Kategori: USA 2007

Nu sitter vi på en liten restaurang utanför Monterey och har precis ätit hamburgare och musselpasta (gissa vem som åt vad). Vi är på väg söderut igen, efter att ha gjort Monterey. Först körde vi ner till centrum och parkerade. Därefter gick vi till det lilla maritimhistoriska muséet och tittade på en film om Montereys historia. Det är många som har velat ha Monterey (och Kalifornien). Först Mexico, sen USA och så ville England ha det, men de kom en vecka för sent.

Hamburgertallrik
Musselpasta

Efter filmen bestämde vi oss för att ”fönstershoppa” på muséet och såg bland annat ett fyrtorn, eller iaf den Fresnellins som sitter i fyrtornet. Vi tror att det var den största, den av första ordningen, som är så stor att man kan stå i den. (Detta lärde vi oss vid fyrtornet igår, det fanns nämligen en fullt fungerande sådan där, fastän vi inte fick se den.) Efter muséet gick vi till Fishermas wharf, piren, där Elsa mumsade i sig lite Clam Chowder-soppa med bröd till frukost. Johannes fick lite bröd, för i övrigt kunde man bara köpa fisk på piren. Väldigt mycket olika sorters fisk fanns det iaf. En bit in på piren fick vi syn på en båttur med glasbottnad båt, så vi hoppade på den och fick, inne i hamnen, se sjölejon, havsuttrar, sälar och fåglar. Det verkade nästan som om båtföretaget hade bjudit dit dem för att kunna visa för turisterna. Söta var de iaf och idag fick vi bättre bilder, så de laddar vi upp sen. Vi fick även se kustbevakningens pir och deras båt, och en massa sjögräs som man tydligen kan använda till en massa bra. Är man utter kan man knyta fast sig i det så att man får sova en stund (och vakna på samma ställe som man somnade på), är man människa kan man ha det i hudprodukter, i glass eller till en hel massa andra bra saker.

Havsuttrar

Sjölejon

Sjölejon som hoppat upp på en båt (där han inte skulle vara, det röda nätet var till för att hålla honom borta)

Sälar

Mås

Väl tillbaka på fastlandet igen hittade vi en liten buss som körde genom stan (gratis, alltid bra), så vi åkte hela rundan som den körde. Det tog ungefär en halvtimme och under resans gång fick vi se Montereys affärsstråk, Cannery row (igen, vi var där igår också) och entrén till akvariet. Väl där bestämde vi oss för att vi hade sett alla djur vi ville se, så vi åkte tillbaka till bilen och körde vidare.

Eftersom både vi och bilen var lite hungriga så stannade vi här för att äta, där ”här” innebär halvvägs mellan Monterey och Point Lobos, där vi var igår. Nu ska vi åka vidare mot Los Angeles, men vi kommer nog inte åka hela vägen idag.

Så här har vi iaf åkt fram tills idag

Gårdagens exkursion till den irlänska puben var något av en besvikelse ändå. Underhållaren var inte speciellt irlänsk (”Irish-Italian with an English accent”, som han själv sa) och han sjöng inte ens speciellt mycket irlänska sånger. Maten var sådär men vi fick i alla fall varsinn öhl, Elsa drack Guinness…

Highway 1

När vi vaknat gav vi oss iväg till vårt favoritfik i San Fransisco och nu börjar vi känna oss lite som hemma, servitrisen visste vilken sorts bagel Elsa ville ha. Efter en ganska rejäl frukost gav vi oss iväg söderut på ”the Scenic Highway”, state road 1. Det är en väg som går längs kusten söderut mellan San Fransisco och Los Angeles med hissnande utsikt och trevliga stopp att göra längs vägen.

När vi väl trasslat oss ur trängseln i San Fransisco höll vi ganska god fart tills vi kom till en av de första surfstränderna. Där stannade vi för att titta på de havet och de häftiga vågorna. Vi mötte två härliga amerikaner som gav oss lite tips för framtida bodyboardande. De sa att det bästa för oss nog var att spara surfandet tills vi kom ner till Los Angeles eller San Diego där vattnet är varmare så att man slipper våtdräkt. Stränderna så här långt norrut är mer för entusiasterna.

Fotade av de amerikanska surfarna (det är mycket kallare än vad det ser ut… 67 grader Fahrenheit i luften och 55 i vattnet, dvs 13 grader Celsius i vattnet och 19 i luften)

Nästa stopp på vägen blev ett gammalt fyrtorn, där vi tog en massa fina bilder. Dessvärre håller fyrtornet på att rasa ihop och har varit stängt för allmänheten sen 2001, så av förklarliga skäl kunde vi inte fota från toppen av fyrtornet.

Fint fyrtorn fixerat för fotografering från fastlandet

När vi körde vidare kände vi efter en stund hur blodsockret sjönk. I alla fall jag som körde kännde det, Elsa hade redan somnat i sätet brevid mig, så jag svängde av vägen vid en liten bondgård som sålde ekologiskt odlade grönsaker. Vi köpte jordgubbar som vi kalasade på i bilen. Lunchdags närmade sig med stormsteg och vi hade tur och hittade en mysig liten thailändsk restaurang där vi kunde äta.

Efter lunch brände vi vidare och började dividera om vad vi skulle göra med vår dag, ingen av oss var egentligen sugen på att köra hela dagen. Vi missade Santa Cruz Board Walk, som är ett tivoli vid Stilla havets strand, därför att vi helt enkelt inte hittade var vi skulle svänga av motorvägen. Vi upptäckte sen att vi inte skulle hinna med Monterey Bay Aquarium för att de stängde för tidigt. Det tyckte vi var tråkigt så vi bestämde oss för att vi skulle stanna i Monterey i alla fall och gå på akvariet följande dag i stället. Vi hittade dessutom en trevlig nationalpark som heter Lobos Point där vi kunde titta på sjölejon, uttrar, sälar och valar. Dock missade vi sälar och valar men detta vägdes upp av den söta markekorren…

Sjölejon (de syns bättre på bilden än i verkligheten, men i verkligheten hörde man hur de ”skällde” också)

Häftigt landskap

Ekorren
Man kom inte så nära uttrarna, därav att den är så suddig

På kvällen gav vi oss ut för att titta på Monterey, som är kännt från John Steinbecks romaner, och Cannery row. Ingen av oss har läst John Steinbeck men nu har vi tittat runt där i alla fall. Vi hittade även en rolig mexikansk restaurang där vi åt kvällsmat. Det var iofs gott men tacos är godast i Sverige, precis som pizza 🙂

Idag gick resan norrut. Först åkte vi genom eukalyptusskogen längs highway 1 till Muir woods. Där gick vi in i nationalparken och tittade på jättestora (framförallt höga) redwoodträd. Det fanns dock inga som man kunde krama, så det får vi hitta senare. vi gick iaf runt en slinga på ungefär 1.6 km (1 mile) och tittade på de häftiga träden. Tydligen så har de väldigt tjock bark plus att de är skyddade mot bakterier mm, så de klarar av t ex skogsbränder. På vissa såg man att det brunnit. ”Såren” såg ganska nya ut, men den senaste branden var visst för över hundra år sedan.

Var man riktigt liten kunde man krypa igenom hela stocken

Man kunde få plats innuti träden

Brevid stigen gick ett par hjortar och betade, helt oberörda av alla turisterna som fotade dem.

Utsikt

När vi tittat klart på träden åkte vi till Napa, åt lite kinamat och gick sedan på guidad visning på Robert Mondavis vingård. Vi fick veta hur man gjorde vinerna, smaka vindruvor, titta i vinkällaren och smaka viner.

Vinprovning

Vindruvor

Efter det styrde vi kosan mot San Francisco igen, via en lång bilkö och RadioShack för att köpa en FM-tuner så att vi kan lyssna på iPoden i bilradion. Nu har vi kommit hem igen (det tog bara två och en halv timme, mot en och en halv timme dit) och är på väg till en irländsk pub för att testa ölen och underhållningen.

Tillägg: Om ni ska köpa en bil, köp inte en Chevrolet Malibu… Styrningen är väldigt spännande, bromsarna ”hoppar” och låter, gaspedalen och förarsätet är obekvämt och så vidare och så vidare. Det enda bra är att den rullar och inte har ett allt för dåligt gas milage. Johannes tycker dock att den är rätt ok…

Färdväg

Igår turistade vi ordentligt i San Francisco. Vi började med att gå till Pier 33, där båten till Alcatraz finns. På vägen blev det frukost på ett café, rostad bagel med cream cheese. Vägen dit gick längs med vattnet med fin utsikt över Alcatraz-ön och San Francisco.

Alcatraz sett från båten

Väl ute på Alcatraz gick vi runt och tittade på fängelset och trädgården som hörde till. Vi började med att titta på en film om Alcatraz och lärde oss att ingen egentligen lyckats fly från fängelset levande. Det finns dock tre stycken som flytt och som inte hittats igen, men det antas att de drunknat under simturen från ön till fastlandet. Det är bara 1.25 miles till fastlandet, men vattnet är riktigt kallt och det finns starka underströmmar, så simturen är väldigt riskabel.

Johannes provar en cell

Vi fick en liten bandspelare med en guidad tur på som berättade om hur det hade varit att jobba och vara fängslad på Alcatraz. Den var faktiskt väldigt bra och informativ. Man insåg verkligen att man inte hade velat sitta i en sån där liten cell…

San Francisco sett från Alcatraz

Efter Alcatraz åkte vi med en ”authentic motorized cable car”, dvs den såg ut som en cable car men hade ingen cable som drog den, till Golden Gate Bridge och fotade lite. Sen åkte vi upp och ner för några av San Franciscos 43 kullar. Backarna är rejält branta… Staden är dock bara 7 gånger 7 miles stor, så det är relativt nära till allt. Vi åkte genom Chinatown, USAs största sådan, Little Italy och Union Square.

Elsa vid Golden Gate Bridge (som är röd…)

När turen var färdig gick vi tillbaka till hotellet och fönstershoppade lite längs strandpromenaden.

En skillnad här mot New York är helt klart vädret. Det är inte alls lika varmt och luften är torr, inte alls så läskigt fuktig som i New York. Jeans och tröja var helt klart rätt klädsel, speciellt på kvällen då det blev riktigt kyligt. Enda problemet var att det inte kännts så varmt under dagen, så vi smorde inte in oss i ansiktet och det var ett misstag. Nu ser vi ut som tomater, men det går nog ner.

Det var lite tråkigt att lämna huset i Nyack efter att ha bott där hela sommaren, men nu har tio veckor gått och väskorna var packade, så Bengt kom och hämtade oss och körde oss till flygplatsen.

Väl på flygplatsen fick vi packa om väskorna lite för en var för tung… Nu har vi två stycken som är precis på gränsen, 50lbs, så vi får packa de andra två omsorgsfullt så att vi får med allt. Vi får nog inte shoppa så mycket mer…

När vi kom till säkerhetskontrollen blev Johannes ”slumpmässigt utvald” för en speciell säkerhetskontroll, så de letade igenom allt hans handbagage och kroppsvisiterade honom medan jag gick igenom säkerhetskontrollen som vanligt. Han verkar dock inte ha fått några men av detta, det var en rätt snäll kroppsvisitation.

Flygresan gick bra, trots att det var lite dåligt väder. Vi blev en timme försenade pga åska och regn. Väl framme i San Francisco sken dock solen medan vi åkte till biluthyraren för att hämta bilen. När vi kom till parkeringen fanns det inga bilar kvar i vår storlek (compact), så vi fick en fullsize istället, vilket var en väldans tur för annars hade vi aldrig fått in alla våra väskor i bagaget. Nu kör vi iaf runt i en Chevrolet Malibu, en röd sådan. Dock en lite mörkröd, för när vi kom fanns det inga klarröda. Lagom tills vi, eller Johannes, med stor möda fått in allt i bilen kom det en klarröd, men Johannes ville inte byta bil…

Vi begav oss mot stan för att hitta ett hotell. Dessvärre var vi inte de enda som ville det, men med hjälp av trådlöst internet (hittade 41 trådlösa nätverk utanför ett hotell… det ska nog inte bli några problem att interneta här) så hittade vi till slut ett ledigt hotell, Francisco Bay.

När vi burit in lite saker gav vi oss ut för att hitta mat. Det blev italienskt. Jättegod bruchetta och sådär god pasta, men mätta blev vi. Sen gick vi tillbaka till hotellet för att förbereda oss inför Alcatraz.

När vi började packa i torsdags kväll insåg viatt allt aldrig skulle få plats… Därför tog vi idag bilen in till Manhattan ochstannade till på Macys för att köpa en resväska. Det blev en stor Samsonite, sånu ska vi få med oss alla sakerna hem.

Times Square

Sen åkte vi in till Manhattan. Långt nere påsödra Manhattan, närheten av Battery Park, tänkte vi att det borde gå och hittaen parkeringsplats. Hittar man en parkeringsplats så är de gratis, problemet ärbara att hitta en… Vi hittade många felparkerade bilar och ett par lapplisor,så till sist bestämde vi oss för att ställa oss i ett parkeringshus istället. Detkostade lika mycket som att åka tåg in till stan och hem igen… Sen tog vi tunnelbanantill Times Square och hoppade på en sightseeingbuss som skulle köra â€?uptownloopâ€?. Under två timmar fick vi veta en hel massa saker om New York. Vi åkterunt hela Central park och genom Harlem, så nu har vi sett de allra flesta stadsdelarnai New York. Guiden var duktig och berättade på ett intressant sätt om stadenoch en hel massa om boxning. Han kände till och med till några svenska boxare.

Gas från underjorden

När turen var färdig skyndade vi oss tillBattery Park för planen var att vi skulle ta Staten Island-färjan och titta påFrihetsgudinnan, men vi hann inte det. Istället hann vi bara träffa Olof och gehonom och Simon våra bussbiljetter (som gällde ytterligare 24 timmar) så att dekunde åka på guidad tur. Johannes plockade fram teleobjektivet och fickfaktiskt några bra bilder på Frihetsgudinnan iaf. Sen fotade vi också denmosade jordgloben som överlevt World trade center-kraschen. Eller, den hadeinte riktigt överlevt för den var lite tillbucklad, men nu står den där som ettförsta minnesmärke över det som hänt och så brinner det en fackla framför.

Frihetsgudinnan

Efteråt satte vi av mot parkeringshuset föratt hämta bilen. På vägen dit såg vi att det kom massor med svart rök från etthustak. När vi hämtat bilen och försökte komma ut så var det total stoppeftersom polisen spärrat av området så att brandkåren skulle kunna släckabranden. Senare fick vi veta att det som brann var ett 40-våningarshus precisbrevid Ground zero. Huset var på väg att monteras ner (det var nu bara 26våningar högt) då det började brinna. Två brandmän omkom i branden. Mer infofinns här.


Rykande hus

Vi lyckades iaf ta oss ut efter ett tag ochkörde mot Ridgefield Park, där vi skulle på grillfest hos Tatiana, som jobbarpå ASF (American Scandinavian Foundation) och som hjälpt oss med visum ocharbetstillstånd i USA. Det blev ingen grillfest eftersom de på förragrillfesten lyckats elda upp grillen, utan istället blev det väldigt godhembakad pizza. Efter en mycket trevlig kväll körde vi hemåt för att packa nerdet sista, och allt fick plats.

Nu var det dags för Elsas sista arbetsdag somhon brände av ganska kvickt, hon skulle i princip bara städa av skrivbordet.Det var ganska snabbt avklarat och vi åkte iväg till New York igen. Nu bestämdevi oss för att vi skulle ge åka med guidade bussar runt stan för att få se meroch dessutom förstå vad vi såg…

Elsa på Broadway (med en Chai från Starbucks i handen)

Minnesmärke för World Trade Center. Folk har ritat och gjort små plaketter och fäst på ett staket
The Wall Street Bull

Vi började med att åka något som kallades fördowntown loop, en tur som gick runt södra Manhattan, som verkligen var bra ochinformativ och visade oss mycket av New Yorks sevärdheter. Vi fick seChinatown, Little Italy, Central Park och Times square. Tyvärr började detregna mot slutet men vi överlevde det med, eftersom vi kunde gå ner och sättaoss i bussen när det började regna på riktigt. Strax innan vi kom tillbaka tillTimes Square, där vi hoppat på bussen, pekade guiden mot en bar som hette CharileyO’s och berättade att de hade happy hour nu och att det inte var många gångerman kunde köpa drinkar för 3 dollar styck så nära Times Square. Vi bestämde ossför att dra nytta av detta och gick in för att köpa oss varsin drink. Dekostade mycket riktigt inte mer än så men för att inte ruinera de stackarsbarägarna beställde vi in en hamburgertallrik att dela på. Medan vi väntade påatt den skulle komma in åt vi av deras happy hour-buffé också. Egentligen ärdet skam att kalla det för buffé, det var små kycklingklubbor och friteradmajs, så kallade â€?corn nibblesâ€?, att välja mellan men det var gott ändå.

Johannes med drinkar

Ett ponchospöke

Efter denna stärkande måltid begav vi oss utpå stan igen för att hitta affären â€?B&H photo and videoâ€? som jag hittat enannons för. Vi visste att det skulle vara stängt på lördagen eftersominnehavarna tydligen är ortodoxa judar, men vi var inte riktigt förberedda påatt det betydde att de skulle slå igen butiken klockan 14 på fredagen. Det blevvi upplysta om när vi gått dit i regnet. Som tur var hade vi lyckats charmatill oss några ponchos av bussbolaget som körde rundturerna så vi blev inte såväldigt blöta. Vi gick tillbaka in till Times Square igen där vi fångade nästabusstur, â€?night loopâ€? som körde iväg i natten för att vi skulle få se allaneonbelysta fasader. Denna tur var inte lika informativ, men däremot fick manse många veritabla fyrverkerier till fasadbelysningar. Bussturen gick blandannat över till Brooklyn varifrån utsikten mot det upplysta Manhattan inte gårav för hackor.

New York by night

När vi kommit tillbaka från den åkturen vardet dags att ta sig till Union Square där vi bestämt träff med Olof. Litemasochistiskt bestämde vi oss för att gå ner, det var ju bara 36 kvarter ellerså… Det vi inte räknat med var att mina fötter skulle börja högljutt protesteramot att gå omkring så mycket i sandaler som de inte alls var vana vid ochibland kändes det mer som om jag haltade än gick under den sträckan. Till slutkom vi ner till Union Square där vissa kommunikationsproblem med Olofresulterade i att det tog en stund för oss att hitta varandra men till slutlyckades vi.

Ett litet tillägg: Under promenaden råkade Elsa komma alltför nära en levande orm som någon bar runt nacken. Den var stor, gul och säkert jättegiftig. Elsa blev iaf riktigt rädd och passade sig sedan för att gå för nära folk 😉 Får man verkligen bära omkring på stora ormar mitt bland folk?

Chokladfondue

Vi bestämde oss för att Elsas förslag att viskulle gå till restaurangen Max Brenner var bra så vi inmundigade en måltid beståendeav Caesarsallad respektive kycklingsmacka. Det bestående intrycket frånrestaurangbesöket gjordes dock av efterrätten: chokladfondue. Mycket mätta ochbelåtna gav vi oss iväg till tåget, via tunnelbana den här gången, för att taoss ut till bilen för vidare färd till Nyack. Klockan var nästan 2 på morgonennär vi kom hem…

Chokladfondue

Efter att ha tagit lite sovmorgon, eftersom vikom hem ganska sent från Long Island, skulle vi jobba igen, den här gångenföljde jag med Elsa eftersom hon lovat att jag skulle få leka lite med en av denya bilarna. Efter att ha gjort den vanliga svängen med att läsa avmätarställning och så vidare tog vi mycket riktigt en XC70 av 2008 års modellfrån parkeringen och gav oss iväg för att testa alla roliga finesser. AdaptiveCruise Control, en farthållare som håller avstånd, var mycket trevligt liksomsystemet BLIS som varnar när det finns något i döda vinkeln. När vi komtillbaka till Volvo igen efter körningen administrerade Elsa så att allabilarna skulle komma iväg till nästa ställe, vilket var lite spännande medtanke på att lastbilen som skulle frakta bilarna lös med sin frånvaro.

Lunchen för dagen inmundigades på den grekiskarestaurangen som ligger precis vid Volvo, dvs. en kvarts körning. Det varmycket gott, jag åt en gyro- och kycklingtallrik och Elsa åt en grekisk salladmed kyckling. Vi bestämde oss för att vi skulle ta det lite lugnt påeftermiddagen och gick hem och Elsa skulle lägga sig på sängen och vila lite.Två timmar senare vaknade vi och bestämde oss för att det var dags att ta tag idagen igen.

Vi gjorde då det enda raka, vi åkte ochshoppade. Den här gången shoppade vi skor. Massor med skor, på affären SportsAuthority i Palisades mall. Vi köpte under kvällen var sitt parvandringskängor, var sitt par grövre gå-ut-med-hunden-gympadojjor och varsittpar löparskor, då Elsa fått för sig att hon fått mage i USA. Vi får väl se omvi kommer att använda dem så mycket, man kan ju alltid hoppas, men det varotroligt billigt jämfört med priserna i Sverige i alla fall. 180 dollar för sexpar skor, dvs ungefär 1 200 kronor (sist när vi köpte varsitt par gå-ut-med-hunden-gympadojjorhemma gick det på 1600 kronor och det var till och med samma märke vi köpte nu…)

Dagen avslutades med att vi gick och sågsenaste Harry Potterfilmen på bio.

Återigen jobbade Elsa på morgonen men honbrände av det ganska snabbt så vi kunde åka in till New York igen. Den härgången koncentrerade vi oss på södra Manhattan där vi gick och tittade runtnästan hela dagen. Vi började med att försöka ta oss på Brooklyn bridge, vilketinte är helt trivialt om man är fotgängare i ett land där man inte tycker omfotgängare. Hur som helst så villade vi runt ett tag, såg en sprayburkskonstnärsom gjorde tavlor på trottoaren som han försökte sälja till turisterna. Detverkade dock som det mesta av hans inkomster kom från alla som läste hans småttsarkastiska skylt ”Lookin’ is a city in China. Tipping is a custom in the USA”och tagit åt sig.

När vi väl hittat hur vi skulle komma på brongick vi också ut på den. Det är en ganska lång historia så vi bestämde oss föratt inte gå över hela men vi gick ut en bra bit och tittade bakåt motManhattan, det är en storslagen utsikt därifrån, minst sagt. När vi kommit avbron irrade vi vidare runt på södra Manhattan för att hitta Chinatown ochLittle Italy men eftersom vi hade minst sagt dåliga kartor så hamnade vi tillslut vid det som numera heter Ground Zero, platsen där World Trade Center stod.Hela stället är en stor byggarbetsplats nu eftersom konstruktionen av FreedomTower är i full gång, men det går väldigt långsamt eftersom de mest grälar omhur saker och ting ska göras.

Vid Ground Zero hittade vi en bättre karta såatt vi kunde se vart vi skulle gå och gick således vidare till Chinatown ochLittle Italy. Väl där var det inte så där fasansfullt mycket att se, även omdet var lite roligt med en McDonaldsskylt med ett stort M och kinesiska tecken.Så ser det ju inte ens ut i Kina J. Iövrigt var det egentligen inte så likt Kina som man kanske skulle kunna tro,man kom utan vidare runt på engelska och stilen på affärerna var mer amerikansken kinesisk även om det såldes kinesiska varor, framför allt konstiga kinesiskaråvaror till mat.

Little Italy gör verkligen skäl för sitt namn,det är inte så stort. Det äts tydligen mer och mer upp av Chinatown ochbostadsmarknaden men det fanns lite italienskinspirerat där i alla fall.

Efter att ha avverkat detta var det dags attdra sig tillbaka till tåget norrut igen och hitta bilen som vi den här gångenparkerat i staden Yonkers och stationen Graystone, vi testade olika stationervarje gång vi åkte in till New York. När vi hade hittat bilen gav vi oss ivägpå äventyr ut på Long Island för att hitta huset där Joni har ett rum. Det togen stund, det var massor med trafik och det är en bit att ta sig ut till LongIsland. På vägen dit upplevde vi något ganska spännande, bilkörningsmässigtsett, en expressfil på motorvägen. Längst till vänster var det en fil som maninte fik köra i om man var ensam i bilen och som man inte fick lämna hur somhelst. I stället för en vanlig linje var det en tjockare avskiljning ochnivåskillnad i vägen. Sen fick man köra ut ur expressfilen på särskilda ställennär avfarter närmade sig. Mycket smidigt var det i alla fall, för i den filenflöt trafiken riktigt bra.

Hur som helst så kom vi så småningom fram tillJoni och fick se hur han bodde, i ett fuskbygge till ombyggt garage. Det vardock ganska mysigt och om det inte varit för att det var en viss avsaknad avkulinariska möjligheter, det fanns ingen fungerande spis, hade vi kunnat ätamiddag där. Vi bestämde oss i alla fall för att vi skulle ge oss ut och letamat, närmare bestämt skulle vi hitta dött djur, som Elsa beskrev det, det vardags för en rejäl amerikansk stek. Efter lite letande hittade vi till slut detlilla guldkornet Boulder Creek Steak House där det inte var några som helstbekymmer att få in en rejäl bit kött. Det var mycket gott och mätta och nöjdabegav vi oss tillbaka till Nyack efter att ha kört hem Joni igen.

Olle, hittade du syftningsfelet?

Tisdagen inleddes med att Elsa åkte iväg ochjobbade medan jag stannade i sängen för att ta det lite lugnt och lata mig.Åter igen tog det mer tid än man kanske skulle vilja och Elsa kom hem liteinnan lunch. Det gjorde att vi bestämde oss för att inte åka in till New Yorkidag heller utan titta på andra delar av omgivningen, närmare bestämt tvåshoppingcenter som heter Woodbury Common och Garden State Plaza.

Vi började på Woodbury Common som är ettganska ovanligt shoppingcenter i amerikanska ögon sett, det är nämligen inteallt under ett tak. Hela konceptet bygger i stället på att det ligger som enlite by där varje affär är ett eget hus eller i alla fall har en egen ingångtill huset där den ligger. Dessutom är det bara enplanshus, vilket inte ärspeciellt vanligt när det gäller amerikansk shopping. Många köpcentrum är fleravåningar höga och det är inte ovanligt med affärer som tar upp flera våningar.Hur som helst, på Woodbury Common köper man märkeskläder och märkesaccessoarerbilligt. Inte lika billigt som i Chinatown för det är den äkta varan, men ändåbilligt. Vi hittade jeans (Levis och DKNY) båda två som vi tyckte mycket om såde köpte vi.

Efter en snabb lunch på Woodbury Common bardet vidare till Garden State Plaza som är ett lite mer standardiseratamerikanskt shoppingcenter. Det är ungefär av samma storlek som Palisades, dvs.ca 150 affärer, men bara två våningar. Vi bestämde oss för att vi skulle gågrundligt till väga den här gången så vi gick helt enkelt runt helaanläggningen i vänstervarv, en våning i taget. Vi köpte inte något där, utom enmunk, det var mest kul att gå runt och titta. Vi tänkte att vi skulle gå på biomen hittade inget vi ville se som passade tidsmässigt, i stället åkte vi hemtill Nyack för en hemmakväll.