Blogg

De senaste veckorna har Yarrow gjort både FBR (funktionsbeskrivning retriever) och BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning hund). Jag tycker det är spännande att se hur de reagerar och få någon helt utomstående som bedömer hundarna (jag har gjort funktionsbeskrivning och MH med Ludde, funktionsbeskrivning och MH med Diesel samt BPH och MH med Seeker). Allra roligast och mest nytta med beskrivningarna är det ju förstås när en hel kull beskrivs – då går det se skillnader och likheter inom kullen, men jag tycker öndå det är kul att se om jag känner igen hundarna eller inte. Och oftast gör jag det 😉

Funktionsbeskrivningen tyckte Yarrow var det roligaste som hänt på oerhört länge – minus passiviteten, den tyckte han var helt onödig 😉

Först får de nosa av publiken och sedan är första momenten markering med en vanlig dummy. Det görs två gånger – vilket var bra för första gången var Yarrow helt sysselsatt med att nosa på gräset när kastaren gick iväg 😉 Han spikade dock markeringarna ändå, grep snabbt och kom nästan raka vägen in (tanken är ju inte att en ska träna inför beskrivningarna, men det visar naturligtvis ändå hur bra träningen håller ihop även utan kommando (eftersom en inte får säga något till hunden under tiden). Jag vet att han har lätt till bus med ”konstiga” dummyer och att han gärna kollar av omgivningen lite om han får chansen

Andra och tredje momenten, en tung och en lång dummy, var därför ännu roligare. Han sprang ut och greppade dummyerna (den tunga efter lite pepp från mig, den var svår att få tag på) och sedan ville han gärna busa.

Därefter var det passivitet i 2 minuter och då var han rätt uppe i varv och aktiv – nosade, gick omkring, pep lite osv. (Hade det varit träning hade jag ju förstås jobbat annorlunda med honom, nu fick jag inte göra något och det var nog jobbigast för mig 😉

Sedan var det dags för det rörliga föremålet – när han närmade sig det åkte det iväg längs marken. Superskoj sa han, nu kan vi busa ännu mer 😉

Efter det var det passivitet i två minuter igen – återigen var han lite orolig och pep lite. Den här gången la de dessutom ut söket samtidigt (gick runt och kastade markeringar i sökområdet, för att sedan plocka upp dem så när det var dags att skicka var det tomt).

På söket glänste han – inga problem att täcka hela sökområdet. Han sökte med bra fart och intensitet – och mig brydde han sig inte om alls 😉

Även momenten med svåråtkomlig dummy var hans grej – först fick han hämta en markering, därefter kastades en markering, vi vände oss bort och så plockades den upp och gömdes i en fastsatt kattbur för att hunden inte ska komma åt den. Från det att de hittar dummyn i kattburen väntar man i två minuter – och han höll på hela den tiden med att försöka komma åt dummyn 😉 hade vi väntat några minuter till hade han nog bitit av kopplet som buren satt fast med och brutit sig in i lådan eller apporterat hela lådan 😉 Och mig frågade han inte en enda gång – han bara jobbade på. Rätt självständig och ihärdig den här killen kan vi väl sammanfatta det med 😉

Sedan var det dags för viltintresse – en markering med en and. Han sprang ut och började gripa, men tog den först när jag peppade honom lite. Att lämna den till mig var ju inte överst på hans agenda – när han nu hittat något så fint – men med lite uppmuntran kom han in och lämnade av.

Därefter var det dags för sista passiviteten – två minuter. Då var han faktiskt väldigt stilla nästan från början och tyst i nästan 1,5 minut – det behövdes bara ett rejält sök och några markeringar för att han skulle bli lite trött 😉 Nej, men den passiviteten kändes iaf mycket bättre och för att vara en helt ny situation så är jag inte förvånad över hur han reagerade i de tidigare två passiviteterna.

Allra sist var det dags för skott. Skytten gick iväg och sköt två skott, därefter kopplade vi loss och han fick springa och hälsa på skytten. Här kom det som överraskade mig mest – han gillade inte skotten. Han har hört skott tidigare utan att reagera, så jag trodde inte de skulle vara något problem men han gick och ställde sig bakom mig, blev lite låg och var inte jättesnabb på att springa ut till skytten när jag kopplade loss.

Förutom skotten så var det inga direkt överraskningar i bedömningen – han är ihärdig, självständig med ett stort föremålsintresse och har lite svårt att varva ner ibland så det jobbar vi förstås på. Med tanke på hur han reagerade på skotten så inledde jag kampanjen ”älska skott” när vi kom hem – för som jakthund behöver en förstås gilla skott och ett par veckor senare skulle vi göra BPH. Om han fortfarande tyckte skott var läskigt då hade vi avstått skotten på BPH:t, men efter ca 50 knallskott följt av riktigt god godis hemma i trädgården 2-3 st, några gånger per dag i två veckors tid så gick han inte längre iväg när skotten gick utan satt förväntansfullt och tittade efter sin belöning 🙂

I söndags var vi då iväg och gjorde BPH. Här är det mer vardagsgrejor som bedöms – leklust, matintresse, hur hunden reagerar på skrammel och udda underlag t ex.

Han tyckte det var kul att leka med andra människor och har inga problem att bli hanterad av någon annan – även om gräsmattan och dofterna nästan är det allra bästa 😉

Matintresse har han – hunden som knäckte en tand när han bröt sig in i en oöppnad konservburk med kattmat… Så den övningen löste han galant – en lös godisbit, en som låg lite gömd under en burk och en som låg gömd under en fastskruvad burk. Han skruvade raskt loss den burken, käkade upp godisen, tog burken och gick iväg 😉

Överraskningen – en gubbe som reser sig upp – reagerade han förstås på precis när den ställde sig upp men sedan tog nyfikenheten snabbt över och han var framme och kollade utan att jag gjorde något.

Samma sak med skramlet – han reagerade men tog sig fram och undersökte det själv även om han inte var lika snabbt framme vid det som vid gubben (skramlet var lite läskigare)

Närmande av person tyckte han var helt lugnt, på gränsen till ointressant. Han tittade på gubben när den närmade sig men hade stenkoll på att det var en människa så han brydde sig inte nämnvärt. (Seeker, Diesel och Ludde skällde lite grann på den konstiga personen som närmade sig innan de insåg att det bara var en människa)

Underlagen gick han med mig över och fick ”bra” bedömning på (dvs hanterar dem, inte rädd osv) men han tyckte ju inte det var det roligaste som fanns utan testade att gå vid sidan vid andra försöket (Seeker å andra sidan älskade konstiga underlag – gallertrappor, skrammel mm).

Sedan kom det allra bästa – när det var dags för skotten så reagerade han lite mer än jag skulle vilja på på det i rörelse men var bara positiv i det som kom när han var stilla och släppte det jättesnabbt. Så skönt att träningen gett resultat så snabbt, det sista lilla som är kvar kommer vi snart bli av med också 🙂

Överlag inga överraskningar – en glad och positiv kille vars nyfikenhet övervinner konstiga saker 🙂 <3

Den mesta aktiviteten sker i Klickerförlagets och Apportering till vardag och fests regi, så det blir visst bara årssammanställningar här 😉

Under 2021 utökades i alla fall flocken med ungefär 10 kaniner, 20 höns och Sea-Croft Yarrow, kallad Yarrow. Med en drygt ettåring och en 3.5 åring i familjen så blev det en minst sagt intensiv period, men Yarrow hanterade det väldigt fint. Han är en stabil typ som är väldigt rolig att träna. Det ska bli spännande att se hur han utvecklas framöver.

Med Keen fortsatte jag träna mot provstart. Vi startade på SGL:s working test för första gången och trots att jag var jättenervös var han stabil vid sidan och vi fick in en apport. Sedan åkte vi ut på apport 2 eftersom jag inte lyckades hålla honom i rätt område och det fanns väldigt lite vittring (minst en hund till åkte ut på den apporten).

Vi startade också på B-prov i Sverige och fick ett andrapris – vattendirigeringen blev för omständlig. Sedan åkte vi till Danmark och startade och fick ett förstapris i öppenklass, så målet för 2022 är förstås att ta ett förstapris i öppenklass i Sverige så vi är redo för eliten sedan.

Vi hann även med några jakter, börja revidera Apportering till vardag och fest (andra utgåvan kommer ut i juni 2022) och påbörja bygget av vårt nya hus – Blomstergården. Jag återkommer med mer information om husbygget i ett eget inlägg.

När jag tittar tillbaka på 2020 så har det hänt väldigt mycket, och det mesta har, Coronan till trots, varit positivt.

Första halvan av året ägnade vi åt att vänta på Verner, men så 12 maj, 3 dagar försenad 😉 dök han upp. En fantastiskt nöjd och glad liten kille som bara hänger med på allt – renoveringar, bilresor, hundträning, badturer och så vidare.

En annan väldigt stor överraskning blev att vi köpte en gård – det var inte alls planen 😉 Redan när vi började leta nytt boende för sex år sedan ville vi bo mer lantligt med lite egen mark, men hittade inget som passade våra krav så vi byggde ett nytt hus i samma villaområde. Vi har hållt koll på Hemnet lite då och då, och i våras dök det upp en gård som vi blev intresserade av. Vi budade på den och var med länge i budgivningen, men förlorade. Några veckor senare dök det dock upp en ännu bättre gård – så då la vi ett förhandsbud med en gång och fick gården! Under sommaren och hösten har vi sedan renoverat och renoverat, och så renoverat lite till 😉 men nu har det blivit riktigt bra.

Totalt är det ca 13 hektar mark, varav 5 hektar betesmark och 7 hektar skog. Jag fick hjälp av några kompisar i somras så då röjde vi undan en massa gammalt skräp, tog ner gammalt fårstängsel och byggde en hoppträningshage. Framöver kommer jag fortsätta anpassa marken ännu mer för hundträning – både för egen träning och kurser.

Keen

Träningen med Keen har varit väldigt rolig under året. Han känns väldigt bra och gör så mycket rätt. Vi har dock fortfarande lite utmaningar kvar att jobba på för att få helheten att hålla ihop på prov. Inför våren var vi jättetaggade att starta på WT, men det blev ju tyvärr inga. Årets första provstart blev KKL:en, vilket även blev årets första jakt för Keen och det var inte helt lyckat 😉 Första såten gick bra, alla hundarna fick i lugnt och fint tempo in två änder var. Andra såten regnade det ner så mycket fåglar att Keen inte klarade av att vänta på sin tur (nummer 4, sist), så vi fick tyvärr inget pris där. Sedan fanns det inte fler KKL:er att starta på i år, så vi satsar på nästa år istället. Däremot startade vi två gånger i öppenklass B-prov och fick med oss en nolla (pga missad vattendirigering, han ville inte lämna av en kanin och en missad dubbelmarkering) och en trea (pga missad vattendirigering och nedläggning av ett vilt på söket, innan han plockade upp det igen). För att få ny inspiration har vi fortsatt gå kurs en gång i månaden hos Jens Palmqvist. Fokus har varit walkupträning inför start på SGL:s novice-prov, men vi kom tyvärr aldrig till start i år. Några jakter har vi också hunnit med, vilket varit allra roligast. Både ”vanliga” apporteringsuppdrag (där vi jobbar och inte kan träna så mycket) men också några träningsjakter som vi kunnat styra mer över och få till riktigt bra träning. Nu gör vi en plan inför höstens provstarter och kommer igen då!

Diesel

Det jobbigaste som hände under året var att vi fick ta beslutet att låta Diesel somna in. Hon blev 12 i april och hade blivit mer och mer ”tantig” – hängde med i sitt eget tempo på promenaderna, stängde öronen och snodde mat när hon kom åt osv, men var pigg och glad för sin ålder fram till i mitten på augusti. Då fick hon jättesvårt att bajsa och det visade sig att hon hade fått en tumör i ändtarmen. Det gick inte att operera, så efter att ha fått en sista mysig vecka tillsammans med henne fick hon somna in hemma i vardagsrummet. Eftersom hon verkligen avskyr veterinärmottagningar efter många tråkiga besök där (livmoderinflammation x 2, ätit konstiga saker mm) så ville vi att hon skulle få somna in så lugnt och skönt som möjligt, och det blev väldigt fint. Sista dagen fick hon bada, leta korv, äta mjukglass och bara gosa. Det är oerhört tomt utan henne – hon var min första tävlingshund och vi har upplevt så mycket tillsammans. Jag kan inte ens skriva ner en bråkdel av det här så det får bli lite fina bilder och filmer istället <3

Under 2018 har vår flock förändrats ganska mycket. I november 2017 såg den ut så här: Seeker, Diesel och Ludde – och så en liten bebis i magen.

I november 2018 såg den ut så här: Keen, Viola och Diesel.

Viola föddes i början av januari och mycket av året har gått åt till att lära känna och ta hand om denna lilla solstråle.

I maj gick Ludde bort, 13.5 år gammal. Han lämnade förstås ett stort tomrum efter sig – han har liksom alltid funnits. Här har jag skrivit mer om det: Ludde har vandrat över regnbågsbron.

I slutet av sommaren flyttade Seeker till ett nytt hem, eftersom vi tyvärr inte kunde lita på honom när Viola började krypa omkring. Här har jag skrivit mer om det: Tre år av lärande och ett svårt beslut.

I början av augusti flyttade Keen hit, en svart retriever istället för de tidigare gyllene, och han har smält in jättefint i flocken. Här har jag skrivit mer om det: Joining the dark side och Första tiden med Keen.

2019 hoppas jag blir väldigt mycket lugnare vad gäller ändringar i flocken – och mer fokus på rolig träning, resor och tävling.

2017 har varit ett händelserikt år på många sätt. Så händelserikt att det redan sammanfattats i två årskrönikor:

• Klickerförlagets: Hej då 2017 – hej och välkommen 2018!
• Apportering till vardag och fests: Ett år då vi upptäckte världen

Men utöver det har vi hittat på en massa andra saker

Januari

Vi slappade, njöt av kalla promenader och lite snö samt började träna nosework. Husse bestämde sig för att köra med Seeker och jag körde med Diesel.

På jobbet hade jag fullt upp med att avsluta allt eftersom bestämde mig för att byta jobb precis innan årsskiftet.

Februari

Vi firade min brors födelsedag med god mat och min mammas födelsedag på hotell Havanna i Varberg.

Och så tränade vi nosework minst en gång i veckan.

Mars

Mer nosework-träning, men även lite jaktträning för Katarina Eriksson och Eva Thorén Söderström och utflykt till vattenfallen i Uddevalla när vi trodde att snön tröttnat och försvunnit.

Sedan kom den tillbaka 😉 innan den gav upp för gott och vi till och med kunde äta lunch utomhus under en av kurserna jag hade hemma.

Jag blev avtackad på Mechanum, där jag jobbat som marknads- och IT-chef i sju år, med middag och boulespel på Boule bar. Det blev många mätningar för att se vem som vann 😉

Sedan drog Klickerförlaget med respektive till USA för att turista och hänga på ClickerExpo.

April

Lena och jag hängde på ClickerExpo några dagar innan vi avslutade med mer turistande och jag åkte vidare till Schweiz för att hålla kurs. Där hade våren kommit längre så jag passade på att bränna mig lite på axlarna och fötterna 😉

Vi åkte till Växjö och firade påsk och Seeker tog sin första etta i öppenklass viltspår. Diesel fyllde 9. Jag började på mitt nya jobb i en helt ny bransch, som verksamhetsutvecklare på Veidekke – Sveriges fjärde största bygg-, anläggnings- och bostadsutvecklingsföretag.

Vi fick också träffa ”kusin” Frank, min svågers fralla för första gången.

Jag och Seeker åkte till Jens Palmqvist för att gå kursen ”Från dummies till varmvilt” sex gånger under året.

Maj

Seeker och jag startade på LabVästs jaktlek (nybörjarklassprov) och kom på tredje plats. Vi längtade tillbaka till USA och åt bagels 😉 Jag började träna med hjälp av min syster (inte hund utan på gym, väldigt konstigt att använda ordet ”träna” i det sammanhanget 😉 )

Vi var på ölmässa i Köpenhamn (eller mest husse, jag gick på stan med mamma och min syster, och så åt vi god mat och umgicks)

Helt plötsligt blev det varmt, så vi njöt lite av värmen. Husse köpte en motorcykel och lagom tills vi skulle åka iväg och äta räkmacka vid havet med den blev det kallt (fast vi åkte dit ändå 😉 )

Jag höll min årliga kurs hos kennel Curly Cottage och pussade på krullpälsar.

Jag reste en massa med jobbet – Solna, Lund och Oslo.

Juni

Jag var på Ingelstadgymnasiet utanför Växjö i två dagar och höll kurs. Sedan åkte jag, mamma och ett par kompisar med Seeker och Diesel till Skåne för att vandra ett par dagar. Vi såg bland annat Ale stenar.

Vi firade husses födelsedag med en noseworktävling för att hitta hans paket.

Jag och Seeker var i Skåne på kurs för Jens igen.

Och så var jag i Skåne med jobbet och gick omkring på höghöjdsbana – det kittlade i magen.

Vi firade midsommar med husses familj utanför Köping och började bygga hundhus.

Dessutom fick vi se bebisen i magen för första gången när vi gjorde ett tidigt  ultraljud.

Juli

Jag och Seeker åkte till Norge för att hålla kurs. Hundhuset började blir klart.

Vi tränade vattenapportering och åkte båt ut till en liten ö.

Årets bästa kurs – vårt sommarläger – hade vi i år på Väla kursgård utanför Borås.

Seeker debuterade på jaktprov med ett tredjepris. Vi passade också på att turista lite, först i Hjo och sedan i på vägen till Växjö och i Skåne. Vi såg bland annat en varggrop.

Både Seeker och Diesel klarade nosework-doftprov på eukalyptus. Vi fick besök av husses systerson och passade på att besöka Universeum.

Jag testade lite olika kläder 😉 Jobbkläder och ett par röda skor som jag hittade i garderoben.

Vi tittade på bebisen igen vid rutinultraljudet <3

Augusti

Vi inledde vår fotgåendeträningskampanj.

Vi var i Skåne igen och tränade – den här gången sköts det lerduvor, kastades markeringar och så skickade vi på lååånga memories – och Seeker var en stjärna <3 (förutom på fotgående då 😉 )

Lena och jag höll kurs i Uddevalla och i Finland.

Vi kompletterade vår stugby med ett Attefallshus – här ska det bli bastu framöver.

Lite andjakt, träningsjaktprov, svampplockning och invigning av Gothenburg Horse Show hann vi också med, liksom lite bebisförberedelser när vi testade att bära katten i bärsjal (han tyckte det var jättemysigt)

September

Lena och jag åkte till England och höll kurs.

Med hem hade jag en barnvagn som jag beställt (2900 kr i England, 7800 kr i Sverige…) och katterna godkände den med en gång.

Jag och Seeker startade på två jaktprov (och lärde oss en massa saker, läs mer om det på www.apporteringtillvardagochfest.se)

Jag dömde working test och husse och Seeker passade på att starta för första gången med väldigt bra resultat.

Jag, Seeker och Diesel var med på ett par gåsjakter.

Seeker och jag hängde med spanielgänger på rapphöns- och fasanjakt (och tränade fotgående i mängder!)

Ludde fick en helt egen dag med Lena på clinic i rörelseanalys för Annika Falkenberg – som han njöt!

Och så passade jag på att fylla år och göra studiebesök på några olika arbetsplatser på jobbet.

Oktober

Mer träningsjaktprov och korta höstpromenader – jag fick lite foglossningar och hade ingen kondition alls kvar. Det sista jag orkade göra var att träna fotgående på kurs i samarbete och fotgående för Katarina Eriksson, efter det blev det bara 10-15 minuterspromenader.

Jag var i Schweiz och höll kurs igen.

Vi var på överraskningsresa (min födelsedagsresa) i Båstad.

Jag och Seeker startade på vårt första working test och testade ömsom vin, ömsom vatten. Det där fotgåendet, och att hålla ihop sig 😉 Fantastiskt fina markeringar dock.

Vi fortsatte träna nosework (kurs tre eller fyra i ordningen 🙂 ) och anmälde oss till vår första tävling.

November

Jag var på ClickerExpo i Danmark.

Vi startade på vår första nosework-tävling. Husse och Seeker kämpade för att hålla ihop genom alla fyra momenten och Diesel hade klarat det hela bättre om jag inte var i vägen 😉 Sedan blev det successivt bättre i takt med fler och fler tävlingar. Husse och Seeker kom på tredje plats i fordonssöket på sin första officiella tävling.

Trixa tyckte det var utmärkt att jag låg i soffan och tog genast chansen att lägga sig på magen.

Vi passade även på att fota magen hos Elite Studio (som även tog våra bröllopsbilder)

December

Jag och Diesel tog ett diplom i nosework klass 1 (husse var tyvärr tvungen att jobba den dagen). Sedan tränade vi massor med nosework – privatlektioner för Mia Edelton, kurs för Britt Nylund och egen träning i Nordstan.

På Nissenosen hos Villgotts hund fick båda hundarna rosett för att de klarade båda söken 🙂 (inomhus och behållare). Nu väntar vi bara på fler tävlingar i närheten!

Vi tog det lugnt och väntade in julen. Njöt av snön, som försvann två dagar innan jul… Var på spa, gjorde köttbullar och isterband med min familj och sedan kom min familj hit och firade jul. Årets bästa julklappar var en gungstol, ett lapptäcke som mamma sytt och att vår bröllopstavla kom upp.

Nu väntar vi på att bebis Blomster ska titta ut – det verkar bli 2018 som vi hoppades på 😉 (beräknat datum var juldagen)

Vi önskar er ett jättegott nytt år!