Dåså, sista dagen på USAvistelsen. Vad skulle vi göra med den? Vibestämde oss för att vi skulle leta lite efter objektiv, något roligttill Eva i födelsedagspresent och böpar* till Olle. Det gick inte såbra med objektivletandet, det är ingen som vill sälja så speciellaobjektiv som vi vill ha, i alla fall inte än. Allt hopp är inte ute,mer om detta senare. Födelsedagspresenten kanske vi reder upp ellerockså får Eva nöja sig med tuggummi, det inhandlade vi som reservplan.Efter mycket letande på internet, tack till Apple Store för att de såvänligt tillhandahöll en internetuppkoppling för bara $409**, hittadevi en affär som ville sälja böpar till oss.
(*) Böpar beskrivs i basvrakens ordlista. I det här fallet handlar det om böpar som ska hjälpa till att öppna den annars så tunga bakluckan på Pontiacen.
(**) Då ingick det iofs också en sprillans ny, jättefin, svart IPodvideo med 80 gig hårddisk, en väska att ha Elsas IPod nano i när manlöptränar (nej, vi har inte gett upp den drömmen än) och skatt.
Hur som helst kanske vi skulle ta det hela kronologiskt. VI började medatt ge oss ut på jakt efter ett köpcentrum där vi skulle kunna lösamycket av dagens inköpsbestyr. Efter att ha rådfrågat varje stadsstörsta källa till kunskap, hotellreceptionisten, gav vi oss iväg tillen gallleria en bit ut i förorten. Vi hittade inget av det vi förutsattoss att hitta men medans Elsa letade på internet blev, som antyddesovan, Johannes IPodbegär för mycket för honom och han köpte en IPod.När Elsa till slut hittat en försäljare gav vi oss iväg för att hittalunch, idag blev det Thaimat ute i förorten.
Efter maten skulle vi iväg till bildelshandlaren men det kan varaganska problematiskt att navigera i San Fransisco, i och för sig precissom i de flesta andra städer i USA, gator finns i olika versioner. Ivårt fall handlade det om att 611 South van Ness låg ganska långt från601 van Ness. Det första ligger ute i de ruffiga kvarteren, det andraär mitt inne i finansdistriktet. Tyvärr började vi leta på den andraadressen innan en vänlig herre berättade för Elsa att vi var lite felute.
Efter att detta inköp var avklarat begav vi oss till hotellet igen föratt data*** och ladda IPod. Ut på stan igen för att vandra omkring iChinatown, vilket faktiskt är större än Chinatown i New York, enligtuppgift, och leta vidare efter objektiv. Efter att ha varit inne imånga affärer visade det sig att det var två affärer kvar som ens hadeskuggan av en chans att ha objektiven inne. Den ena hittade vi intetill, den andra hade stängt när vi kom fram. Planen är att vi ska kunnatitta på göra detta sista, vitala, inköp innan vi åker i morgon.
(***) Även detta kan läsas om i basvrakens ordlista
Kvällens middag blev verkligen en njutning. Vi bestämde oss för att viinte skulle äta amerikansk stek igen utan gav oss på jakt efteritaliensk mat. Var bättre letar man italiensk mat i en amerikansk stadän i Little Italy? Sagt och gjort vi skulle ta oss från Market streettill Little Italy vilket innebär att bestiga bergskedjor så höga attsnön aldrig smälter på topparna eller i alla fall väldigt höga kullar.Vi löste detta lokomotiva problem med att åka Cable Car. För de sominte är insatta är detta en slags spårvagn som drivs genom att denhakar fast sig i en kabel som går under gatan. Denna kabel drivs i sintur i ändarna med JÄTTESTORA motorer. Det var en kul upplevelse ochnågot av ett måste i San Fransisco.
Efter middagen var vi väldigt trötta på att gå och hade precis missatbussen vilket gjorde att vi till slut tog en taxi tillbaka tillhotellet. Nu har vi packat och nu gäller det att bestämma sig för hurjetlagen ska tacklas: med mycket sömn eller genom att hålla sig vakentills man är på planet…
