen som förvaltar slottet, ganska fria händer att återföra slottet till hur det såg ut innan. Bland annat håller de på att väva upp nya bonader till slottet, ett arbete som tar ett decennium och otroliga mängder arbetskraft.
Vi tyckte inte att det räckte med ett slott utan begav oss hastigt vidare till nästa slott: Doune Castle för den nyfikne kan jag berätta att Doune uttalas:[dunn]. Detta slott är mycket mindre än de föregående och inte lika väl iordningställt och tillrättalagt för turister men det har en stor fördel: Det är ett av slotten som är med i inspelningen av Monty Python’s Quest for the Holy Grail. Det var inga som helst bekymmer att leva sig in i detta när man sprang omkring och tittade på allt.
Dagen avslutades med att vi letade boende i Dunkeld-Birnam, vilket är två byar som ligger på var sin sida om en flod med en bro emellan, men fortfarande två byar. Vi började med att följa skyltar mot ett B&B som gick upp på en otroligt liten väg, så smal och slingrig att det var precis att vår bil gick upp. När vi kört så långt vi kunde visade det sig att det B&B vi letade efter inte låg där men det fanns ett annat, som var fullt. Så vi fick köra tillbaka igen och till slut visade det sig att någon varit framme och snurrat på skylten som berättade var B&Bt låg så om man åkte åt motsatt håll hittade man det. Även här var det fullt men på tredje stället, hemma hos en underbart charmig bohem som drev the Birnam Guesthouse hittade vi till slut rum.
Kvällen inleddes med en promenad förbi the Birnam Oak, som är ett ekträd som måste vara många hundra år gammalt, med plats att gå in i och allt. Legenden säger att MacBeth, som Shakespear beskrev i sin pjäs, inte skulle dö förrän ekträden i birnamskogen nådde hans slott. MacBeth lät således hugga ner skogen milsvida runt hans slott men dog efter att hans motståndare kamoflerat sig med ekkvistar från Birnam. Promenaden fortsatte vidare mot en pub i Dunkeld där vi hittade underbar mat och levande skottska musiker som underhöll från ett bord i puben. Vi satt länge och njöt av detta samt whiskyn från baren innan vi började rumla hemmåt. Eftersom vi inte ville gå samma väg som vi kom och inte ville ta den stora bilvägen så virrade vi strax bort oss i villakvarteren. Efter en stund förbarmade sig en äldre herre, som var ute och rastade sin hund, sig över oss och berättade för oss på bred dialekt att man kunde smita ut mellan en häck och ett hus och strax var vi på rätt spår igen och kom hem hela och välbehållna till våra rum.
