2008-07-30 Falkirk, Stirling

Falkrik Wheel
Stirling castle
Doune Castle
Dunkeld-Birnam
Birnam Oak
Pub + musik

När vi lämnat Edinburghs strapatser bakom oss begav vi oss iväg till Falkirk för att titta på ingenjörskonst: The Falkirk Wheel som är en ersättning för ett gäng slussar som hjälpte fartyg att flytta sig 34 m upp i en kanal. Trots vad namnet antyder är det inte ett hjul utan mer en pinne, men själva poängen är att den har två vattenfyllda tråg som båtar kan köra in i och lyftas upp eller ner med. Denna transport går på ett par minuter i jämförelse med ett dygn som omvägen och de andra slussarna tog. Dessutom använder det tekniska underverket mycket mindre vatten. Konstrutionen är mycket imponerande att titta på med massor med finesser och ingenjörsporr.

När vi sett oss mätta på detta begav vi oss mot Stirling Castle, som förvånande nog ligger i staden Stirling. Här var vädret bättre än i Edinburgh och vi kunde faktiskt njuta av utsikten. Slottet i sig var imponerande och guideturen var… underhållande (guidens ljudeffekter innhöll bland annat ett mycket karakterisktiskt "bam..bam….bambambambam….BAM!!!!!"). En trevlig detalj på slottet är att de håller på att restaurera det till originalskick, inte bara bevara det. Anledningen till detta är att slottet användes som militärförläggning och militärerna hade förstört massor med inredning för att bygga effektivare logement. Detta ger Historic Scotland, stiftelsen som förvaltar slottet, ganska fria händer att återföra slottet till hur det såg ut innan. Bland annat håller de på att väva upp nya bonader till slottet, ett arbete som tar ett decennium och otroliga mängder arbetskraft.

Vi tyckte inte att det räckte med ett slott utan begav oss hastigt vidare till nästa slott: Doune Castle för den nyfikne kan jag berätta att Doune uttalas:[dunn]. Detta slott är mycket mindre än de föregående och inte lika väl iordningställt och tillrättalagt för turister men det har en stor fördel: Det är ett av slotten som är med i inspelningen av Monty Python’s Quest for the Holy Grail. Det var inga som helst bekymmer att leva sig in i detta när man sprang omkring och tittade på allt.

Dagen avslutades med att vi letade boende i Dunkeld-Birnam, vilket är två byar som ligger på var sin sida om en flod med en bro emellan, men fortfarande två byar. Vi började med att följa skyltar mot ett B&B som gick upp på en otroligt liten väg, så smal och slingrig att det var precis att vår bil gick upp. När vi kört så långt vi kunde visade det sig att det B&B vi letade efter inte låg där men det fanns ett annat, som var fullt. Så vi fick köra tillbaka igen och till slut visade det sig att någon varit framme och snurrat på skylten som berättade var B&Bt låg så om man åkte åt motsatt håll hittade man det. Även här var det fullt men på tredje stället, hemma hos en underbart charmig bohem som drev the Birnam Guesthouse hittade vi till slut rum.

Kvällen inleddes med en promenad förbi the Birnam Oak, som är ett ekträd som måste vara många hundra år gammalt, med plats att gå in i och allt. Legenden säger att MacBeth, som Shakespear beskrev i sin pjäs, inte skulle dö förrän ekträden i birnamskogen nådde hans slott. MacBeth lät således hugga ner skogen milsvida runt hans slott men dog efter att hans motståndare kamoflerat sig med ekkvistar från Birnam. Promenaden fortsatte vidare mot en pub i Dunkeld där vi hittade underbar mat och levande skottska musiker som underhöll från ett bord i puben. Vi satt länge och njöt av detta samt whiskyn från baren innan vi började rumla hemmåt. Eftersom vi inte ville gå samma väg som vi kom och inte ville ta den stora bilvägen så virrade vi strax bort oss i villakvarteren. Efter en stund förbarmade sig en äldre herre, som var ute och rastade sin hund, sig över oss och berättade för oss på bred dialekt att man kunde smita ut mellan en häck och ett hus och strax var vi på rätt spår igen och kom hem hela och välbehållna till våra rum.

31 bild(er)

2008-07-29 Edinburgh

Gå från hotellet…
Park
Edinburgh castle
Royal Mile
Musem of Scotland
Holyrood House
Afternoon tea (cream tea)
Holyrood park + klättra (Arthurs seat) + öl

Dagen i Edinburgh började med skotsk frukost på vårt guesthouse med toast och yoghurt följt av antingen en tallrik "continental" eller en tallrik "Scottish" frukost. Elsa tog continental och fick en croissant och lite olika pålägg, Johannes tog en Scottish och fick skotsk konstig korv, bacon, skinka och annat nyttigt och kolesterolhaltigt.

Efter frukosten bagav vi oss iväg in mot Edinburghs mer centrala delar och eftersom vi hört att det är jättesvårt att parkera i Edinburgh så lämnade vi bilen och tog apostlahästarna in mot stan. Vi gick en trevlig promenad och konstaterade att det finns en hel del olikheter mellan brittiska städer och svenska. En rolig detalj vi hittade var att bussar som inte var i tjänst bad om ursäkt för detta vilket minsann inte svenska bussar gör. Så småningom kom vi fram till en fin park med trevliga gångstråk och vackra blommor, bland annat 1,5 m höga tistlar… När vi gick omkring där så tänkte vi gå ner lite längre ner i dalgången mot slottet men blev stoppade av en parkarbetare som på bred skottska berättade för oss att just där nere var det en stor avloppsläcka, usch!!!

Så småningom när vi gått igenom parken och tittat färdigt där kom vi fram till en väg som verkade gå upp till slottet men medans vi gick där så såg vi en skylt som berättade att vägen var avstängd och strax efteråt hörde vi bakom oss "Now what?" och det visade sig att paret som gick där och spankulerade bara följde efter oss eftersom vi såg ut att veta vart vi skulle. Hur som helst lyckades vi krånga oss upp till slottet och efter att Johannes och Carl stått i kö ett tag kom flickorna fram till att vi skulle inte ha en vanlig biljett, vi skulle ha ett explorer pass som man köpte i en annan kö. In kom vi till slut och gick en guidad tur och fick veta mer om slottet, titta på skottlands kronjuveler och massor med vapen. Utsikten från slottet är helt fenomenal över Edinburgh, fick vi veta men det var så mycket dimma att någon hade kunnat stjäla Edinburgh mitt framför näsan på oss utan att vi hade märkt det.

När vi sett oss mätta på slottet gick vi ut på stan och letade upp lite lunch på ett café. Leta café gjorde vi längs The Royal Mile, en hel engelsk mil med turistfällor placerade längs en gata mellan slottet och Holyrood House som är drottningens residens när hon är i Edinburgh. När vi ätit lunch kom vi fram till att vi nog skulle dela lite på oss och Elsa och Johannes gick på museum medans Carl och Sarah fortsatte strosa runt på stan. På museet fanns det mycket intressant att titta på, inte minst museet självt som var byggt med massor med blindgångar, trappor och gallerier som fick det att verka mycket större än vad det var. Roliga utställningar var en Newcomen motor, en ångmaskin, många modeller och sist men inte minst fåret Dolly uppstoppad nere i källaren.

När klockan började närma sig den avtalade återsamlingstiden gick vi för att leta upp Plaice du Chocolat som var nämnt i Sarahs guidbok för att kunna servera den bästa chokladmjölk man någonsin druckit. Problemet var bara att det gick inte att hitta stället… I stället hittade vi varandra längs gatan och fortsatte ner och tittade på utsidan av Holyrood House. I närheten av Holyrood House ligger Holyrood park som består av ett par berg som ligger insprängda mitt i Edinburgh, med trevlig stigar och vandringsleder runt. Vi bestämde oss för att vi ville upp på ett av bergen för att titta på utsikten men kom fram till att vi inte orkade gå hela vägen. Snabbt bestämde vi att vi skulle gå tillbaka till hotellet, byta om till bergsbestigarutrustning och ta bilen så långt vi kunde. På vägen hem införskaffade vi även öl att förtära på toppen av Arthurs Seat som berget vi bestämt oss för att bestiga hette. När vi kom tillbaka till Guesthouset upptäckte vi, med viss bitter förtjustning att det börjat regna ordentligt. Vi bestämde oss för att det kanske skulle gå över så vi gav oss iväg med bilen.

På vägen till berget upptäckte vi till vår fasa att fastän GPSen var inkopplad i cigaretttändaruttaget så höll batteriet på att ta slut: Cigtändaruttaget fungerar inte. Vi kom fram till att vi inte kunde göra något åt det just då men lyckades krångla oss fram till berget med hjälp av reservGPSen. Under tiden hade det mycket riktigt slutat att regna. Sedan var det dags för bergsbestigning och till allas förvåning var det Elsa som var mest taggad så hon nästan sprang uppför berget. Vi andra tog det i lite mer sansad takt men så småningom kom vi upp på toppen och kunde verkligen njuta av utsikten. Medans vi stod där och njöt av vår öhl och vår utsikt hörde vi en helikopter på avstånd som kom närmare och snart såg vi en ambulanshelikopter som flög in över stan för att landa i närheten av ett rökbloss i en park, mycket dramatiskt.

Efter denna mödosamma bergsbestigning var alla väldigt hungriga och vi gav oss ut att leta mat och en flaska whisky att hålla förkylningar borta med. Indisk middag blev det, tre underbara rätter i stegrande kryddstyrka (2 kycklingar och en lamm) med popudum, naan, raita, ris och massor med vatten. Dessutom kom vi fram till att vi nog var tvugna att dricka lite Cobra, roligt indiskt öl. En underbart god och trevlig måltid, helt enkelt.

31 bild(er)

2008-08-31 Körning från Dunkeld till Inverness, Ft George

Vattenfall, Hermitage, Rumbling Bridge
Pitlochry (åka igenom)
Edradour distillery. Skottlands minsta. Provsmakning, rundtur.
Blair Castle
Småvägar, vacker utsikt
Cream tea + torghandskar+, minikilt
Fort George. Inta fortet.
Ardersier. Gun Lodge Inn. God mat
Kasta macka

Dagen inleddes med frukost på hotellet. Den här gången ingick haggis i den skotska frukosten, så nu har vi testat det. Det var faktiskt riktigt gott, smakade som en blandning av blodpudding och isterband. Frukosten blev dock lite "störd", för brandlarmet hann gå så där fem gånger… Det var iaf inte vår frukost som blev bränd 😉

Sen åkte vi vidare för att titta på ett vattenfall som hotellägaren tipsat om, the Hermitage och Rumbling Bridge. Där klättrade vi runt en stund och fotade massor, det var riktigt häftigt landskap. En flod med massor av stenar i, och på sina ställen stora vattenfall.

Näst på schemat kom ett distilleri som vi hittade längs vägen, Edradour, Skottlands minsta distilleri. Där gick vi en guidad tur och lärde oss hur man tillverkar whiskey. Vi fick även provsmaka en tioårig whisky och en whisky cream (ungefär som Baileys). Innan vi bestämde oss för vad vi skulle köpa tog vi en sväng till baren och testade en 24-årig whiskey (mest för att ha provat, den kostade £115 så den fick inte riktigt plats i budgeten) och en "un-chill filtered", dvs en whiskey som smakar lite mer för att de inte tagit bort en massa oljor som finns naturligt i whiskeyn. Om man lägger is (gud förbjude enligt guiden) i sådan whiskey blir den nämligen grumlig och inte så aptitretande. Eftersom det då finns sådana som lägger is i sin whiskey så tar de bort oljorna för att folk inte ska tro att det är något fel på den.

Efter det körde vi vidare norrut till Blair Castle. Vi tittade dock bara på det utifrån och passade på att äta lunch (mackor) på en äng (archery range) brevid. På andra sidan var det ett stort scoutläger. När vi sett slottet körde vi tillbaka en bit och åkte genom Pitlochry (igen), en liten stad med massor med turister. Sen började det riktigt äventyret, småvägar norrut mot distillerier och Inverness. Dessvärre insåg vi efter ett tag att vi inte skulle hinna fram till distillerierna innan de stängde, så vi fick njuta desto mer av det hisnande landskapet istället. Vi hade riktigt tur med vädret och solen sken nästan hela dagen (fram till efter eftermiddagsfikat kl fem, då blev det lite dimmigt). På vägen såg vi ett gäng slott, bland annat Braemar Castle, Balmoral Castle (där drottningen bor från och med imorgon, så efter det är det stängt för besökrare) och några till. Vi säg även en massa får som gick fritt på hedarna (och vägen), stora berg, små berg, ljunghedar, bäckar och allmänt vackert landskap. Naturligtvis hade vi tid för afternoon tea, te och scones med grädde och sylt. Carl och Sarah köpte en minikilt till Sarahs nyfödde brorson och Elsa hittade ett par torgvantar med nerfällbart fingerskydd, mycket bra att ha.

När vi väl kom ut på lite större vägar (vägar med två siffror så som A93, istället för tre eller fyra (A939, B9006)) så gick det mycket snabbare. Runt sju var vi framme i Inverness och bestämde oss för att fortsätta ut till kusten och Fort George. I Fort George gick det inte att bo, men det fanns ett väldigt häftigt fort att titta på. Vi intog slottet medan vi hörde skjutövning i bakgrunden. Sen var det dags att leta upp ett Bed and Breakfast och lite mat. Vi hamnade längst upp på vinden med vacker utsikt över havet. På andra sidan vägen fanns maten i form av Gun Lodge Inn, där vi blev ordentligt mätta på tomatsoppa, bruchetta, Caesarsallad, kycklingenchiladas och kycklingpaj. Kvällen avslutades med mackkastning på stenstranden (då tidvattnet nått upp dit igen, tidigare på kvällen var vattnet så där 50 meter längre ner så då fick man kasta riktigt långt)

Första dagen i Skottland

Efter att ha lämnat ett soligt och tokigt varmt Sverige är vi nu framme i Skottland. Först verkade det dock som om Elsa skulle få stanna hemma eftersom hon inte hittade sitt pass. Efter att ha tömt bokhyllan två gånger kom hon dock på att det låg i scannern och sedan kunde resan påbörjas. Vi började med att spela Fluxx på Säve flygplats någon timme innan vi fick gå på planet, sen tog resan två timmar. På flygplatsen utanför Glasgow var det ganska varmt och soligt när vi kom fram och vi packade snabbt in oss i bilen och började köra mot Edinburgh. Ungefär halvvägs blev det väldigt dimmigt, och när vi steg ur bilen utanför hotellet/Bed and Breakfast-stället var det ganska kallt och fuktigt. Vi fick två trevliga rum (naturligtvis med heltäckningsmatta) och begav oss sedan ut för att hitta kvällsmat. Det blev en god italiensk restaurang som värden tipsat oss om. Mätta och nöjda avslutades kvällen med chocolate chip cookies och te. Imorgon är det sight seeing i Edinburgh som gäller.

Första dagen

 

Första dagen 

2 bild(er)

Reseguide

Man kanske skulle köpa en bok om Skottland. Kan vara bra att ha i bilen om inte annat 😉 Frågan är vilken man ska satsa på

  • Skottland : promenader, sjöar, berg, fiske, slott, whisky, 187 kr, 2005, 224 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9178863724
  • Skottland : topp 10, 78 kr, 2007, ?? sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9178864747
  • Skottland, 64 kr, 2007, 144 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146216278

  • Lonely Planet Scotland, 168 kr, 2006, 476 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=1741044375
  • Destination Scotland, 160 kr, 2004, 64 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9162265229

Lonely planet är helt klart flest sidor för pengarna iaf

Grovplanering

Datum Att göra Övrigt Sova
28 juli Glasgow Flyget går 17:10.
Framme 18:00
Glasgow
29 juli Glasgow Köra till Edinburgh   Edinburgh
30 juli Edinburgh   Edinburgh
31 juli Köra till Aberdeen
Palace of Holyroodhouse
Dundee
Stonehaven
  Aberdeen
1 augusti Aberdeen
Köra till Inverness
  Inverness
2 augusti Köra till Fort William
Loch Ness
Eilean Donan Castle, Shiel Bridge
  Fort William
3 augusti Köra till Glasgow
Oban (whisky)
Loch Lomond
Stirling Castle
  Glasgow/Stirling
4 augusti Stirling/Glasgow Flyget går 14:00.
Framme 16:45
 

Planeringen i grova drag

Inspiration från artikeln PÅ RUNDTUR I SKOTTLAND
Karta

ELSAS FÖRSLAG
Karta

Hemresa

Något sent kommer här nu ett sista inlägg om vad vi gjorde precis innan vi gick på planet hem.

När vi packat färdigt började vi med frukost på vårt vanliga bagelsställe. Sen försökte vi ta oss till affären Sharper Image där vi skulle köpa födelsedagspresent till Eva (vi kan nu avslöja att det var en fotoram, eftersom hon fick den för två månader sedan…). I vilket fall som helst så kom vi dit 9:30 och insåg att de inte öppnade förrän 10:00. Vi försökte förstå oss på om vi fick stå på parkeringsplatsen eller inte, och matade automaten med pengar. Vi kom sedan fram till att vi inte fick stå där, så jag körde ett varv runt kvarteret medan Johannes gick in (ja, det tog oss nästan 30 minuter att lista ut att vi inte fick stå där). Runt kvarteret verkade ju inte så farligt, men det var det… Kvarteret bestod nämligen inte av fyra nittiograderssvängar utan mitt i alltihop kom en 45-graderssväng och en massa enkelriktade gator… 20 istället för 10 minuter senare hade jag lyckats läsa kartan och ta mig tillbaka till affären, ett magsår rikare. Då visade det sig att Johannes hade missuppfattat vad vi skulle köpa (han letade efter en ram som hade trä runt sig), så jag fick gå in medan Johannes körde runt kvarteret… Jag hittade det vi skulle ha och inhandlade det på Johannes AmEx (vilket gick bra eftersom butiksbiträdet trodde på mig när jag sa att det var Johannes som varit inne tidigare).

Nöjda med vårt inköp styrde vi kosan mot flygplatsen. På vägen hittade vi ett köpcentrum där vi köpte lite mat. Mätta och belåtna lämnade vi tillbaka bilen och checkade sedan in. Sen väntade en massa och påbörjade en lååång och tråkig flygning till Amsterdam, där vi spenderade mååånga timmar (fem eller så) i väntan på att vårt plan skulle gå. På eftermiddagen var vi tillbaka i Sverige, där det regnade och var kallt. Efter att ha pratat med de trevliga tulltjänstemännen (vilken lyx, trevliga tjänstemän är det ont om i USA) kom vi fram till att vi skulle privatimportera våra objektiv istället för att ta dem via vårt KB, för det skulle bli så dyrt… Vi tog en taxi hem och packade sedan upp alla våra väskor innan vi satte oss i soffan, nöjda med vår resa.

Så, eftersom resan är slut blir det här sista inlägget. Det har varit en händelserik sommar och jag är väldigt nöjd med min resa.

San Fransiso 2 – Return of the Cable car

Dåså, sista dagen på USAvistelsen. Vad skulle vi göra med den? Vibestämde oss för att vi skulle leta lite efter objektiv, något roligttill Eva i födelsedagspresent och böpar* till Olle. Det gick inte såbra med objektivletandet, det är ingen som vill sälja så speciellaobjektiv som vi vill ha, i alla fall inte än. Allt hopp är inte ute,mer om detta senare. Födelsedagspresenten kanske vi reder upp ellerockså får Eva nöja sig med tuggummi, det inhandlade vi som reservplan.Efter mycket letande på internet, tack till Apple Store för att de såvänligt tillhandahöll en internetuppkoppling för bara $409**, hittadevi en affär som ville sälja böpar till oss.

(*) Böpar beskrivs i basvrakens ordlista. I det här fallet handlar det om böpar som ska hjälpa till att öppna den annars så tunga bakluckan på Pontiacen.

(**) Då ingick det iofs också en sprillans ny, jättefin, svart IPodvideo med 80 gig hårddisk, en väska att ha Elsas IPod nano i när manlöptränar (nej, vi har inte gett upp den drömmen än) och skatt.

Hur som helst kanske vi skulle ta det hela kronologiskt. VI började medatt ge oss ut på jakt efter ett köpcentrum där vi skulle kunna lösamycket av dagens inköpsbestyr. Efter att ha rådfrågat varje stadsstörsta källa till kunskap, hotellreceptionisten, gav vi oss iväg tillen gallleria en bit ut i förorten. Vi hittade inget av det vi förutsattoss att hitta men medans Elsa letade på internet blev, som antyddesovan, Johannes IPodbegär för mycket för honom och han köpte en IPod.När Elsa till slut hittat en försäljare gav vi oss iväg för att hittalunch, idag blev det Thaimat ute i förorten.

Efter maten skulle vi iväg till bildelshandlaren men det kan varaganska problematiskt att navigera i San Fransisco, i och för sig precissom i de flesta andra städer i USA, gator finns i olika versioner. Ivårt fall handlade det om att 611 South van Ness låg ganska långt från601 van Ness. Det första ligger ute i de ruffiga kvarteren, det andraär mitt inne i finansdistriktet. Tyvärr började vi leta på den andraadressen innan en vänlig herre berättade för Elsa att vi var lite felute.

Efter att detta inköp var avklarat begav vi oss till hotellet igen föratt data*** och ladda IPod. Ut på stan igen för att vandra omkring iChinatown, vilket faktiskt är större än Chinatown i New York, enligtuppgift, och leta vidare efter objektiv. Efter att ha varit inne imånga affärer visade det sig att det var två affärer kvar som ens hadeskuggan av en chans att ha objektiven inne. Den ena hittade vi intetill, den andra hade stängt när vi kom fram. Planen är att vi ska kunnatitta på göra detta sista, vitala, inköp innan vi åker i morgon.

(***) Även detta kan läsas om i basvrakens ordlista

Kvällens middag blev verkligen en njutning. Vi bestämde oss för att viinte skulle äta amerikansk stek igen utan gav oss på jakt efteritaliensk mat. Var bättre letar man italiensk mat i en amerikansk stadän i Little Italy? Sagt och gjort vi skulle ta oss från Market streettill Little Italy vilket innebär att bestiga bergskedjor så höga attsnön aldrig smälter på topparna eller i alla fall väldigt höga kullar.Vi löste detta lokomotiva problem med att åka Cable Car. För de sominte är insatta är detta en slags spårvagn som drivs genom att denhakar fast sig i en kabel som går under gatan. Denna kabel drivs i sintur i ändarna med JÄTTESTORA motorer. Det var en kul upplevelse ochnågot av ett måste i San Fransisco.

Efter middagen var vi väldigt trötta på att gå och hade precis missatbussen vilket gjorde att vi till slut tog en taxi tillbaka tillhotellet. Nu har vi packat och nu gäller det att bestämma sig för hurjetlagen ska tacklas: med mycket sömn eller genom att hålla sig vakentills man är på planet…