Björn Forkman berättade också om ett experiment man gjort där man lät råttor springa ner för en korridor. Det fanns tre grupper med råttor. Den ena gruppen fick en godis i slutet av korridoren, den andra fick 16 godisar och den tredje fick 256 godisar. Gissa vilkan grupp som sprang snabbast?
Den som fick 256 godisar.
Sen bytte man så att alla grupperna fick 16 godisar i slutet av tunneln. Gissa vem som sprang snabbast nu?
Den som fått en godis innan. De som fått 256 godisar tidigare sprang långsammare. Detta lär oss vikten av belöningskvantitet/kvalitet. Det viktigaste är egentligen inte vad hunden får för att göra rätt just nu, utan vad den får i förhållande till vad den brukar få. Alltåså, variera belöningarna så att hunden inte vet vad den kommer få. Ibland blir det en godisbit, ibland 256 och ibland 16 (oftast).
En annan grej han pratade om uppmärksamhet. Dels om hur man inte är uppmärksam på det man inte vet att man ska titta efter och dels att hjärnan filtrerar bort saker som man inte behöver just nu (eller som hjärnan tror att man inte behöver just nu). Ett exempel var cocktaileffekten. När man är på fest kan man filtrera bort bakgrundsljudet/sorlet, men om någon säger ens namn så reagerar man. Det är också så att det inte går att dela uppmärksamheten utan att det man håller på med går sämre (om det inte gäller vanor/automatiserade beteenden).
Två uppmärksamhetstest