Julkalender Archives - Sida 2 av 3

2010-12-142010-12-17

Lucka 14: Avlämningar

Många hundar gillar att springa runt med saker i munnen, och ännu roligare blir det om föraren jagar hunden samtidigt. Jag använder gärna jage som belöning, men jag vill först veta att hunden kan komma tillbaka med föremålet så att leken kan sluta när jag vill det. En av anledningarna till att hunden inte kommer tillbaka är ofta att den vet att den då blir av med leksaken. Därför är det viktigt att lära hunden att det faktiskt lönar sig att komma tillbaka med föremålet.

Har man tränat avlämningar så att hunden vet att det verkligen lönar sig att komma tillbaka med föremål har man kommit en bra bit på vägen. Om hunden springer ut och travar tillbaka tycker den inte att det roligaste är att komma tillbaka med föremålet. Om den däremot springer ut och rusar tillbaka har man verkligen lyckats få hunden att förstå vad man vill att den ska göra.

Avlämning på väg upp ur vattnet. Se hur jag använder handtargeten för att göra det tydligt för henne var jag vill ha föremålet

Olika hundar är naturligtvis olika lätta att träna avlämningar med. Det finns många varianter och jag tycker att man kan använda sig av flera av dem för att göra det roligare för hunden. Den första varianten är med hjälp av handtargeten jag pratade om tidigare i veckan. Repetera handtargeten några gånger. Ge sedan hunden ett föremål och håll fram handen. Om hunden rör sig mot handen eller sätter nosen i din hand med föremålet i munnen, klicka och belöna. Sedan är det bara att öka avståndet och störningarna. Om hunden inte bryr sig om din hand, repetera handtargeten ytterligare några gånger med riktigt bra belöning. Testa även att ta ett mindre roligt föremål som hunden kanske har lättare för att lämna ifrån sig.

Byta-övningar är också ett väldigt bra sätt att träna avlämningar på. Ha två eller tre likadana föremål. Låt hunden få det ena. När den kommer nära dig, kasta iväg ytterligare ett föremål så att hunden tar det istället. Plocka upp föremålet hunden släppte (har hunden stor mun kan den få in två föremål samtidigt, det är då du behöver tre likadana 😉 ) Låt sedan hunden komma närmre och närmre dig innan du kastar det andra föremålet. Till sist testar du att hålla fram handtargeten enligt ovan. När du får föremålet i handen belönar du genom att kasta iväg det igen, eller genom att kasta iväg ett annat föremål.

När de leker kamplek med hunden, släpp efter lite på föremålet och backa ifrån hunden. Följer den efter dig? Jättebra isf! Fortsätt leka med hunden och variera mellan att dra och släppa efter medans du backar ifrån hunden. Backa ifrån hunden och låt hunden komma hela vägen in till dig med föremålet för att fortsätta leka. Om hunden försöker sticka ifrån dig direkt, börja träna detta med hunden i koppel så att den inte kan komma så långt. Jobba på att få hunden att förstå att det roliga fortsätter när den kommer till dig med föremålet.

En film som visar hur man kan använda handtargeten till att få snygga avlämningar och börja lägga på störningar.

När hunden kan komma in till dig med föremålet i munnen vill jag att hunden ska vänta med att släppa tills jag säger tack. Detta börjar jag helst träna i kampleken. Medans vi leker håller jag fram en godis (omvänt lockande). Först testar jag om hunden släpper när jag håller fram godisen. Om den inte gör det letar jag fram en mycket godare belöning så att hunden garanterat släpper. Precis när hunden släpper säger jag tack. Sedan testar jag att hålla fram godisen utan att säga något en kort stund. Släpper hunden gömmer jag godisen igen. Håller hunden kvar säger jag ”tack” varpå hunden med största sannolikhet släpper godisen. Sedan väntar jag längre och längre innan jag säger ”tack” och varierar störningarna, t ex lägger godis på marken, tar fram en annan leksak osv.

Dagens fråga: Om du kastar ett föremål, när rör sig din hund snabbast? På vägen ut eller på vägen tillbaka?

Dagens utmaning: Om hunden springer snabbast på vägen ut, försök lista ut hur du ska träna för att få den att skynda sig tillbaka istället.

2010-12-132010-12-17

Lucka 13: Självkontroll

Att hunden kan kontrollera sig själv i olika situationer gör att vi får stabilare och mer pålitliga beteenden. Det handlar helt enkelt om att lägga på störningar och belöna hunden när den fortsätter med det önskvärda beteendet (och hindra hunden från att belöna sig själv, t ex genom att ha koppel på i början eller genom att lyfta bort belöningen). Det lättaste sättet att börja på är med hjälp av något som kallas mvänt lockande. Ha en godis i handen. När hunden sätter sig ner, belöna den. Öppna handen en kort stund. Om hunden sitter kvar, belöna. Om hunden rör sig mot handen, stäng handen (utan att säga något). Vänta tills hunden sitter ner igen och testa att öppna handen igen. Målet är att hunden ska lyckas minst 4 av 5 gånger, då kan du börja göra det svårare genom att t ex röra på handen, kasta godisar på marken osv.

Störningsträning. Eva försöker locka Diesel ur position med hjälp av matskålen. När Diesel går kvar i position får hon ett varsågod.

För mig är det viktigt att jag kan sätta ner en matskål (belöningsskål) och veta att hunden inte tar den förrän den får ett varsågod. Jag vill kunna sätta ner skålen, ta med mig hunden, göra en övning och sedan säga varsågod varpå hunden springer till belöningen. Jag börjar på precis samma sätt som med handen ovan. Jag har hunden framför mig och matskålen i handen. När hunden sätter sig börjar jag föra matskålen mot golvet. Rör hunden sig mot matskålen tar jag upp skålen igen (utan att säga något). Sitter hunden kvar när jag satt ner skålen säger jag varsågod. Efter hand gör jag det svårare genom att vänta längre innan jag säger varsågod, genom att hunden står upp istället eller genom att jag rör mig bort ifrån skålen. Det enda jag säger i den här övningen är Varsågod. Tänk på att göra övningen rolig och inte ”skrämma” hunden när du tar upp skålen, då är risken stor att hunden blir tveksam till om den får ta belöningen. Jag vill ha en hund som reagerar omedelbart när jag säger Varsågod.

En liten film som visar självkontrollsträning. Enda sättet för Diesel att få sin belöning (popcorn) är att undvika popcornskålen. Jag testar även att trycka henne försiktigt mot skålen och vill då att hon ändå håller sig borta från skålen (det syns tydligt på filmen hur hon spjärnar emot trycket)

En film som visar inlärning av omvänt lockande

På samma sätt kan man lära in ett nej-kommando på ett trevligt sätt.

När jag kopplar loss min hund vill jag att den väntar på ett varsågod/frikommando innan den lämnar mig. Det finns ett par anledningar till att jag vill ha det så: om vi ska börja träna vill jag att hunden med en gång jag kopplar loss har fokus på mig så vi kan köra igen. Om jag ska låta hunden springa lös vill jag kunna kolla att det fortfarande är fritt att släppa hunden, att inget dykt upp medans jag kopplade loss hunden. Jag börjar lära in det genom att belöna hunden när den tar kontakt med mig i koppel. Sedan har jag två koppel på hunden. Jag kopplar loss det ena och belönar snabbt. Sedan tar jag på båda igen. Kopplar loss det ena och belönar hunden om den stannar kvar hos mig eller tar kontakt med mig. I början vill jag bara att hunden står stilla kvar hos mig, men sedan vill jag att hunden direkt när jag kopplar loss tar kontakt med mig. Om jag kopplar loss hunden och börjar gå ifrån den vill jag att den följer efter mig med en gång istället för att gå åt sitt eget håll.

Dagens fråga: I vilken situation är det viktigast för dig att din hund kan kontrollera sig?
Dagens utmaning: Ha hunden kopplad, sätt ner matskålen. Koppla loss hunden och backa från matskålen. Följer hunden med dig? Om inte, fundera på hur du ska träna enligt ovan så att hunden följer med dig och väntar på ditt varsågod innan den tar maten i matskålen.

2010-12-122010-12-17

Lucka 12: Hantering

För att kunna ha en bra samvaro med sin hund är det viktigt att man kan hantera och visitera hunden, t ex klippa klorna, kolla på tänderna och tvätta öronen på hunden. Även när man kommer till veterinären är det bra om man har tränat hunden på dessa situationer så att den inte blir rädd när veterinären ska titta på den. Vissa hundar finner sig i det direkt, medans andra tycker det är otrevligt att bli hanterade. Råkar man dessutom klippa hunden i pulpan någon gång kan det bli svårt att få hunden att stå ut med kloklippningen.

Hanteringen kan man aldrig börja med för tidigt. Klappa om hunden och titta lite i öronen när den är lite trött och belöna den när den är stilla. Massera gärna hunden så att den slappnar av nära dig. Antingen accepterar hunden hanteringen direkt och du kan belöna lite då och då, eller ordentligt när du är färdig med t ex kloklippningen. Om hunden tycker det är obehagligt, ta inte för stora steg i taget utan shejpa fram beteendena i små steg.

Här är en film om hur man kan shejpa in kloklippningen och få hunden att tycka om det

Många hundar hoppar undan från våra händer då vi vill fånga dem eftesom de lärt sig att det är tråkigt att bli infångad, t ex att lösspringandet på promenaden är slut eller att de ska bli fasthållna. Passa därför på att träna på att kunna ta hunden i halsbandet utan att den hoppar iväg så att den istället tycker att det är kul när dina händer kommer nära den (detta kan naturligtvis kombineras med handtargeten som jag skrev om i går).

För att lära hunden att det är kul när du tar i halsbandet, upprepa följande flera gånger: ta i halsbandet, klicka och belöna hunden. Ta lite mer i halsbandet, klicka och belöna. Till sist kan du komma fram snabbt mot hunden, ta i halsbandet, klicka och belöna. Tänk på att även träna på det sista steget, att du kommer snabbt mot hunden, för det kommer troligtvis att hända om du blir stressad och måste få tag på hunden snabbt. Då är det extra bra om hunden inte hoppar undan för dina händer.

Targetbeteenden är väldigt användbara i hanteringen: handtargeten som jag nämnde tidigare, tasstarget på t ex en musmatta för att få hunden att vara stilla på en plats och ”näbbtarget” för att lära hunden att hålla nosen stilla så att du kan titta på tänderna. Näbbtargeten går helt enkelt ut på att hunden trycker sin nos upp mot din kupade hand och håller den stilla där. Det kan användas både i vardagen och i momentet tandvisning i lydnadsklass ett.

Filmen nedan visar hur man kan träna ta i halsbandet och hur man kan träna hunden att sitta stilla medans man kollar på tänderna.

När Diesel var liten vägde vi henne med hjälp av fiskvågen och en IKEA-påse. Först fick vi träna på att hon skulle tycka det var trevligt att vara i IKEA-påsen.

Dagens fråga: Hur har du tränat kloklippning?

2010-12-112019-02-28

Lucka 11: Inkallning

Inkallning är ett område där jag tycker man ska jobba med många olika delar. Dels tycker jag att man ska lära hunden att hålla koll på sin förare när den är lös, dels ska man lära den att komma när man ropar och dels ska man lära den hur den ska hantera oväntade situationer. Inkallning för mig handlar med andra ord mycket om förebyggande träning och att jag fokuserar på vad jag vill att hunden ska göra.

Jag kommer matte!

Första steget handlar om följsamhet och att hunden ska veta att det lönar sig att hålla kolla på husse/matte i skogen. När hunden tittar på mig, eller spontant kommer tillbaka till mig på promenaden, passar jag på att belöna (och variera belöningarna enligt tidigare inlägg. Ibland kanske det blir en godis ur handen, ibland en boll, ibland hoppa upp på en sten och få en godis, ibland leta godis på marken och så vidare). Jag vill ha en ”gummibandshund”, det vill säga den går iväg en bit (20-50 meter, jag vill helst se hunden hela tiden) och kommer sedan tillbaka och kollar läget. Om hunden inte håller koll på mig kan jag gå och gömma mig, eller gå åt ett helt annat håll. När hunden kommer till mig eller håller sig nära händer roliga saker (ett litet träningspass, lite kurragömma, leta godis och så vidare. Var uppfinningsrik!)

Nästa steg handlar om att lära hunden vad den ska göra i oväntade situationer. På promenaderna vill jag inte hela tiden behöva hålla stenkoll på hunden, utan jag vill lära hunden att om det händer något oväntat, t ex att en människa eller en hund dyker upp, så ska den ta kontakt med mig istället för att springa fram. Jag börjar att träna det i koppel. Först låter jag hunden titta på störningen. När den står stilla och tittar klickar jag och belönar. Till slut kommer hunden att titta på störningen och sedan titta tillbaka på mig för att få sin belöning. När det fungerar i koppel börjar jag träna samma sak när hunden är lös. Eva Bodfäldt har skrivit en väldigt bra artikel om skvallerträning, du hittar den på hennes hemsida.

Sista steget handlar naturligtvis om att lära hunden att komma när jag ropar på den. Viktigt att tänka på är att successivt öka störningarna och att hunden ska lyckas många gånger. Tanken är att ”hjärntvätta” hunden så att den inte vet något annat än att kom betyder att den ska komma till föraren och att roliga saker händer då. Om du misstänker att hunden inte kommer att komma, låt bli att kalla in den och gå och hämta den istället.

Vid inkallningen är det väldigt bra att lära hunden handtarget, det vill säga att den kommer och sätter sin nos i din hand. Det gör att du får hunden hela vägen in till dig på inkallningen och att du enkelt kan koppla den. Dessutom blir det ett tydligt kriterium för dig. Kom betyder sätt nosen i min hand, och det kan hunden inte göra om den är 2 meter bort utan den måste vara nära dig för att kunna göra det. Börja med att hålla fram din handflata nära hundens nos. När hunden tittar på den eller råkar röra vid den klickar och belönar du. Utveckla sedan det så att hunden aktivt letar upp den hand när du håller den på olika ställen och så att den går fram till den även när ni är en bit ifrån varandra. Handtargeten blir dessutom en snygg tyst inkallning, och den kommer att lyckas nästan varje gång eftersom du bara kan visa den för hunden när den tittar på dig (var helt tyst och vänta tills hunden tittar på dig). Så fort hunden får se handen kommer den att bli väldigt glad och springa mot handen eftersom den lärt sig att det är väldigt roligt att sätta nosen i din hand.

Handtargeten blir också en rolig lek där hunden får leta upp din hand på olika ställen (högt, lågt, framför dig, bakom dig) och du kan efterhand även låta den dutta först i din ena hand och sedan i din andra hand. Ofta tycker hunden att det är väldigt roligt och gör bättre och bättre duttar. På filmen nedan visar jag hur man kan använda handtargeten.

Handtarget

Handtargeten kan även användas till att ”flytta” på hunden (genom att den följer efter din hand dit du vill ha den), till avlämningar så att hunden lämnar föremål i din hand utan att du behöver sträcka dig efter dem, till att gå slalom mellan dina ben och till att ta på kopplet frivilligt. Just att ta på kopplet frivilligt tycker jag är något som alla borde lära sina hundar. Då slipper man problem med att hunden tycker det är tråkigt att bli kopplad, plus att det ser väldigt snyggt ut när hunden kommer springandes i full fart och sätter in huvudet i halsbandet. På filmen nedan visar jag hur man kan lära hunden att ta på kopplet frivilligt med hjälp av handtargeten. Efter hand arbetar man bort handtargeten så att hunden sätter huvudet i halsbandet utan att få hjälp av handtargeten. Detta är lättast att göra med ett hel eller halvstryp till att börja med (jag rekommenderar alltid ett halvstryp som inte stryper, ett helstryp eller ett halvstryp som stryper är väldigt obehagligt för hunden om den drar i kopplet). När hunden kan det går det även att överföra till ett fast halsband, se filmen nedan.

Ta på kopplet frivilligt

Dagens utmaning: Gör 20 lyckade inkallningar och belöna din hund varje gång den spontant tar kontakt med dig

Dagens fråga: Vilka störningar kan du kalla in din hund från idag? Vilken störning skulle du vilja kunna kalla in din hund ifrån? (vad är ditt slutmål? Var så konkret som möjligt, ”alla störningar” är inget bra mål eftersom det inte går att träna)

2010-12-102010-12-10

Lucka 10: Vardagslydnad kan man inte träna med klicker

Något jag hör ganska ofta är ”vardagslydnad kan man inte träna med klicker, det funkar bara till tricks och lydnad”. Enligt mig kunde inget vara mer fel, men det är inte lika ”lätt” att träna vardagslydnad med klickerträning som det är att träna lydnad med klickerträning för den som inte var van.

Den första distinktionen jag vill göra är mellan ”att träna med klicker” och ”klickerträning”. Att träna med klicker innebär för mig att man använder klickern som belöningsmarkör ibland, framförallt i t ex tävlingslydnaden, men man använder sig inte fullt ut av hela klickerträningens potential. Klickerträning innebär för mig att man fokuserar på att förstärka (belöna) rätt beteende, att man låter hunden erbjuda beteenden frivilligt (använder så lite hjälper som möjligt som man sedan måste träna bort), att man använder en belöningsmarkör och att man fokuserar på det man kan se (och överanalyserar inte hundens beteende: nu tänker han si, nu tänker han så). Eftersom jag är naturvetare gillar jag bevis och forskning, och det finns otroligt mycket forskning bakom just inlärning. Därför känns det extra bra för mig att veta att mina träningsmetoder har stöd i vetenskapligt bevisade teorier. Att då använda sig av klickerträningen i allt man tränar gör att man kan uppnå klickerträningens full potential och få en hund som verkligen älskar att lära sig saker,

Så, tillbaka till ursprungsämet, vardagslydnad. I vardagslydnaden säger många ”hunden måste veta vad ett nej är”, ”hunden måste veta när den gjort fel”. Jag kan hålla med i precis vad det står, men inte hur man traditionellt sätt lärt in det. Kan man lära vilda delfiner att jobba i flera timmar för en bit fryst fisk (när de lika gärna skulle kunna fånga sin egen), så tycker jag nästan det gränsar till lathet att inte lägga upp all sin hundträning på samma sätt, dvs med positiv förstärkning. Klickerhundar vet vad som är ”fel”, dvs vad som inte lönar sig, eftersom de inte får någon belöning då. Man kan även lära klickerhundar ett nej, men frågan är hur och till vad man använder nejet (Lena, min kollega i Canis avdelning Göteborg och Kungsbacka) skrev ett väldigt bra inlägg om det för några dagar sedan, läs gärna det på hennes blogg, klickersmart.se.

En av anledningarna till att det är svårare att träna vardagslydnaden klickerskt tror jag är att vardagen inte är lika kontrollerad som lydnadsplanen vad gäller att jag som förare har kontroll på allt roligt. Det är också så att vi tillbringar den största tiden med våra hundar i vardagen och då orkar vi inte alltid vara pedagogiska och träna. Vad vi dock inte får glömma är att för hunden är allt träning/inlärning. För den spelar det ingen roll om vi är på lydnadsplanen eller hemma i köket, den lär sig hela tiden vad som lönar sig. Det gör att man för att lyckas bra med vardagslydnaden måste planera ordentligt, och se till så att man har kontroll på situationen. Man måste helt enkelt ta träningen i små steg och successivt höja störningarna för att lyckas och bygga ett stabilt beteende.

Men jag vill inte ha en hund som hittar på en massa egna saker… Det är ju också så att alla inte vill ha en aktiv hund som tar egna initiiativ, men man kan naturligtvis även träna passiva beteenden med hjälp av vardagslydnad och få en hund som går fint i kopplet för att den tycker att det är kul istället för att den tycker det är obehagligt. Dessutom tar hundar ofta egna initiativ när de är uttråkade och inte har fått tänka tillräckligt mycket, alltså gör träningen att de blir mer nöjda med tillvaron och inte hittar på en massa saker.

Men jag vill inte ge min hund så mycket godis, den kommer bli tjock… Ja, om hunden får träningsgodis utöver sin egen mat kommer den naturligtvis att bli tjock. Men varför ge hunden extra godis när den lika gärna kan få träna för att få sin mat? Varför ska hunden få ”gratis” mat en gång om dagen? De flesta hundar (även de som äter dåligt) tycker oftast att det är roligare att arbeta för maten än att bara få den serverad i sin skål. Om man någon gång behöver använda extra gott godis (t ex när det är väldigt svåra störningar), så får man minska ner lite på hundens vanliga mat istället. Jag har alltid minst två sorters belöningar med mig i jackan. De ligger där hela tiden så att jag inte gömmer dem hemma när jag går ut. Vanligtvis har jag någon sorts torrfoder (det är en stor fördel att ha hundar som äter allt 😉 ), en boll och så en påse mjuk kattmat som bara används som jackpotbelöning vid t ex särskilt svåra störningar och särskilt väl genomförda övningar (t ex en jättefin inkallning).

Men det fungerar ju hemma… Utryck som ”det fungerar ju hemma” hör jag ofta på kurs (och ibland är jag själv sugen på att säga det 😉 ). Ja, det fungerar hemma eftersom vi har tränat det hemma. När vi kommer till en ny plats måste vi sänka kriterierna och börja om lite i träningen så att hunden lär sig att det fungerar likadant på den nya platsen. Även här kommer svårigheterna med vardagslydnaden in. När ett vardagsbeteende som vi tycker att vi tränat mycket och att hunden kan inte fungerar, då blir vi lätt frustrerade och säger till hunden ”NU sätter du dig” vilket får till följd att hunden tycker det är obehagligt att sätta sig eller sätter sig långsamt.

Så för att lyckas träna klickerskt även i vardagslydnaden krävs det mycket av en själv som förare.

Kontrollera omgivningen
- Tillgång till belöningar. Se till så att hunden bara kan få belöningar av dig och när du tänkt dig det, dvs låt inte hunden självbelöna sig. Att sno mat från diskbänken är naturligtvis väldigt självbelönande eftersom hunden får något riktigt gott för besväret.
- Undvik möjligheter att göra fel. Hunden lär ju sig hela tiden, och får den göra ”fel” många gånger lär den sig att göra det. Tränar du t ex att inte ta skor från skohyllan, se till så att hunden inte kan ta skor från skohyllan när ni inte tränar. (för att lyckas med det finns många strategier; sätta kompostgaller för, använda hatthyllan istället, gå barfota…)
Planera träningen
- Skriv gärna ner en plan för hur beteendet ska se ut, i vilka miljöer de ska fungera etc. och när du sedan tränar skriver du upp vilka störningar du tränat med och hur det gått för att du ska kunna ha koll på vilka störningar du behöver träna mer på och för att undvika att träna på samma saker hela tiden. Att träna på det man redan kan gör ju inte att man kommer vidare.
”Självkontroll”
- Det krävs även mycket ”självkontroll” från förarens sida. Det går inte längre att skylla ifrån sig genom att säga ”hunden fattar inte” eller ”han är så envis”. Om beteendet inte fungerar beror det helt enkelt på att jag som förare inte tränat det tillräckligt bra. Det gör också att det inte är hundens fel om det blir fel, utan jag som förare måste då planera träningen annorlunda. Om jag känner kommer ner på stan ett behov av att säga ”men han går ju fint i koppel hemma” så kan jag genom att bara tänka till lite komma på med vilka nya störningar jag måste träna: andra människor, bilar, andra hundar, godispapper på marken osv. Det hjälper mig inte heller att bli arg på hunden, pga tidigare nämnda anledningar, och eftersom jag då kan förstöra vår tidigare träning genom att hunden tycker det blir obehagligt och tråkigt. Ilska känns bra för mig själv för stunden, och om jag får som jag vill genom att bli arg har jag dessutom fått förstärkning för att bli arg. Däremot har forskning visat att det är kontrproduktivt att ventilera sin ilska så eftersom ilska föder mer ilska… Ingen läkare skulle föreslå våldsamma TV-spel, skräckfilmer eller romantiska noveller för att ”bota” ilska, rädsla eller ensamhet.

Jag har tänkt att jag de kommande dagarna ska skriva lite om några vardagsbeteenden som jag tränar med mina hundar och som är ett måste för mig.

Klickerträning :)
Här pågår klickerträning 😉

Dagens fråga: Vilket vardagsbeteende tycker du är svårast att träna?

2010-12-092010-12-08

Lucka 9: Prestationsångest

Drömmer du om att stå på prispallen? Ta ett lydnadschampionat? Tävla i SM?

Att ha mål med sin träning är väldigt viktigt och motiverande, men de får inte skapa prestationsångest. Om vi har för höga mål och glömmer bort att ha kul i vår träning (som jag skrev om igår) är det väldigt lätt hänt att vi får prestationsångest och att träningen blir tråkig och allvarsam för både mig som förare och för hunden.

De allra flesta har resultatmål med sin träning, t ex ta ett förstapris i lydnadsklass 1, bli uppflyttad till högre klass i sök eller vinna klubbmästerskapet. Resultatmålen ligger långt fram i tiden och är oftast det som motiverar oss att träna, men ju närmre tävlingsdagen vi kommer desto viktigare blir uppgiftsmålen. Uppgiftsmål kan till excempel vara att ge rätt signal, hitta en bra känsla eller få till en bra inkallning.

Saker man inte har kontroll över skapar stress. Stressen som resultatmålen förstör koncentrationen och gör att man tappar bort fokuset på här och nu. La?gg inte din uppfattning om huruvida ta?vlingen ga?tt bra eller inte i ha?nderna pa? domaren eller konkurenterna (dvs enbart titta på resultatmålet) utan fundera på vad du tyckte om det ni gjorde? Vad ska ni fo?rba?ttra? Vad vet du om din prestation?

När jag tävlade lydnad sist var jag t ex allra mest nöjd med platsliggningen eftersom jag vet hur mycket problem vi haft med platsliggningen och hur mycket vi tränat för att få den att fungera igen. Det visste ju ingen av de andra tävlande om eftersom de bara såg en hund som låg snyggt på tävlingen. Sedan fick vi en nia på fotgåendet, vilket ju är ett väldigt bra betyg, men jag vet ändå flera saker som jag vill förbättra, t ex vill jag att hon tittar på mig hela tiden i svängarna och inte flackar med blicken ibland.

Nästa typ av mål är ka?nsloma?l. De går ut på att fokusera på vilken känsla jag vill ha i min träning och vilken känsla jag vill att hunden ska ha i träningen. Fundera över vilken attityd du vill ha och vilken attityd som gagnar dig och din hund.

Den sista sortens mål jag tänkte ta upp är träningsmål. Träning leder till tävling (eller någon sorts avstämning, även om man inte vill tävla för en domare med sin hund kan man ju naturligtvis ändå ha träningsmål och en egen måttstock som man mäter sin prestation mot om man vill). För att komma framåt är det viktigt att ha tydliga mål med träningen. Man kan naturligtvis göra dem olika detaljerat, t ex vad är målet med den här månadens träning? Med den här veckans träning? Med det här träningspasset? Att tänka igenom sina träningsmål och skriva ner dem då och då är ett väldigt bra sätt att hålla kolla på vad man gör och vart man vill komma för. Att inför varje träningspass uttala målet med träningspasset högt kan också hjälpa en att fokusera på vad man ska göra. Tanken är ju hela tiden att träningen ska gå framåt!

Det här med olika sorters mål blev väldigt tydligt för mig när jag och Diesel startade på jaktprov i höstas. Mitt mål är naturligtvis att någon gång ta ett förstapris i nybörjarklass (och sedan i öppenklass osv.). När jag tävlar vill jag iofs alltid att vi ska vara redo och genomtränade för ett förstapris. Jag skulle t ex aldrig starta i en lydnadstävling om jag inte trodde att vi hade en chans på ett förstapris. På jaktprovet var det nu lite annorlunda eftersom jag aldrig startat på jaktprov tidigare så hade jag ett antal mål med jaktprovsstarten.

Resultatmål
- Våga starta (uppnått)
- Ta ett förstapris (inte uppnått)
Uppgiftsmål
- Stadga vid vattenapporteringen (uppnått)
- Snygga avlämningar i hand (uppnått)
Känslomål
- Ge Diesel en bra upplevelse av jaktprov (uppnått)
- Ge mig en bra upplevelse av jaktprov (uppnått)

Om mitt enda mål hade varit resultatmålet att ta ett förstapris hade jag naturligtvis blivit väldigt ledsen av att vi inte fick ett förstapris. Som det var nu var jag ändå väldigt nöjd med vår insats. Vi vågade starta, Diesel hade jättefin stadga vid vattenapporteringen och vi hade skoj båda två.

Min sista rekommendation till er är dock att lite då och då släppa tankarna på mål helt och hållet och bara ha kul med era hundar. Släpp all prestige och prestationsångest, gå en härlig sväng i skogen och bara njut tillsammans med din hund. Man måste inte alltid ha ett mål med sin promenad!

Tankarna i det här inlägget är en blandning av mina egna tankar och anteckningar från ett föredrag i tävlingspsykologi med Niina Svartberg. Får ni möjglihet att lyssna på henne så rekommenderar jag verkligen det.

Avslutningsvis några bilder som symboliserar några olika mål för mig

Resultatmål: förstapris (och klassvinst)

Uppgiftsmål: Fokuserad och lugn platsliggning

Känslomål: Glädje

Träningsmål: Gå långsamt (det var det svåraste Diesel någonsin gjort om ni frågar henne 😉 )

Dagens fråga: Vad är det viktigaste med ditt ”hundägande”? Vad har du för resultat-, uppgifts-, tränings- och känslomål?

2010-12-082010-12-17

Lucka 8: Underhållning på hög nivå :)

Dagens lucka får iaf mig att skratta. Man måste inte alltid vara så seriös i hundsammanhang!

[dog-smile2.jpg]

Det tycker jag är viktigt att tänka på i allt man gör, men framförallt hundträningen. Det måste vara roligt att träna, för både mig och min hund. Jag vill att min hund ska tycka att träningen är det roligaste som finns. En stor del i det för mig är att utveckla bra belöningar, eftersom det är det min hund jobbar för. Med en stor belöningsrepetoar blir det lättare att behålla hundens intresse, inlärningen går snabbare och vi blir inte så begränsade i vår träning (om vi t ex bara kan belöna hunden genom att kasta en tennisboll kan det bli ganska svårt att träna inomhus, om man inte bor i ett slott med stora salar 😉 )

Om man har en kräsen hund är det naturligtvis svårare att hitta belöningar som fungerar, men det går att lära hunden att tycka om olika sorters belöningar. En kräsen hund ställer mycket högre krav på tränarens kreativitet. Med Diesel vet jag att jag kan kasta tennisbollen 20 gånger och hon kommer fortfarande att tycka att den är lika kul, men Ludde tycker att bollen är kul kanske 2-3 gånger, sedan tröttnar han. Då gäller det att hitta på något annat och att variera belöningarna så att han aldrig vet vad som ska komma. Ena gången blir det kanske en godis, nästa en boll, tredje gången kanske jag låter honom jaga ifatt godisen och fjärde gången river vi gemensamt sönder ett papper (en kanske något oväntad men väldigt uppskattad belöning som jag kom på av en slump då jag hade tänkt belöna honom med en godis men råkade tappa ett papper istället, som tur var var det inget viktigt papper).

Det finns egentligen bara en regel när det gäller belöningar: gillar HUNDEN det är det en belöning. Har man en hund som älskar mat är mat en jättebra belöning. Har man en hund som är rädd för andra människor är att hälsa på andra människor ingen bra belöning. Har man en hund som gillar kattskit är kattskit en bra belöning för den hunden, även om du som förare kanske tycker det är jätteäckligt och inte vill använda det som belöning.

Det finns några olika typer av belöningar

Ätbara belöningar
- Allt hunden tycker om att äta: köttbullar, frolic, frigolit (en av Diesels favoriter, jag är inte helt övertygad om att det faktiskt är en ätbar belöning (hon tycker iaf det), men jag brukar undvika att använda den…)
Sociala belöningar
- Rösten (många hundar uppfattar dock inte enbart rösten i sig som en belöning, utan jag tycker att rösten ska användas tillsammans med någon annan belöning, t ex kamplek)
- ”Brottning”/bus/jaktlek
- Kamplek
Miljöbelöningar
- Få nosa på en stolpe
- Få hälsa på en annan hund/människa

Jag tycker att man bör ha minst en belöning i varje grupp ovan för att ha lite att variera mellan. Hur gör man då om hunden bara äter hemgjorda köttbullar? Jo, man lär hunden att gilla andra belöningar genom träning och något som kallas värdeöverföring eller Premacks princip (ett sannolikt beteende förstärker ett mindre sannolikt beteende). Jag tar kamplek som ett exempel. Det vi vill lära hunden nu är att om du leker med kamptrasan så får du en godis. Så om hunden rör vid kamptrasan alldeles så lite så ger vi hunden en godis. Hunden måste sedan röra mer och mer vid kamptrasan för att få godisbiten. Till slut måste hunden dra ordentligt i kamptrasan och verkligen leka för att få godisbiten. Till att börja med kampar hunden enbart för att få godisbiten, men allt eftersom så kommer den att tycka att kampleken är roligare och roligare eftersom den leder till att hunden får det den ännu hellre vill ha, godisbiten. Till slut blir kampleken i sig en belöning som hunden tycker är rolig eftersom den har fått lära sig att tycka att det är kul, dvs det har skett en värdeöverföring från godisen till kampleken. På samma sätt kan man lära en hund som inte gillar godis men gillar kamplek att äta godis. Ta godisen så får du kampa sedan. Det enda man behöver komma ihåg är att den ”riktiga” belöningen, dvs det man vet att hunden verkligen gillar, måste komma sist.

Alla hundar har naturligtvis belöningar som de föredrar och är olika lättbelönade (och olika lättränade). Alla hundar kommer aldrig att tycka att kamplek är den bästa belöning som finns, men på det här sättet kan du få hjälp att utveckla nya belöningsformer för dig och din hund.

De belöningar som mina hundar tycker är roligast är de spontana och överraskande belöningarna. Det kan t ex vara att när snön kommer så busar vi i snön, leker jage, kastar upp snö i luften, rullar runt (hundarna älskar att sno min mössa när de kan…). Framförallt så krävs det att jag som förare engagerar mig i belöningen. Jag måste tycka att belöningen är rolig och även göra den rolig för min hund. Fjantiga belöningar är mitt bästa sätt att lätta upp träningsstämningen både för mig och mina hundar så att jag verkligen kommer ihåg att ha roligt och inte bli för allvarlig. Jag försöker hela tiden tänka på att hunden ägnar sig åt min hobby (hundträning), det är därför mitt ansvar att se till så att hunden tycker träningen är lika kul som jag tycker.

Vill du läsa mer om lek och lekutveckling rekommenderar jag Sivs blogg och julkalender om lek (som jag glömde i mitt julkalenderinlägg, tack Lena för att du tipsade om den!). Den hittar ni här http://amokk.no/blogg/

Dagens fråga: Vad brukar du göra för att träningen ska vara rolig och inte bli för allvarlig?

Dagens utmaning: Lista alla belöningar du kan använda på din hund. Hur många får du ihop?

2010-12-072010-12-17

Lucka 7: Hundarna klär granen

Dagens lucka blir en fantastisk film för att skapa lite julkänsla 🙂

Länk till filmen http://www.youtube.com/v/AUtPKbMwnRo?fs=1&hl=en_US

Fast man får nog inte slå in alltför ömtåliga saker i paketen 😉

Dagens fråga blir: hur många beteenden/trick utför hundarna?

Min utmaning till er blir att välja ett av de beteendena och lära din hund det innan 24 december. Redovisa ditt bidrag genom att lämna en kommentar här i bloggen eller på Facebook. Jag lottar ut en kampleksak med elastiskt handtag till det bästa tricket!

www.blomsterhundar.se

2010-12-062010-12-07

Lucka 6: Mina julkalendrar

Dagens inlägg får bli en fråga: Hur många julkalendrar har du? (hur många följer du?)

Jag har för tillfället ett antal

Chokladkalender. Ett måste för mig i december. I år är det Nalle Puh på framsidan 🙂
Självkänsla-julkalender. En kompis till mig jobbar som självkänsla-coach och har skapat en julkalender med små självkänsla-tips varje dag. Många intressanta funderingar.
Canis julkalender. Rabatt på olika varor i webshoppen. Hundarna måste ju också få julklappar 🙂
Julkalender om djurträning.
Julkalender i iPhonen. Advent 2010 med tips om olika appar som man bara inte kan vara utan 😉
SVTs julkalender Hotell Gyllene knorren. Halvsöt julkalender som jag aldrig hinner se när den sänds, men SVT Play är min bästa vän 🙂 (nästan 😉 )

Har ni några bra julkalendrar ni kan tipsa om?

Santa Winnie The Pooh & Friends Myspace Layouts

www.blomsterhundar.se

2010-12-052010-12-17

Lucka 5: Det är mänskligt att vara kortsiktig

Jag gillar när företag gör lite nya och oväntade saker. Jag gillar också när de tänker till, får mig att tänka till och skapar något jag kan ha nytta av (eller tycka är kul). Jag hittade en kul iPhone-app från Alecta, som jobbar med pensionssparande, igår som jag tyckte var just det. De tar sin utgångspunkt i att ”Det är mänskligt att vara kortsiktig”. Det är nog många med mig som tycker att pensionssparande är tråkigt, men genom att fokusera på varför vi tycker det är tråkigt når de fram till mig. De har skapat en hemsida där man kan läsa mer om inlärning och se lite filmer. I iPhone-appen får man genom kognitiv beteendeterapi hjälp att ta tag i/stå emot saker, t ex använda tandtråd. Man lägger in vad man vill ta tag i, skriver in positiva och negativa kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser, och när man sedan använder tandtråd (eller inte gör det) anger man det i appen som håller koll på historiken åt en. Tanken är alltså inte att man alltid ska ta tag i eller stå emot det man valt, utan att man ska få hjälp att göra ett aktivt val och stå emot sina kortsiktiga impulsar.

Läs mer på Alectas hemsida

Marshmallow-testet ang. kortsiktighet

Ett par andra roliga sidor jag kom att tänka på

ITP-kampen – gör det lite roligare och enklare att placera pensionspengarna

Rolighetsteorin – ett initiativ från Volkswagen som jag gillar ur inlärningssynpunkt. De vill få folk att förändra sitt beteende genom att göra det roligare att göra rätt. Vinnaren i tävlingen blev Hastighetslotteriet. Den fungerar som en vanlig hastighetskamera för dem som kör för snabbt, men bötespengarna som de betalar in hamnar i en pott och lottas ut till dem som kör lagligt. Medelhastigheten sänktes med 22% under försöksperioden! Positiv förstärkning is the shit 😉