Instruktörsutbildning med Eva Bertilsson

Nu har jag äntligen renskrivit mina anteckningar från helgen med Eva Bertilsson, det blev 11 sidor 😉 (i punktform).

Helgen fokuserade på Att träna hundägare, dvs tips på hur man lägger upp övningar och instruktioner, hur man ger feedback till kursdeltagarna osv.

Allt var väldigt intressant, även om en del teori naturligtvis blev repetition. Det jag tyckte var mest givande var tipsen om hur man ger instruktioner till kursdeltagarna. Det ska vara enkla instruktioner, max 3 st (en är egentligen allra bäst). Instruktionerna ska också vara så tydliga att man, om man vill, kan ”tagga”/”klicka” kursdeltagarna när de gör rätt. Det gör det också lättare för kursdeltagarna att hjälpa varandra och jobba två och två eftersom de vet vad de ska titta efter.

Eva var också väldigt duktig på att skapa flödesscheman på tavlan inför övningarna för att tydligt visa vad som händer. Jag gjorde ett exemepl där man vill träna sin hund att hälsa fint, dvs ha alla tassarna i marken. Flödesschemat läser man så att när 2 har hänt gör hunden antingen a eller b, beroende på vad den gör går man vidare på olika vägar i flödesschemat. Sådana här flödesscheman (visade lite tydligare på tavlan tillsammans med kursdeltagarna) gör det även tydligare för kursdeltagarna vad som händer och hur de ska agera.

Instruktion till föraren

• Belöna din hund när den sitter

Instruktion till medhjälparen

• Gå mot hunden när den sitter ner

Hur ska det se ut?

1. Föraren väntar tills hunden sätter sig och belönar

2. Medhjälparen närmar sig

   1. Hunden sitter kvar

      1. Föraren belönar hunden, åter till 2

   2. Hunden reser sig,

      1. Medhjälparen vänder, åter till 1

Några viktiga frågor för att få igång tankeverksamheten hos kursdeltagarna är

• Vad vill du att hunden ska göra?
• Hur ser det ut?
• Hur ska vi skapa förutsättningar för att det ska hända?
• Vad gör din hund?
• Vad tjänar den på att göra det?

Problem i träningen uppstår när det blir ”hack” i flödesschemat. Det kan bli hack av två anledningar, hunden får inte belöning när den gjorde rätt och hunden får belöning när den gjorde fel.

En annan bra sak Eva sa handlar om hur vi förstärker hundägarna. Vi vill förstärka ägaren för smart träning just nu, trots att resultatet/slutmålet inte är uppnått än. Vi vill förstärka känslan hos föraren och hundens beteende får inte vara förarens enda förstärkning. Förarens ”belöningar” måste vara frikopplade från hundens beteende

Säg

• Bra att du gjorde…
• Klokt val…
• Bra timing
• Istf ”vad duktig din hund är”

Detta leder förhoppningsvis till att hundföraren börjar ge sig själv bra feedback och att hundägaren förstår att det kanske inte syns nu men det kommer ge resultat sen.

Eva tipsade också om att göra roliga och lättsamma övningar av saker man tycker är extra viktigt. Jenny och jag gjorde faktiskt det på rallylydnadskursen sist. Kursdeltagarna lockade för mycket på hundarna, både med rösten och med godishanden. Jag vill även att de har godishanden (tom) vid vänster sida och inte på magen. Vi bad dem helt enkelt att binda fast kopplet i midjan, stoppa ner godisarna i fickan och vara helt tysta (förutom beröm). Instruktionen blev sedan ”Ta upp belöning, ge belöning, handen på låret” (hundarna hamnade automatiskt vid deras vänstra sida). Första minuten tyckte de att det var svårt, men sedan vi diskuterat lite och kommit fram till lösningen att belöna oftare såg det riktigt snyggt ut. Jag ska testa igen nästa gång så får vi se hur det funkar då 🙂

Vi vill hjälpa kursdeltagarna att få på ”rätt glasögon” och fokusera på att få dem att belöna när det blir rätt. Människor har lätt att fastna i fokus på felen. Därför är det viktigt, speciellt för ovana tränare, att bara ha en sak att tänka på klick+godis när hunden gör rätt. Skickligare tränare kan klara gör si om hunden gör rätt, gör så om hunden gör fel, men det är bevisat svårare att ha två spår igång samtidigt i huvudet och ge dem lika mycket utrymme.

• Titta på hunden, belöna rätt beteende
• Instruera i småbitar, beröm när det lilla blir rätt => fokus på rätt sak = jag som instruktör blir nöjdare

En kul övning som vi gjorde var att belöna allt bra som hunden gjorde under fem minuter (med ”vanliga” kursdeltagare har jag testat detta på fyra kurser nu, men då bara kört en minut). Efteråt diskuterade vi hur det kändes och hur det gick. Många tyckte det kändes konstigt och jag var nöjd med mig själv för jag tyckte det kändes som vanligt 🙂

Hunden gör bra saker => belöningar

Hund gör annat => inget speciellt händer

Utgångsläge = observera er hund. Var tyst förutom beröm, varsågod (dvs inga kommandon, handtecken etc(

Att diskutera med kursdeltagarna

• Hur kändes det?
• Hur ofta belönade ni?
• Vad belönade du med?
• Vad är ett bra beteende?

Beroende på hur träningsvana kursdeltagarna är upplever jag att de har olika lätt för att hitta bra beteenden. De flesta är överens om att ett bra beteende är ögonkontakt, men det finns ju mängder med bra beteenden utöver det, speciellt för hundar som inte spontant tar ögonkontakt med föraren under den här minuten. Efter att en minut har gått diskuterade vi hur det hade gått och pratade om bra beteenden. Efter lite brainstorming kom det fram många fler bra beteenden, t ex att hunden tar upp nosen ur backen, följer efter föraren, tittar på en annan hund och är tyst osv. Andra minuten var belöningsfrekvensen högre hos alla kursdeltagarna och de hade fått på sig helt rätt ”glasögon”, det var väldigt roligt att se. Det är helt klart en övning jag tänker köra på alla mina kurser i fortsättningen (i den här formen, jag har gjort lite liknande tidigare men jag tycker bättre om det här upplägget och diskussionsfrågorna).

På vissa kurser jag haft har jag upplevt att kursdeltagarna är väldigt ovana att jobba i grupp (helst vill de bara lämna in sin hund och få den tränad). Evas tips var då att verkligen formalisera hur grupperna ska se ut och var de andra hundarna ska vara under tiden, gärna skriva det på ett papper. T ex ”Gå ihop om grupper på tre. En hund ute. Två hundar i bilarna/på sin station”. Då kan man lite försynt fråga ”har ni två hundar i bilarna?” om man märker att det är många hundar ute, istället för att säga ”oj, nu har nu för många hundar ute, sätt de andra hundarna i bilarna”.

Familjemedlemmar som följer med vill ofta bilda grupp med sin hund, men problemet blir då att den hunden sällan får sina pauser. Familjemedlemmarna kan man istället ge egna uppgifter, t ex observatör i en annan grupp eller att gå runt och belöna uppbundna hundar.

Man kan också komma åt fel genom anekdoter runt omkring (på en annan kurs jag hade… eller på stan såg jag…) dvs inte gå på / utsätta någon för påhopp. Ett annat sätt kan vara att förmedla beröm så att alla har nytta av det ”Vad bra att du gjorde…. det är något att verkligen sträva efter”. Kriterierna för berömmet måste vara individanpassat så att inte alla bedöms efter samma kriterier och berömmet därmed blir riktat enbart mot en person hela tiden.

För att hjälpa folk att jobba i grupp kan man ge dem feedbacklistor med punkter som de ska tänka på

• T ex enligt instruktionen föraren fick
  • Titta på hunden
  • Tryck på klickern när hunden gör rätt
  • Ge godis efter varje klick
• Observatören säger till när det blev rätt
• Säg tio bra saker under den här tiden

Detta gör också att observatören får många repetitioner att se rätt beteende = lär sig själv

Eftersom Eva brinner för agility så kom en diskussion kring transporter upp. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare eftersom Diesel i princip alltid är runtomkring mig när jag tränar och behöver jag förflytta mig så ber jag henne gå vid min sida. Vi närmre eftertanke så är det ju naturligtvis något jag tränat separat på. Om man inte har sådana transporter eller inte vill använda ett kommando i det läget utan bara måste ta sig från A till B för att göra en övning så hade Eva tre tips på transporter

• Hund ”hänger” i leksak
• Hund ”hänger” i godis
• Föraren leder i halsbandet

Jag använde mig faktiskt medvetet av hängande i leksak häromdagen. Jag hade tränat jaktfot och belönat ganska tätt ett tag (varannat steg eller så). Sedan testade jag att gå lite längre (tio meter) och Diesel gick jättesnyggt. Det var tio-femton meter till till bilen och jag insåg att godisen var slut. Jag ville inte chansa på att gå hela vägen fram till bilen och missa ett belöningstillfälle, utan jag belönade med en kamptrasa och medan vi kampade förflyttade vi oss till bilen.

Timing – människor

• Instruktören ska vara så tyst som möjligt när eleverna jobbar
• När de jobbar, se bra saker och ”referera” ”bra, godis när hunden är stilla”
• Kort feedback

TAG

• Definiera en TAG-punkt (enkel instruktion) (TAG-punkten är … godis till stilla hund)
• Ge instruktioner på en sak i taget. Instruktionen ska vara så enkel att jag kan klicka för den.
• Markera TAG-punkten (klicker, ”rätt”, ”TAG”)
• Ev. följ upp med ”radband”, belöning (dvs markera antalet ”klick”)

Avslutningsvis fick vi göra en övning där vi skulle ligga på 100% lyckanden i fotgåendet. Det var sjukt svårt kan jag säga. Poängen var iaf att man när som helst ska kunna gå tillbaka till 100% rätt/success point = basen. Man måste ha minst ett beteende som man i princip är helt säker på blir rätt, t ex något att ta till och träna i en svår situation. Viktiga beteenden är t ex

• Lek med leksak
• Ät godis

Något jag vill kunna träna i alla miljöer är fokus, och det funkar för det mesta väldigt bra, men jag ska tänka på det här med success point i andra beteenden.

Vad jag fortsatt tänka på i min egen träning är ännu mer klassisk betingning när det gäller hundmöten. Innan har det blivit se hund – ät godis – se hund – ät godis, gå vidare. Nu vill jag att det ska bli se hund – jättebra belöning, paus alternativt se hund – ät tråkig godis, se hund – ät tråkig godis, hunden har passerat – massa bra belöning, paus. Så att betingningen blir se hund bra saker händer och inte se hund – bra saker och sen se hund igen. Jag tycker redan att jag märkt skillnad. Häromdagen mötte vi grannens västgötaspets i entrén, vi passerade på 1.5 meters avstånd och det gick jättebra. Sedan blev det massa belöning och så paus (där paus innebär att stimuli 1, dvs hunden, är borta). Vi har också gjort så att Diesel sett en hund och vi har direkt vänt om och lekt åt andra hållet. Vi tränade det på kursen. Shadi och Mini hoppade fram bakom ett hörn när vi var två meter bort (plötsliga hundmöten är svårast), men Diesel släppte det jättefint och lekte med mig istället.

Något annat jag tänkt mer på sedan kursen är vikten av att inte enbart få förstärkning från hundens beteende (vilket känns aktuellt eftersom jag känner mig rejält misslyckad så fort jag får ett utfall från Diesels sida vid ett hundmöte). Jag och Shadi har hjälpts åt att tänka på att berömma varandra för bra träning som vi gjort, t ex har Shadi jobbat jättebra med Minis stress och verkligen prioriterat den (ofta tråkiga och tidskrävande) träningen för att hon vet att det ger resultat långt senare. Nu har hon nått det målet, och jag är grymt imponerad av hur bra träning hon gjort. Vi behöver helt enkelt hjälpa varandra att förstärka bra träning och inte enbart fokusera på resultatmål som är lätta för andra att mäta (t ex förstapris i lydnadsklass ett).

Så ett par tips

• Beröm varandra för bra träning (be folk påminna dig)
• ”Skryt” på telefon/mail/chat om bra träning du gjort