Kategori: Hundarna

Något jag hör ganska ofta är ”vardagslydnad kan man inte träna med klicker, det funkar bara till tricks och lydnad”. Enligt mig kunde inget vara mer fel, men det är inte lika ”lätt” att träna vardagslydnad med klickerträning som det är att träna lydnad med klickerträning för den som inte var van.

Den första distinktionen jag vill göra är mellan ”att träna med klicker” och ”klickerträning”. Att träna med klicker innebär för mig att man använder klickern som belöningsmarkör ibland, framförallt i t ex tävlingslydnaden, men man använder sig inte fullt ut av hela klickerträningens potential. Klickerträning innebär för mig att man fokuserar på att förstärka (belöna) rätt beteende, att man låter hunden erbjuda beteenden frivilligt (använder så lite hjälper som möjligt som man sedan måste träna bort), att man använder en belöningsmarkör och att man fokuserar på det man kan se (och överanalyserar inte hundens beteende: nu tänker han si, nu tänker han så). Eftersom jag är naturvetare gillar jag bevis och forskning, och det finns otroligt mycket forskning bakom just inlärning. Därför känns det extra bra för mig att veta att mina träningsmetoder har stöd i vetenskapligt bevisade teorier. Att då använda sig av klickerträningen i allt man tränar gör att man kan uppnå klickerträningens full potential och få en hund som verkligen älskar att lära sig saker,

Så, tillbaka till ursprungsämet, vardagslydnad. I vardagslydnaden säger många ”hunden måste veta vad ett nej är”, ”hunden måste veta när den gjort fel”. Jag kan hålla med i precis vad det står, men inte hur man traditionellt sätt lärt in det. Kan man lära vilda delfiner att jobba i flera timmar för en bit fryst fisk (när de lika gärna skulle kunna fånga sin egen), så tycker jag nästan det gränsar till lathet att inte lägga upp all sin hundträning på samma sätt, dvs med positiv förstärkning. Klickerhundar vet vad som är ”fel”, dvs vad som inte lönar sig, eftersom de inte får någon belöning då. Man kan även lära klickerhundar ett nej, men frågan är hur och till vad man använder nejet (Lena, min kollega i Canis avdelning Göteborg och Kungsbacka) skrev ett väldigt bra inlägg om det för några dagar sedan, läs gärna det på hennes blogg, klickersmart.se.

En av anledningarna till att det är svårare att träna vardagslydnaden klickerskt tror jag är att vardagen inte är lika kontrollerad som lydnadsplanen vad gäller att jag som förare har kontroll på allt roligt. Det är också så att vi tillbringar den största tiden med våra hundar i vardagen och då orkar vi inte alltid vara pedagogiska och träna. Vad vi dock inte får glömma är att för hunden är allt träning/inlärning. För den spelar det ingen roll om vi är på lydnadsplanen eller hemma i köket, den lär sig hela tiden vad som lönar sig. Det gör att man för att lyckas bra med vardagslydnaden måste planera ordentligt, och se till så att man har kontroll på situationen. Man måste helt enkelt ta träningen i små steg och successivt höja störningarna för att lyckas och bygga ett stabilt beteende.

Men jag vill inte ha en hund som hittar på en massa egna saker… Det är ju också så att alla inte vill ha en aktiv hund som tar egna initiiativ, men man kan naturligtvis även träna passiva beteenden med hjälp av vardagslydnad och få en hund som går fint i kopplet för att den tycker att det är kul istället för att den tycker det är obehagligt. Dessutom tar hundar ofta egna initiativ när de är uttråkade och inte har fått tänka tillräckligt mycket, alltså gör träningen att de blir mer nöjda med tillvaron och inte hittar på en massa saker.

Men jag vill inte ge min hund så mycket godis, den kommer bli tjock… Ja, om hunden får träningsgodis utöver sin egen mat kommer den naturligtvis att bli tjock. Men varför ge hunden extra godis när den lika gärna kan få träna för att få sin mat? Varför ska hunden få ”gratis” mat en gång om dagen? De flesta hundar (även de som äter dåligt) tycker oftast att det är roligare att arbeta för maten än att bara få den serverad i sin skål. Om man någon gång behöver använda extra gott godis (t ex när det är väldigt svåra störningar), så får man minska ner lite på hundens vanliga mat istället. Jag har alltid minst två sorters belöningar med mig i jackan. De ligger där hela tiden så att jag inte gömmer dem hemma när jag går ut. Vanligtvis har jag någon sorts torrfoder (det är en stor fördel att ha hundar som äter allt 😉 ), en boll och så en påse mjuk kattmat som bara används som jackpotbelöning vid t ex särskilt svåra störningar och särskilt väl genomförda övningar (t ex en jättefin inkallning).

Men det fungerar ju hemma… Utryck som ”det fungerar ju hemma” hör jag ofta på kurs (och ibland är jag själv sugen på att säga det 😉 ). Ja, det fungerar hemma eftersom vi har tränat det hemma. När vi kommer till en ny plats måste vi sänka kriterierna och börja om lite i träningen så att hunden lär sig att det fungerar likadant på den nya platsen. Även här kommer svårigheterna med vardagslydnaden in. När ett vardagsbeteende som vi tycker att vi tränat mycket och att hunden kan inte fungerar, då blir vi lätt frustrerade och säger till hunden ”NU sätter du dig” vilket får till följd att hunden tycker det är obehagligt att sätta sig eller sätter sig långsamt.

Så för att lyckas träna klickerskt även i vardagslydnaden krävs det mycket av en själv som förare.

• Kontrollera omgivningen
  • Tillgång till belöningar. Se till så att hunden bara kan få belöningar av dig och när du tänkt dig det, dvs låt inte hunden självbelöna sig. Att sno mat från diskbänken är naturligtvis väldigt självbelönande eftersom hunden får något riktigt gott för besväret.
  • Undvik möjligheter att göra fel. Hunden lär ju sig hela tiden, och får den göra ”fel” många gånger lär den sig att göra det. Tränar du t ex att inte ta skor från skohyllan, se till så att hunden inte kan ta skor från skohyllan när ni inte tränar. (för att lyckas med det finns många strategier; sätta kompostgaller för, använda hatthyllan istället, gå barfota…)
• Planera träningen
  • Skriv gärna ner en plan för hur beteendet ska se ut, i vilka miljöer de ska fungera etc. och när du sedan tränar skriver du upp vilka störningar du tränat med och hur det gått för att du ska kunna ha koll på vilka störningar du behöver träna mer på och för att undvika att träna på samma saker hela tiden. Att träna på det man redan kan gör ju inte att man kommer vidare.
• ”Självkontroll”
  • Det krävs även mycket ”självkontroll” från förarens sida. Det går inte längre att skylla ifrån sig genom att säga ”hunden fattar inte” eller ”han är så envis”. Om beteendet inte fungerar beror det helt enkelt på att jag som förare inte tränat det tillräckligt bra. Det gör också att det inte är hundens fel om det blir fel, utan jag som förare måste då planera träningen annorlunda. Om jag känner kommer ner på stan ett behov av att säga ”men han går ju fint i koppel hemma” så kan jag genom att bara tänka till lite komma på med vilka nya störningar jag måste träna: andra människor, bilar, andra hundar, godispapper på marken osv. Det hjälper mig inte heller att bli arg på hunden, pga tidigare nämnda anledningar, och eftersom jag då kan förstöra vår tidigare träning genom att hunden tycker det blir obehagligt och tråkigt. Ilska känns bra för mig själv för stunden, och om jag får som jag vill genom att bli arg har jag dessutom fått förstärkning för att bli arg. Däremot har forskning visat att det är kontrproduktivt att ventilera sin ilska så eftersom ilska föder mer ilska… Ingen läkare skulle föreslå våldsamma TV-spel, skräckfilmer eller romantiska noveller för att ”bota” ilska, rädsla eller ensamhet.

Jag har tänkt att jag de kommande dagarna ska skriva lite om några vardagsbeteenden som jag tränar med mina hundar och som är ett måste för mig.

Här pågår klickerträning 😉

Dagens fråga: Vilket vardagsbeteende tycker du är svårast att träna?

Drömmer du om att stå på prispallen? Ta ett lydnadschampionat? Tävla i SM?

Att ha mål med sin träning är väldigt viktigt och motiverande, men de får inte skapa prestationsångest. Om vi har för höga mål och glömmer bort att ha kul i vår träning (som jag skrev om igår) är det väldigt lätt hänt att vi får prestationsångest och att träningen blir tråkig och allvarsam för både mig som förare och för hunden.

De allra flesta har resultatmål med sin träning, t ex ta ett förstapris i lydnadsklass 1, bli uppflyttad till högre klass i sök eller vinna klubbmästerskapet. Resultatmålen ligger långt fram i tiden och är oftast det som motiverar oss att träna, men ju närmre tävlingsdagen vi kommer desto viktigare blir uppgiftsmålen. Uppgiftsmål kan till excempel vara att ge rätt signal, hitta en bra känsla eller få till en bra inkallning.

Saker man inte har kontroll över skapar stress. Stressen som resultatmålen förstör koncentrationen och gör att man tappar bort fokuset på här och nu. La?gg inte din uppfattning om huruvida ta?vlingen ga?tt bra eller inte i ha?nderna pa? domaren eller konkurenterna (dvs enbart titta på resultatmålet) utan fundera på vad du tyckte om det ni gjorde? Vad ska ni fo?rba?ttra? Vad vet du om din prestation?

När jag tävlade lydnad sist var jag t ex allra mest nöjd med platsliggningen eftersom jag vet hur mycket problem vi haft med platsliggningen och hur mycket vi tränat för att få den att fungera igen. Det visste ju ingen av de andra tävlande om eftersom de bara såg en hund som låg snyggt på tävlingen. Sedan fick vi en nia på fotgåendet, vilket ju är ett väldigt bra betyg, men jag vet ändå flera saker som jag vill förbättra, t ex vill jag att hon tittar på mig hela tiden i svängarna och inte flackar med blicken ibland.

Nästa typ av mål är ka?nsloma?l. De går ut på att fokusera på vilken känsla jag vill ha i min träning och vilken känsla jag vill att hunden ska ha i träningen. Fundera över vilken attityd du vill ha och vilken attityd som gagnar dig och din hund.

Den sista sortens mål jag tänkte ta upp är träningsmål. Träning leder till tävling (eller någon sorts avstämning, även om man inte vill tävla för en domare med sin hund kan man ju naturligtvis ändå ha träningsmål och en egen måttstock som man mäter sin prestation mot om man vill). För att komma framåt är det viktigt att ha tydliga mål med träningen. Man kan naturligtvis göra dem olika detaljerat, t ex vad är målet med den här månadens träning? Med den här veckans träning? Med det här träningspasset? Att tänka igenom sina träningsmål och skriva ner dem då och då är ett väldigt bra sätt att hålla kolla på vad man gör och vart man vill komma för. Att inför varje träningspass uttala målet med träningspasset högt kan också hjälpa en att fokusera på vad man ska göra. Tanken är ju hela tiden att träningen ska gå framåt!

Det här med olika sorters mål blev väldigt tydligt för mig när jag och Diesel startade på jaktprov i höstas. Mitt mål är naturligtvis att någon gång ta ett förstapris i nybörjarklass (och sedan i öppenklass osv.). När jag tävlar vill jag iofs alltid att vi ska vara redo och genomtränade för ett förstapris. Jag skulle t ex aldrig starta i en lydnadstävling om jag inte trodde att vi hade en chans på ett förstapris. På jaktprovet var det nu lite annorlunda eftersom jag aldrig startat på jaktprov tidigare så hade jag ett antal mål med jaktprovsstarten.

• Resultatmål
  • Våga starta (uppnått)
  • Ta ett förstapris (inte uppnått)
• Uppgiftsmål
  • Stadga vid vattenapporteringen (uppnått)
  • Snygga avlämningar i hand (uppnått)
• Känslomål
  • Ge Diesel en bra upplevelse av jaktprov (uppnått)
  • Ge mig en bra upplevelse av jaktprov (uppnått)

Om mitt enda mål hade varit resultatmålet att ta ett förstapris hade jag naturligtvis blivit väldigt ledsen av att vi inte fick ett förstapris. Som det var nu var jag ändå väldigt nöjd med vår insats. Vi vågade starta, Diesel hade jättefin stadga vid vattenapporteringen och vi hade skoj båda två.

Min sista rekommendation till er är dock att lite då och då släppa tankarna på mål helt och hållet och bara ha kul med era hundar. Släpp all prestige och prestationsångest, gå en härlig sväng i skogen och bara njut tillsammans med din hund. Man måste inte alltid ha ett mål med sin promenad!

Tankarna i det här inlägget är en blandning av mina egna tankar och anteckningar från ett föredrag i tävlingspsykologi med Niina Svartberg. Får ni möjglihet att lyssna på henne så rekommenderar jag verkligen det.

Avslutningsvis några bilder som symboliserar några olika mål för mig

Resultatmål: förstapris (och klassvinst)

Uppgiftsmål: Fokuserad och lugn platsliggning

Känslomål: Glädje

Träningsmål: Gå långsamt (det var det svåraste Diesel någonsin gjort om ni frågar henne 😉 )

Dagens fråga: Vad är det viktigaste med ditt ”hundägande”? Vad har du för resultat-, uppgifts-, tränings- och känslomål?

Dagens inlägg får bli en fråga: Hur många julkalendrar har du? (hur många följer du?)

Jag har för tillfället ett antal

1. Chokladkalender. Ett måste för mig i december. I år är det Nalle Puh på framsidan 🙂
2. Självkänsla-julkalender. En kompis till mig jobbar som självkänsla-coach och har skapat en julkalender med små självkänsla-tips varje dag. Många intressanta funderingar.
3. Canis julkalender. Rabatt på olika varor i webshoppen. Hundarna måste ju också få julklappar 🙂
4. Julkalender om djurträning.
5. Julkalender i iPhonen. Advent 2010 med tips om olika appar som man bara inte kan vara utan 😉
6. SVTs julkalender Hotell Gyllene knorren. Halvsöt julkalender som jag aldrig hinner se när den sänds, men SVT Play är min bästa vän 🙂 (nästan 😉 )

Har ni några bra julkalendrar ni kan tipsa om?

www.blomsterhundar.se

Dagens lucka blir en diskussion kring skällande hundar och hur jag tränat bort skällandet vid dörren med Diesel.

Många hundar skäller när det knackar på dörren, eller när någon ringer på ringklockan på TVn… På Gräddgatan jobbade jag intensivt en period för att lära Diesel att vara tyst när det skällde på dörren, och lyckades jättebra med det. Sedan vi flyttade till huset har jag inte tänkt så mycket på det, men hon har iaf börjat skälla så fort det kommer någon, både när jag är hemma och när jag kommer hem. Jag tycker det är ganska irriterande och vill hellre att hon är tyst, så vi började träna igen (= jag tänkte mer aktivt på vad jag gör när hon skäller)

Först tycker jag man ska fundera över varför hunden skäller. Är den rädd? Frustrerad? Glad? Diesel skäller mest när hon blir överraskad, och så lite när hon inte vet vad hon ska göra 😉 Just skällandet vid dörren är därför inte så svårt att ersätta med ett annat beteende, dvs att jag lär henne vad jag vill att hon ska göra istället. Jag började jobba med det lättaste, dvs när jag kommer hem. Jag gjorde helt enkelt så att om hon skällde när jag gick upp på verandan, så väntade jag tills hon var tyst innan jag öppnade dörren. Skällde hon då stängde jag dörren och väntade tills hon var tyst innan jag gick in. Efterhand gjorde jag det svårare genom att jag stampade utanför dörren, knackade på dörren, knackade med dörrknackaren (eller vad den nu heter, vi har iaf ingen ringklocka utan en mässingsring som man knackar på dörren med). Efter bara två-tre tillfällen kom hon ihåg att man skulle vara tyst när jag knackade på dörren (kul att se hur lätt det var att hitta tillbaka till det, vi tränade ändå på det ganska mycket för drygt ett år sedan).

Nästa problem är att hon skäller när andra kommer, och då mycket mer än när bara jag kommer hem. Det är lite taskigt att låta folk stå ute och frysa nu i väntan på att hunden ska bli tyst, men tack vare två duktiga frivilliga personer (eller nästan frivilliga 😉 , hundvakten och husse) så har vi kommit en bit där också. De jobbar på precis samma sätt som jag, öppnar dörren först när Diesel är tyst. Under tiden sitter jag och ser ut som att det regnar och bryr mig inte alls om att det ringer på dörren. Väldigt enkel träning för min del måste jag säga 😉 Eftersom ytterdörren ligger i vinkel med vardagsrummet kan jag sitta i soffan och göra tummen upp åt den som knackar på dörren medans Diesel står på andra sidan dörren och skäller 😉 Eller, nu är hon faktiskt nästan tyst. När hundvakten kom igår var hon knäpptyst. Svårast är det när husse kommer och när det är mörkt ute, men vi är snart där. Idag var hon helt tyst när grannarna kom och knackade på en efter en 🙂 (vi bjöd in alla grannarna på vägen på lite julfika, det blev väldigt lyckat)

Anledningen att hon skäller så när det knackar har ju naturligtvis varit att det lönar sig, dvs det knackar, hon skäller, jag går och öppnar och hon får träffa en ny rolig person. Nu får hon inte träffa personen förrän hon är tyst vilket kan leda till att hon skäller, blir tyst och dörren sedan öppnas. Om man fastnar i det stadiet är det viktigt att dörren inte alltid öppnas om hunden skäller. Då kanske man får ha snälla grannar som knackar på och sedan händer inget alls (på Gräddgatan satte jag upp en lapp på dörren där jag bad brevbäraren ringa på ringklockan när han lagt in posten, då han gjorde det satt jag lugnt och gjorde ingenting medan Diesel skällde, var hon tyst när det ringde på fick hon en godis).

Jag kommer nu varva detta med att spela upp ringklocksljud på datorn (hon skäller på det också…) och låta folk knacka på dörren utan att komma in / komma in först när hon är tyst. Vårt nästa problem är att hon skäller på alla som går förbi utanför staketet. Det tycker jag är klurigare att träna för det går inte förbi folk så ofta så det blir få träningstillfällen. Just nu är min strategi bara att bryta det, när jag hör att hon skäller kallar jag in henne så får hon gå in. Till sommaren tänkte jag dock ta tag i att vara ute samtidigt som henne så att jag kan belöna henne när det går förbi folk och inte låta henne vara ute så mycket själv så att hon får chansen att skälla.

Behöver ni dörrklocksljud är den här sidan väldigt användbar (även om man tröttnar på ljuden efter ett tag…). Här finns knack-ljud, kan också vara bra att ha 🙂
www.blomsterhundar.se

Lite sent kom jag på att det här med julkalendrar är väldigt kul, och att jag också vill ha en 🙂 Därför tänkte jag att jag varje dag fram till jul ska öppna en ny ”lucka”, det kan vara små tricksutmaningar, sidor som jag tycker är intressanta, tävlingar och funderingar.
www.blomsterhundar.se