Kategori: USA 2007

Måndagen började som måndagar brukar börja,med att man ska jobba. Sagt och gjort Elsa och jag åkte in till volvo för attarbeta. Eller egentligen var planen att Elsa skulle jobba och jag skulle tittapå men jag blev minsann satt i lite arbete jag också. Jag kollade och flyttadepå bilar samt lekte tolk/hieroglyftydare när Elsas enkäter skulle mata inenkätsvar. Det var dock roligt att träffa allt folk som Elsa pratat om. Detverkar lite som om Elsa och Emma varit något av kontorets apor, alla vet vilkade är och de flesta försökte att hålla sig väl med dem för att få en merfördelaktig placering i ”kön” för att få låna bilar.

Efter en lång och ansträngande dag, säkert treoch en halv timme (Elsa sa att det skulle nog gå på en timme), blev det matdagsoch vi besökte ett av Elsas favoritställen: Panera Bread, som är något av ettamerikaniserat bageri/kondis. Man äter sallad, soppa eller macka där ochdricker kopiösa mängder läsk till. Jag åt kycklingmackor och Elsa åt sallad ochsallad, närmare bestämt Caesarsallad och Tomat- och mozzarellasallad.

När maten var avklarad konstaterade vi att detfanns väldigt lite tid för att åka och titta på New York den här dagen så istället begav vi oss ut på en liten utflykt och tittade på gränsen mellan NewJersey och New York, som råkar gå mitt i Hudsonfloden. Det var en trevlig litenrastplats där vi satt och pratade ett bra tag innan vi åkte på en shoppingturtill Palisades mall. På det stora hela är det en ganska trevlig mall med enlagom blandning av billiga affärer där man hittar saker man vill köpa och”fina” affärer där man bara tittar och förfäras över priserna. Elsa hittade tvåpar skor på rekordtid, ett par kängor och ett par sandaler, och Johannes köpteett par tröjor.

På kvällen var det dags för en av de storakulinariska höjdpunkterna för resan, den något försenade bröllopsdagsmiddagen.Denna hade vi sedan länge bestämt skulle ätas på restaurangen The Melting Pot,som är en fonduerestaurang där man åt fyra rätter; ostfondue, sallad,köttfondue och chokladfondue. MYCKET gott och mysigt…

Nu var det äntligen dags, vi skulle åka in till Staden (om det är någon stad som förtjänar ett stort S är det väl just New York) och se vad vi kunde hitta där. Det tog oss ett tag att komma igång och hitta rätt tågstation, rätt tåg och dessutom biljetter men till slut var vi på väg. Vi roade oss med att lyssna på podradio på Elsas nyinförskaffade iPod på tåget in till stan och resan gick snabbare än man skulle kunna tro och snart steg vi av tåget på Grand Central Terminal på Manhattan. Vilken station, den är gigantisk med tågplattformar överallt och en huvudhall som har högt i tak som en väl tilltagen kyrka, det är verkligen inte en dålig början på en vistelse i New York.

När vi kommit ut ur stationen hamnade vi ganska snart på Madison Avenue där det pågick en marknad där man kunde köpa krimskrams eller mat. Efter att noga undersökt krimskramset, bland annat hittat en otroligt snygg modell av en Tie-fighter (ett ryndskepp i Star Wars) köptes det amerikansk skräpmat. Sammanlagt inhandlade vi på Madison under dagen:

1 gyros med bröd
1 majskolv
1 japansk kyckling terriyaki
3 lemonade
1 flaska vatten
1 flaska cola
2 smoothies

Efter att ha arbetat oss igenom marknaden och gjort ett kort spionbesök i en bokhandel där vi kunde titta på en karta gav vi oss iväg till central park där vi strosade runt ett bra tag. Vi gick och gick och gick men kom ändå inte igenom mer än en tredjedel… Man kunde få låna schackpjäser vid några bord med infällda schackbräden så det gjorde vi. Jag fick storstryk av Elsa båda gångerna. Det kändes redan skönt i fötterna att få sitta ner ett tag, men ändå hade vi mycket gående kvar…

Efter central park var det 5th avenue som gällde. Där tittade vi på och fotograferade många mer eller mindre kända märkesbutiker som t ex the Apple store. Vi gick även in i en klädaffär som förmodligen känndes som om den hade mer gemensamt med en nattklubb än med vanliga klädaffärer. Det stog t ex en halvnacken manlig modell i foajen och lät sig fotograferas tillsammans med diverse besökande turisttjejer…

Vi arbetade oss sakta vidare och till slut kom vi fram till dagens sista anhalt, Empire State building och observationsvåningen 86 våningar över mark. Man såg verkigen mycket av New York. Även om man inte känner igen så mycket så var det en rätt tuff känsla att se en skyskrapa, som man tyckt varit jättehög när man fotograferade den nerifrån, från ovan så den känns liten.

Trötta och slitna begav vi oss sedan hem för en lugn avslutning på en dag med många intryck.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle sova länge och bli riktigt utvilad efter all min jetlag. Sagt och gjort klockan 06:02 lokal tid vaknade jag och kunde inte somna om. Typiskt…

Efter en lugn morgon då jag påbörjade en av de böcker som införskaffats under gårdagen på köpcentret gick vi ut och tittade på omgivnignarna runt huset. Vi började med att gå till starbucks där Elsa bjöd på Iced Chai Latte, vilket är en ganska underlig dryck som måste upplevas för att förstås. Dock är det inte helt säkert att man förstår sig på den bara för att man upplever den, jag tycker i alla fall att det är en ganska skum dryck. Promenaden fortsatte ner till stranden av Hudsonfloden där vi tittade på båtar, fåglar och hundar som skrämde fåglarna.

Efter flodbesöket var det dags att köra Emma (inte att förväxlas med Emma i förra inlägget) till flygplatsen. Då fick vi se en massa bilar (det var kö upp på George Washington Bridge som man åker på för att ta sig in till Manhattan) och på vägen tillbaka besökte vi Stew Leonards. Det är en trevlig mataffär med mycket närproducerade grönsaker, gott kött och en massa provsmakningsstånd. För att förstå det måste man nästan se det, men vi visar lite bilder sen så får ni lite av känslan.

På kvällen bar det av till ridning en knapp timmes bilfärd från huset. Vi hade noga dubbelkollat tiden på hemsidan, vi skulle vara där vi 19 men vi ville vara i god tid och var där vid 18:20 eller så. Då visade det sig att hemsidan hade fel och de andra i gruppen redan hade ridit iväg eftersom det var 18 vi skulle varit där. Vi lyckades övertyga dem om att vi skulle få rida ändå och en av guiderna vände och hämtade oss och vi red och mötte den stora gruppen. Det var ändå inte helt dumt att rida ensamma för det var mycket mer flyt i ritten när det bara var vi, amerikanerna hade stora problem att följa instruktioner som ”håll din häst minst 2 meter ifrån den framför” och ”låt inte hästen äta av växterna brevid stigen” vilket gjorde att vi stannade väldigt ofta på vägen.

Det här med westernridning skiljer sig en hel del från det som vi vanliga dödliga kanske skulle kalla ”vanlig” ridning, eller ”engelsk” ridning som Elsa säger att det heter. Man håller inte tyglarna på samma sätt alls utan de hänger slappt längs hästens hals och hästen känner mer i halsen än i munnen när man vill att den ska gå åt något särskilt håll. En mycket spännande upplevelse var det i alla fall att få rida så ute i skogen och det har fått mig att bestämma mig för ifall Elsa tycker att jag ska ha en häst så småningom så ska den i alla fall framföras med hjälp av westernridning.

Efter ridningen var det grillning i skogen med dunkande countrymusik, korv och hamburgare. Vi kördes tid i ”hölass” eller snarare traktorkärra med lite hö på, vilket var en ganska skön avlastning för slitna bakar. Vi hade missat den ganska amerikanska instruktionen BYOB (bring your own booze, dvs ta med egen sprit) så vi drack cola båda två. Vi pratade en del med de övriga deltagarna, amerikaner hela bunten, och fick många av våra fördomar mot amerikaner bekräftade. Några roliga foton blev det dock från kvällen sedan en av tjejerna uppmärksammat kameran och begärt att få bli porträtterad.

Lagom till vi började grilla mashmallows tyckte värdfolket att det fick vara nog och körde tillbaka oss till ranchen. Vägen tillbaka var väldigt mysig, mörk skog och stjärnklar himmel. Tyst var det däremot inte för en hel massa syrsor eller grodor eller något gjorde en massa ljud. Väl tillbaka på ranchen bytte vi fordon och tog bilen hem. En mycket trevlig kvällsaktivitet i alla fall.

Nu har jag äntligen lyckats få ordning på saker och ting och ska börja blogga, så att det verkligen blir nordharnas blog, inte bara Elsas blog.

Fredagen inleddes alldeles för tidigt, 04:00 för att vara mer bestämd, med att 3 olika väckarklockor ringde inom en minut för att jag inte skulle misslyckas med att ta mig ur sängen. Det var emellertid inte någon större risk eftersom jag var ur sängen och halvt påklädd innan den andra han börja ringa… Därefter hällde jag i mig lite blåbärssoppa och så bar det iväg för att hämta upp Emma som är snäll nog att ställa upp som chaufför. Sagt och gjort, ganska snart är vi ute på Landvetter och den stora väntan inleds. Fick i incheckningen reda på att jag kunde packa 9 kilo till i väskan på vägen hem, mycket nyttigt att veta 🙂

Flygningen till Amsterdam gick snabbt och snart stog jag inför den stora frågan: Hur fördriver man 2 timmar på flygplatsen där? Svaret var att leta efter godtagbar frukost, till slut blev det grillad chiabata med det största glaset apelsinjuice jag någonsin sett. Efter att ha inmundigat detta blev det flygning igen, denna gång med betydligt mer träsmak. Jag hamnade brevid en amerikan som man kunde prata lite med om allt möjligt utom åsikter om hur mycket USA hade i Irak att göra med tanke på att han var NATOanställd i Norge…

När jag landat och övertygat gränsmyndigheten om att jag varken var terrorist eller knarksmugglare gick jag ut för att hitta Elsa. Jag trodde att hon skulle stå där så att jag såg henne, förmodligen skulle hon ha en stor skyllt som taxichaufförerna har där det stod ”mr Nordh” eller något annat roligt, men i stället satt hon och arbetade och hade inte ens märkt att jag kom. Men det var ganska kul det med, för då kunde jag, så snart jag upptäckt henne, smyga mig på henne och skrämma henne lite…

Därefter åkte vi till Nyack och jag fick stifta bekantskap med det hus som har varit Elsas närmaste motsvarighet till ett hem hela sommaren. Det är ett hus som sett sina bästa dar men som har en hel del charm ändå. Kvällen fullbordades med ett varv i köpcentret Pallisades Mall och en film (The Bourne Ultimatum) på bio. Med jetlag i kroppen kanske det inte var så konstigt men ändå var det första gången som jag höll på att somna i en biosalong, en mycket märklig upplevelse.

Och det blev afton, det var den första dagen.

Elsas tillägg:
På morgonen innan Johannes kom var vi en vända i hamnen och klämde på de nya C30-bilarna. Som omväxling var det ganska kallt och regnade massor, så vi valde att parkera bilarna inomhus. På väg till flygplatsen lyckades jag köra lite vilse, men sen gick det bra att parkera och simma in till vänthallen. Jag åt en fika/lunch bestående av Apple Danish och Chai Tea Latte på Starbucks. Sen satte jag mig (fullt synlig framför glasrutan in till ankomsthallen) och började skriva på vår trainee report. 686 ord senare dök Johannes upp!

I måndags var jag lite stel på grund av solbrännan, men nu börjar det gå över. Det gick till och med bra att dansa salsa när vi fick en liten snabbkurs av Jessie som jobbar i vakten på jobbet.

I tisdags åkte vi till Boston och var med på en rundabordsdiskussion. Det var intressant, även om ingen av de fem kunderna ville köpa S80n. Efteråt åkte vi hem till en av säljarna och åt. Det blev grillad kyckling, grillat kött, grillad squash, majskolvar, sallad och ris. Mumsigt! Som omväxling stannade vi i Boston över natten istället för att åka hem och på onsdagmorgonen började vi köra mot West Chester, Pennsylvania. På kvällen var vi på rundabordsdiskussion där och då var det faktiskt en som ville köpa bilen (XC70 fick de provköra). Det blev en massa mat över så Emma och jag fick lite matlådor med oss, det är ju aldrig fel. På kvällen tog vi med oss två XC70 hem (så att vi åkte i tre bilar totalt) för att vi skulle kunna lämna ut dem på torsdagen.

I torsdags krånglade vi runt en massa för att hitta folk som kunde köra bilarna (det kom ytterligare tre bilar med lastbil sen, så vi hade totalt fem bilar). Vi fixade dessutom färdigt vår presentation om vår tid här och höll den för några intresserade. Det gick riktigt bra och vi fick sagt det vi ville.

Sen fick vi en chokladtårta… Vi hade skämtat med Jessie om att en annan kille gett oss en chokladtårta dagen innan för att han skulle få en bil (han skulle köra bilen på torsdagkvällen), och igår kom han med en tårta… Jättegulligt av honom! Det var en supergod tårta iaf, vi åt den på kvällen när Bengt kom på middag. Först blev det lite rester sen midsommar till förrätt, knäckebröd, sill och flädersaft, och till huvurätt blev det stekt minutbiff med ugnsbakade rotsaker, sallad och tzatsiki. Vi har dessutom fått en extra husgäst, en kille från Volvo i Sverige som ska vara här i tre veckor. Han fick bo i gästrummet (som inte har AC och därmed blir fruktansvärt varmt), men han får väl byta upp sig imorgon när Emma åkt. Han kommer dock inte vara här så mycket för på söndag åker han till återförsäljarkonferensen i San Diego.

Idag ska vi till hamnen på morgonen och lite efter tolv landar Johannes på Newark så då ska jag åka och hämta honom, det ska bli riktigt bra!

Det blev tre par jeans igår, varav jag hade ett par på grillfesten hos vår hyresvärdinna. Hon bodde i ett väldigt fint hus bara tio minuter ifrån oss (med bil naturligtvis, man går inte i det här landet ;-)). De hade dessutom en hund så jag fick min hundabstinens lite stillad.

Idag har vi varit på whitewater rafting i Delaware River, fast så mycket forsränning var det inte för det var en rätt lugn flod. Kul var det iaf, man paddlade runt lite i sin gummibåt (vi var ungefär 3 personer per båt), sen knuffade man lite på de andra båtarna (och lite på kanoten, vi var 12 personer i tre båtar och en kanot) och när det blev för varmt hoppade man i vattnet och simmade en stund. Vattnet var jätteskönt, precis lagom varmt till och med för en badkruka som jag. Jag hade smörjt in mig jättebra på armarna och ansiktet, så där har jag inte bränt mig (hade en t-shirt på mig också), men ungefär halvvägs tog jag av mig mina jeans (för det var kallt att ha dem på sig när de var blöta) och täntke inte riktigt på att smörja in mig, så jag är röd och fin på ovansidan av låren. Det tog fem timmar att ta sig ner för floden, det var nio miles, så vi paddlade inte så fort. Vi lyckades fastna på ett par stenar, men för det mesta gick det bra.

Imorgon ska en kille på jobbet lära oss dansa salsa. På tisdag ska vi till Boston och på onsdag ska vi till West Chester, Pennsylvania. På båda ställena ska vi till återförsäljare och vara med på rundabordsdiskussioner med kunder som kört xc70 eller s80 i två veckor. Det ska bli intressant att se vad de säger den här gången. På torsdag ska vi äta middag med Bengt och hans son, på fredag kommer Johannes (yippee!!) och på lördag har åker Emma till San Francisco och Johannes och jag ska på en ridtur med efterföljande BBQ.

Nu har jag kommit hem från min promenad. Med tanke på hur varmt det är så är det kanske inte så konstigt att folk inte är ute och går, men om man inte bryr sig om att man blir genomsvett så funkar det. Det ska iaf bli bra att komma hem till Sverige och kunna gå ut i skogen igen och att bara kunna gå till saker. Om någonting är nära här, eller ligger ”just around the corner”, så tar det 30 minuter att köra dit…

Det blev iaf en ”ice chai tea latte” (kryddat te med en massa is i) på Starbucks. Sen gick jag ner till hamnen och tittade på vattnet. Det fanns trottoar nästan hela vägen… I hamnen finns en mysig park med lekplats och basketplan. Under tiden lyssnade jag på Spanarna, som satt på en brygga i Stockholm och ”spanade”.

Nu har jag hängt lite tvätt, sett att grannen satt upp ett högt staket mellan våra tomter och satt igång ACn på max.

Övriga reflektioner
Tvättmaskinen ser lite rolig ut. Den är toppmatad med en stor plastsprial i mitten. Först sätter man igång den (genom att snurra på vredet och sen dra ut det, torktumlaren sätter man igång genom att snurra på vredet och sen trycka in det, drar man utåt lossnar det…), sen häller man i flytande tvättmedel (de verkar enbart använda flytande tvättmedel här, jag såg inget pulver alls i affären) och sist lägger man i kläderna. Ganska rent blir det iaf, även om min tvättmaskin hemma är bättre. Vattnet verkar inte bli speciellt varmt. Inställningarna är Cold, Warm eller Hot, där Warm är knappt 40 grader och Hot knappt 60 grader, tror jag.

Sopbilen är också spännande. Soporna töms varje tisdag och torsdag. Morgon. Klockan sex. Utanför mitt fönster. Lagom roligt att bli väckt av dem så ofta (när jag ska till jobbet går jag upp klockan sju). Kvällen innan släpar man ut alla sina saker och ställer på den lilla gräsplätten mellan trottoaren och gatan och så hämtar de det. De tar verkligen allt också, datorer, lampor, soffor… Vissa dagar tar de även lite insamlingar, så som glas och metall, men vi har inte riktigt fått kläm på vilka dagar det är.

Från Flagstaff åkte vi till Albuquerque och vidare tillbaka till Denver. Vi passade också på att besöka Las Vegas, och vi såg inte ett enda casino… Det skulle kunna bero på att vi var i Las Vegas, New Mexico, en liten söt stad med ett trevligt historiskt kvarter som vi körde igenom, istället för Las Vegas, Nevada där alla casinon finns.

På kvällen åt vi stooora köttbitar på Texas Roadhouse, det var supergott. Vi beställde små köttbitar (bara 7-8 oz, dvs 200 gram) men orkade inte ät upp ändå… TIll fick jag sallad, stekt svamp och ”loaded mashed potatoes”, dvs potatismos med smör, creme fraiche, ost och bacon på. Det var jättegott när man minskat ner lite på mängden saker ovanpå 😉

Lagom till sista dagen var vi riktigt vana vid att köra långt och efter tre timmar hade jag lätt kunnat fortsätta köra om det inte varit för att jag behövde gå på toa. Vad mycket man faktiskt kan vänja kroppen vid.

Tillbaka i Denver bodde vi på samma hotell som sist (och jag lämnade tillbaka rumsnycklarna som jag råkat få med mig). På morgonen körde vi till en Volvoåterförsäljare och lämnade bilarna och sen åkte vi till flygplatsen. Vi var vid gaten i god tid och satt och pillade med våra datorer. Så där fem minuter innan planet skulle gå började vi undra varför de inte ropat ut vår avgång och då visar det sig att det har de visst (och de har ropat på oss också…) så vi missade planet och fick ta ett som gick två timmar senare istället. Någon på stand by-listan blev iaf glad för att den fick våra platser. Till nästa avgång satt vi nästan mitt för dörren för att inte missa planet.

Jag hann iaf lyssna på en massa musik på Bengts iPod och podcaster eller ”poddradio” är väldigt trevligt. Det innebär att man laddar ner radioprogram, från t ex Sveriges Radio, och så kan man lyssna på dem sen. Jag lyssnade på Sommar i P1 där Peter Rost (heter han så?) pratade om hur det var att jobba i USA.

Det var riktigt skönt att komma hem till Nyack igen. Dessutom hade vi fått en massa paket (varsinn iPod, en Harry Potter bok till mig och en bildel till pappa). Emma hade också haft turen att faktiskt få lön.

I veckan har vi rundat av på jobbet. Databasen är färdig och vi har börjat skriva på vår rapport till USA-kommittéen och göra en presentation som vi ska hålla på jobbet i nästa vecka. Vi fick även tillfälle att provköra en C70 (en cabriolet), så vi åkte till Dunkin Donuts och fikade och så tog vi förstås en massa kort. De finns faktiskt i galleriet. Övriga bilder kommer sen, när jag har hunnit lägga in dem.

I torsdags var vi i New York med Michelle, det var jättetrevligt. Först fick vi manikyr, sen åt vi sallad och chokladfondue på Max Brenner och sist gick vi till the View, som har en restaurang som snurrar runt. Chokladfonduen var vääldigt god. Vi doppade marshmallows (först grillade vi dem), jordgubbar och banan i vit och mörk choklad. Jag får nog hinna gå dit en gång med Johannes också innan vi åker hem.

Idag har jag bara tagit det lugnt. Fixat lite bilder, tvättat lite och nu ska jag gå till Nyack och dricka lite te. Sen ska jag nog åka och köpa ett par jeans och ikväll blir det BBQ hos vår hyresvärdinna (som jag inte träffat än). Senare i kväll kommer Joni och imorgon ska vi åka på forsränning (whitewater rafting). Det ska bli jättekul.

Idag har vi tittat på en massa olika berg. Höga berg, låga berg, långa berg, korta berg, röda berg, gula berg… Först åkte vi upp i Rocky Mountains i Colorado, närmare bestämt till Loveland pass och stannade till vid en continental divide, där vattnet rinner åt båda hållen både till Atlanten och Stilla havet. Vyerna var häftiga och vi märkte att det var ganska låg syrehalt när vi satte igång att bestiga en trappa… Vi gick ner mycket långsammare.

Sen åkte vi ner från bergen, ut ur Colorado och in i Utah. Landskapet ändrade både färg och form flera gånger. Först var det mycket tallskog (i Colorado) och ljusa berg. Sen blev bergen röda och sen blev de gula (såg ut som sandhögar). I Utah blev det mer och mer ökenlikt med röda höga berg. Vi åkte genom Monument Valley (det man ser i en massa filmer) och fotade häftiga klippor/stenar. De liknar raukar lite, fast de är röda istället.

Efter Utah kom vi in i Arizona och då åkte vi en snabb sväng in i Grand Canyon National Park och fotade ännu mer häftiga berg. Ett plus var att det blev i solnedgången, så vi fick riktigt fina bilder.

När vi var klara med det blev det kvällsmat på Wendys där jag åt en fyrkantig hamburgare med bakad potatis. Nu är vi på ett hotell i Flagstaff, Arizona, och Bengt körde vidare halvvägs till Phoenix för att lämna Christopher. Vi tyckte att vi hade åkt tillräckligt många mil idag så vi stannade på hotellet. Vi har kört ungefär 900 miles idag och är nu i en tredje tidszon, så tidskillnaden till Sverige är nu minus nio timmar.

Dagens delstater:
Colorado
Utah
Arizona

Uppdaterad färdväg

Vi är bara nio timmar från att ha korsat hela USA, kust till kust, så det vore lite häftigt att fortsätta nu, men det hinner vi inte med. Imorgon ska vi köra tillbaka till Denver och på tisdag flyger vi hem igen.

Lite bilder från idag hamnade inte alls i bloggen utan i galleriet…

Vi började dagen med att hälsa på presidenterna i Mount Rushmore (Washington, Jefferson, Lincoln och Roosevelt). Jag har glömt kortläsaren i bilen så ni får inte se några av mina bilder, men på Internet hittar man allt så här finns en annan. Det var riktigt häftigt att se skulpturerna, de är verkligen jättestora. Sen åkte vi till Crazy Horse, där det finns en skulptur av indianhövdingen Crazy Horse. Där gick vi dock aldrig in, men så här ser han ut. När vi var klara i Mount Rushmore åkte vi till Keystone som ligger precis brevid. Där gick vi runt och tittade på trading posts, salooner mm och så träffade vi general Custer, en orkester och en massa bilentusiaster på en utställning för drag racing-bilar. (jag tog en massa bilder åt pappa)

Efter det åkte vi vidare mot Denver. Runt Mount Rushmore finns massor med turistfäller så som kristallgrottor, guldgrävningsställen, rancher, vattenparker mm. Det fanns med andra ord mycket att titta på. Ett tag iaf, för när vi kom in i Wyoming kunde man räkna husen på sina fingrar… Landskapet var dock otroligt vackert, stora öppna slätter med gult gräs och ibland lite kor eller hästar. Vi åkte igenom ett ”större” samhälle, Lusk, och det tog fem minuter… Ett annat ställe vi åkte igenom hade en invånare.

Klockan sju var vi framme i Denver. Det var väldigt skönt att vara klara med körningen tidigt. När vi checkat in åkte vi till en fiskrestaurang och åt jättegod mat. Jag åt catfish (vad nu det är) med en massa grönsaker och bakad potatis.

Dagens delstater
South Dakota
Wyoming
Colorado

Uppdaterad färdväg

Idag har vi ”bara” kört 450 miles. De kommande två dagarna ska vi köratill Phoenix och tillbaka till Denver innan vi flyger hem på tisdag (viskippar Amarillo som det var tänkt att vi skulle åkt till från början.)