Surfning och San Diego Wild Animal Park

Dagen började med att vi för första gången faktiskt hittade vettig frukost på hotellet, det blev rostade bagels med philadelphiaost och apelsinjos men flingorna med mjölk som jag tagit till Elsa ratades. Mätta och belåtna gav vi oss iväg på äventyret surfa.

Första affären ville inte hyra ut prylar till oss men de tipsade om en annan affär som gjorde det och ett par minuter senare hade vi fått tag på en bodyboard och två par simfötter. För de som inte vet det är en bodyboard en sorts surfbräda som man för det mesta ligger ner på i stället för att stå och surfa. Den är inte så stor, kanske hälften så lång som en riktig surfbräda men ska vara betydligt mer lättanvänd. När vi väl fått tag på bräda och tillbehör bar det av till stranden för att försöka begripa sig på hur det där skulle göras. Vi hade inte fått några bra instruktioner från någon men lite letande på nätet gav i alla fall några tips. Elsa bestämde att det var för kallt för att surfa men jag lyssnade inte utan sprang glatt i vattnet. Det var visserligen lite kallt i början men jag vande mig ganska fort. Sedan kom en frustrerande tid när jag inte lyckades fånga någon våg men till slut gick det. Vilken grej! Det var verkligen jättekul. Att se hur vågen kommer, bestämma sig för att man ska fånga den, vända in mot stranden och sätta fart. Helt plötsligt känner man hur kroppen lyfts uppåt och man tar fart och börjar plana över vattnet. Helt underbart.


Redo att surfa

Johannes har kommit på hur man gör

Förutom att det är underbart är det också ganska ansträngande, i alla fall att lyckas ta sig ut lagom långt genom vågorna. Eftersom jag kommit i ganska rejäl oform och vi dessutom hade en del till vi ville hinna med under dagen blev det inte så lång stund i vattnet, men det räckte till för att jag skulle bränna mig ordentligt i alla fall. Vi lämnade tillbaka surfgrejerna och begav oss vidare mot nästa etappmål: San Diego Wild Animal Park.


Så här använder Elsa bodyboarden

San Diego Wild Animal Park har en hel del gemensamt med Kolmården, de försöker arbeta mycket med bevarande av arterna, uppfödning av hotade arter och så vidare, och stora inhägnader. Till skillnad från Kolmården fick man inte köra bil inne hos djuren, däremot ingick det en guidad tur runt bland djuren i de stora inhägnaderna. Vi fick bland annat se geparder, gaseller, giraffer och lejon. De hade en… intressant… idé om att om man såg till att gepardernas inhägnad var så placerad att de kunde se antiloperna skulle geparderna inte vara så uttråkade och antiloperna lite mer på sin vakt. Det verkade fungera i alla fall.


Geopard

Tur att de böjde ner huvudet så att de fick plats på bilden

Medan vi gick runt där och tittade på de fina djuren började Elsa må dåligt och bestämde sig för att sitta ner och ta det lugnt ett tag medans jag sprang vidare för att hinna med att titta på kondorerna. Det var något av en besvikelse, de hade inte speciellt mycket utrymme i sitt aviarium och verkade inte direkt roade av att bli fotograferade. Vi misstänker att det var något med lunchen som fick Elsa att må dåligt för hon repade sig igen senare på eftermiddagen.


Saguarokaktus, som egentligen inte ska finnas i Kalifornien (fanns på zoo)

Kvällsmaten blev stora köttbitar på Chilis

Vi åkte så småningom vidare till världsmetropolen Ridgecrest där vi hittade ett hotell för natten. Ridgecrest är verkligen en liten håla som existerar bara för att amerikanska marinen har ett stort testområde där. Mitt i öknen!


Roliga träd i solnedgången

Här är en uppdaterad färdväg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.