Blogg

Idag träffade vi Emma med Maja och Elin med Santos och tränade lite. Tanken är ju att det ska bli apportering av det hela, men vi började med att träna grundläggande saker. Gå fint, stanna kvar, inkallning osv. Vi fixade lite störningar genom att kasta dummies och genom att en av oss gick omkring och skuttade lite när de andra två hade sina hundar brevid sig. Ludde klarade det ganska bra, fastän han var väldigt sprallig eftersom han inte varit ute så mycket innan. Vi fick även två jättefina inkallningar. Jag sa kom och då kollade han in Maja och Santos som satt bakom honom vid staketet. Jag upprepade kom och då kom han som ett skott. Sen kom även Jenny med Åbi, men då var jag tvungen att gå för att hinna med danskursen.

Nu har vi varit på årsmöte hos hundar i Kålltorp. Jag beämde mig för att byta kurs och ska nu gå introduktion till tävlingslydnad istället för fortsättningskursen på allmänlydnaden. Årsmötet var snabbt avklarat, bara någon timme (att jämföra med årsmötena på sektionen som brukar ta sex-sju timmar….). Jag kom med i valberedningen, så jag ska inte göra så mycket förrän om nästan ett år. Efter årsmötet hjälpte Johannes till och fotade agilityhindrena som klubben fått. Tyvärr var de inte alls i utlovat skick. De skulle vara helt nya, men de var slitna, dåligt målade, A-hindret var lite trasigt och slalompinnarna var olika långa. Jättetråkigt, men vi får hoppas på att bildbeviset gör att försäljaren skärper sig och antingen ser till så att det kommer nya fina hinder eller så att han hämtar hindrena och lämnar tillbaka pengarna så att det kan köpas in nya, hela hinder.

Idag träffades det nybildade ”apporteringsgänget” hemma hos Jenny för att planera träningen. Vi bestämde att vi skulle börja med att träna mycket stadga. Sitta kvar under störning och sånt. Vi planerade vad vi ska göra för fem gånger framöver och vi ska försöka träna femton gånger. Jag tror det kommer bli jättebra, det är alltid mycket lättare att ta sig för och träna om man är ett gäng och så kan man hjälpa varandra.

I helgen har vi varit i Strömstad och hälsat på Johannes syster och hennes man, och så har Ludde fått träffa sin ”kusin” (deras katt) för första gången. Kaj var lite avvaktande och Ludde ville bara leka, men det gick väldigt bra i alla fall. Efter en stund la Ludde sig på golvet och Kaj på en stol. När vi kom hem efter minikryssningen (julklapp från Helena och Hans Christian, middagsbuffé på färjan mellan Strömstad och Sandöfjord, samt drinkar i baren på hemvägen) så hade Ludde och Kaj tagit det väldigt bra och inget var nerrivet. Kryssningen var jättetrevlig och vi hade gott om tid att prata och umgås, något vi tyvärr inte hinner göra så ofta. Det var verkligen något som tål att upprepas 😉 På lördagen var jag och Helena ute och gick en lång sväng (utan att egentligen komma någonstans, Strömstad är inte så stort) och det gick jättebra att ha Ludde lös. Han har fått vara kopplad väldigt mycket sen han stack för mig, men nu verkar det som om det går att få kontakt med honom igen och då går det också att ha honom lös.

Nu har jag och Lusen varit och levererat Tupperwareplast. Han har varit ensam en del de sista dagarna, men idag var han ute i skogen och busade med Dissie, Leia och Nicki i en och en halv timme och var enligt Caroline _väldigt_ trött när hon lämnade hem honom. Trots det sprang han som en tok nu när vi gick ut, det verkade nästan som om han suttit i en liten bur hela dagen… Snö är verkligen superkul! Det bästa är förstås att äta den… I vilket fall som helst så var han lös idag för första gången sen han stack för mig och det gick superbra. Han verkar ha lugnat ner sig lite nu och lyssnar bättre, hoppas det håller i sig 😉

Vi har också övat lite på hemläxan från apporteringskursen, att gå fint vid sidan utan att nosa. Vi har inte hunnit öva jättemycket, men det går väldigt bra ändå. Nu ska vi ligga i hård träning till nästa söndag då det är apporteringskurs igen.

Eftersom vi har haft mycket att göra både hemma och i skolan (begravning, födelsedag, föreningsbastu, projektarbeten…) så har det blivit en massa runtflängande den senaste veckan och tyvärr inte så mycket tränat. I tisdags hade vi dock väldigt effektiv träning. Jag hämtade Ludde klockan 15 (pappa var här på tjänsteresa så jag fick låna hans bil) sen åkte vi ut till Kållered och Huveröds för att köpa halsband. Jag kunde som vanligt inte bestämma mig, så det blev två stycken… Ett ganska brett (för mig iaf, kanske fyra centimeter) svart med reflex som man kan ta av och på utan att knäppa upp (matte är lat…) och ett ”skärp” i brunt läder.

Sen måste jag bara göra en liten parantes… I affären kommer en mamma med sin unge, kanske 3 år gammal. Hon bär ungen på armen, stannar två-tre meter bort och frågar Ludde är farlig (han låg på golvet vid mina fötter, uttråkad av att prova halsband och var som vanligt allmänt söt) Nej, svarar jag (för farlig skulle jag då verkligen inte kalla honom, han älskar alla) varpå hon släpper ner sin unge på golvet. Ungen rusar fram mot Ludde med utsträckta armar (medans mamman står kvar). öhh? tänkar jag och stoppar ungen innan hon hinner hälsa på Ludde, som tittar lite konfunderat på henne. Hallå? Gör man så eller? Hon frågade om han var farlig, inte om ungen fick hälsa. Sen släpper hon fram sin unge _ensam_ utan att följa med? Visst, Ludde älskar allt som rör sig, speciellt småbarn, men han är verkligen inte van vid småbarn och jag hade då inte med honom till affären för att han skulle vänja sig vid ungar… Jaja, de (då dök pappan också upp) tyckte iaf inte att de gjort något fel och tyckte att det var samma sak att fråga om han var farlig som att fråga om hon fick hälsa. Så, nu har jag beklagat mig färdigt 😉

Iaf blev det lite tuggben också, ett gäng i en påse som Ludde fick bära ut ur affären. Gissa om någon var stolt! Sen körde vi runt lite och lämnade bilen till pappa och åkte buss inte till Nordstan för att möte husse. under de senaste veckorna har Ludde varit lite okontaktbar och det har bara varit kissfläckar som gällt, men nu gick han superfint vid min vänstra sida, genom hela nordstan och tillbaka igen! Matte var verkligen stolt! (sen fick han iofs akut klibehov och satte sig ner mitt på golvet och stoppade upp, men om man måste klia sig så måste man!). Efter den pärsen åkte vi spårvagn till Torp och gick hem, via Låtta (som var ledare för hundkursen i höstas). Det är alltid lika kul att komma dit, man kan stå och prata hund hur länge som helst. I vilket fall som helst så frågade hon om vi inte ska byta kurs till våren, från fortsättningskursen på allmänlydnaden till introduktionen till tävlingslydnad eftersom hon trodde det skulle passa oss bättre. Schemamässigt är det mycket bättre (vi har danskurs några torsdagar också som krockar), och det verkar som om det blir mer grund- än fortsättningskurs. Nu finular jag bara på om jag vill träna för tävling… Elin med Santos och Emma med Maja ska ju också gå den kursen, liksom Låtta med Lassie, så det skulle bli ett väldigt trevligt gäng… Får fundera tills årsmötet på onsdag.

Hmm, det blev visst en parantes till… För att återknyta till rubriken, när vi kom hem var Ludde helt slut av alla intryck så han sov ett par timmar. Psykisk aktivitet kan vara nog så tröttande som fysisk! Nu ska jag rädda fisken på spisen innan den bränns… I helgen bär det av till Strömstad och då ska vi se hur Ludde kommer överens med sin ”kusin”, svägerskans katt.

Idag fyller min bror 18 så vi är i Hemmesjö för att fira honom. Det blir en runtfarande helg eftersom jag ska vara i Göteborg igen klockan 9 på söndag. Igår var vi hos Lena och Magnus så Ludde och Mac busade en massa tillsamnmans. De var ute och sprang tre gånger innan de var trötta nog för att lägga sig och sova.

Idag började apporteringskursen. Först var det lite teori, sen fick vi visa vad vi (och hundarna) kunde. Första gången på den lilla ”banan” (som bestod av att gå fint, stanna kvar och hämta en dummy) lyssnade Ludde inte alls. Andra gången gick det bättre, men ändå inte så bra som han har kunnat. Slyngelålder helt enkelt och för att komma över det måste vi träna ännu mer. Hundarna fick också testa flera olika sorters vilt. Först gick de på rad och nosade på kråka, trut, duva, hare mm och sen fick de individuellt testa att bära. Med lite övertalning bar Ludde en kråka, men han plockade inte upp den självmant sen. Läxan för oss (och de flesta andra) blev att träna kontakt samt att träna gå fint vid sidan.

Det verkar iaf bli än väldigt bra kurs och det verkar som om vi kommer lära oss mycket. Instruktörerna säger vad de menar och man tar ju till sig det man vill, men de verkar verkligen ha koll på sakerna så det är bäst att lyssna på dem. De tyckte att man skulle ha ”vanligt” koppel förutom när man tränar och jagar, då skulle man ha retrieverkoppel. Vi har ju alltid retrieverkopplet på honom, så vi får finurla lite på det. Vi testar väl ett tag att göra som de säger, men jag är inte övertygad om att det är nödvändigt för att han ska associera jakt/träning med det kopplet. Jaja, vi får se.

Vi höll på läääänge, från klockan 10 till halv tre, så när vi kom hem var Ludde väldigt trött och sov utmattad nästan fyra timmar… Nu har han vaknat igen och ”hjälper” husse att skära kyckling (han bevakar den noga och hoppas att husse ska tappa något…)

Bilder finns i galleriet och på apporteringssidan!

Apportering 1

I torsdags kom röntgenresultatet (äntligen, efter nästan två veckor). HD grad a och artros utan anmärkning. Jippee!! Känns skönt, nu vet man att han är frisk och om det går bra för honom så kanske det blir valpar efter honom i framtiden. Det enda tråkiga var att syrran, Gudrun, fick lindrig utbredning på artrosen så Annette var inte så glad.

I övrigt så leker vi med den nya kameran (kolla i galleriet) och övar inkallning. Han lyssnar ungefär varannan dag, det är väldigt spännande innan man kommer fram till vilken dag det är idag. Imorgon är introduktionen till apporteringen och då ska vi visa upp vad vi kan… Får se hur det går, men när han vet att det är träning så skärper han för det mesta till sig, det är bara när han får gå och lufsa och nosa som han vill som han blir nonchalant. Han gillar iaf att bära saker och det bådar ju bra inför apporteringen. Sen är han ju lite urtvättad jaktligt sett (inte en jaktmerit i stamtavlan så långt ögat når) så det blir nog bara något vi gör för att ha skoj.

Vi är anmälda till utställning i Allingsås den 25 februari och så börjar hundar i Kålltorps kurs om några veckor. Förhoppningsvis försvinner snön snart så att vi kan testa på viltspår (det blev ju inställt sist). Sen hoppas vi också på att goldenklubben ska fixa lite mentalbeskrivningar så ska vi mentalbeskriva honom och iaf två till av kullsyskonen. Hoppas det blir fler, det vore roligt att se hur de regerar. Jag har kollat lite på funktionsbeskrivning också, helt meningslöst egentligen eftersom man ska göra det på hela kullar för att få ut något av det till avelsarbetet, men det vore kul att funktionsbeskriva honom bara för att se hur han beter sig. Vi får väl se om det blir någon plats över till oss.

Nu har vi varit nere i hundgården och busat med tre andra golden, Ossi, Smilla och Santos. Det gick vilt till, på goldenvis. Brottning och springa omkring, sen ligga i en hög och tugga på en pinne innan man börjar springa igen. Jag har även lagt upp bilder i galleriet, men det är ganska svårt att skilja dem åt!

Hundkursen med Roger Markström blev tyvärr inställd eftersom det var för mycket snö, så den får vi ta en annan gång.