Kategori: Hundarna

Idag fick vi vara inomhus på apporteringsträningen. Vi var på Alfa hundcenter i Stenkullen. Först fick vi en visning av Git. Vi fick se spat, behandlingsrummen och simbassängen. Jag får nog låta Lude testa att simma där någon gång. Sen började vi träna. Vi körde mycket stadgeövningar. Gå slalom mellan varandra, sitta kvar när det regnade dummies, stanna kvar medan matte/husse hämtade dummisen eller att hunden fick hämta den. Ludde var superduktig! Han stack iväg en gång när vi tränade inkallning mellan två ”led”, men annars satt/låg han kvar jättefint. Efter fikat började vi träna linjetag. Ludde var mest intresserad av de andra hundarna innan Inge-Gerd hjälpte mig att leka igång honom. Då hämtade han dummisen jättefint och bar den till mig. Han bar den även ett par steg då han gick vid sidan. Till nästa gång ska vi öva mer på linjetag, men även på stoppsignal. Jag fick visa hur vi tränat och Ludde var jätteduktig, men matte kan inte hålla koll på sina armar… Jag ska låtsas kasta iväg bollen, när Ludde vänder sig om och tittar ska jag ge stopptecken (med samma hand som jag låtsades kasta iväg bollen) och vissla. När han stannat ska jag kasta bollen, fortfarande med samma hand. Jag ville använda en hand för att stoppa och en för att kasta, det blir till att öva upp simltanförmågan lite 😉

Apportering 3

Kvart över åtta kom brorsan Charlie (Floprym Blåser Omkull) med husse och matte för att hämta oss (mig, Eva (min syster) och Ludde). Efter att ha hälsat lite lagom stöddigt och buffligt på varandra gick det bra att hoppa in i bagaget. Vi var framme i Loo ridhus kvart över nio som vi hade planerat. Ludde var fullt upptagen med att titta på alla hundarna 😉 Vi hämtade ut vår nummerlapp och klockan tio startade bedömningen. Jag ”övningssprang” lite med honom innan och det gick jättebra. Han sprang även riktigt bra i ringen. När vi skulle ställa upp framför domaren så hon att jag inte skulle flytta på benen på honom utan låta honom stå själv, och han stod väldigt fint med viftande svans och gnagde på sina köttbullar. Vi kom fyra i klassen (Junior I, av elva startande) och brorsan Charlie vann. Det domaren sa direkt till oss var att han måste ”växa i sitt skinn”. Hela bedömningen finns under ”utställning” på hemsidan. Charlie kom sedan som femte bästa hane. Floprym Går Hem vann. För att ha varit den första utställningen tycker jag det gick bra. Ludde kunde koncentrera sig och springa fint fastän det var en massa hundar runt omkring. Nu är vi anmälda till SSRKs utställning i Uddevalla den 1 april, får se hur det går!

Klass: Junior I Domare: Jenny Andersson, Dream Max

Bra huvuduttryck. Vacker hals och överlinje i stående. Välvinklad fram och bak. Korrekt kors, rör sig väl från sidan med bra steg. Dock mycket lös i sin överlinje. Mycket välvisad. Mycket tilltalande i stående. Trevligt temperament.

Utställning Alingsås

Idag har det varit en lång och intensiv dag. Kvart över nio blev jag och Ludde upplockade för att åka ut till Näs på apporteringskurs.

Det första vi gjorde när vi kom dit var att vi i tur och ordning tog ur hunden ur bilen (och sen satte in den igen) för att se hur bra hundarna kunde det. Ludde var jätteduktig. Han satt kvar jättefint även då Ossi (som satt brevid i bagaget) hoppade ur. Eftersom vi inte har någon egen bil har jag inte tränat så mycket på att han ska hoppa in i bilen själv, så jag fick lyfta in honom. I vilket fall som helst så fick vi beröm för att han var så duktig (förra gången var han ju helt galen på träningen…).

Sen tränade vi på att stanna kvar och lyssna fastän det händer saker runt omkring. VI var indelade i tre grupper och stod på rad brevid varandra. Först gick ena gruppen fram ett tiotal meter (med hunden fint vid sidan, Ludde gick ganska bra), sen gick nästa grupp förbi och sen gick tredje gruppen fram. Sen varierade det lite med att en grupp lämnade sina hundar, sa åt dem att stanna kvar och gick sedan bort för att kalla in dem en och en, medan de andra hundarna satt kvar. Jag fick kalla in Ludde först så han blev inte frestad att sticka när någon av de andra hundarna sprang förbi. Han kom i alla fall jättebra på inkallningen. När alla fått in sina hundar så kastades det en massa dummies omkring dem, och Ludde satt jättefint och bara tittade fastän han nästan fick en på sig. Sist gjorde vi så att hunden fick sitta kvar medan föraren gick och hämtade en dummy. Ludde tyckte det var jättekul att jag höll i en dummy och fick väldigt svårt att sitta still, men efter ett tag gick det.

Efter detta var det dags för fika och hundarna fick hoppa in i bilarna medan vi gick in och pratade lite. När vi fikat färdigt gick vi tillbaka till ängen för att öva stoppsignal med pipa. Jag har aldrig tränat det med Ludde så han förstod inte direkt, dessutom var han jättetrött och orkade inte ens springa runt med ”belöningsbollen” så länge, så vi tränade bara lite. Jag har i alla fall fått många bra tips om hur vi ska träna.

Efter träningen lyckades jag få låna en kompis bil och så åkte vi ut till uppfödaren och trimmade Ludde lite (vi ska på utställning på lördag). Han blev supersnygg! Ludde fick också hälsa lite på syrran och visa att han kunde springa och visa upp sig samt att han kunde stå fint.

När vi åkt in till stan igen lämnade vi tillbaka bilen och åkte buss hem. Johannes hade fixat köttfärsås och Ludde fick sin kvällsmat. Efter det så somnade han på golvet och har inte rört sig många millimetrar (han har legat så i snart två timmar… helt slut) Så sammanfattningsvis har det varit en väldigt bra dag och träningen har gått super. Nu ska vi ta det lugnt resten av kvällen och senare i veckan ska vi öva mer på stoppsignalen samt att man inte får springa fram till andra hundar fastän man är lös.

Idag har vi varit ute i skogen och haft kontaktträning med Roger Markström. Det var väldigt intressant men tyvärr superkallt. Det hade varit mycket trevligare om det varit varmare. Vi var ungefär tio stycken, mest retrievrar men även två beaglar, och så Roger med sin åttaåriga jaktlabbe Carpe. Det var väldigt spännande att lyssna på vad han sa och se hur han arbetar med sina hundar. Mycket gick ut på att om hunden (eller vi) hör något tillräckligt många gånger så kommer hjärnan att uppfatta det som viktigt (även om det inte är det). Så vi började med att lära in namnet. Säga Ludde och samtidigt ge honom en godis, flera gånger. Sen gjorde vi även samma sak med ett neutralt smackljud, kom och sitt. Vi testade även med pipan. Sen visade han också hur man ska lära in dirigeringstecken mm (mest med avseende på retrieverträning och apportering). Ludde tyckte det var lite för spännande med de andra hundarna för att kunna koncentrera sig, så vi lyssnade mest för att öva hemma i lugn och ro. Jag tycker i alla fall att det var väldigt givane och att vi fick med oss många bra tankar.

Idag träffade vi Emma med Maja och Elin med Santos och tränade lite. Tanken är ju att det ska bli apportering av det hela, men vi började med att träna grundläggande saker. Gå fint, stanna kvar, inkallning osv. Vi fixade lite störningar genom att kasta dummies och genom att en av oss gick omkring och skuttade lite när de andra två hade sina hundar brevid sig. Ludde klarade det ganska bra, fastän han var väldigt sprallig eftersom han inte varit ute så mycket innan. Vi fick även två jättefina inkallningar. Jag sa kom och då kollade han in Maja och Santos som satt bakom honom vid staketet. Jag upprepade kom och då kom han som ett skott. Sen kom även Jenny med Åbi, men då var jag tvungen att gå för att hinna med danskursen.

Nu har vi varit på årsmöte hos hundar i Kålltorp. Jag beämde mig för att byta kurs och ska nu gå introduktion till tävlingslydnad istället för fortsättningskursen på allmänlydnaden. Årsmötet var snabbt avklarat, bara någon timme (att jämföra med årsmötena på sektionen som brukar ta sex-sju timmar….). Jag kom med i valberedningen, så jag ska inte göra så mycket förrän om nästan ett år. Efter årsmötet hjälpte Johannes till och fotade agilityhindrena som klubben fått. Tyvärr var de inte alls i utlovat skick. De skulle vara helt nya, men de var slitna, dåligt målade, A-hindret var lite trasigt och slalompinnarna var olika långa. Jättetråkigt, men vi får hoppas på att bildbeviset gör att försäljaren skärper sig och antingen ser till så att det kommer nya fina hinder eller så att han hämtar hindrena och lämnar tillbaka pengarna så att det kan köpas in nya, hela hinder.

Idag träffades det nybildade ”apporteringsgänget” hemma hos Jenny för att planera träningen. Vi bestämde att vi skulle börja med att träna mycket stadga. Sitta kvar under störning och sånt. Vi planerade vad vi ska göra för fem gånger framöver och vi ska försöka träna femton gånger. Jag tror det kommer bli jättebra, det är alltid mycket lättare att ta sig för och träna om man är ett gäng och så kan man hjälpa varandra.

I helgen har vi varit i Strömstad och hälsat på Johannes syster och hennes man, och så har Ludde fått träffa sin ”kusin” (deras katt) för första gången. Kaj var lite avvaktande och Ludde ville bara leka, men det gick väldigt bra i alla fall. Efter en stund la Ludde sig på golvet och Kaj på en stol. När vi kom hem efter minikryssningen (julklapp från Helena och Hans Christian, middagsbuffé på färjan mellan Strömstad och Sandöfjord, samt drinkar i baren på hemvägen) så hade Ludde och Kaj tagit det väldigt bra och inget var nerrivet. Kryssningen var jättetrevlig och vi hade gott om tid att prata och umgås, något vi tyvärr inte hinner göra så ofta. Det var verkligen något som tål att upprepas 😉 På lördagen var jag och Helena ute och gick en lång sväng (utan att egentligen komma någonstans, Strömstad är inte så stort) och det gick jättebra att ha Ludde lös. Han har fått vara kopplad väldigt mycket sen han stack för mig, men nu verkar det som om det går att få kontakt med honom igen och då går det också att ha honom lös.

Nu har jag och Lusen varit och levererat Tupperwareplast. Han har varit ensam en del de sista dagarna, men idag var han ute i skogen och busade med Dissie, Leia och Nicki i en och en halv timme och var enligt Caroline _väldigt_ trött när hon lämnade hem honom. Trots det sprang han som en tok nu när vi gick ut, det verkade nästan som om han suttit i en liten bur hela dagen… Snö är verkligen superkul! Det bästa är förstås att äta den… I vilket fall som helst så var han lös idag för första gången sen han stack för mig och det gick superbra. Han verkar ha lugnat ner sig lite nu och lyssnar bättre, hoppas det håller i sig 😉

Vi har också övat lite på hemläxan från apporteringskursen, att gå fint vid sidan utan att nosa. Vi har inte hunnit öva jättemycket, men det går väldigt bra ändå. Nu ska vi ligga i hård träning till nästa söndag då det är apporteringskurs igen.

Eftersom vi har haft mycket att göra både hemma och i skolan (begravning, födelsedag, föreningsbastu, projektarbeten…) så har det blivit en massa runtflängande den senaste veckan och tyvärr inte så mycket tränat. I tisdags hade vi dock väldigt effektiv träning. Jag hämtade Ludde klockan 15 (pappa var här på tjänsteresa så jag fick låna hans bil) sen åkte vi ut till Kållered och Huveröds för att köpa halsband. Jag kunde som vanligt inte bestämma mig, så det blev två stycken… Ett ganska brett (för mig iaf, kanske fyra centimeter) svart med reflex som man kan ta av och på utan att knäppa upp (matte är lat…) och ett ”skärp” i brunt läder.

Sen måste jag bara göra en liten parantes… I affären kommer en mamma med sin unge, kanske 3 år gammal. Hon bär ungen på armen, stannar två-tre meter bort och frågar Ludde är farlig (han låg på golvet vid mina fötter, uttråkad av att prova halsband och var som vanligt allmänt söt) Nej, svarar jag (för farlig skulle jag då verkligen inte kalla honom, han älskar alla) varpå hon släpper ner sin unge på golvet. Ungen rusar fram mot Ludde med utsträckta armar (medans mamman står kvar). öhh? tänkar jag och stoppar ungen innan hon hinner hälsa på Ludde, som tittar lite konfunderat på henne. Hallå? Gör man så eller? Hon frågade om han var farlig, inte om ungen fick hälsa. Sen släpper hon fram sin unge _ensam_ utan att följa med? Visst, Ludde älskar allt som rör sig, speciellt småbarn, men han är verkligen inte van vid småbarn och jag hade då inte med honom till affären för att han skulle vänja sig vid ungar… Jaja, de (då dök pappan också upp) tyckte iaf inte att de gjort något fel och tyckte att det var samma sak att fråga om han var farlig som att fråga om hon fick hälsa. Så, nu har jag beklagat mig färdigt 😉

Iaf blev det lite tuggben också, ett gäng i en påse som Ludde fick bära ut ur affären. Gissa om någon var stolt! Sen körde vi runt lite och lämnade bilen till pappa och åkte buss inte till Nordstan för att möte husse. under de senaste veckorna har Ludde varit lite okontaktbar och det har bara varit kissfläckar som gällt, men nu gick han superfint vid min vänstra sida, genom hela nordstan och tillbaka igen! Matte var verkligen stolt! (sen fick han iofs akut klibehov och satte sig ner mitt på golvet och stoppade upp, men om man måste klia sig så måste man!). Efter den pärsen åkte vi spårvagn till Torp och gick hem, via Låtta (som var ledare för hundkursen i höstas). Det är alltid lika kul att komma dit, man kan stå och prata hund hur länge som helst. I vilket fall som helst så frågade hon om vi inte ska byta kurs till våren, från fortsättningskursen på allmänlydnaden till introduktionen till tävlingslydnad eftersom hon trodde det skulle passa oss bättre. Schemamässigt är det mycket bättre (vi har danskurs några torsdagar också som krockar), och det verkar som om det blir mer grund- än fortsättningskurs. Nu finular jag bara på om jag vill träna för tävling… Elin med Santos och Emma med Maja ska ju också gå den kursen, liksom Låtta med Lassie, så det skulle bli ett väldigt trevligt gäng… Får fundera tills årsmötet på onsdag.

Hmm, det blev visst en parantes till… För att återknyta till rubriken, när vi kom hem var Ludde helt slut av alla intryck så han sov ett par timmar. Psykisk aktivitet kan vara nog så tröttande som fysisk! Nu ska jag rädda fisken på spisen innan den bränns… I helgen bär det av till Strömstad och då ska vi se hur Ludde kommer överens med sin ”kusin”, svägerskans katt.