Dalwhinnie distillery
Newtonmore Highland Games
Fried Mars
Working Sheepdogs
Glenfinnan monument och Harry Potter-bron
Fort William
Fullt på B&B och restauranger…
Första hotellet (utan frukost) utan heltäckningsmatta
Indisk mat
Dagens frukost bestod av de bästa flingorna hitintills (fullkorn med torkad frukt). När vi ätit upp den körde vi vidare till Dalwhinnie, en av de kallaste platserna i Skottland. Där gick vi på en guidad tur runt distilleriet och fick smaka på deras whiskey. Vi blev även erbjudna jobb som bryggare. £26 000 om året tror jag ingångslönen var. Vi köpte dock bara ett par småflaskor whiskey och åkte vidare till Newtonmore, där vi tittade på Highland Games. Det är lite som en friidrottstävling med olika grenar så som stockkastning, höjdhopp, kapplöpning, kasta hammare/slägga (så långt som möjligt), kasta "kanonkul" (så högt som möjligt) samt dans- och säckpipstävling. Det klart häftigaste var när alla säckpipsbanden marscherade in på planen samtidigt som de spelade.
När vi var nöjda med Highland games åkte vi till Kinguisse [kin-yoo-see] för att testa "delikatessen" friterad Mars. Helt enkelt en Mars med fritörsmet runt. Vi kan väl säga som så att den får inte många stjärnor i Michelinguiden, men det var kul att ha testat. På kartan hade jag hittat något som stod utmärkt som "working sheepdogs". Guideboken sa dock att det var stängt lördagar, men vi bestämde oss för att köra dit och kolla. Väl där såg vi att det var massor med folk. En uppvisning var precis slut och en ny skulle börja kl 16 (vi var där 15:30), så chansningen slog väl ut. Där träffade vi också på en busslast svenskar som var ute och åkte med Scandorama. Bland dem fanns Magnus, en vän till Johannes föräldrar. Vi blev något förvånade över att träffa honom där, men kul var det.
Själva uppvisningen var häftig. Han hade massor med hundar, 15-20 st, i varierande åldrar. De yngsta var bara 8-9 veckor. Han visade vilka kommandon hundarna kunde (ut, höger, vänster, långsam gång, snabb gång, lägg dig och så missade jag nog några) och det var väldigt intressant att se dem jobba. De hämtade hem en flock får som var väldigt långt bort. Han visade också hur en hund kunde valla fåren slalom mellan tre andra hundar som han hade placerat ut. Sedan visade han hur man klippte får (manuellt) och vi fick testa. När han visade var det inte svårt, men att klippa ett helt får själv tar nog ett bra tag att lära sig. På slutet visade han vilken otrolig instikt att valla hundarna har då 8-9 veckors valparna fick valla ankor. Sist fick vi även flaskmata några får. På gården där han är anställd som herde finns 2500 får. Att flytta dem till betesmarken tar sju herdar och 35 hundar fem dagar…
Efter uppvisningen åkte vi vidare mot Fort William. Vi tog en liten avstickare till Glenfinnan, där vi såg Glenfinnan Monument (ett monument som rests till minne av att det var en av Bonnie Prince Charlies samlingsplatser inför kriget). Vi tittade även på bron som tåget i Harry Potter åker över, och den var fin i verkligheten också (när vi väl lyckats hitta dit…). Dock fanns det en sopstation nedanför, undrar om den är bortredigerad i filmen. Nedanför bron betade några hjortar, så vi passade på att fota dem också.
Väl tillbaka i Fort William tog det en stund innan vi hittade någonstans att bo, men till sist hittade vi ett billigt ställe, £36 (de flesta andra har kostat $50-£60 per rum och natt). Det var nog det första stället som inte hade heltäckningsmattor på golvet. Sedan begav vi oss in till stan för att hitta mat, och det tog en stund det också… Att boka bord hade nog varit smart, men efter att fått veta att två pubrestauranger var helt fulla blev det till slut riktigt god indisk mat. Trötta och mätta gick vi en sväng i stan innan vi somnade.
