Blogg

Från Flagstaff åkte vi till Albuquerque och vidare tillbaka till Denver. Vi passade också på att besöka Las Vegas, och vi såg inte ett enda casino… Det skulle kunna bero på att vi var i Las Vegas, New Mexico, en liten söt stad med ett trevligt historiskt kvarter som vi körde igenom, istället för Las Vegas, Nevada där alla casinon finns.

På kvällen åt vi stooora köttbitar på Texas Roadhouse, det var supergott. Vi beställde små köttbitar (bara 7-8 oz, dvs 200 gram) men orkade inte ät upp ändå… TIll fick jag sallad, stekt svamp och ”loaded mashed potatoes”, dvs potatismos med smör, creme fraiche, ost och bacon på. Det var jättegott när man minskat ner lite på mängden saker ovanpå 😉

Lagom till sista dagen var vi riktigt vana vid att köra långt och efter tre timmar hade jag lätt kunnat fortsätta köra om det inte varit för att jag behövde gå på toa. Vad mycket man faktiskt kan vänja kroppen vid.

Tillbaka i Denver bodde vi på samma hotell som sist (och jag lämnade tillbaka rumsnycklarna som jag råkat få med mig). På morgonen körde vi till en Volvoåterförsäljare och lämnade bilarna och sen åkte vi till flygplatsen. Vi var vid gaten i god tid och satt och pillade med våra datorer. Så där fem minuter innan planet skulle gå började vi undra varför de inte ropat ut vår avgång och då visar det sig att det har de visst (och de har ropat på oss också…) så vi missade planet och fick ta ett som gick två timmar senare istället. Någon på stand by-listan blev iaf glad för att den fick våra platser. Till nästa avgång satt vi nästan mitt för dörren för att inte missa planet.

Jag hann iaf lyssna på en massa musik på Bengts iPod och podcaster eller ”poddradio” är väldigt trevligt. Det innebär att man laddar ner radioprogram, från t ex Sveriges Radio, och så kan man lyssna på dem sen. Jag lyssnade på Sommar i P1 där Peter Rost (heter han så?) pratade om hur det var att jobba i USA.

Det var riktigt skönt att komma hem till Nyack igen. Dessutom hade vi fått en massa paket (varsinn iPod, en Harry Potter bok till mig och en bildel till pappa). Emma hade också haft turen att faktiskt få lön.

I veckan har vi rundat av på jobbet. Databasen är färdig och vi har börjat skriva på vår rapport till USA-kommittéen och göra en presentation som vi ska hålla på jobbet i nästa vecka. Vi fick även tillfälle att provköra en C70 (en cabriolet), så vi åkte till Dunkin Donuts och fikade och så tog vi förstås en massa kort. De finns faktiskt i galleriet. Övriga bilder kommer sen, när jag har hunnit lägga in dem.

I torsdags var vi i New York med Michelle, det var jättetrevligt. Först fick vi manikyr, sen åt vi sallad och chokladfondue på Max Brenner och sist gick vi till the View, som har en restaurang som snurrar runt. Chokladfonduen var vääldigt god. Vi doppade marshmallows (först grillade vi dem), jordgubbar och banan i vit och mörk choklad. Jag får nog hinna gå dit en gång med Johannes också innan vi åker hem.

Idag har jag bara tagit det lugnt. Fixat lite bilder, tvättat lite och nu ska jag gå till Nyack och dricka lite te. Sen ska jag nog åka och köpa ett par jeans och ikväll blir det BBQ hos vår hyresvärdinna (som jag inte träffat än). Senare i kväll kommer Joni och imorgon ska vi åka på forsränning (whitewater rafting). Det ska bli jättekul.

Idag har vi tittat på en massa olika berg. Höga berg, låga berg, långa berg, korta berg, röda berg, gula berg… Först åkte vi upp i Rocky Mountains i Colorado, närmare bestämt till Loveland pass och stannade till vid en continental divide, där vattnet rinner åt båda hållen både till Atlanten och Stilla havet. Vyerna var häftiga och vi märkte att det var ganska låg syrehalt när vi satte igång att bestiga en trappa… Vi gick ner mycket långsammare.

Sen åkte vi ner från bergen, ut ur Colorado och in i Utah. Landskapet ändrade både färg och form flera gånger. Först var det mycket tallskog (i Colorado) och ljusa berg. Sen blev bergen röda och sen blev de gula (såg ut som sandhögar). I Utah blev det mer och mer ökenlikt med röda höga berg. Vi åkte genom Monument Valley (det man ser i en massa filmer) och fotade häftiga klippor/stenar. De liknar raukar lite, fast de är röda istället.

Efter Utah kom vi in i Arizona och då åkte vi en snabb sväng in i Grand Canyon National Park och fotade ännu mer häftiga berg. Ett plus var att det blev i solnedgången, så vi fick riktigt fina bilder.

När vi var klara med det blev det kvällsmat på Wendys där jag åt en fyrkantig hamburgare med bakad potatis. Nu är vi på ett hotell i Flagstaff, Arizona, och Bengt körde vidare halvvägs till Phoenix för att lämna Christopher. Vi tyckte att vi hade åkt tillräckligt många mil idag så vi stannade på hotellet. Vi har kört ungefär 900 miles idag och är nu i en tredje tidszon, så tidskillnaden till Sverige är nu minus nio timmar.

Dagens delstater:
Colorado
Utah
Arizona

Uppdaterad färdväg

Vi är bara nio timmar från att ha korsat hela USA, kust till kust, så det vore lite häftigt att fortsätta nu, men det hinner vi inte med. Imorgon ska vi köra tillbaka till Denver och på tisdag flyger vi hem igen.

Lite bilder från idag hamnade inte alls i bloggen utan i galleriet…

Vi började dagen med att hälsa på presidenterna i Mount Rushmore (Washington, Jefferson, Lincoln och Roosevelt). Jag har glömt kortläsaren i bilen så ni får inte se några av mina bilder, men på Internet hittar man allt så här finns en annan. Det var riktigt häftigt att se skulpturerna, de är verkligen jättestora. Sen åkte vi till Crazy Horse, där det finns en skulptur av indianhövdingen Crazy Horse. Där gick vi dock aldrig in, men så här ser han ut. När vi var klara i Mount Rushmore åkte vi till Keystone som ligger precis brevid. Där gick vi runt och tittade på trading posts, salooner mm och så träffade vi general Custer, en orkester och en massa bilentusiaster på en utställning för drag racing-bilar. (jag tog en massa bilder åt pappa)

Efter det åkte vi vidare mot Denver. Runt Mount Rushmore finns massor med turistfäller så som kristallgrottor, guldgrävningsställen, rancher, vattenparker mm. Det fanns med andra ord mycket att titta på. Ett tag iaf, för när vi kom in i Wyoming kunde man räkna husen på sina fingrar… Landskapet var dock otroligt vackert, stora öppna slätter med gult gräs och ibland lite kor eller hästar. Vi åkte igenom ett ”större” samhälle, Lusk, och det tog fem minuter… Ett annat ställe vi åkte igenom hade en invånare.

Klockan sju var vi framme i Denver. Det var väldigt skönt att vara klara med körningen tidigt. När vi checkat in åkte vi till en fiskrestaurang och åt jättegod mat. Jag åt catfish (vad nu det är) med en massa grönsaker och bakad potatis.

Dagens delstater
South Dakota
Wyoming
Colorado

Uppdaterad färdväg

Idag har vi ”bara” kört 450 miles. De kommande två dagarna ska vi köratill Phoenix och tillbaka till Denver innan vi flyger hem på tisdag (viskippar Amarillo som det var tänkt att vi skulle åkt till från början.)

Ytterligare en lång dag… Vi åkte från Chicago 8:30 i morse och kom fram till Rapid City, South Dakota, 2:10 på natten. Det är en annan tidszon här, så nu har vi iaf fått tillbaka en timme (det skiljer mao nu två timmar mot tiden i Nyack och åtta timmar mot svensk tid).

Vi började dagen med en liten sightseeingtur i Chicago för att få se skyskraporna och fota lite. Sen körde vi vidare på väg 90 och den har vi kört på hela dagen. Lunch blev det på en favoritrestaurang, Panera Bread, där jag åt Boston Clam Chowder Soup och tomat- och mozzarellasallad. Sen sprang vi runt lite för att hitta en laddare till Bengt mm. Jag hittade iaf ett glasögonfodral eftersom jag hade glömt ta med det. På vägen hände inte jättemycket. Vi körde ut ur Ilionois, genom Minnesota och Wisconsin och sen genom nästan hela South Dakota. Landskapet var platt och såg väldigt mycket ut som Skåne (fast myyycket större), komplett med vindkraftverk och allt. I övrigt har vi kört och kört. Först körde vi 3 timmar var, sen 2.5 och sist 2. Det mest spännande som hände var att bensinen tog slut och mätaren sa att tanken var tom. Första bensinmacken vi kom till var stängd, men vid nästa avfart hittade vi en. 18.8 gallons gick det i tanken som rymmer 18.9 gallon, så mycket längre hade vi inte kommit.

När jag inte körde tittade jag lite på serier på datorn. Det funkar jättebra och med en 12-voltsladdare kan man titta hur länge som helst. Tills imorgon ska jag försöka fixa lite ljudböcker att lyssna på.

Imorgon ska vi hälsa på stenhuvudena i Mount Rushmore och sen ska vi åka till Denver och lämna en bil för att bara ha en bil på vår lilla extrasväng. Det ska bli skönt för då behöver man inte köra lika mycket.

Trippmätaren står nu på 3897 miles totalt för bilen (som är en XC70 av 2008 års modell). Den var körd lite innan vi åkte. Imorgon ska jag räkna ut exakt hur långt vi har kört, men idag tror jag vi kört runt 910 miles.

Delstater dag 3:
Ilinois
Wisconsin
Minnesota
South Dakota
(nästan Iowa)

Uppdaterad färdväg

Nu är vi framme i Chicago efter en lång dag på vägarna. Vi körde från Wilmington, Delaware klockan åtta i morse och nu är klockan 1 på natten där och 12 här i Chicago.

Körningen gick faktiskt bättre än vad jag hade trott. Emma och jag byttes av så vi körde 2-3 timmar åt gången. Egentligen är det bara att koppla in farthållaren, styra,
se till så att vindrutetorkarna är på automatiskt och blinka när man vill byta fil, gas och broms sköter bilen. Så så jättesvårt att köra är det inte…

Vi började med att plocka på oss lite guideböcker på AAA i Harrisburg. Sen åkte vi till Pittsburgh, eller en bit utanför, och letade upp en Apple Store. Man kunde inte få iPoden graverad i affären, så jag lånade en av deras datorer och beställde en på Internet… Den borde ha kommit när jag kommer hem. Sen åt vi jättegod Thaimat och tittade in i en svensk affär som sålde dalahästar. Vem köper egentligen dalahästar?

Pappa passade också på att ringa och det var kul att prata med dem där hemma. Mamma och pappa hade varit ute och åkt med Tomas och Ingalill, så jag fick prata med allihop.

Sen fortsatte vi köra och stannade bara för att tanka. Runt nio åt vi kvällsmat ute i ingenstans (Wishaka eller South Bend, Indiana). Nu är vi på La Quinta där de har gratis trådlöst Internet (det hade de inte på förra hotellet, men restaurangen brevid hade så det gick bra iaf).

Nu har vi åkt genom följande delstater
New Jersey
Pennsylvania
Delaware
Ohia
Indiana
Illinois

Idag har vi kört lite mer än 760 miles och totalt har vi kört lite mer än 900 miles. Nu ska jag sova så att jag orkar köra till Mount RUshmore och titta på presidenthuvuden imorgon.

Efter en mycket trevlig helg i Washington är vi nu på väg mot Denver, CO, där vi ska vara på måndag.

I lördags åkte jag buss runt Washington och tittade på katedralen, Embassy row (där 52 länders ambassader ligger), Vita huset, Washington monument, The Capitol, massa monument, Arlington Cemetary (bara från bussen) och gick runt ännu mer. Jag fick världens skoskav av mina nya skor, så när jag haft dem i två timmar fick jag låna Michelles skor, som jag också fick skoskav av… På vägen hem från stan till hostellet gick jag barfota och fick brännblåsor på hälarna…

På söndagen var det inte så lätt att gå eftersom mina fötter gjorde jätteont, men jag plåstrade om dem ordentligt (tejpade in dem helt och hållet) och gick till National Musem of Natural History och sen gick jag och tittade på Declaration of Independence. Man såg inte så mycket av den eftersom texten bleknat, men den skrevs iaf på 4 juli 1774 (tror jag) och förklarade därmed USA självständigt från England.

Resan till och från Washington tog eviga tider, närmare bestämt sex-sju timmar enkel resa, men med trevligt sällskap och musik gick det riktigt bra att köra.

I måndags var vi på kontoret och fixade det sista med bilarna (de skulle bara ut en gång till innan de skulle levereras till återförsäljarna). På kvällen skulle jag och Michelle åkt till New York, men det regnade (och var kallt som omväxling) så vi åkte till Garden State Plaza istället. Jag köpte en ”dramaten” som jag ska ha på resan till Denver, en handväska (som rymmer hur mycket som helst) och en tunn tröja att ha i bilen när det blir för kallt.

I tisdags tog vi sovmorgon (eftersom vi kommer få hur mycket övertid som helst på väg till Denver). På kvällen åkte vi till Boston och hade runda bords-möte med de fem personerna som kört varsinn S80 i en vecka (dem vi träffade när vi var i Boston sist och hade genomgång med). Det var väldigt intressant att höra vad de tyckte om bilen och se vad vi missat berätta för dem, vad de missuppfattat och vad som inte funkade.

Vi var hemma runt ett på natten så i morse tog vi också sovmorgon och halv tre började vi köra mot Stillman Volvo i Pennsylvania där vi skulle vara med på ytterligare ett runda bords-möte, denna gång med fem personer som kört XC70 i två veckor. De som kört XC70n var helt andra människor så diskussionerna blev väldigt annorlunda. De hade inte heller använt så många av de roliga funktionerna i bilarna. Till sist fick vi lite mat och sen läste vi av en massa inställningar i bilarna och åkte till hotellet.

Nu har vi bänkat oss framför våra datorer (Emma fick sin Mac idag så nu kör hon två datorer parallellt i sin säng). Jag ska försöka hitta ett AAA-kontor i närheten så att vi kan plocka på oss lite kartor mm imorgon. Jag har iaf gjort en karta över ungefär hur vi ska köra, och det är riktigt långt, men det ska bli kul. Vi har laddat upp med en massa nötter, frukt, dricka och filmer som vi kan ha i bilen.

Färdväg

Efter en halvdag på jobbet åkte vi hem och mötte Sandra, Jenny Ann och Helena på uppfarten. Vi laddade upp med att äta hamburgare och sen åkte vi iväg. Halv tre kom vi iväg och halv nio var vi framme… Det tog riktigt lång tid att köra eftersom det var mycket köer pga mycket trafik och en del olyckor. Vi såg bland annat en bil som brann.

Väl framme i Washington körde vi runt en stund och letade efter vandrarhemmet. Den här stan är väldigt spännande att köra i eftersom de flesta gatorna är enkelriktade. Efter en sväng nästan ner till Vita huset och två varv i en och samma rondell hittade vi äntligen vandrarhemmet. Nästa problem blev att hitta parkeringsplats och mat… Det blev jättegod Thaimat och när vi kom tillbaka till vandrarhemmet fanns det en ledig plats precis utanför.

Pappa passade också på att ringa från Malaysia så jag passade på att be honom ta reda på vad en iPod Nano kostar där. Den jag vill ha kostar 199 dollar här, så jag hoppas den är billigare där, vi får väl se.

Nu har vi fått två rum (vi är sju personer) och hittat det trådlösa nätverket. Nu ska jag sova så att jag orkar turista ordentligt imorgon. Michelle kommer hit runt lunch så då ska jag träffa henne.

När vi kom till jobbet i morse var det massor att fixa med bilarna. VI fixade färdigt rapporterna i databasen och skrev ut papper så att Bengt kunde lämna ut bilarna, sen körde vi direkt till Albany, staten New Yorks ”huvudstad”. Där lämnade vi en bil och hämtade en annan. Ett tag verkade det som om vi skulle sitta fast där i två timmar för att vi inte skulle få tag på bilen vi skulle köra hem, så vi gick in på ett stort köpcentrum och letade skor. Till sist blev det iaf så att vi bara behövde vara där 30 minuter och sean körde vi hemåt igen. Tur och retur tog resan sex timmar.

Innan vi åkte hem åkte vi till Palisades där jag letae hoodtröja (utan resultat), klämde på en GPS (det blir nog en Garmin), bytte Emmas skor och köpte tre par skor… Det var inte meningen att jag skulle handla, men skorna kostade 10 dollar paret och var jättefina… Det blev ett par spetsiga svarta ”läder”skor, ett par röda converse och ett par blåa tygskor. Sen åkte vi hem och jag lämnade Emma för att åka till Michelle. När jag kom dit åt vi köttbullar och potatismos, mums! Sen pratade vi en massa och drack te. Michelle ska bara vara kvar tre veckor till, men innan dess ska vi hinna åka in till New York tillsammans ett par gånger och rida lite. Jag hittade ett ställe där man först red i två timmar och sedan blev det BBQ, det tycker jag verkar kul så nu ska jag försöka boka plats där. Så efter en mycket trevlig dag ska jag nu sova en stund innan det är dags att åka till jobbet och sedan till Washington.

Vi fordrev dagen med att jobba vidare pa var databas, efter att vi lyckats koppla upp mot Volvo via VPN. Halv fyra kom tre personer som ska kora de nya S80-bilarna en vecka. Adam och Marc holl det mesta av presentationen om bilarna for dem, men vi kunde vara lite behjalpliga ocksa eftersom vi faktiskt kort bilarna ratt mycket. Den viktigaste funktionen ar collision mitigation, dvs om foraren ar lite ouppmarksam och kommer for nara fordonet framfor blinkar och tjuter bilen och borjar forbereda bromsarna. Bromsar inte foraren sa fortsatter bilen att varna och bromsar sedan med 50% av bromskapaciteten for att lindra krocken.

Pa kvallen akte vi in till Boston och letade skor (Emma hittade tva par, jag far kopa mina i Nyack) och en red Sox/troja till mig, men nagon troja blev det inte for de stangde affarerna klockan atta. Sen gick vi pa Transformers med CETAC-Marcus. Den var precis lika story-los som Johannes sa, men den gick att titta pa.

Nu ska vi ata frukost och sen ar vi pa vag hem till Nyack igen. Det kanns som om vi varit borta jattelange. Forst ska vi bara lyckas checka ut… Notan hamnade pa 1 236 dollar, utan frukosten idag. Tur att inte vi behover betala det…

Vi var tillbaka på Volvo klockan tre, efter att ha försökt hitta en Red Sox-tröja till mig utan att lyckas. Vi fixade lite småsaker på jobbet och sen åkte vi hem. Det var väldigt skönt att komma hem igen 😉 På verandan låg ett paket till pappa, en kondensor, men mina filmer har inte dykt upp än.

Nu i kväll har jag fixat lite bilder. Några från Boston
Tennis fredag
Turist lördag
Turist söndag
Baseball måndag

JP Morgan Charity Race (28 juni, när vi var i Boston sist)

Imorgon ska jag kanske träffa Michelle, en tjej som jag var på språkresa med i Spanien sommaren 2000. Det visade sig att hon jobbar som au pair i New York, närmare bestämt bara 30 minuter från mig. Ibland är världen rätt liten… I helgen åker vi till Washington (jag, Emma, Sandra och Jenny Ann) och på tisdag ska vi till Boston igen. På onsdag börjar vi köra mot Denver och flyger hem därifrån tisdagen där på. Sen är det bara en vecka kvar så kommer Johannes och efter ytterligare en vecka flyger vi till San Francisco. Snart är sommaren slut… Det har gått riktigt fort måste jag säga.