I söndags var jag och Diesel i Sjövik och tränade tillsammans med Jenny, AK, Maria, Emeli, Lena med Sunny och Eva. Jag tränade lite inkallning med ställande, det funkade jättebra. Jag ska börja sätta ihop hela momentet nu. Sen blev det lite fotgående, vilket funkade bra med hög förstärkningsfrekvens. Jenny hjälpte mig också lite med rutan. Diesel börjar få lite koll på att konorna betyder något, men det är en bit kvar. Tvåans hopp funkade jättebra. Jag fick också hjälp med lite kommendering. Inkallningen och ettans hopp funkade jättebra. Fotgåendet funkade mindre bra… Diesel var väldigt intresserad av hästskiten på marken helt plötsligt, så fotgående i ridhus måste vi träna mer på.
Efter träningen var det syjunta hemma hos Maria. Jag gjorde en massa fleeceflätor (och fick extra hjälp av Emeli).
På våra morgonpromenader har jag försökt träna lite olika saker. Inkallning, fotposition, framförgående och stoppsignal. Diesel tycker det är mycket roligare att gå och nosa för tillfället än att lyssna på mig, så vi har lagt extra mycket fokus på kontakt och inkallningsträning. Stoppsignalen funkar för det mesta väldigt bra. Jag testar att blåsa lite då och då på skogspromenaderna, både när hon springer bortåt och när hon springer mot mig.
Framförgåendet tränar jag nere i källargången. Först var det för att Diesel inte skulle attackera Ludde när vi gick i källaren som jag började med det. Jag ville ha ett beteende som var oförenligt med att busa med honom, så jag började belöna henne när hon gick framför mig istället, och nu har jag vidareutvecklat det så att hon verkligen fokuserar framåt och går rakt bort från mig. Jag har kastat godis framför henne och klickat precis när hon ser godisen så att hon fortfarande tittar framåt när hon hör klicket. Nu går hon så långt rakt framåt att jag inte kan kasta godis över huvudet på henne längre 🙂 Johannes hjälpte mig att filma lite, men det blev väldigt svårt för henne att gå rakt mot honom, så det ser lite roligt ut på filmen.
När Diesel börjat göra det så fint så testade jag med Ludde, och han är ännu duktigare. Han tänker efter lite mer och har ett otroligt fokus framåt, han går verkligen och vrålstirrar på golvet.
Diesel har ytterligare ett bettende i källaren, eller snarare i garaget på väg till bilen. Första gångerna vi gick ner i källaren sprang hon omkring en massa och undersökte källaren, vilket jag tyckte var väldigt irriterande. Jag funderade på vad jag ville hon skulle göra istället och kom fram till att jag ville hon sulle springa raka vägen till bilen. Jag började helt enkelt med att lära henne att dutta på dragkroken och sedan backade jag längre och längre ifrån bilen. Så nu börjar jag med att släppa in hundarna i hissen och belöna dem när de sätter sig frivilligt. Sen åker vi ner till källaren. Jag öppnar hissdörren, belönar hundarna för att de sitter kvar, kollar om det är någon i källaren (vi har tvättstuga och källarförråd där så ibland är det faktiskt folk där, och de kanske inte tycker det är så kul om hundarna kommer rusande), ger hundarna frikommando och börjar gå längs korridoren. På vägen kastar jag godis framför hundarna när de fokuserar framåt. Framme vid nästa dörr öppnar jag den och kollar så att det inte är någon i garaget, ger dem frikommando så att de går in i garaget, Diesel springer direkt till bilen (Ludde går efter i lagom Luddetempo), öppnar bakluckan och hundarna hoppar in. Jag har två saker kvar jag vill lära dem, först att Diesel ska springa till bilen när jag låser upp den, dvs blinket ska bli signalen för att springa till bilen (framförallt när vi är ute och går och ska gå tillbaka till bilen) och sedan att Ludde ska hoppa in i bilen utan att jag behöver säga åt honom. Det är iofs så att det är ett stort framsteg att Ludde hoppar in i bilen jättefint när jag säger till honom med tanke på att han inte gillat bilen alls innan (men efter att jag tränat en massa burlekar med bilen har det blivit bättre), men jag skulle vilja att han har ännu mer dragning in i bilen.
Jag har några andra små träningsprojekt. Ett är ”GÅ”, som betyder att Diesel ska gå till biabädden i köket. Hon är jätteduktig på det (burlekar igen) så nu jobbar jag på att dörrklockan också ska bli en signal för att gå till biabädden, och det går riktigt bra.
I torsdags var det dags för tredje tillfället på kurserna på Kungliga hundar. Kursdeltagarna var väldigt duktiga. Specialövnningen som jag och Jenny hittade på förra gången för att få kursdeltagarna att inte locka på hundarna med rösten eller godishanden hade gett jättefint resultat (de fick knyta fast kopplena i midjan och sedan belöna hundarna med vänster hand och tänka ”ta upp godis, belöna, handen på låret” för att inte få handen på magen). Allihop jobbade jättebra med hundarna och hade fått på helt rätt ”glasögon” och fokuserade på att belöna bra beteenden.
Jenny och jag utmanade varandra att i pauserna träna våra hundar att gå runt ett föremål. Först testade vi med en skylthållare, men då lyckades Diesel köra någon flygande variant och hoppa över den och Sota klättrade upp och ställde sig på den… Så vi bytte till en soptunna, och efter 3-4 pass gick Diesel och Sota runt den väldigt fint. Nu ska vi bara få upp avståndet lite (10 meter satsar vi på iaf), det fortsätter vi jobba på nästa vecka.
Ludde var helt övertygad om att han skulle targeta den läskiga papperkorgen 😉
Diesel avslutade med lite fjant
Hon börjar med att försöka fånga lampan som hänger i hennes halsband…
Igår var vi hos Lena, Totte och Dacke för att planera kurs och äta middag. Jag säger bara att klickertränarutbildningen kommer bli riktigt bra i år 🙂 Middagen och sällskapet var toppen, så vi får snart träffas igen för att planera och umgås mer 🙂
Idag var jag på instruktörsutbildning på HiK. Björn Forkman, professor i etologi vid Köpenhamns universitet, föreläste om inlärning och hundars minne. Det var intressant men inte så mycket nytt. Det jag gillade mest var beskrivningarna av olika forskningsprojekt; vad de hade undersökt, hur de hade gjort det och vad resultaten blev. T ex det här med att man direkt ska upp på hästen igen när man trillat av. Några forskare hade kollat på det på forskares standardvis, möss och elchocker. Först kopplade de ljud – elchock ett gäng gånger. På hälften av gruppen körde de sedan extinktion på ljudet, dvs spelade bara ljudet tills mössen inte visade några rädslereaktioner längre. På den andra delen av gruppen väntade de 24 timmar innan de körde extinktion tills alla rädslereaktioner var försvunna. 48 timmar efter ljud – elchock-kopplingen testade de att bara spela ljudet igen för båda grupperna och gruppen som hade blivit utsatt för extinktion precis efter elchockerna visade mycket större rädslereaktioner än gruppen som hade blivit utsatt för extinktion 24 timmar senare. Elchocker är ju inte så trevligt, men resultat tycker jag är intressant.