Kategori: USA 2007

Ytterligare en lång dag… Vi åkte från Chicago 8:30 i morse och kom fram till Rapid City, South Dakota, 2:10 på natten. Det är en annan tidszon här, så nu har vi iaf fått tillbaka en timme (det skiljer mao nu två timmar mot tiden i Nyack och åtta timmar mot svensk tid).

Vi började dagen med en liten sightseeingtur i Chicago för att få se skyskraporna och fota lite. Sen körde vi vidare på väg 90 och den har vi kört på hela dagen. Lunch blev det på en favoritrestaurang, Panera Bread, där jag åt Boston Clam Chowder Soup och tomat- och mozzarellasallad. Sen sprang vi runt lite för att hitta en laddare till Bengt mm. Jag hittade iaf ett glasögonfodral eftersom jag hade glömt ta med det. På vägen hände inte jättemycket. Vi körde ut ur Ilionois, genom Minnesota och Wisconsin och sen genom nästan hela South Dakota. Landskapet var platt och såg väldigt mycket ut som Skåne (fast myyycket större), komplett med vindkraftverk och allt. I övrigt har vi kört och kört. Först körde vi 3 timmar var, sen 2.5 och sist 2. Det mest spännande som hände var att bensinen tog slut och mätaren sa att tanken var tom. Första bensinmacken vi kom till var stängd, men vid nästa avfart hittade vi en. 18.8 gallons gick det i tanken som rymmer 18.9 gallon, så mycket längre hade vi inte kommit.

När jag inte körde tittade jag lite på serier på datorn. Det funkar jättebra och med en 12-voltsladdare kan man titta hur länge som helst. Tills imorgon ska jag försöka fixa lite ljudböcker att lyssna på.

Imorgon ska vi hälsa på stenhuvudena i Mount Rushmore och sen ska vi åka till Denver och lämna en bil för att bara ha en bil på vår lilla extrasväng. Det ska bli skönt för då behöver man inte köra lika mycket.

Trippmätaren står nu på 3897 miles totalt för bilen (som är en XC70 av 2008 års modell). Den var körd lite innan vi åkte. Imorgon ska jag räkna ut exakt hur långt vi har kört, men idag tror jag vi kört runt 910 miles.

Delstater dag 3:
Ilinois
Wisconsin
Minnesota
South Dakota
(nästan Iowa)

Uppdaterad färdväg

Nu är vi framme i Chicago efter en lång dag på vägarna. Vi körde från Wilmington, Delaware klockan åtta i morse och nu är klockan 1 på natten där och 12 här i Chicago.

Körningen gick faktiskt bättre än vad jag hade trott. Emma och jag byttes av så vi körde 2-3 timmar åt gången. Egentligen är det bara att koppla in farthållaren, styra,
se till så att vindrutetorkarna är på automatiskt och blinka när man vill byta fil, gas och broms sköter bilen. Så så jättesvårt att köra är det inte…

Vi började med att plocka på oss lite guideböcker på AAA i Harrisburg. Sen åkte vi till Pittsburgh, eller en bit utanför, och letade upp en Apple Store. Man kunde inte få iPoden graverad i affären, så jag lånade en av deras datorer och beställde en på Internet… Den borde ha kommit när jag kommer hem. Sen åt vi jättegod Thaimat och tittade in i en svensk affär som sålde dalahästar. Vem köper egentligen dalahästar?

Pappa passade också på att ringa och det var kul att prata med dem där hemma. Mamma och pappa hade varit ute och åkt med Tomas och Ingalill, så jag fick prata med allihop.

Sen fortsatte vi köra och stannade bara för att tanka. Runt nio åt vi kvällsmat ute i ingenstans (Wishaka eller South Bend, Indiana). Nu är vi på La Quinta där de har gratis trådlöst Internet (det hade de inte på förra hotellet, men restaurangen brevid hade så det gick bra iaf).

Nu har vi åkt genom följande delstater
New Jersey
Pennsylvania
Delaware
Ohia
Indiana
Illinois

Idag har vi kört lite mer än 760 miles och totalt har vi kört lite mer än 900 miles. Nu ska jag sova så att jag orkar köra till Mount RUshmore och titta på presidenthuvuden imorgon.

Efter en mycket trevlig helg i Washington är vi nu på väg mot Denver, CO, där vi ska vara på måndag.

I lördags åkte jag buss runt Washington och tittade på katedralen, Embassy row (där 52 länders ambassader ligger), Vita huset, Washington monument, The Capitol, massa monument, Arlington Cemetary (bara från bussen) och gick runt ännu mer. Jag fick världens skoskav av mina nya skor, så när jag haft dem i två timmar fick jag låna Michelles skor, som jag också fick skoskav av… På vägen hem från stan till hostellet gick jag barfota och fick brännblåsor på hälarna…

På söndagen var det inte så lätt att gå eftersom mina fötter gjorde jätteont, men jag plåstrade om dem ordentligt (tejpade in dem helt och hållet) och gick till National Musem of Natural History och sen gick jag och tittade på Declaration of Independence. Man såg inte så mycket av den eftersom texten bleknat, men den skrevs iaf på 4 juli 1774 (tror jag) och förklarade därmed USA självständigt från England.

Resan till och från Washington tog eviga tider, närmare bestämt sex-sju timmar enkel resa, men med trevligt sällskap och musik gick det riktigt bra att köra.

I måndags var vi på kontoret och fixade det sista med bilarna (de skulle bara ut en gång till innan de skulle levereras till återförsäljarna). På kvällen skulle jag och Michelle åkt till New York, men det regnade (och var kallt som omväxling) så vi åkte till Garden State Plaza istället. Jag köpte en ”dramaten” som jag ska ha på resan till Denver, en handväska (som rymmer hur mycket som helst) och en tunn tröja att ha i bilen när det blir för kallt.

I tisdags tog vi sovmorgon (eftersom vi kommer få hur mycket övertid som helst på väg till Denver). På kvällen åkte vi till Boston och hade runda bords-möte med de fem personerna som kört varsinn S80 i en vecka (dem vi träffade när vi var i Boston sist och hade genomgång med). Det var väldigt intressant att höra vad de tyckte om bilen och se vad vi missat berätta för dem, vad de missuppfattat och vad som inte funkade.

Vi var hemma runt ett på natten så i morse tog vi också sovmorgon och halv tre började vi köra mot Stillman Volvo i Pennsylvania där vi skulle vara med på ytterligare ett runda bords-möte, denna gång med fem personer som kört XC70 i två veckor. De som kört XC70n var helt andra människor så diskussionerna blev väldigt annorlunda. De hade inte heller använt så många av de roliga funktionerna i bilarna. Till sist fick vi lite mat och sen läste vi av en massa inställningar i bilarna och åkte till hotellet.

Nu har vi bänkat oss framför våra datorer (Emma fick sin Mac idag så nu kör hon två datorer parallellt i sin säng). Jag ska försöka hitta ett AAA-kontor i närheten så att vi kan plocka på oss lite kartor mm imorgon. Jag har iaf gjort en karta över ungefär hur vi ska köra, och det är riktigt långt, men det ska bli kul. Vi har laddat upp med en massa nötter, frukt, dricka och filmer som vi kan ha i bilen.

Färdväg

Efter en halvdag på jobbet åkte vi hem och mötte Sandra, Jenny Ann och Helena på uppfarten. Vi laddade upp med att äta hamburgare och sen åkte vi iväg. Halv tre kom vi iväg och halv nio var vi framme… Det tog riktigt lång tid att köra eftersom det var mycket köer pga mycket trafik och en del olyckor. Vi såg bland annat en bil som brann.

Väl framme i Washington körde vi runt en stund och letade efter vandrarhemmet. Den här stan är väldigt spännande att köra i eftersom de flesta gatorna är enkelriktade. Efter en sväng nästan ner till Vita huset och två varv i en och samma rondell hittade vi äntligen vandrarhemmet. Nästa problem blev att hitta parkeringsplats och mat… Det blev jättegod Thaimat och när vi kom tillbaka till vandrarhemmet fanns det en ledig plats precis utanför.

Pappa passade också på att ringa från Malaysia så jag passade på att be honom ta reda på vad en iPod Nano kostar där. Den jag vill ha kostar 199 dollar här, så jag hoppas den är billigare där, vi får väl se.

Nu har vi fått två rum (vi är sju personer) och hittat det trådlösa nätverket. Nu ska jag sova så att jag orkar turista ordentligt imorgon. Michelle kommer hit runt lunch så då ska jag träffa henne.

När vi kom till jobbet i morse var det massor att fixa med bilarna. VI fixade färdigt rapporterna i databasen och skrev ut papper så att Bengt kunde lämna ut bilarna, sen körde vi direkt till Albany, staten New Yorks ”huvudstad”. Där lämnade vi en bil och hämtade en annan. Ett tag verkade det som om vi skulle sitta fast där i två timmar för att vi inte skulle få tag på bilen vi skulle köra hem, så vi gick in på ett stort köpcentrum och letade skor. Till sist blev det iaf så att vi bara behövde vara där 30 minuter och sean körde vi hemåt igen. Tur och retur tog resan sex timmar.

Innan vi åkte hem åkte vi till Palisades där jag letae hoodtröja (utan resultat), klämde på en GPS (det blir nog en Garmin), bytte Emmas skor och köpte tre par skor… Det var inte meningen att jag skulle handla, men skorna kostade 10 dollar paret och var jättefina… Det blev ett par spetsiga svarta ”läder”skor, ett par röda converse och ett par blåa tygskor. Sen åkte vi hem och jag lämnade Emma för att åka till Michelle. När jag kom dit åt vi köttbullar och potatismos, mums! Sen pratade vi en massa och drack te. Michelle ska bara vara kvar tre veckor till, men innan dess ska vi hinna åka in till New York tillsammans ett par gånger och rida lite. Jag hittade ett ställe där man först red i två timmar och sedan blev det BBQ, det tycker jag verkar kul så nu ska jag försöka boka plats där. Så efter en mycket trevlig dag ska jag nu sova en stund innan det är dags att åka till jobbet och sedan till Washington.

Vi fordrev dagen med att jobba vidare pa var databas, efter att vi lyckats koppla upp mot Volvo via VPN. Halv fyra kom tre personer som ska kora de nya S80-bilarna en vecka. Adam och Marc holl det mesta av presentationen om bilarna for dem, men vi kunde vara lite behjalpliga ocksa eftersom vi faktiskt kort bilarna ratt mycket. Den viktigaste funktionen ar collision mitigation, dvs om foraren ar lite ouppmarksam och kommer for nara fordonet framfor blinkar och tjuter bilen och borjar forbereda bromsarna. Bromsar inte foraren sa fortsatter bilen att varna och bromsar sedan med 50% av bromskapaciteten for att lindra krocken.

Pa kvallen akte vi in till Boston och letade skor (Emma hittade tva par, jag far kopa mina i Nyack) och en red Sox/troja till mig, men nagon troja blev det inte for de stangde affarerna klockan atta. Sen gick vi pa Transformers med CETAC-Marcus. Den var precis lika story-los som Johannes sa, men den gick att titta pa.

Nu ska vi ata frukost och sen ar vi pa vag hem till Nyack igen. Det kanns som om vi varit borta jattelange. Forst ska vi bara lyckas checka ut… Notan hamnade pa 1 236 dollar, utan frukosten idag. Tur att inte vi behover betala det…

Vi var tillbaka på Volvo klockan tre, efter att ha försökt hitta en Red Sox-tröja till mig utan att lyckas. Vi fixade lite småsaker på jobbet och sen åkte vi hem. Det var väldigt skönt att komma hem igen 😉 På verandan låg ett paket till pappa, en kondensor, men mina filmer har inte dykt upp än.

Nu i kväll har jag fixat lite bilder. Några från Boston
Tennis fredag
Turist lördag
Turist söndag
Baseball måndag

JP Morgan Charity Race (28 juni, när vi var i Boston sist)

Imorgon ska jag kanske träffa Michelle, en tjej som jag var på språkresa med i Spanien sommaren 2000. Det visade sig att hon jobbar som au pair i New York, närmare bestämt bara 30 minuter från mig. Ibland är världen rätt liten… I helgen åker vi till Washington (jag, Emma, Sandra och Jenny Ann) och på tisdag ska vi till Boston igen. På onsdag börjar vi köra mot Denver och flyger hem därifrån tisdagen där på. Sen är det bara en vecka kvar så kommer Johannes och efter ytterligare en vecka flyger vi till San Francisco. Snart är sommaren slut… Det har gått riktigt fort måste jag säga.

Det blev inte så lugnt… Först planerade vi lite inför presentationen och sen lyckades vi få tag på biljetter till kvällens Red Sox-match, så Emma och jag skyndade oss hem för att byta om och de två killarna vi jobbat tillsammans med (säljare) gick och köpte kläder för att ha på matchen… (de hann inte hem och vill inte gå på baseball i skjorta och slips). Sen åkte vi buss till Fenway Park och köpte öl och korv innan vi letade upp våra platser. Vi ade hfått riktigt bra platser, precis framme vid fältet. De kostar tydligen 200-250 dollar styck och är riktigt svåra att få tag på…

Jag har nästan fattat hur spelet funkar, men det roligaste var att bara titta på allt folk som var där. Matchen gick ganska snabbt, det tog bara två timmar (ibland tar det tre timmar eller mer). Sen gick vi till en pub, drack mer öl och spelade biljard.

Lite efter tolv ramlade vi in på hotellet igen efter en riktigt trevlig kväll. Dessutom var den billig eftersom killarna bjöd på allt… De är vana vid att betala och dessutom är de vana vid att alltid hålla upp dörren för tjejer. Det är väldigt annorlunda för oss som är vana att klara oss själva. Det är extra intressant när man ska gå genom en dörr och man sedan inte har en aning om vart man ska gå utan bara den som håller upp dörren vet det…

Idag ramlade vi in i lagom tid till säljmötet klockan nio. Tiden var inte lika hård idag när chefen var borta (igår låste han dörren klockan nio när mötet skulle börja) utan idag var det mer amerikansk tidshållning. Nu ska vi pilla lite databas i vårt nya kontor, den bakre delen av showrummet där försäljningsbilarna står. Receptionisten sitter också där, så vi lär oss hur man ska svara i telefon ”It´s a great day at Volvo Boston. How may I help you?”

I fredags åkte vi till Boston dar vi traffade Jenny Ann och Sandra for att gora Boston. Vi passade aven pa att jobba lite, bade med att kora upp bilar till Boston och hos en aterforsaljare for att se hur det ar.

Vi var sex personer som körde upp fem bilar (för att alla skulle kunna komma hem när de ville). Det var lite krångligt att köra så långt och forfolja bilen framfor. (Datorn som jag skriver det har pa ar lite konstig, sa jag kor utan svenska bokstaver ett tag och fixar det sen.). Det var riktigt kul att kora S80n och testa ACCn (adaptive cruise control) lite mer. Riktigt haftigt att den anpassar hastigheten efter bilen framfor, men man ar lite nervos och undrar om den verkligen kommer att bromsa. Dessutom analyserar den hur man kort tidigare och hur bra man haller sig i sin fil for att avgora om man ar trott och bor ta en paus. Nar den tycker att man kor for daligt/vingligt far man en varning och det visas en kaffekopp pa instrumentpanelen. Jag fick tre kaffekoppar pa vagen hit…

Nar vi kom till Boston lamnade vi bilarna hos aterforsaljaren (dar vi aven ska jobba pa mandag och tisdag). Sen fick vi varsin Red Sox-keps och biljetter till en tennismatch. Vi akte dit tillsammans med tva av svenskarna som ocksa hade kort upp bilar. Det var inte sa mycket folk dar for de kanda spelarna spelade inte da. Iaf hade de en gubbe som var utkladd till en hummer som sprang omkring och var rolig (deras lag heter Boston Lobsters). Efter ett tag akte vi till deras hotell och lamnade deras saker och sen gick vi for att skaffa mat. Vi gick till Fenway park dar det var jattemycket folk eftersom Red Sox spelade match. Det var kul att se alla manniskor som gick omkring med antingen en keps eller en mossa med Red Sox-market pa. Baseball ar riktigt stort har. Tydligen spelar lagen valdigt ofta, upp till 170 matcher per ar.

Nar vi kom till vart hotell och insag vi att sangarna var for sma for att vi skulle kunna sova tva personer i varje sang… Det slutade med att Vi delade pa en sang (dvs en tog overdelen (den mjuka madrassen) och en tog underdelen och sa fick en sova pa soffan.

I lordags akte vi tunnelbanan in till Boston (har finns det iaf en fungerande kollektivtrafik). Sen gick vi runt dar och jag hittade en valdigt trevlig kladaffar. Pa kvallen var vi pa Fire and Ice och at mongolisk barbeque. Den var riktigt god och de hade mycket mer att valja pa an vad de har pa Bamboo.

I sondags akte vi aterigen in till stan och gick till Faneuil Hall (dit vi skulle gatt i fredags men da missuppfattade vi namnet och hamnade i Fenway park istallet). Det var riktigt mysigt dar vid hamnen med en massa marknadsstand. Vi satt i en park vid floden och at sushi.

Idag var vi hos aterforsaljaren halv atta. Vi borjade med att titta runt for att se vad allt fanns. Det har stallet ar valdigt stort. (vilket det borde vara eftersom det ar den storsta Volvo-aterforsaljaren i USA). Till skillnad fran i Sverige har de alla sina bilar inne och saljer dem direkt istallet for att bestalla dem fran fabriken, sa det ar dyrt for dem att inte salja bilarna snabbt. Sen var vi pa morgonmote dar de stamde av hur forsaljningen gatt och efter det gick vi till Service-avdelningen dar de bokar in folk for verkstadsbesok mm. Efter inte sa lang tid kandes det som att vi fattat vad de gor sa det blev lite trakigt. Sen hittade vi en ugn och lite kakor, sa nu finns det farska chocolate chip cookies.

Det vettiga vi ska gora innan vi gar hem ar att planera hur vi ska informera kunderna som ska provkora en S80 i tva veckor. Det ar tva saljare har som har huvudansvaret for det, men vi ska prata med dem och bestamma om de ska saga allt eller om vi ska gora nagot.

Ikvall blir det nog ganska lugnt. Eventuellt blir det tennis igen for vi fick fler biljetter. Nu ska vi ata kakor och planera motet imorgon.

Nu har vi nog återhämtat oss efter helgen. Det var helt klart en riktigt bra fest. God mat, goda vänner och trevlig sång. Jordgubbarna var jättegoda, trots att de inte var svenska. Vi satt på verandan, på lånade stolar vid lånade bord. Grannarna är toppen! FInt var det också, med massor med ljus och dukar från Ikea…

Under kvällen samlade vi mjukisdjur. Det fanns 21 st från början och den som hade flest vid kvällens slut vann (man hittade dem när någon lagt ifrån sig dem eller vann dem i utmaningar som kast med litet mjukisdjur mellan facklor och armbrytning). Dessvärre har vi ingen klar uppfattning om när kvällen var slut, så vi har inte utsett någon vinnare. Här hemma har vi iaf lyckats hitta sex övergivna mjukisdjur, undrar vad resten tog vägen.

Vi dansade naturligtvis även runt midsommarstången, fastän den var väldigt liten (kolla bilderna i galleriet, http://gallery.blomsterhundar.se). Det var dock väldigt mörkt ute så vi fick sätta en fackla i mitten för att se något. Jag pratade med grannarna dagen efter och de tyckte det verkade ha varit en jättetrevlig fest och undrade om fackeldansen var traditionell… Nej, för hemma behöver man inga facklor så dags på midsommarafton.

När maten var slut drog vi ner till Nyack och sen sov vi ett varierande antal timmar. Jag tror iaf att vi var 13 personer i huset under natten. Söndagen blev riktigt slapp (efter att jag och två till roat oss med att städa undan efter festen) och alla drog sig hemåt igen.

I måndags bar vi lite trötta på jobbet, men vi slet duktigt ändå. I veckan har det varit Tech-konferens, en massa tekniska specialister från Volvo som träffats och lärt sig saker. Vi skulle skrapa fram 14 bilar som de kunde provköra och i måndags morse såg det mörkt ut… Vi hittade tre bilar hos Tech Training, hade fyra av våra egna (de som personalen fått köra), varav en var i verkstaden, och sen hittade vi två S80 också… Vi blev lovade två bilar till från Tech Training, men vi visste inte när vi skulle få dem. Vi började iaf att förbereda de andra bilarna genom att lägga in koordinater i GPSen, lägga in CD-skivor, kolla mätarställningen, parkera dem på rätt ställe mm. Att parkera dem brevid varandra var inte så lätt eftersom parkeringen var rätt full…

I går lyckades vi få tag på en bil till, sen åkte vi till hamnen och var där i några timmar för att få tag på ytterligare 3 S80. De hade missat att fixa lite saker på dem innan de skeppade dem från Sverige, så de skickade it tre specialister från Sverige som skulle fixa saker och det tog tid… Vi blev dessutom lovade att fem XC70 skulle levereras med lastbil till Rockleigh dagen efter.

På vägen tillbaka var vi tvugna att testa de nya roliga sakerna i bilarna, ACC – Adaptive Cruise Control farthållare som minskar hastigheten om man har en bil framför sig som kör långsammare än en själv (så att man inte kör in i den bilen…) BLIS – Blind Spot Information System – som varnar om man har någon i döda vinkeln, Driver alert – som blinkar och piper om man kommer för nära en annan bil (t ex om man somnar och håller på att köra in i bilen framför…) samt Lane Depart Warning som varnar om man kör utanför sin fil (på motorvägen), återigen t ex om man blir trött och börjar vingla. Vi körde dock väldigt vingligt för att kunna testa den ordentligt…

I morse var vi på jobbet klockan sju (elva timmar efter det att vi åkt från jobbet…) och parkerade alla våra bilar (vi lyckades få ihop 14 stycken att lämna ut, plus våra fyra egna) brevid varandra. Sen skrev vi ut en massa papper och lämande ut bilnycklar. Sen gick vi ut för att försöka få behålla våra parkeringsplatser, men då var några redan tagna. En stund senare fick vi tag på koner för att reservera platserna så att ingen tog dem (vi skulle fått konerna igår, men då upptäcktes det att det bodde getingar bland dem). Efter det fick vi reda på att vi alls inte fick ha bilarna där för att parkeringsplatserna inte räckte så då fick vi flytta på bilarna… Till slut löste sig allt och alla fick köra bilar som de ville. Vi var nöjda med att allt flöt på och databasen fungerade riktigt bra.

På kvällen skulle vi åkt till Bear Mountain på bilshow, men den stormade bort (eller det var stormvarning så den blev inställd). Istället blev det videospel på en pub i Palisades Mall. Sen åt vi och pratade med deltagare på Tech-konferensen.

Väl hemma igen fixade jag lite bilder, men jag har fortfarande 200 bilder kvar att fixa (bland annat från mitt turistande förra helgen…), men de kommer senare. Nu ska jag sova så att jag kan vara på jobbet klockan sju imorgon och ta emot bilar.