Kategori: Skottland

Efter en ganska oinspirerad frukost gick vi och tittade på havet för att se några sälar eller delfiner. Det ska tydligen förekomma att man kan se delfiner utanför Fort George. Vi hade dock inte sådan tur. Vi begav oss istället mot Culloden (sydväst om Inverness) i småregnet för att se var det stora och sista slaget på skottsk mark tagit plats. Vi hängde på låset när centret öppnade och hade gott om plats för att titta och strosa runt. Vi var alla oerhört imponerade av hur de lyckats med att illustrera historien om hur Bonnie Prince Charlie (Jakobiternas ledare) samlade ihop styrkor bland de skottska klanerna för att återta makten till Stuart familjen från den brittiska regeringen. Man fick följa hur styrkorna på respektive sidor möttes och utkämpade mindre slag innan de slutligen drabbade samman i Culloden 1746. Det blev ett snabbt och blodigt slag. På under en timme stod det klart att Jakobiterna förlorat slaget. Det var ca 50 brittiska regeringsstyrkor mot 1500 jakobiter som dog den dagen. Vi fick en guidning på slagfältet och en illustration av hur slaget utspelades. Man kunde nästan höra trummorna och säckpiporna på fältet när vi var ute och gick i småregnet. Vi rundade av besöket med en lunch på centret innan vi drog vidare till Loch Ness via Inverness.
Efter en snabbt konstaterande att Loch Ness var ännu en vacker skottsk sjö och att Nessie troligen låg på lur under vattenytan, drog vi vidare. Vi åkte tillbaka till Inverness och styrde vidare mot de västskottska högländerna. Bred väg blev mindre, som slutligen blev till en cykelväg med mötesplatser varje 100 m. Häpnadsväckande vackert landskap med maffiga berg, slingrande bäckar, mattor av ljung, ensligt belägna små hus, får som betade längs de branta bergssidorna och lite mer modiga får som strosade omkring på och längs med vägarna. I Torridon, en liten by vid västkusten, intog vi eftermidagens cream tea.

När vi kom till Eilean Donan Castle så var det stängt. Vi fick istället nöja oss med att strosa runt slottet, vilket var gott nog. Ett otroligt charmigt slott beläget på en liten ö. Vi kunde höra toner av säckpipor innefrån slottet och på tillbakavägen mötte vi ett sällskap uppklädda i kilt som skulle dit på bröllop.

I Invergarry fick vi boende hos en gullig äldre dam. Trädgården var smyckad med diverse trädgårdstomtar, dockor, änglar, svanar, ankor, katter samt gulliga björnar på små stolar. Allt arrangerat med kärlek och omsorg. Inomhus var det söta broderade dukar på stolar, soffor och bord. Många fotografier på familjen  tillsammans med kulörer i rosa, gult och cremevitt gav ett sockersött intryck. Gumman var supersöt också, verkade mån om att vi skulle ha det bra.

Middagen intog vi på den lokala puben i byn. Maten var riktigt bra och de som jobbade på stället var lite småroliga. När man ville få tag på dem var alla (ca 5st) borta, bara för att sedan dyka upp igen från under barbänken. Efter att ha ätit både förrätt, huvudrätt, efterrätt och smuttat på whisky, drog vi oss hemmåt. Jag och Carl fick lära oss att dansa på hemvägen: "en hatt, en sko, en regn-rock, å framåt, å bakåt, åt sidan, ihop". Carl hade lite problem med begreppen framåt och sidan.

Femte dagen: Culloden, Loch Ness, Högländerna, Eilean Donan Castle

38 bild(er)

Dundonald Castle
Flygplatsen

Efter en god natts sömn packade vi in allt i bilen och åkte ner till stranden i Irvine. Det var en lång, fin sandstrand men inte direkt varmt nog att bada. Efter en kort strandpromenad åkte vi vidare söderut och stannade till Dundonald castle och klättrade runt lite. Sedan var det dags att åka till flygplatsen.

Vi lämnade tillbaka bilen och fick ingen ersättning för att eluttaget/cigarettändaruttaget inte fungerade utan bara ett allmänt otrevligt bemötande. Sensmoralen av det hela: hyr aldrig bil av Hertz. På flygplatsen passade vi på att låna en våg och fick hastigt och lustigt packa om våra väskor eftersom den hårda som vi packat alla whiskeyflaskorna i vägde 3-4 kg för mycket. När vi checkat in satt vi och väntade ett par timmar, lyssnade på ljudbok och åt lite. Hemresan gick bra fram till landningen, den var väldigt gungig och skumpig pga vädret. När vi kom ut på flygplatsen regnade det och blåste kraftigt från höger, så ordentligt blöta på högersidan och torra på vänstersidan kom vi in i terminalen. Vi hade helt klart bättre väder i Skottland. Visst, det har regnat lite varje dag, men mest när vi suttit i bilen och för det mesta har det ändå varit soligt.

Dalwhinnie distillery
Newtonmore Highland Games
Fried Mars
Working Sheepdogs
Glenfinnan monument och Harry Potter-bron
Fort William
Fullt på B&B och restauranger…
Första hotellet (utan frukost) utan heltäckningsmatta
Indisk mat

Dagens frukost bestod av de bästa flingorna hitintills (fullkorn med torkad frukt). När vi ätit upp den körde vi vidare till Dalwhinnie, en av de kallaste platserna i Skottland. Där gick vi på en guidad tur runt distilleriet och fick smaka på deras whiskey. Vi blev även erbjudna jobb som bryggare. £26 000 om året tror jag ingångslönen var. Vi köpte dock bara ett par småflaskor whiskey och åkte vidare till Newtonmore, där vi tittade på Highland Games. Det är lite som en friidrottstävling med olika grenar så som stockkastning, höjdhopp, kapplöpning, kasta hammare/slägga (så långt som möjligt), kasta "kanonkul" (så högt som möjligt) samt dans- och säckpipstävling. Det klart häftigaste var när alla säckpipsbanden marscherade in på planen samtidigt som de spelade.

När vi var nöjda med Highland games åkte vi till Kinguisse [kin-yoo-see] för att testa "delikatessen" friterad Mars. Helt enkelt en Mars med fritörsmet runt. Vi kan väl säga som så att den får inte många stjärnor i Michelinguiden, men det var kul att ha testat. På kartan hade jag hittat något som stod utmärkt som "working sheepdogs". Guideboken sa dock att det var stängt lördagar, men vi bestämde oss för att köra dit och kolla. Väl där såg vi att det var massor med folk. En uppvisning var precis slut och en ny skulle börja kl 16 (vi var där 15:30), så chansningen slog väl ut. Där träffade vi också på en busslast svenskar som var ute och åkte med Scandorama. Bland dem fanns Magnus, en vän till Johannes föräldrar. Vi blev något förvånade över att träffa honom där, men kul var det.

Själva uppvisningen var häftig. Han hade massor med hundar, 15-20 st, i varierande åldrar. De yngsta var bara 8-9 veckor. Han visade vilka kommandon hundarna kunde (ut, höger, vänster, långsam gång, snabb gång, lägg dig och så missade jag nog några) och det var väldigt intressant att se dem jobba. De hämtade hem en flock får som var väldigt långt bort. Han visade också hur en hund kunde valla fåren slalom mellan tre andra hundar som han hade placerat ut. Sedan visade han hur man klippte får (manuellt) och vi fick testa. När han visade var det inte svårt, men att klippa ett helt får själv tar nog ett bra tag att lära sig. På slutet visade han vilken otrolig instikt att valla hundarna har då 8-9 veckors valparna fick valla ankor. Sist fick vi även flaskmata några får. På gården där han är anställd som herde finns 2500 får. Att flytta dem till betesmarken tar sju herdar och 35 hundar fem dagar…

Efter uppvisningen åkte vi vidare mot Fort William. Vi tog en liten avstickare till Glenfinnan, där vi såg Glenfinnan Monument (ett monument som rests till minne av att det var en av Bonnie Prince Charlies samlingsplatser inför kriget). Vi tittade även på bron som tåget i Harry Potter åker över, och den var fin i verkligheten också (när vi väl lyckats hitta dit…). Dock fanns det en sopstation nedanför, undrar om den är bortredigerad i filmen. Nedanför bron betade några hjortar, så vi passade på att fota dem också.

Väl tillbaka i Fort William tog det en stund innan vi hittade någonstans att bo, men till sist hittade vi ett billigt ställe, £36 (de flesta andra har kostat $50-£60 per rum och natt). Det var nog det första stället som inte hade heltäckningsmattor på golvet. Sedan begav vi oss in till stan för att hitta mat, och det tog en stund det också… Att boka bord hade nog varit smart, men efter att fått veta att två pubrestauranger var helt fulla blev det till slut riktigt god indisk mat. Trötta och mätta gick vi en sväng i stan innan vi somnade.

Sjätte dagen: Dalwhinnie distillery, Highland games, Working Sheepdogs

59 bild(er)

Falkrik Wheel
Stirling castle
Doune Castle
Dunkeld-Birnam
Birnam Oak
Pub + musik

När vi lämnat Edinburghs strapatser bakom oss begav vi oss iväg till Falkirk för att titta på ingenjörskonst: The Falkirk Wheel som är en ersättning för ett gäng slussar som hjälpte fartyg att flytta sig 34 m upp i en kanal. Trots vad namnet antyder är det inte ett hjul utan mer en pinne, men själva poängen är att den har två vattenfyllda tråg som båtar kan köra in i och lyftas upp eller ner med. Denna transport går på ett par minuter i jämförelse med ett dygn som omvägen och de andra slussarna tog. Dessutom använder det tekniska underverket mycket mindre vatten. Konstrutionen är mycket imponerande att titta på med massor med finesser och ingenjörsporr.

När vi sett oss mätta på detta begav vi oss mot Stirling Castle, som förvånande nog ligger i staden Stirling. Här var vädret bättre än i Edinburgh och vi kunde faktiskt njuta av utsikten. Slottet i sig var imponerande och guideturen var… underhållande (guidens ljudeffekter innhöll bland annat ett mycket karakterisktiskt "bam..bam….bambambambam….BAM!!!!!"). En trevlig detalj på slottet är att de håller på att restaurera det till originalskick, inte bara bevara det. Anledningen till detta är att slottet användes som militärförläggning och militärerna hade förstört massor med inredning för att bygga effektivare logement. Detta ger Historic Scotland, stiftelsen som förvaltar slottet, ganska fria händer att återföra slottet till hur det såg ut innan. Bland annat håller de på att väva upp nya bonader till slottet, ett arbete som tar ett decennium och otroliga mängder arbetskraft.

Vi tyckte inte att det räckte med ett slott utan begav oss hastigt vidare till nästa slott: Doune Castle för den nyfikne kan jag berätta att Doune uttalas:[dunn]. Detta slott är mycket mindre än de föregående och inte lika väl iordningställt och tillrättalagt för turister men det har en stor fördel: Det är ett av slotten som är med i inspelningen av Monty Python’s Quest for the Holy Grail. Det var inga som helst bekymmer att leva sig in i detta när man sprang omkring och tittade på allt.

Dagen avslutades med att vi letade boende i Dunkeld-Birnam, vilket är två byar som ligger på var sin sida om en flod med en bro emellan, men fortfarande två byar. Vi började med att följa skyltar mot ett B&B som gick upp på en otroligt liten väg, så smal och slingrig att det var precis att vår bil gick upp. När vi kört så långt vi kunde visade det sig att det B&B vi letade efter inte låg där men det fanns ett annat, som var fullt. Så vi fick köra tillbaka igen och till slut visade det sig att någon varit framme och snurrat på skylten som berättade var B&Bt låg så om man åkte åt motsatt håll hittade man det. Även här var det fullt men på tredje stället, hemma hos en underbart charmig bohem som drev the Birnam Guesthouse hittade vi till slut rum.

Kvällen inleddes med en promenad förbi the Birnam Oak, som är ett ekträd som måste vara många hundra år gammalt, med plats att gå in i och allt. Legenden säger att MacBeth, som Shakespear beskrev i sin pjäs, inte skulle dö förrän ekträden i birnamskogen nådde hans slott. MacBeth lät således hugga ner skogen milsvida runt hans slott men dog efter att hans motståndare kamoflerat sig med ekkvistar från Birnam. Promenaden fortsatte vidare mot en pub i Dunkeld där vi hittade underbar mat och levande skottska musiker som underhöll från ett bord i puben. Vi satt länge och njöt av detta samt whiskyn från baren innan vi började rumla hemmåt. Eftersom vi inte ville gå samma väg som vi kom och inte ville ta den stora bilvägen så virrade vi strax bort oss i villakvarteren. Efter en stund förbarmade sig en äldre herre, som var ute och rastade sin hund, sig över oss och berättade för oss på bred dialekt att man kunde smita ut mellan en häck och ett hus och strax var vi på rätt spår igen och kom hem hela och välbehållna till våra rum.

Andra dagen: Edinburg

Gå från hotellet…
Park
Edinburgh castle
Royal Mile
Musem of Scotland
Holyrood House
Afternoon tea (cream tea)
Holyrood park + klättra (Arthurs seat) + öl

Dagen i Edinburgh började med skotsk frukost på vårt guesthouse med toast och yoghurt följt av antingen en tallrik "continental" eller en tallrik "Scottish" frukost. Elsa tog continental och fick en croissant och lite olika pålägg, Johannes tog en Scottish och fick skotsk konstig korv, bacon, skinka och annat nyttigt och kolesterolhaltigt.

Efter frukosten bagav vi oss iväg in mot Edinburghs mer centrala delar och eftersom vi hört att det är jättesvårt att parkera i Edinburgh så lämnade vi bilen och tog apostlahästarna in mot stan. Vi gick en trevlig promenad och konstaterade att det finns en hel del olikheter mellan brittiska städer och svenska. En rolig detalj vi hittade var att bussar som inte var i tjänst bad om ursäkt för detta vilket minsann inte svenska bussar gör. Så småningom kom vi fram till en fin park med trevliga gångstråk och vackra blommor, bland annat 1,5 m höga tistlar… När vi gick omkring där så tänkte vi gå ner lite längre ner i dalgången mot slottet men blev stoppade av en parkarbetare som på bred skottska berättade för oss att just där nere var det en stor avloppsläcka, usch!!!

Så småningom när vi gått igenom parken och tittat färdigt där kom vi fram till en väg som verkade gå upp till slottet men medans vi gick där så såg vi en skylt som berättade att vägen var avstängd och strax efteråt hörde vi bakom oss "Now what?" och det visade sig att paret som gick där och spankulerade bara följde efter oss eftersom vi såg ut att veta vart vi skulle. Hur som helst lyckades vi krånga oss upp till slottet och efter att Johannes och Carl stått i kö ett tag kom flickorna fram till att vi skulle inte ha en vanlig biljett, vi skulle ha ett explorer pass som man köpte i en annan kö. In kom vi till slut och gick en guidad tur och fick veta mer om slottet, titta på skottlands kronjuveler och massor med vapen. Utsikten från slottet är helt fenomenal över Edinburgh, fick vi veta men det var så mycket dimma att någon hade kunnat stjäla Edinburgh mitt framför näsan på oss utan att vi hade märkt det.

När vi sett oss mätta på slottet gick vi ut på stan och letade upp lite lunch på ett café. Leta café gjorde vi längs The Royal Mile, en hel engelsk mil med turistfällor placerade längs en gata mellan slottet och Holyrood House som är drottningens residens när hon är i Edinburgh. När vi ätit lunch kom vi fram till att vi nog skulle dela lite på oss och Elsa och Johannes gick på museum medans Carl och Sarah fortsatte strosa runt på stan. På museet fanns det mycket intressant att titta på, inte minst museet självt som var byggt med massor med blindgångar, trappor och gallerier som fick det att verka mycket större än vad det var. Roliga utställningar var en Newcomen motor, en ångmaskin, många modeller och sist men inte minst fåret Dolly uppstoppad nere i källaren.

När klockan började närma sig den avtalade återsamlingstiden gick vi för att leta upp Plaice du Chocolat som var nämnt i Sarahs guidbok för att kunna servera den bästa chokladmjölk man någonsin druckit. Problemet var bara att det gick inte att hitta stället… I stället hittade vi varandra längs gatan och fortsatte ner och tittade på utsidan av Holyrood House. I närheten av Holyrood House ligger Holyrood park som består av ett par berg som ligger insprängda mitt i Edinburgh, med trevlig stigar och vandringsleder runt. Vi bestämde oss för att vi ville upp på ett av bergen för att titta på utsikten men kom fram till att vi inte orkade gå hela vägen. Snabbt bestämde vi att vi skulle gå tillbaka till hotellet, byta om till bergsbestigarutrustning och ta bilen så långt vi kunde. På vägen hem införskaffade vi även öl att förtära på toppen av Arthurs Seat som berget vi bestämt oss för att bestiga hette. När vi kom tillbaka till Guesthouset upptäckte vi, med viss bitter förtjustning att det börjat regna ordentligt. Vi bestämde oss för att det kanske skulle gå över så vi gav oss iväg med bilen.

På vägen till berget upptäckte vi till vår fasa att fastän GPSen var inkopplad i cigaretttändaruttaget så höll batteriet på att ta slut: Cigtändaruttaget fungerar inte. Vi kom fram till att vi inte kunde göra något åt det just då men lyckades krångla oss fram till berget med hjälp av reservGPSen. Under tiden hade det mycket riktigt slutat att regna. Sedan var det dags för bergsbestigning och till allas förvåning var det Elsa som var mest taggad så hon nästan sprang uppför berget. Vi andra tog det i lite mer sansad takt men så småningom kom vi upp på toppen och kunde verkligen njuta av utsikten. Medans vi stod där och njöt av vår öhl och vår utsikt hörde vi en helikopter på avstånd som kom närmare och snart såg vi en ambulanshelikopter som flög in över stan för att landa i närheten av ett rökbloss i en park, mycket dramatiskt.

Efter denna mödosamma bergsbestigning var alla väldigt hungriga och vi gav oss ut att leta mat och en flaska whisky att hålla förkylningar borta med. Indisk middag blev det, tre underbara rätter i stegrande kryddstyrka (2 kycklingar och en lamm) med popudum, naan, raita, ris och massor med vatten. Dessutom kom vi fram till att vi nog var tvugna att dricka lite Cobra, roligt indiskt öl. En underbart god och trevlig måltid, helt enkelt.

Andra dagen: Edinburg

Vattenfall, Hermitage, Rumbling Bridge
Pitlochry (åka igenom)
Edradour distillery. Skottlands minsta. Provsmakning, rundtur.
Blair Castle
Småvägar, vacker utsikt
Cream tea + torghandskar+, minikilt
Fort George. Inta fortet.
Ardersier. Gun Lodge Inn. God mat
Kasta macka

Dagen inleddes med frukost på hotellet. Den här gången ingick haggis i den skotska frukosten, så nu har vi testat det. Det var faktiskt riktigt gott, smakade som en blandning av blodpudding och isterband. Frukosten blev dock lite "störd", för brandlarmet hann gå så där fem gånger… Det var iaf inte vår frukost som blev bränd 😉

Sen åkte vi vidare för att titta på ett vattenfall som hotellägaren tipsat om, the Hermitage och Rumbling Bridge. Där klättrade vi runt en stund och fotade massor, det var riktigt häftigt landskap. En flod med massor av stenar i, och på sina ställen stora vattenfall.

Näst på schemat kom ett distilleri som vi hittade längs vägen, Edradour, Skottlands minsta distilleri. Där gick vi en guidad tur och lärde oss hur man tillverkar whiskey. Vi fick även provsmaka en tioårig whisky och en whisky cream (ungefär som Baileys). Innan vi bestämde oss för vad vi skulle köpa tog vi en sväng till baren och testade en 24-årig whiskey (mest för att ha provat, den kostade £115 så den fick inte riktigt plats i budgeten) och en "un-chill filtered", dvs en whiskey som smakar lite mer för att de inte tagit bort en massa oljor som finns naturligt i whiskeyn. Om man lägger is (gud förbjude enligt guiden) i sådan whiskey blir den nämligen grumlig och inte så aptitretande. Eftersom det då finns sådana som lägger is i sin whiskey så tar de bort oljorna för att folk inte ska tro att det är något fel på den.

Efter det körde vi vidare norrut till Blair Castle. Vi tittade dock bara på det utifrån och passade på att äta lunch (mackor) på en äng (archery range) brevid. På andra sidan var det ett stort scoutläger. När vi sett slottet körde vi tillbaka en bit och åkte genom Pitlochry (igen), en liten stad med massor med turister. Sen började det riktigt äventyret, småvägar norrut mot distillerier och Inverness. Dessvärre insåg vi efter ett tag att vi inte skulle hinna fram till distillerierna innan de stängde, så vi fick njuta desto mer av det hisnande landskapet istället. Vi hade riktigt tur med vädret och solen sken nästan hela dagen (fram till efter eftermiddagsfikat kl fem, då blev det lite dimmigt). På vägen såg vi ett gäng slott, bland annat Braemar Castle, Balmoral Castle (där drottningen bor från och med imorgon, så efter det är det stängt för besökrare) och några till. Vi säg även en massa får som gick fritt på hedarna (och vägen), stora berg, små berg, ljunghedar, bäckar och allmänt vackert landskap. Naturligtvis hade vi tid för afternoon tea, te och scones med grädde och sylt. Carl och Sarah köpte en minikilt till Sarahs nyfödde brorson och Elsa hittade ett par torgvantar med nerfällbart fingerskydd, mycket bra att ha.

När vi väl kom ut på lite större vägar (vägar med två siffror så som A93, istället för tre eller fyra (A939, B9006)) så gick det mycket snabbare. Runt sju var vi framme i Inverness och bestämde oss för att fortsätta ut till kusten och Fort George. I Fort George gick det inte att bo, men det fanns ett väldigt häftigt fort att titta på. Vi intog slottet medan vi hörde skjutövning i bakgrunden. Sen var det dags att leta upp ett Bed and Breakfast och lite mat. Vi hamnade längst upp på vinden med vacker utsikt över havet. På andra sidan vägen fanns maten i form av Gun Lodge Inn, där vi blev ordentligt mätta på tomatsoppa, bruchetta, Caesarsallad, kycklingenchiladas och kycklingpaj. Kvällen avslutades med mackkastning på stenstranden (då tidvattnet nått upp dit igen, tidigare på kvällen var vattnet så där 50 meter längre ner så då fick man kasta riktigt långt)

Fjärde dagen: Hermitage, småvägar, distilleri, Fort George 

52 bild(er)

Efter att ha lämnat ett soligt och tokigt varmt Sverige är vi nu framme i Skottland. Först verkade det dock som om Elsa skulle få stanna hemma eftersom hon inte hittade sitt pass. Efter att ha tömt bokhyllan två gånger kom hon dock på att det låg i scannern och sedan kunde resan påbörjas. Vi började med att spela Fluxx på Säve flygplats någon timme innan vi fick gå på planet, sen tog resan två timmar. På flygplatsen utanför Glasgow var det ganska varmt och soligt när vi kom fram och vi packade snabbt in oss i bilen och började köra mot Edinburgh. Ungefär halvvägs blev det väldigt dimmigt, och när vi steg ur bilen utanför hotellet/Bed and Breakfast-stället var det ganska kallt och fuktigt. Vi fick två trevliga rum (naturligtvis med heltäckningsmatta) och begav oss sedan ut för att hitta kvällsmat. Det blev en god italiensk restaurang som värden tipsat oss om. Mätta och nöjda avslutades kvällen med chocolate chip cookies och te. Imorgon är det sight seeing i Edinburgh som gäller.

 

Man kanske skulle köpa en bok om Skottland. Kan vara bra att ha i bilen om inte annat 😉 Frågan är vilken man ska satsa på

• Skottland : promenader, sjöar, berg, fiske, slott, whisky, 187 kr, 2005, 224 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9178863724
• Skottland : topp 10, 78 kr, 2007, ?? sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9178864747

Skottland, 64 kr, 2007, 144 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146216278

• Lonely Planet Scotland, 168 kr, 2006, 476 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=1741044375
• Destination Scotland, 160 kr, 2004, 64 sidor, http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9162265229

Lonely planet är helt klart flest sidor för pengarna iaf