Apporteringskurs

Idag började apporteringskursen. Först var det lite teori, sen fick vi visa vad vi (och hundarna) kunde. Första gången på den lilla ”banan” (som bestod av att gå fint, stanna kvar och hämta en dummy) lyssnade Ludde inte alls. Andra gången gick det bättre, men ändå inte så bra som han har kunnat. Slyngelålder helt enkelt och för att komma över det måste vi träna ännu mer. Hundarna fick också testa flera olika sorters vilt. Först gick de på rad och nosade på kråka, trut, duva, hare mm och sen fick de individuellt testa att bära. Med lite övertalning bar Ludde en kråka, men han plockade inte upp den självmant sen. Läxan för oss (och de flesta andra) blev att träna kontakt samt att träna gå fint vid sidan.

Det verkar iaf bli än väldigt bra kurs och det verkar som om vi kommer lära oss mycket. Instruktörerna säger vad de menar och man tar ju till sig det man vill, men de verkar verkligen ha koll på sakerna så det är bäst att lyssna på dem. De tyckte att man skulle ha ”vanligt” koppel förutom när man tränar och jagar, då skulle man ha retrieverkoppel. Vi har ju alltid retrieverkopplet på honom, så vi får finurla lite på det. Vi testar väl ett tag att göra som de säger, men jag är inte övertygad om att det är nödvändigt för att han ska associera jakt/träning med det kopplet. Jaja, vi får se.

Vi höll på läääänge, från klockan 10 till halv tre, så när vi kom hem var Ludde väldigt trött och sov utmattad nästan fyra timmar… Nu har han vaknat igen och ”hjälper” husse att skära kyckling (han bevakar den noga och hoppas att husse ska tappa något…)

Bilder finns i galleriet och på apporteringssidan!

Apportering 1

59 bild(er)

Friröntgad!

I torsdags kom röntgenresultatet (äntligen, efter nästan två veckor). HD grad a och artros utan anmärkning. Jippee!! Känns skönt, nu vet man att han är frisk och om det går bra för honom så kanske det blir valpar efter honom i framtiden. Det enda tråkiga var att syrran, Gudrun, fick lindrig utbredning på artrosen så Annette var inte så glad.

I övrigt så leker vi med den nya kameran (kolla i galleriet) och övar inkallning. Han lyssnar ungefär varannan dag, det är väldigt spännande innan man kommer fram till vilken dag det är idag. Imorgon är introduktionen till apporteringen och då ska vi visa upp vad vi kan… Får se hur det går, men när han vet att det är träning så skärper han för det mesta till sig, det är bara när han får gå och lufsa och nosa som han vill som han blir nonchalant. Han gillar iaf att bära saker och det bådar ju bra inför apporteringen. Sen är han ju lite urtvättad jaktligt sett (inte en jaktmerit i stamtavlan så långt ögat når) så det blir nog bara något vi gör för att ha skoj.

Vi är anmälda till utställning i Allingsås den 25 februari och så börjar hundar i Kålltorps kurs om några veckor. Förhoppningsvis försvinner snön snart så att vi kan testa på viltspår (det blev ju inställt sist). Sen hoppas vi också på att goldenklubben ska fixa lite mentalbeskrivningar så ska vi mentalbeskriva honom och iaf två till av kullsyskonen. Hoppas det blir fler, det vore roligt att se hur de regerar. Jag har kollat lite på funktionsbeskrivning också, helt meningslöst egentligen eftersom man ska göra det på hela kullar för att få ut något av det till avelsarbetet, men det vore kul att funktionsbeskriva honom bara för att se hur han beter sig. Vi får väl se om det blir någon plats över till oss.

Goldenbus

Nu har vi varit nere i hundgården och busat med tre andra golden, Ossi, Smilla och Santos. Det gick vilt till, på goldenvis. Brottning och springa omkring, sen ligga i en hög och tugga på en pinne innan man börjar springa igen. Jag har även lagt upp bilder i galleriet, men det är ganska svårt att skilja dem åt!

Hundkursen med Roger Markström blev tyvärr inställd eftersom det var för mycket snö, så den får vi ta en annan gång.

Lyssna…

När man tränar är Ludde fullständigt fokuserad, men när han fått gå och nosa en stund då är det inte lika roligt att komma när matte ropar. Mia och jag gick därför ner till hundgården för att öva inkallning även då Ludde hittat något roligt att nosa på. Att bara skicka honom mellan oss funkar jättebra. När vi gjort det några gånger så visste han vad som skulle hända och höll sig nära. När vi slutade med det och han fick nosa runt så lyssnade han knappt alls då vi ropade. Att man spran åt andra hållet brydde han sig inte heller om. Så vi sa ”hej då” och gick ut ur hundgården. Det tog en stund för honom att fatta att vi faktiskt hade lämnat honom ensam (om man gör det när man är ute i ”riktiga” skogen, dvs går och gömmer sig eller så så tycker han inte det är speciellt läskigt för han tycker att han kan hålla koll på en på långt håll och sen följa efter i sin takt). När vi lämnade hundgården kunde han ju verkligen inte följa med oss, fastän han kommit fram till att han ville det… Efter en stund gick vi in igen och kallade in honom. Gissa vem som kom som ett skott? VI övade ett par gånger (inte för länge så att det blev tråkigt) och sen gick vi ut ur hundgården för att gå runt tjärnen. Under promenaden fick vi till flera jättebra inkallningar, bland annat en då han var borta hos en annan hund (10 meter bort), men han kom iaf! En gång då han nosade runt inne i skogen så att vi inte såg honom kom han jättefint då vi kallade. Whee, det kanske går att få honom också att lyssna! Vi måste bara öva, öva och öva samt se till att han inte kan göra fel.

Nu ska jag gå och hämta tvätten och ikväll blir det föreläsning med Roger Markström.

Apporteringskurs!

För några dagar sedan hittade jag en apporteringskurs som vi ville gå. Problemet är bara att den håller till långt ute i skogen och vi har ingen bil. Efter att ha funderat fram och tillbaka, sätta sidovagn på motorcykeln, hyra bil och så vidare så hjälpte kursledaren oss att få kontakt med en annan kursdeltagare som vi kan samåka med. Jippee!! Så nu blir det apporteringskurs. Vi ska bara finslipa inkallningen lite och köpa fler dummiesar.

Bus i skogen

Nu har Santos (golden) och Maja (flatte) åkt hem och Ludde ligger däckad på golvet. Jag, Elin och Emma var ute och gick i skogen och yrvädrena sprang omkring som bara den. Det märks verkligen att de är retrievrar. De var överlyckliga och bar på pinnar, sprang omkring en stund och havererade sedan i en hög och tuggade lite på sina pinnar. De passade också på att bada (naturligtvis, vad är väl en skogspromenad utan ett uppiggande lerbad?) . På Maja syntes det inte så mycket, men Ludde och Santos blev ganska svarta. Sedan avslutade vi det hela med att äta resterna av Luddes födelsedagstårta och öva passivitet i hallen. Det var inte kul att ligga stilla och vänta när man kunde busa, men efter ett tag gick det bra och de låg/satt stilla så fint.

Ludde fyller ett

Nu har skrutten blivit ett år (på en fredag, den trettonde… fast jag upplevde ingen särskild otur). VI firade dagen med att åka till veterinären tillsammans med syrran Gudrun för att vaccinera och röntga. Veterinären sa att det såg bra ut, men vi får vänta en vecka tills ”gubben i Stockholm” läst av plåtarna. När vi kom hem fick Ludde i alla fall födelsedagsbiff och idag blev det tårta.
På söndag ska vi ut i skogen och träffa två personer från AoH som också har retrievrar. Det ska bli skoj, men nu måste vi sova så att vi orkar upp imorgon. Natti!