Jag hade bestämt mig för att jag skulle sova länge och bli riktigt utvilad efter all min jetlag. Sagt och gjort klockan 06:02 lokal tid vaknade jag och kunde inte somna om. Typiskt…
Efter en lugn morgon då jag påbörjade en av de böcker som införskaffats under gårdagen på köpcentret gick vi ut och tittade på omgivnignarna runt huset. Vi började med att gå till starbucks där Elsa bjöd på Iced Chai Latte, vilket är en ganska underlig dryck som måste upplevas för att förstås. Dock är det inte helt säkert att man förstår sig på den bara för att man upplever den, jag tycker i alla fall att det är en ganska skum dryck. Promenaden fortsatte ner till stranden av Hudsonfloden där vi tittade på båtar, fåglar och hundar som skrämde fåglarna.
Efter flodbesöket var det dags att köra Emma (inte att förväxlas med Emma i förra inlägget) till flygplatsen. Då fick vi se en massa bilar (det var kö upp på George Washington Bridge som man åker på för att ta sig in till Manhattan) och på vägen tillbaka besökte vi Stew Leonards. Det är en trevlig mataffär med mycket närproducerade grönsaker, gott kött och en massa provsmakningsstånd. För att förstå det måste man nästan se det, men vi visar lite bilder sen så får ni lite av känslan.
På kvällen bar det av till ridning en knapp timmes bilfärd från huset. Vi hade noga dubbelkollat tiden på hemsidan, vi skulle vara där vi 19 men vi ville vara i god tid och var där vid 18:20 eller så. Då visade det sig att hemsidan hade fel och de andra i gruppen redan hade ridit iväg eftersom det var 18 vi skulle varit där. Vi lyckades övertyga dem om att vi skulle få rida ändå och en av guiderna vände och hämtade oss och vi red och mötte den stora gruppen. Det var ändå inte helt dumt att rida ensamma för det var mycket mer flyt i ritten när det bara var vi, amerikanerna hade stora problem att följa instruktioner som ”håll din häst minst 2 meter ifrån den framför” och ”låt inte hästen äta av växterna brevid stigen” vilket gjorde att vi stannade väldigt ofta på vägen.
Det här med westernridning skiljer sig en hel del från det som vi vanliga dödliga kanske skulle kalla ”vanlig” ridning, eller ”engelsk” ridning som Elsa säger att det heter. Man håller inte tyglarna på samma sätt alls utan de hänger slappt längs hästens hals och hästen känner mer i halsen än i munnen när man vill att den ska gå åt något särskilt håll. En mycket spännande upplevelse var det i alla fall att få rida så ute i skogen och det har fått mig att bestämma mig för ifall Elsa tycker att jag ska ha en häst så småningom så ska den i alla fall framföras med hjälp av westernridning.
Efter ridningen var det grillning i skogen med dunkande countrymusik, korv och hamburgare. Vi kördes tid i ”hölass” eller snarare traktorkärra med lite hö på, vilket var en ganska skön avlastning för slitna bakar. Vi hade missat den ganska amerikanska instruktionen BYOB (bring your own booze, dvs ta med egen sprit) så vi drack cola båda två. Vi pratade en del med de övriga deltagarna, amerikaner hela bunten, och fick många av våra fördomar mot amerikaner bekräftade. Några roliga foton blev det dock från kvällen sedan en av tjejerna uppmärksammat kameran och begärt att få bli porträtterad.
Lagom till vi började grilla mashmallows tyckte värdfolket att det fick vara nog och körde tillbaka oss till ranchen. Vägen tillbaka var väldigt mysig, mörk skog och stjärnklar himmel. Tyst var det däremot inte för en hel massa syrsor eller grodor eller något gjorde en massa ljud. Väl tillbaka på ranchen bytte vi fordon och tog bilen hem. En mycket trevlig kvällsaktivitet i alla fall.