2020 – ett händelserikt år

När jag tittar tillbaka på 2020 så har det hänt väldigt mycket, och det mesta har, Coronan till trots, varit positivt.

Första halvan av året ägnade vi åt att vänta på Verner, men så 12 maj, 3 dagar försenad 😉 dök han upp. En fantastiskt nöjd och glad liten kille som bara hänger med på allt – renoveringar, bilresor, hundträning, badturer och så vidare.

En annan väldigt stor överraskning blev att vi köpte en gård – det var inte alls planen 😉 Redan när vi började leta nytt boende för sex år sedan ville vi bo mer lantligt med lite egen mark, men hittade inget som passade våra krav så vi byggde ett nytt hus i samma villaområde. Vi har hållt koll på Hemnet lite då och då, och i våras dök det upp en gård som vi blev intresserade av. Vi budade på den och var med länge i budgivningen, men förlorade. Några veckor senare dök det dock upp en ännu bättre gård – så då la vi ett förhandsbud med en gång och fick gården! Under sommaren och hösten har vi sedan renoverat och renoverat, och så renoverat lite till 😉 men nu har det blivit riktigt bra.

Huset vi köpte…
Huset ett antal månader senare <3

Totalt är det ca 13 hektar mark, varav 5 hektar betesmark och 7 hektar skog. Jag fick hjälp av några kompisar i somras så då röjde vi undan en massa gammalt skräp, tog ner gammalt fårstängsel och byggde en hoppträningshage. Framöver kommer jag fortsätta anpassa marken ännu mer för hundträning – både för egen träning och kurser.

“Vår” grusväg, med ladan, huset och “snickerboa”
Mer mark – hästhage och stenmur
Ut på tur, aldrig sur 😉 Eller kanske lite trötta ibland iaf eftersom det varit rätt tufft att renovera, ha småbarn och att Jonas jobbat väldigt mycket jour, men vi försöker njuta så mycket vi kan också 🙂
Fyrhjulingen utrustad med apportkastare, mycket nyttigt 😉 (synd bara att jag hade ställt in den så apporterna flög över trädtopparna och blev jättesvåra att hitta, men det betyder ju bara att vi får träna fler gången 😉 )
Lite av markerna – väldigt mycket brantare än det ser ut 😉
Vi fixade till en väldigt trevlig grillplats nere i “fruktträdgården” – där har vi grillat med barnen, grillat som avslutning på hundträning och bjudit grannarna på glögg,
Hopphage!

Keen

Träningen med Keen har varit väldigt rolig under året. Han känns väldigt bra och gör så mycket rätt. Vi har dock fortfarande lite utmaningar kvar att jobba på för att få helheten att hålla ihop på prov. Inför våren var vi jättetaggade att starta på WT, men det blev ju tyvärr inga. Årets första provstart blev KKL:en, vilket även blev årets första jakt för Keen och det var inte helt lyckat 😉 Första såten gick bra, alla hundarna fick i lugnt och fint tempo in två änder var. Andra såten regnade det ner så mycket fåglar att Keen inte klarade av att vänta på sin tur (nummer 4, sist), så vi fick tyvärr inget pris där. Sedan fanns det inte fler KKL:er att starta på i år, så vi satsar på nästa år istället. Däremot startade vi två gånger i öppenklass B-prov och fick med oss en nolla (pga missad vattendirigering, han ville inte lämna av en kanin och en missad dubbelmarkering) och en trea (pga missad vattendirigering och nedläggning av ett vilt på söket, innan han plockade upp det igen). För att få ny inspiration har vi fortsatt gå kurs en gång i månaden hos Jens Palmqvist. Fokus har varit walkupträning inför start på SGL:s novice-prov, men vi kom tyvärr aldrig till start i år. Några jakter har vi också hunnit med, vilket varit allra roligast. Både “vanliga” apporteringsuppdrag (där vi jobbar och inte kan träna så mycket) men också några träningsjakter som vi kunnat styra mer över och få till riktigt bra träning. Nu gör vi en plan inför höstens provstarter och kommer igen då!

Diesel

Det jobbigaste som hände under året var att vi fick ta beslutet att låta Diesel somna in. Hon blev 12 i april och hade blivit mer och mer “tantig” – hängde med i sitt eget tempo på promenaderna, stängde öronen och snodde mat när hon kom åt osv, men var pigg och glad för sin ålder fram till i mitten på augusti. Då fick hon jättesvårt att bajsa och det visade sig att hon hade fått en tumör i ändtarmen. Det gick inte att operera, så efter att ha fått en sista mysig vecka tillsammans med henne fick hon somna in hemma i vardagsrummet. Eftersom hon verkligen avskyr veterinärmottagningar efter många tråkiga besök där (livmoderinflammation x 2, ätit konstiga saker mm) så ville vi att hon skulle få somna in så lugnt och skönt som möjligt, och det blev väldigt fint. Sista dagen fick hon bada, leta korv, äta mjukglass och bara gosa. Det är oerhört tomt utan henne – hon var min första tävlingshund och vi har upplevt så mycket tillsammans. Jag kan inte ens skriva ner en bråkdel av det här så det får bli lite fina bilder och filmer istället <3

Elsa och Diesel
Apportering dirigering över
Diesel
Innan jag bara började fokusera på jaktträningen tävlade vi lydnad, spår, viltspår och rallylydnad. På äldre dar blev det även lite nosework. Här ovan en film från vår start i lydnadsklass två – klassvinst på 173 poäng trots nollad inkallning (som inledningsvis var jättesnygg, men istället för “hit” så hörde hon “ut” efter ställandet och det får man inga poäng för 😉 )
En gammal film på några av Diesels tricks – favoriten var nog alltid ta svansen. Hon kunde stå och hålla svansen läääänge t ex när vi satt och åt – i hopp om att få smaka något <3
Istället för att hämta saker hela tiden kunde Diesel placera ut saker – mycket praktiskt 😉
Apportering var ju ändå det vi gjorde mest – både dummies och vilt, men framförallt i vardagen
Störningsträning var något av Diesels paradgren – här tar hon dummien istället för hamburgaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.