Stalker Castle, milkshake
Oban, destilleri
vägen
Loch Lomond
Irvine
B&B svåraste dialekten hitintills
Frukost ingick inte på det här stället, så vi hittade ett trevligt café nere i stan istället. Vi var rätt glada ändå, vi började nämligen bli rätt trötta på att äta bacon och ägg till frukost så bara macka var en trevlig omväxling. Efter det styrde vi kosan mot Ben Nevis, Skottlands högsta berg. Vi körde så långt upp på berget som det gick och sen traskade vi en bit upp för stigen. Landskapet var väldigt fint med väldigt många vattenfall. Vi tog en massa kort innan vi körde söderut igen.
Vid Stalker Castle tog vi fika- och fotopaus. Det finns otorligt många slott att titta på längs vägen, så vi har sett ett gäng.
Efter en stund kom vi fram till Oban, där vi gick till distilleriet och kollade. Vi bestämde oss för att vi inte ville betala för den guidade turen utan bara smaka whiskeyn. Det stod ingen smakwhiskey framme och vi såg ingen bar, men vi frågade en i personalen och det var ett riktigt smart drag. Vi fick smaka deras "vanliga" 14-åriga whiskey liksom den sista slatten av deras "double matured whiskey", dvs whiskey som lagrats två gånger. Först i en vanlig tunna och sedan i en Bourbontunna och därmed fått en rundare smak. Riktigt gott var det, men den tillverkas bara i begränsad mängd varje år så de hade sålt slut den. Dock hittade vi Dalwhinnies double matured (distilliriet vi besökt dagen innan där guiden pratat varmt om double matured, men de hade naturligtvis sålt slut på sin sådan), så vi köpte den istället. Mannen i kassan gillade svenskar, så vi lyckades förhandla oss till £10 rabatt, plus att vi fick varsitt glas som det stod Oban distillery på. Fast vi handlade förstås fyra flaskor whiskey av honom också 😉 Han ville ha en Volvo V70 i utbyte, så vi får väl åka dit med den nästa gång vi kommer till Skottland… Efter distilleriet blev det lunch på en pub, där vi testade sticky toffee pudding, som Elsa åt när hon var i England senast. Den smakade inte riktigt likadant utan mer åt mjuk pepparkaka hållet, men gott var det iaf med varm mjuk pepparkaka med varm kolasås och grädde på.
Nöjda med vår sightseeing i mysiga kuststaden Oban körde vi vidare söderut och stannade till vid Loch Lomond, ytterligare en av Skottlands vackra sjöar. Efter att ha fotat lite fortsatte vi vår färd och hamnade till slut i Irvine på västkusten, ungefär 2-3 mil norr om flygpltasen. Där hittade vi ett väldigt mysigt B&B, där innehavaren hade den mest svårtydda dialekt vi stött på hitintills. Det funkade dock bra att nicka och le om man inte förstod allt han sa 😉
Kvällen avslutades med en ok men inte fantastisk måltid på en närliggande restaurang, Annfield House. Elsa och Carl åt lamb shank, Sarah åt pasta med svamp och Johannes kyckling med pepparsås. Det mest anmärkningsvärda var att de inte kunde bestämma sig för vad de skulle servera till. Johannes fick ris, en potatis och potatismos till sin kyckling, Elsa & Carl fick en potatis, potatismos och pommes frites till sitt lamm… När vi kommit in på restaurangen började det regna, men när vi skulle gå hem var det uppehåll (iaf nästan). Kvällen avslutades med lite bildvisning, öl och whiskey på rummet.
Sjunde dagen: Ben Nevis, Oban, vägen, Loch Lomond, Irvine