Nu är Ludde lite piggare och kan gå ordentligt. Rimadylen slank ner väldigt lätt (det var en tuggtablett), så han börjar nog bli lite hungrig igen. Han började försöka slicka sig på såret så jag fick ta på honom tratten, och det gillade han inte. Alls… Först stod han bara med huvudet hängande (och tratten nästan nuddade golvet), och nu ligger han ner och ser ut som sju svåra år. Då var han inte alls hungrig längre. Jaja, han vänjer väl sig vid den. Förhoppningsvis behöver han inte ha den så länge.
hundträning med glädje