Idag började apporteringskursen. Först var det lite teori, sen fick vi visa vad vi (och hundarna) kunde. Första gången på den lilla ”banan” (som bestod av att gå fint, stanna kvar och hämta en dummy) lyssnade Ludde inte alls. Andra gången gick det bättre, men ändå inte så bra som han har kunnat. Slyngelålder helt enkelt och för att komma över det måste vi träna ännu mer. Hundarna fick också testa flera olika sorters vilt. Först gick de på rad och nosade på kråka, trut, duva, hare mm och sen fick de individuellt testa att bära. Med lite övertalning bar Ludde en kråka, men han plockade inte upp den självmant sen. Läxan för oss (och de flesta andra) blev att träna kontakt samt att träna gå fint vid sidan.
Det verkar iaf bli än väldigt bra kurs och det verkar som om vi kommer lära oss mycket. Instruktörerna säger vad de menar och man tar ju till sig det man vill, men de verkar verkligen ha koll på sakerna så det är bäst att lyssna på dem. De tyckte att man skulle ha ”vanligt” koppel förutom när man tränar och jagar, då skulle man ha retrieverkoppel. Vi har ju alltid retrieverkopplet på honom, så vi får finurla lite på det. Vi testar väl ett tag att göra som de säger, men jag är inte övertygad om att det är nödvändigt för att han ska associera jakt/träning med det kopplet. Jaja, vi får se.
Vi höll på läääänge, från klockan 10 till halv tre, så när vi kom hem var Ludde väldigt trött och sov utmattad nästan fyra timmar… Nu har han vaknat igen och ”hjälper” husse att skära kyckling (han bevakar den noga och hoppas att husse ska tappa något…)
Bilder finns i galleriet och på apporteringssidan!
Jag gör också så att jag bara har retrieverkopplet i samband med apportering. Jag får en koncentrerad hund som vet vad han ska göra med hjälp av det. Rätt förväntningar hos hunden är ett bra sätt att få hunden att göra rätt.