Blogg

Efter att ha tagit lite sovmorgon, eftersom vikom hem ganska sent från Long Island, skulle vi jobba igen, den här gångenföljde jag med Elsa eftersom hon lovat att jag skulle få leka lite med en av denya bilarna. Efter att ha gjort den vanliga svängen med att läsa avmätarställning och så vidare tog vi mycket riktigt en XC70 av 2008 års modellfrån parkeringen och gav oss iväg för att testa alla roliga finesser. AdaptiveCruise Control, en farthållare som håller avstånd, var mycket trevligt liksomsystemet BLIS som varnar när det finns något i döda vinkeln. När vi komtillbaka till Volvo igen efter körningen administrerade Elsa så att allabilarna skulle komma iväg till nästa ställe, vilket var lite spännande medtanke på att lastbilen som skulle frakta bilarna lös med sin frånvaro.

Lunchen för dagen inmundigades på den grekiskarestaurangen som ligger precis vid Volvo, dvs. en kvarts körning. Det varmycket gott, jag åt en gyro- och kycklingtallrik och Elsa åt en grekisk salladmed kyckling. Vi bestämde oss för att vi skulle ta det lite lugnt påeftermiddagen och gick hem och Elsa skulle lägga sig på sängen och vila lite.Två timmar senare vaknade vi och bestämde oss för att det var dags att ta tag idagen igen.

Vi gjorde då det enda raka, vi åkte ochshoppade. Den här gången shoppade vi skor. Massor med skor, på affären SportsAuthority i Palisades mall. Vi köpte under kvällen var sitt parvandringskängor, var sitt par grövre gå-ut-med-hunden-gympadojjor och varsittpar löparskor, då Elsa fått för sig att hon fått mage i USA. Vi får väl se omvi kommer att använda dem så mycket, man kan ju alltid hoppas, men det varotroligt billigt jämfört med priserna i Sverige i alla fall. 180 dollar för sexpar skor, dvs ungefär 1 200 kronor (sist när vi köpte varsitt par gå-ut-med-hunden-gympadojjorhemma gick det på 1600 kronor och det var till och med samma märke vi köpte nu…)

Dagen avslutades med att vi gick och sågsenaste Harry Potterfilmen på bio.

Återigen jobbade Elsa på morgonen men honbrände av det ganska snabbt så vi kunde åka in till New York igen. Den härgången koncentrerade vi oss på södra Manhattan där vi gick och tittade runtnästan hela dagen. Vi började med att försöka ta oss på Brooklyn bridge, vilketinte är helt trivialt om man är fotgängare i ett land där man inte tycker omfotgängare. Hur som helst så villade vi runt ett tag, såg en sprayburkskonstnärsom gjorde tavlor på trottoaren som han försökte sälja till turisterna. Detverkade dock som det mesta av hans inkomster kom från alla som läste hans småttsarkastiska skylt ”Lookin’ is a city in China. Tipping is a custom in the USA”och tagit åt sig.

När vi väl hittat hur vi skulle komma på brongick vi också ut på den. Det är en ganska lång historia så vi bestämde oss föratt inte gå över hela men vi gick ut en bra bit och tittade bakåt motManhattan, det är en storslagen utsikt därifrån, minst sagt. När vi kommit avbron irrade vi vidare runt på södra Manhattan för att hitta Chinatown ochLittle Italy men eftersom vi hade minst sagt dåliga kartor så hamnade vi tillslut vid det som numera heter Ground Zero, platsen där World Trade Center stod.Hela stället är en stor byggarbetsplats nu eftersom konstruktionen av FreedomTower är i full gång, men det går väldigt långsamt eftersom de mest grälar omhur saker och ting ska göras.

Vid Ground Zero hittade vi en bättre karta såatt vi kunde se vart vi skulle gå och gick således vidare till Chinatown ochLittle Italy. Väl där var det inte så där fasansfullt mycket att se, även omdet var lite roligt med en McDonaldsskylt med ett stort M och kinesiska tecken.Så ser det ju inte ens ut i Kina J. Iövrigt var det egentligen inte så likt Kina som man kanske skulle kunna tro,man kom utan vidare runt på engelska och stilen på affärerna var mer amerikansken kinesisk även om det såldes kinesiska varor, framför allt konstiga kinesiskaråvaror till mat.

Little Italy gör verkligen skäl för sitt namn,det är inte så stort. Det äts tydligen mer och mer upp av Chinatown ochbostadsmarknaden men det fanns lite italienskinspirerat där i alla fall.

Efter att ha avverkat detta var det dags attdra sig tillbaka till tåget norrut igen och hitta bilen som vi den här gångenparkerat i staden Yonkers och stationen Graystone, vi testade olika stationervarje gång vi åkte in till New York. När vi hade hittat bilen gav vi oss ivägpå äventyr ut på Long Island för att hitta huset där Joni har ett rum. Det togen stund, det var massor med trafik och det är en bit att ta sig ut till LongIsland. På vägen dit upplevde vi något ganska spännande, bilkörningsmässigtsett, en expressfil på motorvägen. Längst till vänster var det en fil som maninte fik köra i om man var ensam i bilen och som man inte fick lämna hur somhelst. I stället för en vanlig linje var det en tjockare avskiljning ochnivåskillnad i vägen. Sen fick man köra ut ur expressfilen på särskilda ställennär avfarter närmade sig. Mycket smidigt var det i alla fall, för i den filenflöt trafiken riktigt bra.

Hur som helst så kom vi så småningom fram tillJoni och fick se hur han bodde, i ett fuskbygge till ombyggt garage. Det vardock ganska mysigt och om det inte varit för att det var en viss avsaknad avkulinariska möjligheter, det fanns ingen fungerande spis, hade vi kunnat ätamiddag där. Vi bestämde oss i alla fall för att vi skulle ge oss ut och letamat, närmare bestämt skulle vi hitta dött djur, som Elsa beskrev det, det vardags för en rejäl amerikansk stek. Efter lite letande hittade vi till slut detlilla guldkornet Boulder Creek Steak House där det inte var några som helstbekymmer att få in en rejäl bit kött. Det var mycket gott och mätta och nöjdabegav vi oss tillbaka till Nyack efter att ha kört hem Joni igen.

Olle, hittade du syftningsfelet?

Tisdagen inleddes med att Elsa åkte iväg ochjobbade medan jag stannade i sängen för att ta det lite lugnt och lata mig.Åter igen tog det mer tid än man kanske skulle vilja och Elsa kom hem liteinnan lunch. Det gjorde att vi bestämde oss för att inte åka in till New Yorkidag heller utan titta på andra delar av omgivningen, närmare bestämt tvåshoppingcenter som heter Woodbury Common och Garden State Plaza.

Vi började på Woodbury Common som är ettganska ovanligt shoppingcenter i amerikanska ögon sett, det är nämligen inteallt under ett tak. Hela konceptet bygger i stället på att det ligger som enlite by där varje affär är ett eget hus eller i alla fall har en egen ingångtill huset där den ligger. Dessutom är det bara enplanshus, vilket inte ärspeciellt vanligt när det gäller amerikansk shopping. Många köpcentrum är fleravåningar höga och det är inte ovanligt med affärer som tar upp flera våningar.Hur som helst, på Woodbury Common köper man märkeskläder och märkesaccessoarerbilligt. Inte lika billigt som i Chinatown för det är den äkta varan, men ändåbilligt. Vi hittade jeans (Levis och DKNY) båda två som vi tyckte mycket om såde köpte vi.

Efter en snabb lunch på Woodbury Common bardet vidare till Garden State Plaza som är ett lite mer standardiseratamerikanskt shoppingcenter. Det är ungefär av samma storlek som Palisades, dvs.ca 150 affärer, men bara två våningar. Vi bestämde oss för att vi skulle gågrundligt till väga den här gången så vi gick helt enkelt runt helaanläggningen i vänstervarv, en våning i taget. Vi köpte inte något där, utom enmunk, det var mest kul att gå runt och titta. Vi tänkte att vi skulle gå på biomen hittade inget vi ville se som passade tidsmässigt, i stället åkte vi hemtill Nyack för en hemmakväll.

Måndagen började som måndagar brukar börja,med att man ska jobba. Sagt och gjort Elsa och jag åkte in till volvo för attarbeta. Eller egentligen var planen att Elsa skulle jobba och jag skulle tittapå men jag blev minsann satt i lite arbete jag också. Jag kollade och flyttadepå bilar samt lekte tolk/hieroglyftydare när Elsas enkäter skulle mata inenkätsvar. Det var dock roligt att träffa allt folk som Elsa pratat om. Detverkar lite som om Elsa och Emma varit något av kontorets apor, alla vet vilkade är och de flesta försökte att hålla sig väl med dem för att få en merfördelaktig placering i ”kön” för att få låna bilar.

Efter en lång och ansträngande dag, säkert treoch en halv timme (Elsa sa att det skulle nog gå på en timme), blev det matdagsoch vi besökte ett av Elsas favoritställen: Panera Bread, som är något av ettamerikaniserat bageri/kondis. Man äter sallad, soppa eller macka där ochdricker kopiösa mängder läsk till. Jag åt kycklingmackor och Elsa åt sallad ochsallad, närmare bestämt Caesarsallad och Tomat- och mozzarellasallad.

När maten var avklarad konstaterade vi att detfanns väldigt lite tid för att åka och titta på New York den här dagen så istället begav vi oss ut på en liten utflykt och tittade på gränsen mellan NewJersey och New York, som råkar gå mitt i Hudsonfloden. Det var en trevlig litenrastplats där vi satt och pratade ett bra tag innan vi åkte på en shoppingturtill Palisades mall. På det stora hela är det en ganska trevlig mall med enlagom blandning av billiga affärer där man hittar saker man vill köpa och”fina” affärer där man bara tittar och förfäras över priserna. Elsa hittade tvåpar skor på rekordtid, ett par kängor och ett par sandaler, och Johannes köpteett par tröjor.

På kvällen var det dags för en av de storakulinariska höjdpunkterna för resan, den något försenade bröllopsdagsmiddagen.Denna hade vi sedan länge bestämt skulle ätas på restaurangen The Melting Pot,som är en fonduerestaurang där man åt fyra rätter; ostfondue, sallad,köttfondue och chokladfondue. MYCKET gott och mysigt…

Nu var det äntligen dags, vi skulle åka in till Staden (om det är någon stad som förtjänar ett stort S är det väl just New York) och se vad vi kunde hitta där. Det tog oss ett tag att komma igång och hitta rätt tågstation, rätt tåg och dessutom biljetter men till slut var vi på väg. Vi roade oss med att lyssna på podradio på Elsas nyinförskaffade iPod på tåget in till stan och resan gick snabbare än man skulle kunna tro och snart steg vi av tåget på Grand Central Terminal på Manhattan. Vilken station, den är gigantisk med tågplattformar överallt och en huvudhall som har högt i tak som en väl tilltagen kyrka, det är verkligen inte en dålig början på en vistelse i New York.

När vi kommit ut ur stationen hamnade vi ganska snart på Madison Avenue där det pågick en marknad där man kunde köpa krimskrams eller mat. Efter att noga undersökt krimskramset, bland annat hittat en otroligt snygg modell av en Tie-fighter (ett ryndskepp i Star Wars) köptes det amerikansk skräpmat. Sammanlagt inhandlade vi på Madison under dagen:

1 gyros med bröd
1 majskolv
1 japansk kyckling terriyaki
3 lemonade
1 flaska vatten
1 flaska cola
2 smoothies

Efter att ha arbetat oss igenom marknaden och gjort ett kort spionbesök i en bokhandel där vi kunde titta på en karta gav vi oss iväg till central park där vi strosade runt ett bra tag. Vi gick och gick och gick men kom ändå inte igenom mer än en tredjedel… Man kunde få låna schackpjäser vid några bord med infällda schackbräden så det gjorde vi. Jag fick storstryk av Elsa båda gångerna. Det kändes redan skönt i fötterna att få sitta ner ett tag, men ändå hade vi mycket gående kvar…

Efter central park var det 5th avenue som gällde. Där tittade vi på och fotograferade många mer eller mindre kända märkesbutiker som t ex the Apple store. Vi gick även in i en klädaffär som förmodligen känndes som om den hade mer gemensamt med en nattklubb än med vanliga klädaffärer. Det stog t ex en halvnacken manlig modell i foajen och lät sig fotograferas tillsammans med diverse besökande turisttjejer…

Vi arbetade oss sakta vidare och till slut kom vi fram till dagens sista anhalt, Empire State building och observationsvåningen 86 våningar över mark. Man såg verkigen mycket av New York. Även om man inte känner igen så mycket så var det en rätt tuff känsla att se en skyskrapa, som man tyckt varit jättehög när man fotograferade den nerifrån, från ovan så den känns liten.

Trötta och slitna begav vi oss sedan hem för en lugn avslutning på en dag med många intryck.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle sova länge och bli riktigt utvilad efter all min jetlag. Sagt och gjort klockan 06:02 lokal tid vaknade jag och kunde inte somna om. Typiskt…

Efter en lugn morgon då jag påbörjade en av de böcker som införskaffats under gårdagen på köpcentret gick vi ut och tittade på omgivnignarna runt huset. Vi började med att gå till starbucks där Elsa bjöd på Iced Chai Latte, vilket är en ganska underlig dryck som måste upplevas för att förstås. Dock är det inte helt säkert att man förstår sig på den bara för att man upplever den, jag tycker i alla fall att det är en ganska skum dryck. Promenaden fortsatte ner till stranden av Hudsonfloden där vi tittade på båtar, fåglar och hundar som skrämde fåglarna.

Efter flodbesöket var det dags att köra Emma (inte att förväxlas med Emma i förra inlägget) till flygplatsen. Då fick vi se en massa bilar (det var kö upp på George Washington Bridge som man åker på för att ta sig in till Manhattan) och på vägen tillbaka besökte vi Stew Leonards. Det är en trevlig mataffär med mycket närproducerade grönsaker, gott kött och en massa provsmakningsstånd. För att förstå det måste man nästan se det, men vi visar lite bilder sen så får ni lite av känslan.

På kvällen bar det av till ridning en knapp timmes bilfärd från huset. Vi hade noga dubbelkollat tiden på hemsidan, vi skulle vara där vi 19 men vi ville vara i god tid och var där vid 18:20 eller så. Då visade det sig att hemsidan hade fel och de andra i gruppen redan hade ridit iväg eftersom det var 18 vi skulle varit där. Vi lyckades övertyga dem om att vi skulle få rida ändå och en av guiderna vände och hämtade oss och vi red och mötte den stora gruppen. Det var ändå inte helt dumt att rida ensamma för det var mycket mer flyt i ritten när det bara var vi, amerikanerna hade stora problem att följa instruktioner som ”håll din häst minst 2 meter ifrån den framför” och ”låt inte hästen äta av växterna brevid stigen” vilket gjorde att vi stannade väldigt ofta på vägen.

Det här med westernridning skiljer sig en hel del från det som vi vanliga dödliga kanske skulle kalla ”vanlig” ridning, eller ”engelsk” ridning som Elsa säger att det heter. Man håller inte tyglarna på samma sätt alls utan de hänger slappt längs hästens hals och hästen känner mer i halsen än i munnen när man vill att den ska gå åt något särskilt håll. En mycket spännande upplevelse var det i alla fall att få rida så ute i skogen och det har fått mig att bestämma mig för ifall Elsa tycker att jag ska ha en häst så småningom så ska den i alla fall framföras med hjälp av westernridning.

Efter ridningen var det grillning i skogen med dunkande countrymusik, korv och hamburgare. Vi kördes tid i ”hölass” eller snarare traktorkärra med lite hö på, vilket var en ganska skön avlastning för slitna bakar. Vi hade missat den ganska amerikanska instruktionen BYOB (bring your own booze, dvs ta med egen sprit) så vi drack cola båda två. Vi pratade en del med de övriga deltagarna, amerikaner hela bunten, och fick många av våra fördomar mot amerikaner bekräftade. Några roliga foton blev det dock från kvällen sedan en av tjejerna uppmärksammat kameran och begärt att få bli porträtterad.

Lagom till vi började grilla mashmallows tyckte värdfolket att det fick vara nog och körde tillbaka oss till ranchen. Vägen tillbaka var väldigt mysig, mörk skog och stjärnklar himmel. Tyst var det däremot inte för en hel massa syrsor eller grodor eller något gjorde en massa ljud. Väl tillbaka på ranchen bytte vi fordon och tog bilen hem. En mycket trevlig kvällsaktivitet i alla fall.

Nu har jag äntligen lyckats få ordning på saker och ting och ska börja blogga, så att det verkligen blir nordharnas blog, inte bara Elsas blog.

Fredagen inleddes alldeles för tidigt, 04:00 för att vara mer bestämd, med att 3 olika väckarklockor ringde inom en minut för att jag inte skulle misslyckas med att ta mig ur sängen. Det var emellertid inte någon större risk eftersom jag var ur sängen och halvt påklädd innan den andra han börja ringa… Därefter hällde jag i mig lite blåbärssoppa och så bar det iväg för att hämta upp Emma som är snäll nog att ställa upp som chaufför. Sagt och gjort, ganska snart är vi ute på Landvetter och den stora väntan inleds. Fick i incheckningen reda på att jag kunde packa 9 kilo till i väskan på vägen hem, mycket nyttigt att veta 🙂

Flygningen till Amsterdam gick snabbt och snart stog jag inför den stora frågan: Hur fördriver man 2 timmar på flygplatsen där? Svaret var att leta efter godtagbar frukost, till slut blev det grillad chiabata med det största glaset apelsinjuice jag någonsin sett. Efter att ha inmundigat detta blev det flygning igen, denna gång med betydligt mer träsmak. Jag hamnade brevid en amerikan som man kunde prata lite med om allt möjligt utom åsikter om hur mycket USA hade i Irak att göra med tanke på att han var NATOanställd i Norge…

När jag landat och övertygat gränsmyndigheten om att jag varken var terrorist eller knarksmugglare gick jag ut för att hitta Elsa. Jag trodde att hon skulle stå där så att jag såg henne, förmodligen skulle hon ha en stor skyllt som taxichaufförerna har där det stod ”mr Nordh” eller något annat roligt, men i stället satt hon och arbetade och hade inte ens märkt att jag kom. Men det var ganska kul det med, för då kunde jag, så snart jag upptäckt henne, smyga mig på henne och skrämma henne lite…

Därefter åkte vi till Nyack och jag fick stifta bekantskap med det hus som har varit Elsas närmaste motsvarighet till ett hem hela sommaren. Det är ett hus som sett sina bästa dar men som har en hel del charm ändå. Kvällen fullbordades med ett varv i köpcentret Pallisades Mall och en film (The Bourne Ultimatum) på bio. Med jetlag i kroppen kanske det inte var så konstigt men ändå var det första gången som jag höll på att somna i en biosalong, en mycket märklig upplevelse.

Och det blev afton, det var den första dagen.

Elsas tillägg:
På morgonen innan Johannes kom var vi en vända i hamnen och klämde på de nya C30-bilarna. Som omväxling var det ganska kallt och regnade massor, så vi valde att parkera bilarna inomhus. På väg till flygplatsen lyckades jag köra lite vilse, men sen gick det bra att parkera och simma in till vänthallen. Jag åt en fika/lunch bestående av Apple Danish och Chai Tea Latte på Starbucks. Sen satte jag mig (fullt synlig framför glasrutan in till ankomsthallen) och började skriva på vår trainee report. 686 ord senare dök Johannes upp!

I måndags var jag lite stel på grund av solbrännan, men nu börjar det gå över. Det gick till och med bra att dansa salsa när vi fick en liten snabbkurs av Jessie som jobbar i vakten på jobbet.

I tisdags åkte vi till Boston och var med på en rundabordsdiskussion. Det var intressant, även om ingen av de fem kunderna ville köpa S80n. Efteråt åkte vi hem till en av säljarna och åt. Det blev grillad kyckling, grillat kött, grillad squash, majskolvar, sallad och ris. Mumsigt! Som omväxling stannade vi i Boston över natten istället för att åka hem och på onsdagmorgonen började vi köra mot West Chester, Pennsylvania. På kvällen var vi på rundabordsdiskussion där och då var det faktiskt en som ville köpa bilen (XC70 fick de provköra). Det blev en massa mat över så Emma och jag fick lite matlådor med oss, det är ju aldrig fel. På kvällen tog vi med oss två XC70 hem (så att vi åkte i tre bilar totalt) för att vi skulle kunna lämna ut dem på torsdagen.

I torsdags krånglade vi runt en massa för att hitta folk som kunde köra bilarna (det kom ytterligare tre bilar med lastbil sen, så vi hade totalt fem bilar). Vi fixade dessutom färdigt vår presentation om vår tid här och höll den för några intresserade. Det gick riktigt bra och vi fick sagt det vi ville.

Sen fick vi en chokladtårta… Vi hade skämtat med Jessie om att en annan kille gett oss en chokladtårta dagen innan för att han skulle få en bil (han skulle köra bilen på torsdagkvällen), och igår kom han med en tårta… Jättegulligt av honom! Det var en supergod tårta iaf, vi åt den på kvällen när Bengt kom på middag. Först blev det lite rester sen midsommar till förrätt, knäckebröd, sill och flädersaft, och till huvurätt blev det stekt minutbiff med ugnsbakade rotsaker, sallad och tzatsiki. Vi har dessutom fått en extra husgäst, en kille från Volvo i Sverige som ska vara här i tre veckor. Han fick bo i gästrummet (som inte har AC och därmed blir fruktansvärt varmt), men han får väl byta upp sig imorgon när Emma åkt. Han kommer dock inte vara här så mycket för på söndag åker han till återförsäljarkonferensen i San Diego.

Idag ska vi till hamnen på morgonen och lite efter tolv landar Johannes på Newark så då ska jag åka och hämta honom, det ska bli riktigt bra!

Det blev tre par jeans igår, varav jag hade ett par på grillfesten hos vår hyresvärdinna. Hon bodde i ett väldigt fint hus bara tio minuter ifrån oss (med bil naturligtvis, man går inte i det här landet ;-)). De hade dessutom en hund så jag fick min hundabstinens lite stillad.

Idag har vi varit på whitewater rafting i Delaware River, fast så mycket forsränning var det inte för det var en rätt lugn flod. Kul var det iaf, man paddlade runt lite i sin gummibåt (vi var ungefär 3 personer per båt), sen knuffade man lite på de andra båtarna (och lite på kanoten, vi var 12 personer i tre båtar och en kanot) och när det blev för varmt hoppade man i vattnet och simmade en stund. Vattnet var jätteskönt, precis lagom varmt till och med för en badkruka som jag. Jag hade smörjt in mig jättebra på armarna och ansiktet, så där har jag inte bränt mig (hade en t-shirt på mig också), men ungefär halvvägs tog jag av mig mina jeans (för det var kallt att ha dem på sig när de var blöta) och täntke inte riktigt på att smörja in mig, så jag är röd och fin på ovansidan av låren. Det tog fem timmar att ta sig ner för floden, det var nio miles, så vi paddlade inte så fort. Vi lyckades fastna på ett par stenar, men för det mesta gick det bra.

Imorgon ska en kille på jobbet lära oss dansa salsa. På tisdag ska vi till Boston och på onsdag ska vi till West Chester, Pennsylvania. På båda ställena ska vi till återförsäljare och vara med på rundabordsdiskussioner med kunder som kört xc70 eller s80 i två veckor. Det ska bli intressant att se vad de säger den här gången. På torsdag ska vi äta middag med Bengt och hans son, på fredag kommer Johannes (yippee!!) och på lördag har åker Emma till San Francisco och Johannes och jag ska på en ridtur med efterföljande BBQ.

Nu har jag kommit hem från min promenad. Med tanke på hur varmt det är så är det kanske inte så konstigt att folk inte är ute och går, men om man inte bryr sig om att man blir genomsvett så funkar det. Det ska iaf bli bra att komma hem till Sverige och kunna gå ut i skogen igen och att bara kunna gå till saker. Om någonting är nära här, eller ligger ”just around the corner”, så tar det 30 minuter att köra dit…

Det blev iaf en ”ice chai tea latte” (kryddat te med en massa is i) på Starbucks. Sen gick jag ner till hamnen och tittade på vattnet. Det fanns trottoar nästan hela vägen… I hamnen finns en mysig park med lekplats och basketplan. Under tiden lyssnade jag på Spanarna, som satt på en brygga i Stockholm och ”spanade”.

Nu har jag hängt lite tvätt, sett att grannen satt upp ett högt staket mellan våra tomter och satt igång ACn på max.

Övriga reflektioner
Tvättmaskinen ser lite rolig ut. Den är toppmatad med en stor plastsprial i mitten. Först sätter man igång den (genom att snurra på vredet och sen dra ut det, torktumlaren sätter man igång genom att snurra på vredet och sen trycka in det, drar man utåt lossnar det…), sen häller man i flytande tvättmedel (de verkar enbart använda flytande tvättmedel här, jag såg inget pulver alls i affären) och sist lägger man i kläderna. Ganska rent blir det iaf, även om min tvättmaskin hemma är bättre. Vattnet verkar inte bli speciellt varmt. Inställningarna är Cold, Warm eller Hot, där Warm är knappt 40 grader och Hot knappt 60 grader, tror jag.

Sopbilen är också spännande. Soporna töms varje tisdag och torsdag. Morgon. Klockan sex. Utanför mitt fönster. Lagom roligt att bli väckt av dem så ofta (när jag ska till jobbet går jag upp klockan sju). Kvällen innan släpar man ut alla sina saker och ställer på den lilla gräsplätten mellan trottoaren och gatan och så hämtar de det. De tar verkligen allt också, datorer, lampor, soffor… Vissa dagar tar de även lite insamlingar, så som glas och metall, men vi har inte riktigt fått kläm på vilka dagar det är.