Förra helgen var jag i Oslo på första träffen för Canis instruktörsutbildning. Vi började med att prata om pedagogik, kursupplägg och vardagslydnad. På lördagen fick vi tio minuter var att visa lite vad hundarna kunde. Jag blev ganska nervös, vilket Diesel märkte, så tränningen blev inte så strukturerad (det blev en väldans massa hoppstå), men sedan kunde vi iaf även visa lite andra grundfärdigheter som sitt, ligg, stå, apport/håll fast, bli, fokus, fritt följ osv. Lite tricks blev det också, fånga svansen 😉 Vi tränade också fotgående med störningar (Diesel gick supersnyggt, ju fler störningar desto bättre går hon 🙂 ), gå fint i kopplet mot störning och inkallning från störning. Sedan fick vi i läxa att förbereda ett kurstillfälle till dagen därpå. Jag fick inkallning och valde att lägga upp ett kurstillfälle för att träna inkallning från störning. Vi skulle följa Canisstrukturen för att lägga upp kursen, och det liknar ganska mycket hur jag brukar strukturera mina kurser så det gick väldigt bra 🙂 Strukturen ser ut som följer
- Presentation – vad ska vi göra (träna inkallning)
- Målsättning – vad är målet (kunna kalla in hunden när den är på väg mot något)
- Förklaring – varför ska vi träna det här? (för att kunna ge hunden friheten att vara lös så måste vi kunna kalla in den)
- Praktiskt upplägg – hur kommer inlärningen vara strukturerad? (jobba två och två, en minut per hund)
- Kontroll av nivå – vad kan hundarna nu? (jag hade en diskussion med ”kursdeltagarna” där de fick svara på frågorna Vad skulle du vilja kalla in din hund ifrån för störning/vad är den svåraste störning du kan tänka dig? (var konkret, ”allt” eller ”vad som helst” är inget bra mål, det är svårt att träna mot) och sedan Vad kan du kalla in din hund ifrån för störningar idag?)
- Huvudinnehåll – träning (här började vi med att jag instruerade en kursdeltagare att träna med sin hund medan de andra tittade på, sen fick alla köra en minut med sina hundar. Första passet var att hunden frivilligt skulle välja bort medhjälparens godishand/störningen, sen samlades vi igen och jag gick igenom andra passet, lägg på kommandot när hunden är på väg mot föraren (dvs har valt bort störningen), sedan samling igen och ett tredje pass, kalla in hunden på väg mot störningen (kalla tidigt)
- Avstämning/uppföljning av träningen – (Vad funkade bra? Vad blir nästa störning att träna på?)
- Feedback
- Sammanfattning – två-tre viktiga punkter att fortsätta träna på (belöna spontan kontakt, många lyckade inkallningar, välja bort störningar)
Det var lite nervöst att köra det här med tre instruktörer som kursdeltagare och sedan ytterligare fyra instruktörer som tittade på, men det gick jättebra och jag var nöjd med min insats 🙂 Diesel blev utlånad som visningshund en gång och övergav mig glatt för en korvbit 😉 Med en gång började hon bjuda på beteenden för att få mer korv, söta hund.
På lördagkvällen upptäckte jag att Diesel hade börjat löpa. Vi misstänkte det redan på fredagen då Roobios, tollarhanen som vi delade rum med, blev störtförälskad i henne, men jag såg inget blod då. Det funkade ändå bra att ha dem tillsammans, men när vi lämnade dem själva så fick en vara på toaletten och en i rummet.
På lördagkvällen åt vi middag tillsammans, de flesta av instruktörseleverna iaf. Vi är 13 st totalt, 5 från Sverige och resten från Norge. Jag tror vi kommer bli ett härligt gäng och jag ser redan fram emot nästa träff, TAG-teach och agility. Innan dess ska jag ha funderat ut 10 moment/beteenden som ska ingå i ett freestyleprogram och till 20 september ska jag ha baklängeskedjat sagda program och filmat det. Har ni några bra tips på teman? Jag vill ha något roligt tema, gärna med lite handling.
Till och från Oslo åkte jag med Magnus och Ann-Sofie (som bor i Varberg och har varsin rottweiler), det var väldigt trevligt att lära känna dem bättre. Tack än en gång för skjutsen!
Kul med uppdateringar igen!
Tack för att vi fick komma hem till dig. Det var mysigt!
Jag blir lite full i skratt när jag läser om Diesels budföring. Hon och Hera är nog varandras motsatser. Hera vill hellst inte springa så långt alls och sitter gärna hellst kvar hos medhjälparen:D
kram!