2008-08-01 Färden genom Högländerna

Efter en ganska oinspirerad frukost gick vi och tittade på havet för att se några sälar eller delfiner. Det ska tydligen förekomma att man kan se delfiner utanför Fort George. Vi hade dock inte sådan tur. Vi begav oss istället mot Culloden (sydväst om Inverness) i småregnet för att se var det stora och sista slaget på skottsk mark tagit plats. Vi hängde på låset när centret öppnade och hade gott om plats för att titta och strosa runt. Vi var alla oerhört imponerade av hur de lyckats med att illustrera historien om hur Bonnie Prince Charlie (Jakobiternas ledare) samlade ihop styrkor bland de skottska klanerna för att återta makten till Stuart familjen från den brittiska regeringen. Man fick följa hur styrkorna på respektive sidor möttes och utkämpade mindre slag innan de slutligen drabbade samman i Culloden 1746. Det blev ett snabbt och blodigt slag. På under en timme stod det klart att Jakobiterna förlorat slaget. Det var ca 50 brittiska regeringsstyrkor mot 1500 jakobiter som dog den dagen. Vi fick en guidning på slagfältet och en illustration av hur slaget utspelades. Man kunde nästan höra trummorna och säckpiporna på fältet när vi var ute och gick i småregnet. Vi rundade av besöket med en lunch på centret innan vi drog vidare till Loch Ness via Inverness.
Efter en snabbt konstaterande att Loch Ness var ännu en vacker skottsk sjö och att Nessie troligen låg på lur under vattenytan, drog vi vidare. Vi åkte tillbaka till Inverness och styrde vidare mot de västskottska högländerna. Bred väg blev mindre, som slutligen blev till en cykelväg med mötesplatser varje 100 m. Häpnadsväckande vackert landskap med maffiga berg, slingrande bäckar, mattor av ljung, ensligt belägna små hus, får som betade längs de branta bergssidorna och lite mer modiga får som strosade omkring på och längs med vägarna. I Torridon, en liten by vid västkusten, intog vi eftermidagens cream tea.

När vi kom till Eilean Donan Castle så var det stängt. Vi fick istället nöja oss med att strosa runt slottet, vilket var gott nog. Ett otroligt charmigt slott beläget på en liten ö. Vi kunde höra toner av säckpipor innefrån slottet och på tillbakavägen mötte vi ett sällskap uppklädda i kilt som skulle dit på bröllop.

I Invergarry fick vi boende hos en gullig äldre dam. Trädgården var smyckad med diverse trädgårdstomtar, dockor, änglar, svanar, ankor, katter samt gulliga björnar på små stolar. Allt arrangerat med kärlek och omsorg. Inomhus var det söta broderade dukar på stolar, soffor och bord. Många fotografier på familjen  tillsammans med kulörer i rosa, gult och cremevitt gav ett sockersött intryck. Gumman var supersöt också, verkade mån om att vi skulle ha det bra.

Middagen intog vi på den lokala puben i byn. Maten var riktigt bra och de som jobbade på stället var lite småroliga. När man ville få tag på dem var alla (ca 5st) borta, bara för att sedan dyka upp igen från under barbänken. Efter att ha ätit både förrätt, huvudrätt, efterrätt och smuttat på whisky, drog vi oss hemmåt. Jag och Carl fick lära oss att dansa på hemvägen: "en hatt, en sko, en regn-rock, å framåt, å bakåt, åt sidan, ihop". Carl hade lite problem med begreppen framåt och sidan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.