Yarrow FBR och BPH

De senaste veckorna har Yarrow gjort både FBR (funktionsbeskrivning retriever) och BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning hund). Jag tycker det är spännande att se hur de reagerar och få någon helt utomstående som bedömer hundarna (jag har gjort funktionsbeskrivning och MH med Ludde, funktionsbeskrivning och MH med Diesel samt BPH och MH med Seeker). Allra roligast och mest nytta med beskrivningarna är det ju förstås när en hel kull beskrivs – då går det se skillnader och likheter inom kullen, men jag tycker öndå det är kul att se om jag känner igen hundarna eller inte. Och oftast gör jag det 😉

Funktionsbeskrivningen tyckte Yarrow var det roligaste som hänt på oerhört länge – minus passiviteten, den tyckte han var helt onödig 😉

Bra med rosett till alla – oavsett hur beskrivningen gått 😉

Först får de nosa av publiken och sedan är första momenten markering med en vanlig dummy. Det görs två gånger – vilket var bra för första gången var Yarrow helt sysselsatt med att nosa på gräset när kastaren gick iväg 😉 Han spikade dock markeringarna ändå, grep snabbt och kom nästan raka vägen in (tanken är ju inte att en ska träna inför beskrivningarna, men det visar naturligtvis ändå hur bra träningen håller ihop även utan kommando (eftersom en inte får säga något till hunden under tiden). Jag vet att han har lätt till bus med ”konstiga” dummyer och att han gärna kollar av omgivningen lite om han får chansen

Andra och tredje momenten, en tung och en lång dummy, var därför ännu roligare. Han sprang ut och greppade dummyerna (den tunga efter lite pepp från mig, den var svår att få tag på) och sedan ville han gärna busa.

Därefter var det passivitet i 2 minuter och då var han rätt uppe i varv och aktiv – nosade, gick omkring, pep lite osv. (Hade det varit träning hade jag ju förstås jobbat annorlunda med honom, nu fick jag inte göra något och det var nog jobbigast för mig 😉

Sedan var det dags för det rörliga föremålet – när han närmade sig det åkte det iväg längs marken. Superskoj sa han, nu kan vi busa ännu mer 😉

Efter det var det passivitet i två minuter igen – återigen var han lite orolig och pep lite. Den här gången la de dessutom ut söket samtidigt (gick runt och kastade markeringar i sökområdet, för att sedan plocka upp dem så när det var dags att skicka var det tomt).

På söket glänste han – inga problem att täcka hela sökområdet. Han sökte med bra fart och intensitet – och mig brydde han sig inte om alls 😉

Även momenten med svåråtkomlig dummy var hans grej – först fick han hämta en markering, därefter kastades en markering, vi vände oss bort och så plockades den upp och gömdes i en fastsatt kattbur för att hunden inte ska komma åt den. Från det att de hittar dummyn i kattburen väntar man i två minuter – och han höll på hela den tiden med att försöka komma åt dummyn 😉 hade vi väntat några minuter till hade han nog bitit av kopplet som buren satt fast med och brutit sig in i lådan eller apporterat hela lådan 😉 Och mig frågade han inte en enda gång – han bara jobbade på. Rätt självständig och ihärdig den här killen kan vi väl sammanfatta det med 😉

Sedan var det dags för viltintresse – en markering med en and. Han sprang ut och började gripa, men tog den först när jag peppade honom lite. Att lämna den till mig var ju inte överst på hans agenda – när han nu hittat något så fint – men med lite uppmuntran kom han in och lämnade av.

Därefter var det dags för sista passiviteten – två minuter. Då var han faktiskt väldigt stilla nästan från början och tyst i nästan 1,5 minut – det behövdes bara ett rejält sök och några markeringar för att han skulle bli lite trött 😉 Nej, men den passiviteten kändes iaf mycket bättre och för att vara en helt ny situation så är jag inte förvånad över hur han reagerade i de tidigare två passiviteterna.

Allra sist var det dags för skott. Skytten gick iväg och sköt två skott, därefter kopplade vi loss och han fick springa och hälsa på skytten. Här kom det som överraskade mig mest – han gillade inte skotten. Han har hört skott tidigare utan att reagera, så jag trodde inte de skulle vara något problem men han gick och ställde sig bakom mig, blev lite låg och var inte jättesnabb på att springa ut till skytten när jag kopplade loss.

Förutom skotten så var det inga direkt överraskningar i bedömningen – han är ihärdig, självständig med ett stort föremålsintresse och har lite svårt att varva ner ibland så det jobbar vi förstås på. Med tanke på hur han reagerade på skotten så inledde jag kampanjen ”älska skott” när vi kom hem – för som jakthund behöver en förstås gilla skott och ett par veckor senare skulle vi göra BPH. Om han fortfarande tyckte skott var läskigt då hade vi avstått skotten på BPH:t, men efter ca 50 knallskott följt av riktigt god godis hemma i trädgården 2-3 st, några gånger per dag i två veckors tid så gick han inte längre iväg när skotten gick utan satt förväntansfullt och tittade efter sin belöning 🙂

I söndags var vi då iväg och gjorde BPH. Här är det mer vardagsgrejor som bedöms – leklust, matintresse, hur hunden reagerar på skrammel och udda underlag t ex.

Han tyckte det var kul att leka med andra människor och har inga problem att bli hanterad av någon annan – även om gräsmattan och dofterna nästan är det allra bästa 😉

Matintresse har han – hunden som knäckte en tand när han bröt sig in i en oöppnad konservburk med kattmat… Så den övningen löste han galant – en lös godisbit, en som låg lite gömd under en burk och en som låg gömd under en fastskruvad burk. Han skruvade raskt loss den burken, käkade upp godisen, tog burken och gick iväg 😉

Överraskningen – en gubbe som reser sig upp – reagerade han förstås på precis när den ställde sig upp men sedan tog nyfikenheten snabbt över och han var framme och kollade utan att jag gjorde något.

Samma sak med skramlet – han reagerade men tog sig fram och undersökte det själv även om han inte var lika snabbt framme vid det som vid gubben (skramlet var lite läskigare)

Närmande av person tyckte han var helt lugnt, på gränsen till ointressant. Han tittade på gubben när den närmade sig men hade stenkoll på att det var en människa så han brydde sig inte nämnvärt. (Seeker, Diesel och Ludde skällde lite grann på den konstiga personen som närmade sig innan de insåg att det bara var en människa)

Underlagen gick han med mig över och fick ”bra” bedömning på (dvs hanterar dem, inte rädd osv) men han tyckte ju inte det var det roligaste som fanns utan testade att gå vid sidan vid andra försöket (Seeker å andra sidan älskade konstiga underlag – gallertrappor, skrammel mm).

Sedan kom det allra bästa – när det var dags för skotten så reagerade han lite mer än jag skulle vilja på på det i rörelse men var bara positiv i det som kom när han var stilla och släppte det jättesnabbt. Så skönt att träningen gett resultat så snabbt, det sista lilla som är kvar kommer vi snart bli av med också 🙂

Överlag inga överraskningar – en glad och positiv kille vars nyfikenhet övervinner konstiga saker 🙂 <3

Rosett två – efter genomfört BPH

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.