Idag gjorde Rowan funktionsbeskrivning (FBR). Det var kul att se – och ännu roligare att göra enligt Rowan. Han reagerade ungefär som jag trodde och jag tycker han gjorde det mesta som jag skulle vilja – minus att skotten idag var så roliga att han var tvungen att skälla en gång när han inte fick springa dit 😉 Men hellre att de är för roliga än att han är rädd, nu får vi jobba ännu mer med att sänka förväntan på skott. Han har inte reagerat så förväntansfullt tidigare, men nu tror jag han hade laddat upp extra av att få springa till en massa saker så det blev för svårt att vara lugn när skotten kom i slutet.
Vad som var extra roligt var hans tempo in och vilja att lämna av – det är verkligen inte självklart och något jag kämpat mycket med med t ex Seeker, så det kändes skönt att det verkligen fungerar i helt nya situationer. Viltet tog han spontant, liksom alla dummiesarna. Den som var lite svår var den tunga, där fick han fundera och ta om lite innan han kom på hur han skulle göra.
Passiviteten gick över förväntan, jag trodde han skulle gräva runt/stöka mer men mestadels stod han jättefint stilla, flyttade sig bara lite och nosade ett par gånger. Under funktionsbeskrivningen ska man hålla längst ut i kopplet hela tiden, och i vanliga fall hindrar jag ju honom från att t ex hoppa på folk eller flytta sig för långt bort från mig i passiviteten. Tydligen börjar han förstå att man ska vara stilla när jag är stilla 😉
Man ska inte heller påverka hunden, ge kommandon eller så, men jag var lite glad för att det vi tränat på – inte sticka iväg när jag knäpper loss kopplet – faktiskt fungerade så varje gång, förutom på skotten…, när jag knäppte loss kopplet så fick jag säga ”varsågod” innan han gick iväg. När jag bara höll i halsbandet och släppte det så stack han ändå, det är tydligen ingen signal som vi lärt in betyder stanna kvar 😉
Lådan var mest underhållande – en dummy kastas, man vänder sig om och dummien göms i en låst låda. Sedan kollar man hur länge hunden fortsätter vara intresserad av dummien. Eller inte exakt hur länge, man kollar i två minuter sedan tröttnar man – men det gjorde inte Rowan utan han försökte utan avbrott i två minuter så därefter fick han hjälp att få ut den. Han ger verkligen inte upp i första taget 😉 Yarrow, halvbrorsan, gjorde samma sak på sin funktionsbeskrivning, Av de funktionsbeskrivningar jag sett skulle jag säga att det är rätt ovanligt att de håller på så länge, de flesta försöker 15-30 sekunder, sedan hittar de på något annat. Rowan satte istället igång att bita sönder buren och fick loss ett spänne, hade han fått fortsätta längre hade han nog kommit in i den till slut…
Söket tyckte han var spännande en stund när det lades ut, när medhjälparen var nära, men sedan tröttnade han på att titta på det. Han sökte i ett bra tempo i början, men tröttnade lite när han inte hittade något. Vi har inte tränat jättemycket sök så där är jag inte så förvånad över att han inte låg i längre eller tog för sig i hela sökområdet. Det tänker jag att vi kommer träna upp inför B-provsstart och på jakterna kommer han också komma på det.
Här är en kort version (3 minuter ungefär) av vad som hände
Och för den riktigt hugade finns fullversionen på 15 minuter här:
Viola hjälpte mig att filma, något hon tog på mycket stort allvar och torrtränade på under ekipaget som beskrevs före Rowan <3 Söket fastnade dock inte på film.
Efteråt fick Rowan förstås en tjusig rosett
Yesterday we went to Falkenberg to do the ”mental behavior dog” (MH) test with Seeker (a canine character test). It’s a prerequisite in order to be allowed to compete in ”working obedience” such as person tracking, person ”searching” etc. I’ve done MH with both my other dogs as well, but not BPH (a similar test that Seeker did a couple of months ago). The BPH isn’t required for competing, I just did that because I wanted to see what it was like. So now Seeker has ”known mental status” 🙂
