hundträning med glädje
Innan vi åkte till London var vi och beställde ett teleobjektiv. Vi ville ju helst ha det innan resan, men så blev det inte. Idag åkte vi iaf och köpte det och sen gick vi ner i hundgården för att testa det på favoritobjektet, Ludde. Resultatet finns att skåda i galleriet. Kul var det iaf att fota med, helt otroligt hur nära man kunde komma (även om man behöver ha stativ för att få tydliga bilder på maxinzoomning)
Nu är vi hemma igen efter fyra roliga dagar i London. Vi var ute från morgon till kväll och tittade på en hel massa saker. Piccadilly circus, Trafalgar square, Buckingham palace, The Tower of London, London Eye, nollmeridianen i Greenwich osv.
Mamma, jag och Eva gick en sväng med hundarna och kameran. VI gick ner mot tjärnen, där det var ett väldans liv (varför fick vi veta på slutet av promenaden, det var orienteringstävling) och sen upp mot ridbanorna där det var en stor hopptävling. Hästarna var lite roliga tyckte både Gudrun och Ludde och tittade gärna en stund. Sen gick vi vidare och kunde släppa trollen och gissa om de busade! Det är så kul att se dem för de verkar ha så roligt tillsammans. Springa ikapp, brottas, bita varandra i öronen, tugga på lite pinnar och så förstås bada i gyttjepölar.
Det finns en massa bilder i galleriet
När mamma och pappa skulle åka hem tog de med Gudrun i bilen och lämnade henne hos Annette, eftersom vi åker till London imorgon. Det har varit väldigt kul att ha henne här, så vi lånar nog henne fler gånger.
På kvällen träfades vi för att träna lite apportering. Ludde var väldigt disträ och inte alls intresserad, så han fick mest titta på. Vi körde lite stadga och ett par små fria sök. När vi var färdiga skyndade jag mig till bussen för att åka till Redbergsplatsen och träffa Emeli, som ska passa Ludde när vi är borta. Han blev väldigt glad att se henne, så det går nog bra den här gången också. Sen åkte jag hem och packade väskan. Kl 07:09 imorgon går bussen till flygplatsen och så ska vi vara i London tills på torsdag.
Nu har jag skrivit sista tentan för den här terminen så nu har jag sommarlov till slutet av augusti.
Mamma, pappa och Eva (min syster) kom upp idag för att umgås lite. Det blev nog lite trångt i lägenheten med två hundar (som vill vara i mitten) och fem personer… Pappa och Johannes lagade iaf min motorcykel så nu kan jag köra igen.
Idag var vi nere i hundgården och tränade lite apportering. Vi körde en variant på "kasta gris". Jag stod på ett ställe med Ludde och Johannes stod en bit ifrån mig med Gudrun. Först kastade Johannes en markering till Ludde, när han kommit in med den kastade jag en markering till Gudrun. På så sätt fick vi både markeringar och stadga. Ludde var duktig och kom in fint. Jag försöker jobba mer och mer med att jag faktiskt ska få dummisarna i handen och inte vid fötterna och nu börjar han förstå det. Gudrun var också jätteduktig med tanke på att hon inte tränat så mycket apportering innan. Hon sprang direkt ut och grep dummien jättefint. Sen fick Johannes jobba en del för att få in henne, men det gick också bra. Kul verkade de ha iaf!
Idag var vi hos vet med Ludde. Efter lite rakning, skrapning och en titt i mikroskåpet visade det sig att det var rävskabb. Inte roligt alls. Fula var de små krypen också (jag fick kolla i mikroskåpet)
Dessutom har Gudrun kliat sig lite också så vi måste behandla henne med. Nu är de iaf "droppade" med Stronghold och Gudrun ska utan fara för att smitta de andra hundarna kunna åka hem till uppfödaren på söndag. Det verkar finns väldigt delade meningar om hur det smittar mm så det är väl bäst att ta det säkra före det osäkra och vänta lite. Det verkar också som om det smittar mer från räv till hund än från hund till hund (så de som träffat Ludde och nu blir lite rädda behöver inte göra någonting förrän hunden börjar klia sig, det är inte alls säkert att den blivit smittad).
Dagens tanke: Varför är det så jobbgt att gå till veterinären? Man (läs jag) känner mig så dum. Jag har verkligen ingen koll alls. Veterinären ställer frågor som nästan mynnar ut i "förstod du inte det?".
Första veterinären vi var hos (som opererade bort tonsillerna) sa att den kvarvarande klådan var något säsongsbundet och ordinerade kortison. Han sa också att jag kunde ge smärtstillande efter operationen samtidigt som kortisonet mot klådan, något vet idag sa gav "stora blödande magsår". Inte bra. Nu vet vi iaf att det är rävskabb så nu ska vi bara bli av med det. Undrar hur han hittade det? Jag har inte sett några skabbrävar 😉
Vi passade på att träna lite apportering idag också. Ludde tog ett par markeringar fint, men är lite mer svårtmotiverad på linjetagen. Gudrun var superduktig på markeringarna och kom till och med in med dem (vilket är bra med tanke på hur inkallningen inte funkar…)
Lite mer info om rävskabb
Jag brukar gå upp en gång under natten och sen gå och lägga mig igen. Problemet med det är att då vill inte Gudrun sova igen (Ludde brukar annars verkligen vara en sjusovare, när jag går upp klockan sju är han inte det minsta intresserad av att komma ut i köket för att kolla vad jag håller på med, knappt ens för att få mat). I vilket fall som helst så börjar då knasbollarna att bråka (på bästa goldenvis, bita på allt som kommer in i munnen så att de blir helt blöta på huvdet) och då är det lite svårt att sova. Johannes lyckades dock, något som är väldigt ovanligt då han brukar vara lättväckt. En annan ovanlig sak var att jag gick upp innan honom. Klockan tio gick jag ut med hundarna och när jag kom tillbaka klockan elva hade han precis gått upp…
Vi har tränat lite med Gudrun, mest namn och inkallning eftersom det är rätt käckt om hon kommer när man ropar. Förtillfället tycker de dock att de heter ”Ludde-Gudrun” och kommer gärna båda två för att kolla vad som står på… Låtta berättade om en övning som dock är väldigt mycket överkurs för oss just nu. Man sätter hund ett, går fram kanske tio meter och sätter hund två. Går fram tio meter till och kallar in hund ett…
Vi har apporteringsträff på söndageftermiddagar. Idag var det lite manfall så det blev bara jag och Låtta. Dessutom hade jag lite bråttom så vi höll inte på så länge, men lite fick vi gjort. Först gick vi ut i skogen (eftersom planen var upptagen av agilitykurs) och det var lättare sagt än gjort. Lassie löper och det tyckte naturligtvis Ludde var väldigt kul. När vi kom fram till där vi skulle vara gjorde vi några markeringar i en backe med Lassie och sen några linjetag. Hon var lika duktig som vanligt, snabbt ut och snabbt in, men så en liten extra sväng innan matte fick dummien. Sen var det Luddes tur. Han var lite slarvig på markeringarna så vi tränade lite stadga för att få upp intresset. Sen tog han ett par markeringar väldigt fint och även några linjetag. Han måste dock ha stödet att se dummien läggas ut, annars vill han inte alls springa ut, så där har vi något att jobba på. Jag behöver också lära mig hur jag ska stå för att kunna skicka honom bra.
Jag tror lerpölarna flyttar på sig för att attackera mina hundar. Jag går ut med två nästan vita/gula hundar och kommer hem med två svarta… Jag förstår inte vad som händer 😉
Idag gick vi runt tjärnen med Mia och Ronja. Kameran fick följa med och bilder hittar ni i galleriet. Jag passade dessutom också på att rulla mig lite i gyttjan, fast inte så frivilligt. Jag sprang med hundarna på en lerig stig med stubbar och stenar i för stora skor (hur smart var det då?). Naturligtvis ramlade jag. Jag for dock upp igen som en studsboll och fortsatte springa… Jag skrapade mig lite och lär få ett par fina blåmärken på benet.
Eftersom det var snö och is när vi skulle haft vattenapportering så fick vi en bonusgång. Det regnade lite när vi gick iväg för att möta Kristina, men sen hade vi väldans tur med vädret. Det var uppehåll ända tills vi skulle fika på slutet.
Det var fem golden och så Alice (lab) som skulle visa hur man ska göra. Först fick de busa lite vid vattnet och gå själva. Både Gudrun och Ludde var i en gång, men de blev nog lite förvånade över hur djupt det var (det var verkligen inte långgrunt, så det var rätt ner i vattnet som gällde). Sen sprang de och busade en stund innan det var dags för träningen. Wilma började och henne var det verkligen inga problem att få i vattnet. Ludde fick sitta bakom och titta på för att få lite extra draghjälp. Han var väldigt intresserad, men han ville inte riktigt gå i vattnet när det var hans tur. Han sprang runt på stranden, hittade ställen där han kunde gå i en liten bit och sträckte sig massor för att försöka nå dummien utan att behöva simma. Efter en stunds uppmuntran gick han dock i och tog ett par simtag för att hämta dummien. Vi testade lite med Gudrun också. Jag trodde verkligen att hon skulle gå i eftersom hon varit så snabb i innan, men hon tittade bara efter dummisarna från stranden.
Sen gick vi runt till andra sidan tjärnen där det var lite dyigare. Först fick de hämta på dyn för att känna på hur det var att springa där (mycket skumt tyckte Ludde, men det var bättre än att behöva simma). Wilma fick testa att simma över tjärnen och hämta en dummy.
Vi hade iaf väldigt kul och nu sover båda hundarna gott. När det blir varmare i vattnet ska jag eller Johannes gå i med Ludde och få honom att simma. Jag tror det blir lättare för honom då.
