Jag skuttar raskt ut ur bloggtorkan med lite apporteringsbilder från slutet av augusti… Jag och Jessica var vid Rådasjön och tränade i blåsten. Hundarna fick verkligen jobba i de höga vågorna. Jonas var med som förste kastare. Diesel fixade markeringarna jättefint, men stadgan när det plaskade var det så där med… Det står helt klart på listan över saker att träna mer på. Avlämningarna ur vattnet funkade jättebra, liksom linjetag upp i skogen (bort från vattnet efter att vi kastat en markering).
14 bild(er)
Veckan efter var vi hos Karin Friberg och tränade. Jag var väldigt nöjd med den träningen, och framförallt med att höra att jag har en öppenklasshund 🙂 Nu måste jag bara våga starta också… Jag hade anmält mig till två jaktprov i september, men det gick om intet pga Diesels löp. Nu är vi anmälda till Halmstad sista helgen i oktober så jag hoppas vi kommer med. Träningen hos Karin började iaf med att vi stod en bit från stranden och Karin kastade en markering. Sedan skulle vi transportera oss ner mot vattnet, stanna och skicka. Diesel tyckte dock att det var bättre att sticka efter halva transporten, men på andra försöket fixade hon det galant. Sedan fick hon titta på när Gonzo gjorde samma sak. Efter det var det dags för halvdolda markeringar på vatten med en liten klurig igång (det låg en båt ivägen). På första markeringen gick Diesel inte rakt i vattnet och Karin sa åt mig att föra henne hela tiden, även på markeringarna. Vid andra markeringen gick hon rakt i vattnet där jag visade henne. Tredje stationen var att först få en markering kastad i skogen och sedan på vattnet och hämta den på vattnet först. Sedan la vi ut ett par dummies där vi hade varit och transporterade oss tillbaka till starten där det blev en markering på vattnet, men nu skulle vi ta linjetaget först. Diesel tyckte det verkade bättre att ta markeringen först, men jag stoppade henne och skickade om och då gick hon helt rätt.
Vi har också varit i Uddevalla en sväng till och tränat med Jeanethe. Den här gången började vi med ett litet sök. Diesel plockade in en and, en kråka, en kanin och en duva jättefint. Truten (världens största trut, halsen var minst fem cm i diameter) markerade hon men vill lämna. Jag gick ut till henne och hjälpte henne ta upp den. Sedan fick hon ta den på en markering och då gick det fint. Efter en transport gjorde vi två linjetag vid vattnet, fast inte i vattnet. Det funkade jättebra. På vägen tillbaka la vi ut truten på söket igen (där det även låg kvar en and sedan sist) och den här gången tog hon truten jättefint. Anden låg hon i och letade efter jättelänge, men till slut gick vi ut i sökområdet för att hjälpa henne lite när hon letat så duktigt. Sammanfattningsvis kan man säga att ju större vilt desto bättre bär hon dem. Änder är perfekta, duvor är för små… Vi ska träna mycket på att bara gå med viltet i munnen vid min sida.
Igår var Låtta här och vi traskade upp till Ristjärn och tränade lite apportering. Först la vi ut ett sök; en kaja, två duvor och två kråkor. Sedan kastade Låtta en markering från bryggan (så Diesel såg delar av kastet men inte islaget eftersom det var lite träd ivägen). Hon gick i fint och hämtade den, men fick lägga ner den för att ta ett bättre grepp när hon kom upp. Sedan fick jag den nästan in i handen. Vi transporterade oss lite medan Låtta kastade ut truten i vattnet igen så när vi vände oss om kunde vi skicka på ett linjetag på ca 20 meter varav 15 på land och 5 i vattnet. Linjeaget fixade hon galant, men 15 meter upp på land var lite långt att bära truten tydligen… Vi gjorde det en gång till när jag stod på tio meter och då fick jag den i handen. Sedan var det dags för söket och där plockade hon in allt jättefint. När Låtta hade kört sina hundar på samma sätt körde jag ett par linjetag till i vattnet för att träna på avlämningarna. Jag la ut bollen som externbelöning, och då gick det mycket bättre 😉 Körde tre gånger och sista gången stod jag 20 meter upp på land. Träna mer avlämningar helt enkelt 🙂