Idag har jag funderat fram och tillbaka på hur jag tränar, vad Diesel kan och vad hon inte kan eftersom jag försöker skriva ner lite träningsmetoder på papper inför kommande kurser. Det har gjort att den lilla råttan fått testa ett antal saker idag.
Först, om jag blåser närsöksignal när hon ser att det inte finns något att leta efter (t ex på vardagsrumsgolvet), slår hon på näsan då? Nja, lite tveksamt. Hon tycker ju att hon vet att det inte finns något att leta efter 😉 Efter att ha gjort lite närsök på den lurviga mattan slog hon på näsan även på golvet, varpå jag kastade godis som belöning.
Om det ligger både ett föremål och godis i sökområdet, vad gör hon då? Jag har tränat närsöksignalen både med föremål och godis. Anledningen att jag gjort det med godis är bara för att få till många repetitioner då hon slår på näsan utan att jag behöver ha någon avlämning. Jag upptäckte att om det låg torrfoder och ett tråkigt ikea-gosedjur väldigt nära varandra så valde hon torrfodret. Om det låg en rolig boll och torrfoder så valde hon bollen. Om godiset låg en bit ifrån eller om jag höll det i handen väldigt nära (omvänt lockande) så tittade hon först lite undrade innan hon slog på näsan och började leta. Duktig hund 😉
Om jag kastar en markering, men istället för att säga varsågord eller apport säger ligg, och efter det vänder mig om och ber henne följa med åt andra hållet, vad gör hon då? Hon la sig halvvägs ner, och två sekunder senare sjönk hon ner helt. Att vända och gå åt andra hållet var inga problem. Däremot när husse sa atjoo precis bredvid så tyckte hon att det betydde att man fick springa efter apporten. Det tyckte inte jag 😉 Vi gjorde ett nytt försök, och då kunde husse sitta och nysa bäst han ville 😉 Efter att ha förstärkt några snabba lägganden så funkade det utmärkt att även säga ligg, gå iväg åt andra hållet och sedan skicka henne. Note to self: jobba ytterligare på ordförståelse och var inte för förutsägbar så att hon bara vill göra det hon tror vi ska göra.
När det blir fel, t ex som på markeringen ovan, försöker jag hinna hämta föremålet innan henne, men om jag inte lyckas med det låter jag henne ta det, går efter, skrattar lite åt henne och tar henne lugnt med tillbaka till startplatsen igen. Jag vill absolut inte säga nej till belöningen, eller stoppa/skrämma henne från att ta den. Jag försöker istället lägga upp det så att hon inte kan ta den om hon gör fel (t ex genom att ha en medhjälpare som lyfter upp den istället).
Sedan testade jag släpspår på kanin för att se vad hon skulle hitta på. Spåret var ca 50 meter långt. Jag upptäckte att jag inte har något spårkommando, utan sele och lina på är visst vårt kommando. Lite klurigt när man ska låta hunden spåra lös 😉 Note to self: lär in ett spår-kommando. Hon fick iaf vittring på spåret, spårade lite, spårade ur, sökte, spårade och hittade kaninen. Perfekt gripande och raka vägen in till mig, perfekt avlämning. Duktig Dieselråtta 🙂
Igår testade jag också lite extrema störningar på gripanden. Eftersom jag jobbat väldigt mycket med olika störningar testade jag helt kallt att låta henne gripa dummien ur min hand och höll fram hamburgaren. Inga problem. Sedan satte jag den på marken och la dummien 30-40 cm ifrån och ställde mig själv fem meter bort för att skicka henne. Inga problem 🙂 Under hela träningen var det enda jag sa apport, bra och till slut varsågod när hon fick äta upp hamburgaren (efter att ha hämtat truten på ett litet sök i skogen). Samma sak som med markeringen, om jag hade misstänkt att hon skulle försöka ta hamburgaren hade jag haft en medhjälpare som hade hållt i den, eller haft den i en burk så hon bara kunde känna doften men inte äta upp den.
Så sammanfattningsvis
- Träna mer på närsöksignalen då hon tror sig se att det inte finns något att leta efter
- Var mindre förutsägbar med kommandon i olika situationer
- Lär in ett spår-kommando
- Träna mer på att verkligen spåra utan sele och lina (utan att slå över i sök)