Södra Manhattan och Joni

Återigen jobbade Elsa på morgonen men honbrände av det ganska snabbt så vi kunde åka in till New York igen. Den härgången koncentrerade vi oss på södra Manhattan där vi gick och tittade runtnästan hela dagen. Vi började med att försöka ta oss på Brooklyn bridge, vilketinte är helt trivialt om man är fotgängare i ett land där man inte tycker omfotgängare. Hur som helst så villade vi runt ett tag, såg en sprayburkskonstnärsom gjorde tavlor på trottoaren som han försökte sälja till turisterna. Detverkade dock som det mesta av hans inkomster kom från alla som läste hans småttsarkastiska skylt ”Lookin’ is a city in China. Tipping is a custom in the USA”och tagit åt sig.

När vi väl hittat hur vi skulle komma på brongick vi också ut på den. Det är en ganska lång historia så vi bestämde oss föratt inte gå över hela men vi gick ut en bra bit och tittade bakåt motManhattan, det är en storslagen utsikt därifrån, minst sagt. När vi kommit avbron irrade vi vidare runt på södra Manhattan för att hitta Chinatown ochLittle Italy men eftersom vi hade minst sagt dåliga kartor så hamnade vi tillslut vid det som numera heter Ground Zero, platsen där World Trade Center stod.Hela stället är en stor byggarbetsplats nu eftersom konstruktionen av FreedomTower är i full gång, men det går väldigt långsamt eftersom de mest grälar omhur saker och ting ska göras.

Vid Ground Zero hittade vi en bättre karta såatt vi kunde se vart vi skulle gå och gick således vidare till Chinatown ochLittle Italy. Väl där var det inte så där fasansfullt mycket att se, även omdet var lite roligt med en McDonaldsskylt med ett stort M och kinesiska tecken.Så ser det ju inte ens ut i Kina J. Iövrigt var det egentligen inte så likt Kina som man kanske skulle kunna tro,man kom utan vidare runt på engelska och stilen på affärerna var mer amerikansken kinesisk även om det såldes kinesiska varor, framför allt konstiga kinesiskaråvaror till mat.

Little Italy gör verkligen skäl för sitt namn,det är inte så stort. Det äts tydligen mer och mer upp av Chinatown ochbostadsmarknaden men det fanns lite italienskinspirerat där i alla fall.

Efter att ha avverkat detta var det dags attdra sig tillbaka till tåget norrut igen och hitta bilen som vi den här gångenparkerat i staden Yonkers och stationen Graystone, vi testade olika stationervarje gång vi åkte in till New York. När vi hade hittat bilen gav vi oss ivägpå äventyr ut på Long Island för att hitta huset där Joni har ett rum. Det togen stund, det var massor med trafik och det är en bit att ta sig ut till LongIsland. På vägen dit upplevde vi något ganska spännande, bilkörningsmässigtsett, en expressfil på motorvägen. Längst till vänster var det en fil som maninte fik köra i om man var ensam i bilen och som man inte fick lämna hur somhelst. I stället för en vanlig linje var det en tjockare avskiljning ochnivåskillnad i vägen. Sen fick man köra ut ur expressfilen på särskilda ställennär avfarter närmade sig. Mycket smidigt var det i alla fall, för i den filenflöt trafiken riktigt bra.

Hur som helst så kom vi så småningom fram tillJoni och fick se hur han bodde, i ett fuskbygge till ombyggt garage. Det vardock ganska mysigt och om det inte varit för att det var en viss avsaknad avkulinariska möjligheter, det fanns ingen fungerande spis, hade vi kunnat ätamiddag där. Vi bestämde oss i alla fall för att vi skulle ge oss ut och letamat, närmare bestämt skulle vi hitta dött djur, som Elsa beskrev det, det vardags för en rejäl amerikansk stek. Efter lite letande hittade vi till slut detlilla guldkornet Boulder Creek Steak House där det inte var några som helstbekymmer att få in en rejäl bit kött. Det var mycket gott och mätta och nöjdabegav vi oss tillbaka till Nyack efter att ha kört hem Joni igen.

Olle, hittade du syftningsfelet?