Blogg

Dagen spenderades på Universal Studios i Hollywood där vi tittade på en massa filmer, åkte på guidad tur runt några inspelningsstudior, tittade på shower och åkte berg-och-dalbana. Vi såg Shrek, Blues Brothers, Backdraft, Jurassic Park(*), Waterworld och andra filminspirerade attraktioner och åkte på deras studiorundtur. Rundturen gick runt bland olika ställen på området och de visade på var stora delar av olika filmer och TVserier spelats in. Höjdpunkten för Elsas del var nog när vi åkte igenom Wisteria Lane från TVserien Desperate Housewives. För Johannes del var det nog mer de olika fordonen från olika filmer som var intressantast.

Hajen!

De hade ett roligt koncept som gick ut på att om man betalade $25 när man gick in så fick man ett armband som gjorde att man fick äta hur mycket man ville på ett par olika restauranger på området. Det var trevligt för då kunde man äta precis vad man ville på dessa restauranger. Tyvärr höll inte efterrätterna tillräcklig kvalité för att man skulle vilja äta bara dem men det blev lasagne, grillad kyckling, kinesmat, ceasarsallad och pizza plus en massa konstiga amerikanska efterrätter.

Wisteria Lane

Blues Brothers

Johannes och Hulken (vad ungen gör har vi ingen aning om)

På kvällen funderade vi på om vi skulle gå på dem maffiga bion som låg strax utanför området men vi hittade inget som vi ville se direkt så vi nöjde oss med att gå omkrin och titta på neonljuset. Sen åkte vi hem.

Det var det kortaste inlägget på länge, men en av de längsta dagarna hittils.

*Ungefär här anföll Elsas dator helt plötsligt och omotiverat henne och orsakade stort blodvite och lidande. Hon är OK igen nu men har en fin fläskläpp att visa upp som bevis för att hon lärt sig att det är farligt att ha datorn i sängen.

Efter en frukost bestående av den godaste bageln hittintills (med creamcheese och tomat), gick vi till fotoaffären vi hittade igår. Vi testadeobjektiv, provade väskor och ställde en massa frågor. Det slutade medatt vi kom därifrån med ett fast 50mm objektiv (perfekt för porträtt)och en liten väska till kameran.

Utsikt över havet . ”Plutten” är en kitesurfare

Sen körde vi vidare söderut. Denna gång gick vägen längre in i landetså vi fick se en massa åkrar och folk som plockade jordgubbar mm.Första stoppet blev AAA i Lompoc och där hittade vi också lunch hosTacoBell till Elsas stora förtjusning. Efter lunchen tog Elsa entupplur tills vi kom till Starbucks i Carpinteria. Där blev detnaturligtvis fika och sen försökte vi hitta ett bra hotell i LosAngeles. Det var lättare sagt än gjort… Sensmoralen är iaf att skaman bo i San Francisco eller Los Angeles och inte vill krångla, är detbra att boka hotell i förväg… Efter ett tag hittade vi iaf ettmotell, bokade ett rum och körde vidare. Nästa stopp blev Circuit Citydär vi letade efter en DVDbrännare. Vi fick dock ge upp det eftersom viinte kom på något sätt att veta om transformatorerna klarar att köra pånätspänningen hemma och vi inte direkt vill släpa runt på tvåtransformatorer när vi använder den ”på fältet”.

Palmer
Hollywood

Nästastopp blev hotellet, efter mååånga timmar i bilen. Först körde viigenom Malibu, sen Santa Monica och sen tänkte vi att ”Santa MonicaBoulevard” verkade kul att köra på. Det var det också, men den varriktigt, riktigt lång. Vi fick iaf se lite saker, som Beverly Hillspoliskår, Hollywood och palmer. Klockan nio var vi äntligen framme påhotellet och begav oss ut för att hitta mat. Elsa var sugen på kött, såvi tog första grillstället vi hittade på vår rabattlista. Restaurangenvisade sig vara rätt mycket finare än vad vi trott, men maten var godså vi blev mätta.

Idag ska vi till Universal Studios och titta runt.

Nu finns det info om hela veckan i New York, sista inlägget från fredagen (med bilder) finns här.

Det finns även bilder på en massa djur i dagens första inlägg, det från Monterey.

Den senaste färdvägen finns här (minus omvägen som vi körde för att hitta till hotellet… Gatorna här är enkelriktade åt helt fel håll). Highway 1 är inte direkt den närmaste vägen mellan San Francisco och Los Angeles, men den är helt klart den finaste.

Efter lunchen var färdig bestämde vi oss för att nu fick det bli några mil och vi skulle ”bränna på” lite. Efter ca 7 minuter stannade vi första gången för att fota vackra havsvyer. Landskapet längs Highway 1 är verkligen obeskrivligt vackert, men jag ska göra ett försök: På höger sida ser man nästan alltid havet, ibland nära, ibland 50-100 meter rakt ner, på vänster sida ser man antingen slätter eller höga berg med djupa, nästan fjordliknande dalar. Så fort man kommer ur bilen känner man hur det blåser, även om det inte blåser speciellt mycket så är det en ganska kall vind som kommer in från Stilla havet. För övrigt kan man fundera på vad det var för kuf som kom på att kalla det för just det Stilla havet, det är allt annat än stilla här omkring i alla fall.

Johannes med bilen

Elsa på stranden (med sina nya röda converse)

Johannes njuter av det uppfriskande vattnet

Vid ett av stoppen bestämde Elsa sig för att hon ville fota mig när jag badade fötterna, det var som sagt helt och hållet hennes idé. I alla fall var jag dum nog att gå med på det och gick ner mot stranden där Elsa fick några bilder. Det är inte förrän man är precis vid vågorna som man inser hur otroligt stora de faktiskt är. Det var ett gäng små vågor som kom precis när Elsa skulle fotografera, så jag var en liten bit ut på stranden ändå, men sedan kom det ett par jättevågor som slog säkert 1-1,5 meter högre, inte längre utan högre, upp på stranden. Det hade inte varit angenämt att stå kvar där jag stått, inte nog med att kraften i vågen förmodligen slagit omkull mig, vattnet är vad man skulle kunna kalla uppfriskande… 8-10 grader eller så.

Strand med massa kallt vatten

Vi arbetate oss vidare ner längs kusten, gjorde flera fotostop när landskapet helt enkelt inte kunde ignoreras, tills vi närmade oss Hearst castle. Detta är ett ganska modernt slott på 160 rum eller så byggt av en av Amerikas tidningspublicister (dvs ingen tuff, rysk tsar eller så). Vi kände inte att det skulle vara värt 50 dollar att gå in, han hade nog tillräckligt med pengar ändå och dessutom hade han elaka regler vad gällde fotografering… Vi körde helt enkelt förbi och fotograferade hans slott på håll i stället. Ha, där fick han så han flög…

Utsikt

Ganska snart efter Hearst lilla koja kom vi till den lilla staden San Luis Obispo där vi bestämde oss för att söka natthärbärge. Vi bor nu på ett litet TravelLodge motell ett stenkast från stadskärnan där det händelsevis varje torsdag är marknad på kvällen. Vi gick in och tittade på marknaden och hittade många roliga saker att titta och smaska på. Dagens kvällsmat bestod av bruchetta, bakad potatis, tri-tip fylld baguette, vitlöksbröd och cola. Vi fick bara titta drömmande efter de goda majskolvarna, gigantiska kronärtskockorna och färska grönsakerna eftersom vi inte har något sätt att tillaga sådana godsaker.

Kvällsmat

På vägen hem från marknaden hittade vi en kvällsöppen bokaffär med begagnade böcker och vi var dumma nog att gå in och titta lite. Ca 20 böcker senare gick vi tillbaka mot motellet för att se om det går att sova i den här staden också. Planen för morgondagen är att smita in och titta i en fotoaffär (som inte hade kvällsöppet) i morgon bitti och därefter köra vidare söderut. Vi har inte bestämt turordningen riktigt ännu så vi får se om nästa rapport kommer från Los Angeles eller från San Diego.

Johannes med bokskörden

Nu sitter vi på en liten restaurang utanför Monterey och har precis ätit hamburgare och musselpasta (gissa vem som åt vad). Vi är på väg söderut igen, efter att ha gjort Monterey. Först körde vi ner till centrum och parkerade. Därefter gick vi till det lilla maritimhistoriska muséet och tittade på en film om Montereys historia. Det är många som har velat ha Monterey (och Kalifornien). Först Mexico, sen USA och så ville England ha det, men de kom en vecka för sent.

Hamburgertallrik
Musselpasta

Efter filmen bestämde vi oss för att ”fönstershoppa” på muséet och såg bland annat ett fyrtorn, eller iaf den Fresnellins som sitter i fyrtornet. Vi tror att det var den största, den av första ordningen, som är så stor att man kan stå i den. (Detta lärde vi oss vid fyrtornet igår, det fanns nämligen en fullt fungerande sådan där, fastän vi inte fick se den.) Efter muséet gick vi till Fishermas wharf, piren, där Elsa mumsade i sig lite Clam Chowder-soppa med bröd till frukost. Johannes fick lite bröd, för i övrigt kunde man bara köpa fisk på piren. Väldigt mycket olika sorters fisk fanns det iaf. En bit in på piren fick vi syn på en båttur med glasbottnad båt, så vi hoppade på den och fick, inne i hamnen, se sjölejon, havsuttrar, sälar och fåglar. Det verkade nästan som om båtföretaget hade bjudit dit dem för att kunna visa för turisterna. Söta var de iaf och idag fick vi bättre bilder, så de laddar vi upp sen. Vi fick även se kustbevakningens pir och deras båt, och en massa sjögräs som man tydligen kan använda till en massa bra. Är man utter kan man knyta fast sig i det så att man får sova en stund (och vakna på samma ställe som man somnade på), är man människa kan man ha det i hudprodukter, i glass eller till en hel massa andra bra saker.

Havsuttrar

Sjölejon

Sjölejon som hoppat upp på en båt (där han inte skulle vara, det röda nätet var till för att hålla honom borta)

Sälar

Mås

Väl tillbaka på fastlandet igen hittade vi en liten buss som körde genom stan (gratis, alltid bra), så vi åkte hela rundan som den körde. Det tog ungefär en halvtimme och under resans gång fick vi se Montereys affärsstråk, Cannery row (igen, vi var där igår också) och entrén till akvariet. Väl där bestämde vi oss för att vi hade sett alla djur vi ville se, så vi åkte tillbaka till bilen och körde vidare.

Eftersom både vi och bilen var lite hungriga så stannade vi här för att äta, där ”här” innebär halvvägs mellan Monterey och Point Lobos, där vi var igår. Nu ska vi åka vidare mot Los Angeles, men vi kommer nog inte åka hela vägen idag.

Så här har vi iaf åkt fram tills idag

Gårdagens exkursion till den irlänska puben var något av en besvikelse ändå. Underhållaren var inte speciellt irlänsk (”Irish-Italian with an English accent”, som han själv sa) och han sjöng inte ens speciellt mycket irlänska sånger. Maten var sådär men vi fick i alla fall varsinn öhl, Elsa drack Guinness…

Highway 1

När vi vaknat gav vi oss iväg till vårt favoritfik i San Fransisco och nu börjar vi känna oss lite som hemma, servitrisen visste vilken sorts bagel Elsa ville ha. Efter en ganska rejäl frukost gav vi oss iväg söderut på ”the Scenic Highway”, state road 1. Det är en väg som går längs kusten söderut mellan San Fransisco och Los Angeles med hissnande utsikt och trevliga stopp att göra längs vägen.

När vi väl trasslat oss ur trängseln i San Fransisco höll vi ganska god fart tills vi kom till en av de första surfstränderna. Där stannade vi för att titta på de havet och de häftiga vågorna. Vi mötte två härliga amerikaner som gav oss lite tips för framtida bodyboardande. De sa att det bästa för oss nog var att spara surfandet tills vi kom ner till Los Angeles eller San Diego där vattnet är varmare så att man slipper våtdräkt. Stränderna så här långt norrut är mer för entusiasterna.

Fotade av de amerikanska surfarna (det är mycket kallare än vad det ser ut… 67 grader Fahrenheit i luften och 55 i vattnet, dvs 13 grader Celsius i vattnet och 19 i luften)

Nästa stopp på vägen blev ett gammalt fyrtorn, där vi tog en massa fina bilder. Dessvärre håller fyrtornet på att rasa ihop och har varit stängt för allmänheten sen 2001, så av förklarliga skäl kunde vi inte fota från toppen av fyrtornet.

Fint fyrtorn fixerat för fotografering från fastlandet

När vi körde vidare kände vi efter en stund hur blodsockret sjönk. I alla fall jag som körde kännde det, Elsa hade redan somnat i sätet brevid mig, så jag svängde av vägen vid en liten bondgård som sålde ekologiskt odlade grönsaker. Vi köpte jordgubbar som vi kalasade på i bilen. Lunchdags närmade sig med stormsteg och vi hade tur och hittade en mysig liten thailändsk restaurang där vi kunde äta.

Efter lunch brände vi vidare och började dividera om vad vi skulle göra med vår dag, ingen av oss var egentligen sugen på att köra hela dagen. Vi missade Santa Cruz Board Walk, som är ett tivoli vid Stilla havets strand, därför att vi helt enkelt inte hittade var vi skulle svänga av motorvägen. Vi upptäckte sen att vi inte skulle hinna med Monterey Bay Aquarium för att de stängde för tidigt. Det tyckte vi var tråkigt så vi bestämde oss för att vi skulle stanna i Monterey i alla fall och gå på akvariet följande dag i stället. Vi hittade dessutom en trevlig nationalpark som heter Lobos Point där vi kunde titta på sjölejon, uttrar, sälar och valar. Dock missade vi sälar och valar men detta vägdes upp av den söta markekorren…

Sjölejon (de syns bättre på bilden än i verkligheten, men i verkligheten hörde man hur de ”skällde” också)

Häftigt landskap

Ekorren
Man kom inte så nära uttrarna, därav att den är så suddig

På kvällen gav vi oss ut för att titta på Monterey, som är kännt från John Steinbecks romaner, och Cannery row. Ingen av oss har läst John Steinbeck men nu har vi tittat runt där i alla fall. Vi hittade även en rolig mexikansk restaurang där vi åt kvällsmat. Det var iofs gott men tacos är godast i Sverige, precis som pizza 🙂

Idag gick resan norrut. Först åkte vi genom eukalyptusskogen längs highway 1 till Muir woods. Där gick vi in i nationalparken och tittade på jättestora (framförallt höga) redwoodträd. Det fanns dock inga som man kunde krama, så det får vi hitta senare. vi gick iaf runt en slinga på ungefär 1.6 km (1 mile) och tittade på de häftiga träden. Tydligen så har de väldigt tjock bark plus att de är skyddade mot bakterier mm, så de klarar av t ex skogsbränder. På vissa såg man att det brunnit. ”Såren” såg ganska nya ut, men den senaste branden var visst för över hundra år sedan.

Var man riktigt liten kunde man krypa igenom hela stocken

Man kunde få plats innuti träden

Brevid stigen gick ett par hjortar och betade, helt oberörda av alla turisterna som fotade dem.

Utsikt

När vi tittat klart på träden åkte vi till Napa, åt lite kinamat och gick sedan på guidad visning på Robert Mondavis vingård. Vi fick veta hur man gjorde vinerna, smaka vindruvor, titta i vinkällaren och smaka viner.

Vinprovning

Vindruvor

Efter det styrde vi kosan mot San Francisco igen, via en lång bilkö och RadioShack för att köpa en FM-tuner så att vi kan lyssna på iPoden i bilradion. Nu har vi kommit hem igen (det tog bara två och en halv timme, mot en och en halv timme dit) och är på väg till en irländsk pub för att testa ölen och underhållningen.

Tillägg: Om ni ska köpa en bil, köp inte en Chevrolet Malibu… Styrningen är väldigt spännande, bromsarna ”hoppar” och låter, gaspedalen och förarsätet är obekvämt och så vidare och så vidare. Det enda bra är att den rullar och inte har ett allt för dåligt gas milage. Johannes tycker dock att den är rätt ok…

Färdväg

Igår turistade vi ordentligt i San Francisco. Vi började med att gå till Pier 33, där båten till Alcatraz finns. På vägen blev det frukost på ett café, rostad bagel med cream cheese. Vägen dit gick längs med vattnet med fin utsikt över Alcatraz-ön och San Francisco.

Alcatraz sett från båten

Väl ute på Alcatraz gick vi runt och tittade på fängelset och trädgården som hörde till. Vi började med att titta på en film om Alcatraz och lärde oss att ingen egentligen lyckats fly från fängelset levande. Det finns dock tre stycken som flytt och som inte hittats igen, men det antas att de drunknat under simturen från ön till fastlandet. Det är bara 1.25 miles till fastlandet, men vattnet är riktigt kallt och det finns starka underströmmar, så simturen är väldigt riskabel.

Johannes provar en cell

Vi fick en liten bandspelare med en guidad tur på som berättade om hur det hade varit att jobba och vara fängslad på Alcatraz. Den var faktiskt väldigt bra och informativ. Man insåg verkligen att man inte hade velat sitta i en sån där liten cell…

San Francisco sett från Alcatraz

Efter Alcatraz åkte vi med en ”authentic motorized cable car”, dvs den såg ut som en cable car men hade ingen cable som drog den, till Golden Gate Bridge och fotade lite. Sen åkte vi upp och ner för några av San Franciscos 43 kullar. Backarna är rejält branta… Staden är dock bara 7 gånger 7 miles stor, så det är relativt nära till allt. Vi åkte genom Chinatown, USAs största sådan, Little Italy och Union Square.

Elsa vid Golden Gate Bridge (som är röd…)

När turen var färdig gick vi tillbaka till hotellet och fönstershoppade lite längs strandpromenaden.

En skillnad här mot New York är helt klart vädret. Det är inte alls lika varmt och luften är torr, inte alls så läskigt fuktig som i New York. Jeans och tröja var helt klart rätt klädsel, speciellt på kvällen då det blev riktigt kyligt. Enda problemet var att det inte kännts så varmt under dagen, så vi smorde inte in oss i ansiktet och det var ett misstag. Nu ser vi ut som tomater, men det går nog ner.

Det var lite tråkigt att lämna huset i Nyack efter att ha bott där hela sommaren, men nu har tio veckor gått och väskorna var packade, så Bengt kom och hämtade oss och körde oss till flygplatsen.

Väl på flygplatsen fick vi packa om väskorna lite för en var för tung… Nu har vi två stycken som är precis på gränsen, 50lbs, så vi får packa de andra två omsorgsfullt så att vi får med allt. Vi får nog inte shoppa så mycket mer…

När vi kom till säkerhetskontrollen blev Johannes ”slumpmässigt utvald” för en speciell säkerhetskontroll, så de letade igenom allt hans handbagage och kroppsvisiterade honom medan jag gick igenom säkerhetskontrollen som vanligt. Han verkar dock inte ha fått några men av detta, det var en rätt snäll kroppsvisitation.

Flygresan gick bra, trots att det var lite dåligt väder. Vi blev en timme försenade pga åska och regn. Väl framme i San Francisco sken dock solen medan vi åkte till biluthyraren för att hämta bilen. När vi kom till parkeringen fanns det inga bilar kvar i vår storlek (compact), så vi fick en fullsize istället, vilket var en väldans tur för annars hade vi aldrig fått in alla våra väskor i bagaget. Nu kör vi iaf runt i en Chevrolet Malibu, en röd sådan. Dock en lite mörkröd, för när vi kom fanns det inga klarröda. Lagom tills vi, eller Johannes, med stor möda fått in allt i bilen kom det en klarröd, men Johannes ville inte byta bil…

Vi begav oss mot stan för att hitta ett hotell. Dessvärre var vi inte de enda som ville det, men med hjälp av trådlöst internet (hittade 41 trådlösa nätverk utanför ett hotell… det ska nog inte bli några problem att interneta här) så hittade vi till slut ett ledigt hotell, Francisco Bay.

När vi burit in lite saker gav vi oss ut för att hitta mat. Det blev italienskt. Jättegod bruchetta och sådär god pasta, men mätta blev vi. Sen gick vi tillbaka till hotellet för att förbereda oss inför Alcatraz.

När vi började packa i torsdags kväll insåg viatt allt aldrig skulle få plats… Därför tog vi idag bilen in till Manhattan ochstannade till på Macys för att köpa en resväska. Det blev en stor Samsonite, sånu ska vi få med oss alla sakerna hem.

Times Square

Sen åkte vi in till Manhattan. Långt nere påsödra Manhattan, närheten av Battery Park, tänkte vi att det borde gå och hittaen parkeringsplats. Hittar man en parkeringsplats så är de gratis, problemet ärbara att hitta en… Vi hittade många felparkerade bilar och ett par lapplisor,så till sist bestämde vi oss för att ställa oss i ett parkeringshus istället. Detkostade lika mycket som att åka tåg in till stan och hem igen… Sen tog vi tunnelbanantill Times Square och hoppade på en sightseeingbuss som skulle köra â€?uptownloopâ€?. Under två timmar fick vi veta en hel massa saker om New York. Vi åkterunt hela Central park och genom Harlem, så nu har vi sett de allra flesta stadsdelarnai New York. Guiden var duktig och berättade på ett intressant sätt om stadenoch en hel massa om boxning. Han kände till och med till några svenska boxare.

Gas från underjorden

När turen var färdig skyndade vi oss tillBattery Park för planen var att vi skulle ta Staten Island-färjan och titta påFrihetsgudinnan, men vi hann inte det. Istället hann vi bara träffa Olof och gehonom och Simon våra bussbiljetter (som gällde ytterligare 24 timmar) så att dekunde åka på guidad tur. Johannes plockade fram teleobjektivet och fickfaktiskt några bra bilder på Frihetsgudinnan iaf. Sen fotade vi också denmosade jordgloben som överlevt World trade center-kraschen. Eller, den hadeinte riktigt överlevt för den var lite tillbucklad, men nu står den där som ettförsta minnesmärke över det som hänt och så brinner det en fackla framför.

Frihetsgudinnan

Efteråt satte vi av mot parkeringshuset föratt hämta bilen. På vägen dit såg vi att det kom massor med svart rök från etthustak. När vi hämtat bilen och försökte komma ut så var det total stoppeftersom polisen spärrat av området så att brandkåren skulle kunna släckabranden. Senare fick vi veta att det som brann var ett 40-våningarshus precisbrevid Ground zero. Huset var på väg att monteras ner (det var nu bara 26våningar högt) då det började brinna. Två brandmän omkom i branden. Mer infofinns här.


Rykande hus

Vi lyckades iaf ta oss ut efter ett tag ochkörde mot Ridgefield Park, där vi skulle på grillfest hos Tatiana, som jobbarpå ASF (American Scandinavian Foundation) och som hjälpt oss med visum ocharbetstillstånd i USA. Det blev ingen grillfest eftersom de på förragrillfesten lyckats elda upp grillen, utan istället blev det väldigt godhembakad pizza. Efter en mycket trevlig kväll körde vi hemåt för att packa nerdet sista, och allt fick plats.