Normalitet

Just nu läser jag en kurs i Socialpedagogik och ska skriva om normalitet/avvikelse. Det är ett tänkvärt ämne tycker jag, och mitt problem just nu är att välja EN artikel att skriva om… Lite intressant läsning

• Desperat jakt på ett normalt liv
• Ingen är precis som alla andra
• Ett liv långt under medellängd
• Att vara avvikande är faktiskt helt normalt
• Normalitet och konformitet
• Normalitet ska inte styra samhället
• Doktorn ordinerar: Ta risker

Always remember, you’re unique, just like everyone else…

Normalitet är ju en överlevnadsstrategi. I grupp överlever man lättare än om man är ensam, men frågan är om vi inte gått lite för långt i våra strävanden att vara normala. Samtidigt är det väldigt svårt att stå utanför och inte följa normen. Det lättaste är ju trots allt att göra precis som alla andra. Problemet är ju att om vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort, så kommer vi få samma resultat som vi alltid har fått.

Det pratas också mycket om att det är ok att vara annorlunda, att inte följa strömmen osv, men trots det matas vi överallt i samhället av normer och vad det är som förväntas att vi ska göra. Då är det lätt att tappa bort det man ville göra och det man faktiskt trodde på.

Bara att börja fundera på vad som är normalt och inte, vilka normer individen måste följa och vad individen förväntas göra kommer göra det lättare för individen att ”avslöja” normopaten inom sig. Som sagt, normalitet är en överlevnadsstrategi, men i sin extrema form är det en sjukdom som individen inte mår bra av. Det nya skällsordet borde vara "normopat" istället för onormal 😉

Så, om ni tror på något, stå på er och våga göra det! Och kom ihåg, det är helt normalt att vara onormal! 😉